Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andar/Spöken

Dödsångest!

2017-12-06 18:52 #0 av: illerälskaren

Hej jag har extrem dödsångest och undrar om någon här kan hjälpa mig. Är 12 år. Jag är ofta så ledsen över döden och tanken på att försvinna föralltid och att inte ha något medvetande ger mig illamående. JAg tror på viss del på andar men vll liksom vara övertygad av existensen. Min farfar var med om en olycka och att han överlevde är så osanolikt. Dock så kände han inget när hans hjärta stannat men det kanske beror på att han inte kommer ihåg eller något men snälla. Skriv vad som övertygade er. ni som har kontakt med andevärlden skriv snälla något! Jag mår verkligen inte bra och den värsta känslan av allt är tanken på att min älskade hund bara suddats ut. Jag har bestämt mig att jag ska försöka få kontakt med andra sidan och öppna mig men snälla skriv något som kan dämpa min dödsångest och överyga mig. känner någon igen sig som kanske nu är andlig? Tacksam för svarLedsen Vill inte må såhär

Anmäl
2017-12-06 19:04 #1 av: Aleya

Jag tror nog kanske snarare att för att "bota" eller snarare lindra din ångest gällande detta så måste du få bra verktyg att hantera dessa känslor. Så du kanske borde prata med en kurator på skolan som kan ge dig tips.

Att börja hålla på med andevärlden bara för att man har ångest låter enligt mig inte klokt. Och är nog mer att skjuta på problemet än att ta tag i det.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2017-12-06 20:18 #2 av: illerälskaren

är ite bara för ångest utan väldigt nyfiken'

Anmäl
2017-12-06 20:26 #3 av: Aleya

#2 dock skulle jag ändå avråda att någon som är så ung och inte heller mår riktigt bra tar kontakt med andra sidan.

Ska man göra det bör man ha vägledning av någon som är erfaren inom detta.

Så lös dina problem först. Sen om du fortfarande känner att ja detta är något jag vill utvecklas inom om nått år så se till att du har någon som lär dig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2017-12-06 20:32 #4 av: illerälskaren

okej jag lyssnar på dig. kan du berrätta lite om andra sidan och vad som övertygade dig om att den finns

Anmäl
2017-12-06 20:37 #5 av: Aleya

#4 att jag ofrivilligt sett saker hela mitt liv. Inte kul alla gånger och särskilt då man var liten. Jag tänker inte gå in på specifika detaljer dock.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2017-12-06 20:57 #6 av: illerälskaren

Aleya

Anmäl
2017-12-09 23:04 #7 av: Morgan Björkman Björling

Hej illerälskaren! Jag kan börja med att berätta att jag förstår precis hur du känner. Jag själv har samma ångest med tanke på att bara försvinna. Men jag ska försöka hjälpa dig så gott jag kan med att berätta lite om andar. Till att börja med så har jag en storasyster som har haft många upplevelser. Bland annat en gång när hon var liten så råkade hon ramla av en gunga. Och när hon ramlade så hade hon sett en kvinna med mörkt hår framför sig. När hon berättade om detta för mamma så var min mamma helt säker på att kvinnan som hon hade var en storasyster till som jag skulle ha haft, men som tyvärr dog när hon var nyfödd. Sen har min storasyster också haft många olika upplevelser nu som vuxen också. Och sen har jag en nära vän som också har haft liknande upplevelser. Bland annat så har min nära vän känt av sin bortgångna mammas närvaro. Och sen har också min nära vän en son och när sonen var väldigt liten så var min vän och sonen ensamma i sin lägenhet. Då ser min vän att sonen börjar vinka åt någon som min vän inte kan se. När hon frågar vem sonen vinkar till så svarar han att han vinkar till sin gammelfarmor. Detta var precis efter att hans gammelfarmor hade gått bort.
Hoppas att du mår lite bättre av att få läsa det här.

Anmäl
2017-12-10 10:03 #8 av: Amandla

Illerälskaren. Hundar och andra djur har sina egna avdelningar på andra sidan (eller om du vill kalla det himlen). Där har de allt de behöver för att må bra, de har egna guider/änglar/skötare som pysslar om dem och leker med dem. Du kan lita på att din älskade  hund har det bra Hjärta

När en av mina pojkar var helt liten, runt två-tre år gammal, så brukade han prata om snälla tanten. En gång när vi bläddrade i ett fotoalbum så pekade han på en bild av min farmor (som han aldrig träffat för hon dog flera år innan han föddes) och sa "snälla tanten" GladDå blev jag väldigt glad, för hon var väldigt snäll och det var härligt att veta att hon ville komma och hälsa på hos oss.

Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt

Anmäl
2017-12-10 10:35 #9 av: Tant Grön

För många år sedan tog jag hand om en katt som var halvt förvildad. Den fick mat och kunde sova på verandan. Till slut blev den så tam att jag kunde klappa den, men den vågade sig knappt in i huset. Det var en okastrerad hankatt, och ofta var den borta någon vecka då och då.
Så en natt "drömde" jag att jag stod i en skog, och där var som en dimma ca en halv meter över marken. Där kom katten gående i sällskap med en annan katt. Den tittade på mig och tackade mig utan ord för att jag tagit hand om den, förstod också att den hade det bra med sin kattkompis. När jag vaknade sa jag till min man att katten var död, och det var den säkert, för vi såg den aldrig mer.

Har haft många upplevelser och även UKU:er. Så jag tror vi överlever döden.

Minns att när jag var i 12:års åldern funderade vi mycket över döden precis som du.

Anmäl
2017-12-10 20:09 #10 av: illerälskaren

Tack för alla svar det får mig att må så mycket bättre och tar gärna emot fler. 

Vet att detta är lite av banan men min hund. Han var liksom mitt allt.  Jag var tillsammans hela tiden och jag tog alltid med honom till kompisar och cyklade så snabbt hem efter skolan så att( han inte skulle sitt ensam) jag hade alltid ont i benen av raketcyklandet. när jag fick beskedet blev allt svart. Jag sprang ut i skogen och skrek, Dessa ord som än idag ekar i mitt huvud. "Inte min hund!" jag tänkte det hela tiden. Kunde inte andas Jag låg vaken hela natten för att kunna titta på honom varje timme och jag saknar honom fortfarande. Hans ögon var så stora och snälla och han låg alltid tätt intill mig på nätterna. Men det mest fantastiska med honom var att jag på något sätt förstod honom hela tiden. Jag kunde fråga honom något och visste genast vad han tyckte. Han var liksom min skälsfrende. Han var en dansk svesk gårdshund. Vit med gulbruna öron och en lång svans. Han älskade ost också. Särskilt hushållsost.Hjärta Men jag vilkl ha honom hoss mig just nu liksom men det går inte, har en fråga.  kan jag återförenas med min hund i himmlen?

Anmäl
2017-12-10 20:11 #11 av: illerälskaren

Misstolka inte när jag säger min hund för att han var sin egen hund bara detatt jag tog hand om honom. Brukade säga min bästavän för att det låter lite tasjkigt att säga min hund eftersom att han är ju sin egeg liksom

Anmäl
2017-12-10 22:01 #12 av: Amandla

Jag tror att när vi kommer över på andra sidan så får vi träffa alla som varit av betydelse för oss i livet, det gäller både människor och djur GladJag förstår precis vad du menar med att han var din bästa vän, så känner jag  för mina hundar också  även om jag har människovänner också förstås. Man lever så tätt ihop med sina hundar, och de förstår väldigt mycket mer än vad vissa personer tror. 

Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt

Anmäl
2017-12-11 17:56 #13 av: illerälskaren

Hjärta Amandla 

Anmäl
2017-12-12 17:12 #14 av: illerälskaren

finns det några här som är så övertygade att andar finns så att ni inte är rädda alls

Anmäl
2017-12-12 18:21 #15 av: [Wigwam]

# 14 Ja det gör det Hjärta

Främst vill jag säga innan jag går vidare att ha dödsångest är inget ovanligt tvärtom det är en känsla som många upplever under livets gång och gärna människor som är unga som du för du är i en skör ålder som väcker många tankar och frågor om livet och om döden.

Döden, ett skrämmande ord inte sant ? och hur ska vi göra för att ta bort rädsla för alla unga som som  möter dom här tankarna .Jo berätta där har vi vårat svar -

Jag personligen kan bara trösta dig med att jag ser och hör andra sidan som vilka människor som helst och att det finns ett medvetande som går vidare där inte allt blir mörkt och svart som så många så gärna skrämmer upp med är för mig en självklarhet för jag lever med andevärlden vid min sida varje dag och dom är mina vänner som jag hellre umgås med än med fysiska varelser .

Jag vet inte om dom orden ger dig tröst men jag kan säga att jag ser och hör andevärlden varje dag och det önskar jag att alla kunde för det skulle göra det så mycket enklare att bara umgås i ren kärlek .

Anmäl
2017-12-12 21:49 #16 av: illerälskaren

Tack så hemk mycket Wigwan precis det svar jag behövdeHjärta Jätte bra svar. Min farfar var med om en infarkt och allt blev bara svart när han dog men det kan ju också vara så att eftersom att det var bestämt att han skulle vakna en kort td efter så kan det ju varit därföt.

Anmäl
2017-12-13 13:17 #17 av: Wonnalesan

Hejsan!

Jag har läst noga dina inlägg det du känner är väldigt vanligt och har en betydelse att ditt-jag- fått tydliga gränser.

Jag har arbetat med barn och ungdomar hela livet och vet att dessa frågor ofta vaknar vid händelser som visar på att livet på jorden har ett slut. Men det är bara här det är slut. Vi går vidare.

Jag har levt med hundar hela mitt liv och de har absolut varit mina bästa vänner. Trofasta och fulla av ljus och kärlek. Efter att jag fått flera stroke så har min gamla Labbe varit den som gett mig lust att leva igen. Trofast och god har hon stått vid min sida. Sorgen efter en hund är precis som all annan djup sorg, den ska respekteras. Jag förstår dig! Men var inte rädd. Du kan läsa dikten -regnbågsbron- finns på nätet, den ger tröst!

När min förra hund dog, min älskade vita änglahund, så fick min man en syn. Han stod högt på en ställning och målade fasaden på ett hus. helt plötsligt såg han hur vår Lucky kom upp ur vattnet efter ett dopp med sin bästa vän Cindy som dog tre månader före Lucky, de skakade sig så vattendropparna gnistrade i solen. De hade en varsin pinne i munnen och sprang mot en underbar skog. Hon vände sig en gång mot min man, sedan sprang hon glatt vidare.

Min man kom hem gråtande, men så tacksam för hälsningen.

De väntar oss en dag då vi går över regnbågsbron, men först ska vi leva våra liv och göra vårt bästa i livet. Man kan som många hjälpa djur om man är djurens hjälpare på jorden. Barn och djur har varit det jag känt är min uppgift i livet.

Lycka till, var inte rädd. Kram från WL

Anmäl
2017-12-13 13:25 #18 av: illerälskaren

Tack för ditt fina svar wonnalesan!

Anmäl
2017-12-13 14:30 #19 av: Sparven88

Som svar på om jag tror på andar så absolut!
Jag har sen tidig ålder ofta sett energier om jag vaknat på natten. Det kan vara precis bredvid mig, eller en bit ifrån. I början blev jag jätterädd men nu är jag så van vid det.
Jag har också blivit på nytt övertygad då jag träffat olika medium. Hon har gett mig sådan information som INGEN kan veta och som inte ens skulle kunna gå att lista ut!
Strax efter att min mormor gått bort vaknade jag en morgon av att hon stod i mitt sovrum. Jag vände på mig och somnade om tryggt och lugnt. Jag tycker det känns tryggt att veta att nära och kära fortfarande finns kvar trots allt, och att leva i den tron gör döden lättare på något sätt för mig.

Anmäl
2017-12-13 16:03 #20 av: illerälskaren

Tack för svaret sparven88 kan fler berätta vad som övertygad dom om att andevärlden finnsHjärta

Anmäl
2017-12-13 19:41 #21 av: illerälskaren

Tar jätte gärna emot fler svar då detta kommer och gårHjärta

Anmäl
2017-12-14 05:15 #22 av: Wingo

Jag har inte läst igenom hela tråden helt, och jag är 40 år gammal, och fortfarande vet jag inte egentligen alls någonting. HyscharLipar

Dock är jag helt övertygad om att du kommer att återse alla dina älskade på andra sidan. HjärtaDels av personliga exempel i familjen, min bror hade en så stark känsla av att morfar talade till honom, just i den stunden morfar låg mellan liv och död. Han sa : farväl, vi ses igen. Sen överlevde han och min bror sa att det var så märkligt, och att han hört det så tydligt till min mor. Men just vid den tiden så låg morfar mellan liv och död på sjukhuset. Han överlevde en dag till. Sen dog min bror på det mest orättvisa sätt bara en kort tid därefter. Men för mig är ingen av dem borta

Anmäl
2017-12-14 06:29 #23 av: illerälskaren

Tack för ditt svar!Hjärta wingo

Anmäl
2017-12-14 17:31 #24 av: [Wigwam]

Vad många fina svar du har fått, hoppas att dom kan ge lite lugn och tröst till dig Hjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.