Jag har under många år varit med om samma sak… Det började när jag var 8. Mamma levde med en alkoholist (dom sa att hans mamma brukade vara närvarande och att hennes ande brukade krossa saker om han fick ett återfall) och det var första gången jag såg den.. Alla dörrar till rummet var stängda och lamporna var släckta, men ändå så såg jag en ganska tydlig skugga på väggen?? Hon var där på väggen mitt framför mig och vinkade.. Jag sprang därifrån och hon försvann.. När min mamma och han sedan separerade så försvann skuggan helt. Men samtidigt känner jag mig bevakad på något sätt? Min gammelmormor dog, min gudfar dog och min morfar dog. Sen dess har jag aldrig känt mig ensam. Jag känner att det alltid är någon som bevakar mig, och det känns tryggt, inte läskigt över huvud taget.. Men jag vet inte om jag bara är helt sjuk i huvudet eller om det kan vara som jag tror.. att någon vakar över mig…