Annons:
Etiketterandarspöken
Läst 648 ggr
Azuria
7/13/17, 3:52 PM

Vill kunna hjälpa men är rädd

Hejsan, jag är en kvinna på 22 år som sedan liten har känt mig iakttagen hemma i släktens sommarhus, byggd kanske 1700, om inte tidigare. Vid 12 års ålder förstod jag att det "spökade" i huset och jag berättade att jag var rädd för att vistas i huset om natten. Ingen tog mig på allvar och jag visste inte riktigt vad jag skulle tro. Känslan av att vara iakttagen försvann inte. Ju äldre jag har blivit har jag fått berättat för mig att en kvinna dog i huset i barnsäng för längesen. Hon skulle föda tvillingar men tyvärr dog alla tre, hennes man blev efter denna tragiska händelse "galen". Jag har alltid fått för mig att denna kvinnan som dog, spökar i huset. Och det främst på övervåningen samt nattetid. Jag hör trappsteg, fotsteg från övervåningen, känner mig iakttagen när jag vistas där uppe. Men det har jag kunnat undvika genom att helt enkelt inte gå upp på övervåningen nattetid. Hur som helst, vid 16års ålder besökte jag huset igen efter några års mellanrum. Redan innan jag kom fram till huset kände jag mig olustig och orolig. Illa till mods. Jag som älskar att umgås och vara i huset! Detta kändes bara tungt och tråkigt..ungefär som något inte riktigt stämde. Jag kom och tänka på "kvinnan/spöket" och mådde bara ännu sämre. Vistelsen gick bra ungefär lagom tills vi skulle åka hem igen till södra Sverige (100 mil enkelväg) cirka 2 dagar innan hemresan så kände jag mig nu iakttagen under dagtid också, mycket märkligt enligt mig eftersom jag bara känt det under natten tidigare. En händelse var att jag var ensam under dagen på övervåningen, och stod och tittade ut genom ett fönster. När jag plötsligt tänkte "Nu står hon i dörröppningen och tittar på mig, hon står bakom mig". Väldigt olustig känsla, jag vågade inte ropa på någon att komma upp och heller inte vända mig om. Men till slut tog jag mod till mig och gick ner. Försökte sedan att inte tänka så mycket på saken.. Däremot när jag hade lagt mig för kvällen, i ett sovrum som ligger på nedervåningen och somnat, så väcks jag, mitt i natten, detta är svårt att förklara.. men jag vaknade helt plötsligt, ur djup sömn, och stirrade rakt in i väggen. Det gick kalla kårar längs ryggraden. Jag förstod blixtsnabbt att det var kvinnan som väckt mig ur min sömn. Jag var så rädd och hjärtat slog så hårt i bröstet att jag bara låg där helt stilla och tittade in i väggen. Jag vågade inte röra mig, men som i slow motion, som om det vore någon annan som styrde min kropp så kände jag hur min nacke och huvud vreds till fotändan av sängen , och mycket riktigt där stod hon, kvinnan!!! Bakom ett vitt skynke.. i mitt sovrum!!! Mitt i natten! Hon väckte mig från min sömn, och stog och kollade på mig!! Jag blev hysterisk! Började gråta och skrika och sprang in till min mamma som sov i rummet brevid. Inte så kul för en 16åring att behöva sova hos mamma… Jag var så rädd så jag kunde inte somna på hela natten. Jag ville inte vara kvar i huset utan bara åka hem! Varför skrämmer hon mig? Varför väcker hon mig? Förstår hon inte att jag är rädd? Vill hon ha hjälp av mig? Jag vet inte vad hon vill.. jag vill hjälpa henne men jag vill samtidigt inte bli så rädd att jag börjar gråta. Jag kan inte hjälpa henne, jag är rädd för andevärlden, det skrämmer mig. Jag vet inte varför hon kontaktat just mig. Nu är det så att jag ska besöka huset om 3 veckor, och jag är redan jätteorolig att hon ska uppenbara sig eller skrämma mig igen. Jag tänker på henne ofta och blir ledsen, men jag blir också ledsen när hon skrämmer mig.. För jag kan väl inte ha inbillat mig i alla dessa år? Snälla ni som har kunskap, hjälp mig! Jag är helt vilsen och rädd. Jag kan ingenting! Mvh.

Annons:
Huygens
7/13/17, 4:07 PM
#1

Jag tror inte hon skrämmer dej med flit även om det kan kännas så. Jag tror hon är rädd och har fastnat i mellanvärlden.

Det är svårt att säga vad någon annan ska göra. Jag skulle bara börja prata med henne antingen via tanker eller viskande. Om jag översköljs av rädsla skulle jag bara ta emot det och låta det skölja genom mej, som jag gjort förut. Den typen av rädslor försvinner rätt fort om jag låter det gå genom mej. Kan krävas lite mod, men är inte så märkvärdigt efter några gånger.

Jag skulle uppmuntra henne att titta sej omkring efter vänner eller släktingar och gå till vännerna. Ibland kan det behövas att jag gör det några gånger, ibland släpper personen greppet med en gång. Ibland kan jag behöva lirka lite med personen, då det kan finnas olika skäl till att folk inte vill gå vidare.

Det kan också hända att andra personer dyker upp som är rädda och har fastnat. Jag pratar med dom också på samma sätt.

[Vandrar med Wolf]
7/13/17, 5:03 PM
#2

# 0 Jag instämmer med dom kloka  ord som Huygens skriver och det är väldigt svårt att säga hur andra ska känna och reagera.

För mig är det enkelt att säga orden var inte rädd för det finns inget att vara rädd för men jag har levt med att se och höra andevärlden lika tydligt som dom levande i hela mitt 51 åriga liv.

Det jag skulle vilja säga och som jag säger till alla som känner oro eller rädsla är att andar är inte annorlunda än oss och hade du mött kvinnan som fysisk person inte hade du blivit rädd för henne då.

Om man tänker lite längre och för in tankar som att dom har också vart i en fysisk kropp och den enda skillnaden är att dom nu befinner sig i sin andekropp och det är den kroppen som vi ser när dom manifesterar sig för oss.

En ande gör oss inte illa medan en fysisk människa skulle kunna göra oss stor skada så bara där kan man trappa ner på rädslan om man lär känna hur det förhåller sig,fungerar och ligger till och här är dom inte annorlunda än oss och personligen tycker jag det låter helt underbart med hennes besök men det är som sagt min känsla och du känner rädsla men om du försöker tänka på att dom är som oss med enda skillnaden i andeform/andekroppen så får du en helt annan bild och på så vis kan du tona ner rädslan allt eftersom och till slut känner du bara ett lugn.

Befinner hon sig mellan världarna som även kallas för jordbunden och om det hänger samman med det som hände med trillingarna och hennes död så kan det vara hennes rädsla du fångar upp och är man inte tränad med det här så för man lätt över andens känsla på sig själv.Det där är nåt man kan träna upp om man vill jobba och ägna sig åt det här och då lär man sig se skillnaden på om det är egna känslor eller andens.

Att förlora tre barn och dessutom gå själv där kan jag bara känna att hon letar efter sina barn och att allt blev en chock för henne när hon gick över och då kommer hon tillbaka och tror barnen finns kvar på gården.

Maken som blev galen bara han lämnar kvar en tung energi i sin sorg efter sin Hustru och sina tre barn så det här är inte konstigt alls om du känner av tvärtom helt naturligt och du har vart öppen i så många år och när du blir ledsen så kan det vara hennes sorg men du är också en empat som känner in och så för du lätt över känslan på dig själv och det är nåt vi gör med både dom fysiska och andarna men man lär sig med tiden att skilja på sin egen känsla och andras.

Inbillar dig nej nej nej men omgivningen förstår inte alla gånger om dom inte själva är öppna eller har vart med om nåt sånt här.

Dom tips jag kan ge dig är att läsa på i ämnet och som #1 skriver prata med henne och säg att hon måste backa för du är rädd och du vet inte hur du ska hantera det och att det är inte illa ment mot henne men du vet inte hur du ska gå tillväga och hur du kan hjälpa henne.

När vi är öppen så ser dom oss så tydligt och vi har ett ljus från kronchakrat som lätt lockar dom till oss och det är så som med oss människor att vissa får vi förtroende för andra inte och en del kan vi öppna oss för medan vissa är vi helt låsta med och samma med andevärlden dom känner in vem eller vilka dom får förtroendet med.

Jag tycker det låter hur härligt som helst med er 1700-tals gård och tänk så många som bott och gått där genom åren.Fantastiskt fint  och så mycket energier som finns kvar som vittnar om svunna tider.

Men du prova med dom tips du fått av oss i tråden och skulle det vara problem eller jobbigt så kan du alltid kontakta ett medium men se till att det är nån att ha och att andra har gott att säga om som du känner för det finns så många halvmesyrer där ute som utger sig för att vara och bara norpar pengar av folk.Många bra medium finns det och jag tror det finns en medium lista här på sajten nånstans om jag inte minns helt fel.Det har funnits i alla fall men det kan vara några år sedan .

Om det nu skulle vara så att hon besvärar dig och inte lyssnar så gör jag som så i skrivande stund jag öppnar en kanal så hon kan komma hit till mig för är hon fast mellan världarna kan det bli lite besvärligt helt beroende på hur mycket hon behöver prata av sig om sitt och åter en sak att tänka på att  dom som oss behöver bli hörda och är i behov av att få lätta sin ande speciellt om det finns tragik och sorg så bara här ser vi att vi är inte ett dugg annorlunda i andlig form än i fysisk.

Väl dom får säga sitt och förstå att dom måste släppa den här dimensionen då lättar så mycket och lugnet infinner sig sen kan dom hälsa på men med en helt annan energi som inte skrämmer dom i fysisk form och anden blir ett med oss alla.

Hoppas att det ordnar sig och försök prata med henne och går inte det så skicka hit henne så ska vi se om vi kan lösa det här. Det bästa är alltid att jobba på plats och inte distans men jag ska göra vad jag kan om hon inte lyssnar på dig även om det är på distans .Lycka till och snälla försök släppa rädslan för dom är som vi men bara i en annan form ❤️och en dag är vi i  våran andekropp  och vem vet kanske blir en del fysiska andar rädda för oss också 😉

Upp till toppen
Annons: