Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andlighet

kontakt med min döda hund

2017-01-06 18:29 #0 av: tjejer899

Jag är ny här så jag är inte insatt i hur det funkar här. Hoppas kunna få tips.

Jag skriver detta inlägg för att jag desperat vill komma i kontakt med min innerligt och evigt älskade hund som tragiskt nog drabbades av en mycket plågsam cancer som orsakade henne ett enormt lidande.Hon var tvungen att avlivas. Vetskapen hur mycket hon plågades och den outhärdliga sorgen och saknaden efter henne är helt obeskrivlig. Jag plågas varje vaken sekund.Jag vill dö bara för att få återförenas med henne. Men hindras av mitt ansvar för min andra hund.Hon behöver mig. Istället så tvingas jag plågas ihjäl varje vaken sekund. Min älskade hund hälsade på mig precis i början efter hennes mycket tragiska död.Men sen så slutade hon komma. Att hon kom gjorde mig starkare. Men när hon slutade komma så bröt jag ihop totalt psykiskt. Finns inga tillräckliga ord som kan beskriva hur förkrossad jag är över att hon slutat komma.Jag vill bara skrika rakt ut min sorg. Jag gråter och vädjar till henne att komma. Men hon kommer ändå inte. Det enda jag vill är att få besök av henne och få kontakt med henne. Det är min stora och enda dröm här i livet. Finns det någon vänlig person här som kan hjälpa mig att komma i kontakt med min innerligt älskade och evigt saknade hund? Min tacksamhet vore enorm.

Anmäl
2017-01-07 10:12 #1 av: Magi-cat

Beklagar sorgen efter din älskade hund. HundHjärta

(Alla vi som saknar och gått igenom den där sorgen kan nog förstå lite av det du känner. Själv har jag också älskade saknade djur i mitt hjärta och minne.)

Men, jag brukar tänka så här...Skulle den älskade hunden vilja att du led och plågades och inte kunde tänka på något annat? Nej....Djuren skulle aldrig vilja att vi fortsatte att vara förkrossade i sorg.
Du gjorde det bästa för din hund och gjorde henne den sista tjänsten. Nu lider hon inte längre.


Den älskade, saknade, bär du alltid med dig i hjärtat. De glada goda minnena finns kvar, inte bara det jobbiga slutet.

Men det finns andra djur i den levande världen som behöver din kärleksfulla omvårdnad. Att ge omsorg till din hund som du har kvar ger dig styrka och är det bästa du kan göra för att hedra minnet av din bortgångna hund, och det bästa för dig, tror du inte det?

Sorgen har sin tid men djuren skulle aldrig vilja att vi stannar i den. Vi behövs för dem som är kvar.

Det här kanske inte var svar på din fråga, men jag ville ge dig lite av vad jag känner. HjärtaKramasHund

Hjärta ""Myths address the fundamental enigmas of our existence and help us try to make sense of our lives..."

Anmäl
2017-01-08 12:27 #2 av: tjejer899

Tusen tack för ditt fina och omtänksamma svar. Jag håller med dig fullständigt. Men jag blir lite avundsjuk när jag läser om andra personer som får regelbundna besök av sina hundar. Alltså bortgångna. Jag hade tagit över min hunds fruktansvärda lidande om jag kunde. Hon var min första hund och jag hade henne halva livet. Hennes besök efter hennes död,alltså i början efter hennes död,gav mig enorm tröst. Det kändes som att hon visste att hon lindrande min outhärdliga sorg. Och därför kom hon dagligen. Det blev mer och mer sällan. Det rev upp min outhärdliga sorg . Det fanns ingen mer tröst från henne. I slutet besökte hon sin husse. Varför valde hon honom när hon borde vetat att det är jag som är totalt nedbruten av sorgen. Jag var hennes ägare. Det var jag som skulle göra allt för henne. Jag skriker ut min sorg och gråter och vädjar till henne att inte överge mig.Att jag behöver hennes närvaro. ÅTMINSTONE tills jag blir stark nog. Jag är så desperat att få återförenas med henne att jag längtar efter döden, bara för att få träffa henne och pussa och krama henne. Är det någon här som har besök från deras döda djur?självklart vill jag ha svar från alla. Till er som är empatiska,tusen tack från djupet av mitt hjärta.

Anmäl
2017-01-08 20:28 #3 av: tjejer899

Tusen tack! Alla tips och råd tas emot med enorm tacksamhet.

Anmäl
2017-01-09 18:59 #4 av: ionah

Det kanske är svårt att känna in henne när du känner så mycket sorg och ångest just nu? Kanske måste sorgen lägga sig lite innan du kan få kontakt igen?

Anmäl
2017-08-22 15:13 #5 av: Wonnalesan

Jag tror att då sorgen är så stor så blockerar vi möjligheten för våra älskade djur att ta sig fram. De måste ju simma i våra tårar.

Jag förlorade min älskade vita änglahund för 13 år sedan. Jag gick på våra stigar och ropade i hjärtat efter henne.Letade efter tecken på att hon hade det bra. Men gråten skymde utsikten att möta henne. En dag kommer min man hem storgråtande och berättar att han stått högt uppe på en byggnadsställning och fick en syn. Vår älskade hund kommer upp ur vattnet tillsammans med sin bästa vän, en söt Boxertik som dog några månader innan vår älskling. De skakade ur vattnet ur sina pälsar och dropparna gnistrade som diamanter. Men varsin pinne i munnen sprang de mot en underbar skog. Jag gladde mig så åt hans vision, men jag ville ju också träffa henne.

Några år senare är jag dagmatte åt två Labradorer, ägaren ringer och frågar om hon får ta med en 10 månaders valp som lämnats tillbaka. Det kändes mäktigt, men jag sade -ja- ändå. Så står jag vid fönstret och tittar då de kommer. Matte öppnar combin och ut far en valp, rakt genom rabatter och häckar till min dörr. Då jag öppnar hoppar hon rakt in i min famn. Där stannade hon. En natt senare drömmer jag om min vita vackra hund. Hon ligger i sin favoritsoffa, jag får krama henne så var hon borta. Undrar om hon sände lilla Ella till mig? Ella är nu 11,5 år börjar bli gammal och hon är den raraste hund jag haft. En ängel sannerligen.

En tröst jag fann var -Regnbågsbron-, den ger en bild av hur våra kära djur har det då de lämnat oss. De väntar på oss en dag. Men först ska vi leva klart och vi kan ge så mycket av vår kärlek till djur och människor som behöver lite värme.

Du kan hitta Regnbågsbron på Google.  Den som älskat saknar. Är det kärlekens pris?  Mvh/WLHjärtaHund

Anmäl
2017-08-22 19:38 #6 av: flocken

Beklagar sorgen. Fick ta bort min själsfrände och bästa vän för över året sedan. Sorgen är fortfarande fruktansvärd. Hela familjen säger fortfarande fel namn. Vi hade redan skaffat en ny hund innan vi fick ta bort Axel.
Första veckorna var Axel med mig nästan dagligen.
Nu kan det gå långa perioder när han inte är här. Jag kan sitta o blunda, tänka på min andning o så känner jag av honom. Då rinner tårarna igen.
Låt sorgen ta sin tid.

Sajtvärd rexkanin & fibromyalgi Driver Djurflockens hunddagis. Litet hunddagis i hemmiljö. www.djurflocken.se / vh Mette
Anmäl