Annons:
Etikettandlighet
Läst 1165 ggr
mr.ehrenholm
12/21/16, 10:31 AM

Tar in andras känslor

Jag jobbar som kyrkvaktmästare och jobbar således mycket själv i kyrkan men även på många begravningar. Jag tar ofta "in" känslor från den avlidne under begravningar. Svårt att förklara känslan mer än att den känns utomkroppslig som om känslorna inte är mina utan att jag blir något slags resonansredskap. Förstår att det låter fruktansvärt flummigt, men undrar om någon känner samma saker? Tilläggas bör kanske att jag var med om en stor hjärtoperation när jag var fem där jag "drömde" att jag såg operationen ifrån operationssalens ena takhörn. Jag upplever ofta fenomen ( steg, nysningar, känslor & lampor på kyrkläktaren som släcks och tänds mm) i min vardag på jobbet. Försöker ha ett kritiskt tänkande till detta, men det är svårt när man är insyltad i det. Ska tillägga att några av mina kollegor också upplevt dessa steg från läktaren och röster mm. Jag söker inga förklaringar från någon här om mina upplevelser utan jag vill mest lära känna likasinnade. Allt gott, M

Annons:
Sommarek
12/21/16, 10:35 AM
#1

Det låter som att du lider av en liten släng av empati, vilket gör att man kan känna av andra och även andra sorters energier. Om det blir jobbigt kan du alltid prova att tänka en stor bubbla omkring dig, som innesluter dig och inte släpper in något, eller i alla fall sådant du inte vill känna.

Annars låter det som att du har långa "känselspröt", vilket är enormt häftigt.  :)

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

Dioramabyggare
12/21/16, 10:39 AM
#2

#0: en liknande kännsla fick jag när jag var i Stockholm, vid ett av Gamla Stans mest kännda "spökhus" för några år sedan, och också en tid senare när jag var i Östergötland på geocaching till ett ödetorp utanför Mjölby.

mr.ehrenholm
12/21/16, 1:44 PM
#3

Hej och tack för svaren! Jag lider inte av att ta in känslorna, tycker snarare att det är lite fascinerande, även om det förstås kan vara jobbigt ibland att känna "för mycket". Har även lätt för att läsa av människor, alltså om de ljuger, är falskt trevliga osv. Men det hör kanske ihop?

Sommarek
12/21/16, 1:48 PM
#4

#3 Ja, det hör ihop med att vara empat/empatiker. Det finns mycket bra att läsa om det om du kör en snabb Google-sökning.

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

highland3r
12/24/16, 7:25 PM
#5

Vet precis vad du går igenom, är själv enormt känslig och gillar inte att vistas i omgivningar med mycket andra människor. Blir ofta enormt yr när jag är i affärer eller på ställen med mycket folk. Tog många år innan jag förstod vad det handlade om, kan gå ifrån glad (gott humör) till nästan deprimerad på en hundradels sekund eftersom jag tar in intryck ifrån omgivningen. Det tog mig ett helt liv innan jag förstod vad som hände mig, väldigt jobbigt att hantera. Har alltid vetat vad eller hur andra personer känner sig och vad de ska säga innan de gör det.

Ser ibland saker jag inte kan förklara som andra som finns med mig inte se eller upplever, men jag kan inte tolka vad det betyder. hmmm.

bernadette
12/29/16, 8:11 PM
#6

Känner att jag bara måste skriva, för jag känner så igen mig.Så att de näsan skulle kunna vara ja själv som skrev.För mig låter de inte detta minsta flummigt.Jag förstår precis det du beskriver.Någon nära-döden upplevelse liknande din har ja dock inte, måste tilläggas.Men jag känner så väl igen känslan av att ta in andras känslor.Kan kliva in på jobbet en helt vanlig dag.Nöjd med livet.För att i nästa stund översköljas av en känsla av nedstämdhet.Det är inte min känsla, ingenting i mitt eget liv orsakar denna känsla.Ibland har jag lust att storböl.Med min erfarenhet har lärt mig att vid dessa tillfällen stänga av genom att resa mig upp gå en sväng, prata med en arbetskamrat som jag känner väl ohälsa har förtroende för. Den personen vet hur jag upplever saker och ting. Jag talar bara om att ja plockat på mig en känsla från nån i omgivningen.Oftast är detta en levande medmänniskas känsla, mående vad man nu vill kalla detIbland kan detta också vara en icke nu levande persons energi. När den blir för påfrestande talar ja bestämt om att "det" ska lämna mig ifred.Säkert vanligt bland oss empati som har den här förmågan.Men för mig har detta blivit nåt som är påfrestande.Ett tag blev de för mycket intryck av alla de slag.När jag dessutom blev sjuk (fysiskt) var ja tvungen att stänga av för att spara på energin.Jag har precis likt dig, alltid kunnat mig se igenom folk och känna av deras personlighet hur mot de än försökt dölja den eller ge sken av nåt annat.Jag vet också om en person är oärlig etc.Förut trodde ju att alla läste av folk på samma sätt. Men sedan började vänner ohälsa bekanta "imponeras" av mina beskrivningar av än den ena än den andra människan.Jag minns att mina vänner då brukade säga ifall de träffat på en ny bekantskap:"du borde träffa henne för att tala om hur hennes är som person".Nu kan ja nästan ha lite roligt åt detta hela, men ja vet inte riktigt annars vad jag ska tycka.Det är som de är.Ibland hjälper de mig eller mina närmaste.Men ibland önskar jag att jag uppfattade världen som de flesta.Att alltid se igenom, att se människors baktankar är inte alltid så kul.Jag har annars inga issues vad gäller att lita på folk.Likadant känner man igen en genuint brand människa.Jag har träffat på några såna också:) Har även hört att vissa mediala personer får sin förmåga först efter en väldigt dramatisk upplevelse här i livet.Jag dras också med den där biten att höra ohälsa känna av andevärlden precis såsom du beskriver att du gör.Allt gott till er alla därute.Ta hand om er.Kram Bernadette

Annons:
bernadette
12/29/16, 8:13 PM
#7

Ursäkta stavfelen i texten, det är mitt tangentbord på surfplattan som tjorvar

[Blue_Lugia]
12/30/16, 7:35 AM
#8

Helt oväsentligt inlägg egentligen, men jag börjar förstå skillnad på empati/sympati handlar om. Jag är tyvärr inte det minsta empatisk person och har svårt att förstå varför andra känner som dom gör. Däremot kan jag vara lite halvbra på sympati, ibland…. Men nog om mig nu. :)

ks172
12/30/16, 11:43 PM
#9

Jag är en empatisk människa sen jag upptäckte mina gåvor sen år 2012. När jag började jobba i en matvarubutik år 2013 (jobbar än där) så blev det jobbigt pga så mycket folk men tillslut lärde jag mig kontrollera men det händer att jag känner vad kunden känner och dennes bakgrund osv. Det är inte jobbigt tycker jag utan lite häftigt ändå. Jag har fått en annan inblick på världen typ åxå och har blivit mer förstående.


Upp till toppen
Annons: