Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andar/Spöken

När man inte vill se

2016-08-27 11:07 #0 av: Julia77

Jag har fått höra hela mitt liv att jag har "gåvan". Jag har aldrig sett det jag har som en gåva utan snarare något jobbigt och ibland väldigt skrämande.  Redan som liten använd min mamma och hennes vänner mig som tolk till andra sidan. Jag satt uppe halva nätterna och pratade med andar som dom ville ha kontakt med. När jag till slut fick sova fick jag ligga med ett kors under kudden ifall dom nu hade dragit fram något ont. Som barn delade jag sovrum med en flicka ifrån sent 1800 talet. Jag såg andar runt mina klasskamrater som kunde upprepa samma fras gång på gång hela dagarna tills jag till slut inte orkade stå emot mer utan berättade för klasskamraten vad "mormor" sa. 

 Det som händer då är att de andra barnen blir rädda för en och börjar kalla en för häxa. Och då står man där utan vänner men inte slutar tjatet ifrån andra sidan för det. Jag tillbringade rasterna i pannrummet då det var ända stället jag fick vara helt själv. Jag fick senare höra att det kunde växa bort, att barn är känsligare. Jag längtade, för jag var en så  väldigt rädd unge. 

Jag åkte in flera gånger med blödande magsår och läkarna kunde inte förstå vad som gjorde mig så orolig (att befinna sig på sjukhus är en historia i sig).

Tyvärr har det inte vuxit bort, jag ser bland annat  en dam dagligen på ödetomten bredvid mitt hus. Jag ser grannens far gå efter honom och anmärka på alla fel han gör. Jag ser min mans farmor och far nästan dagligen, jag ser katten min man hade innan vi blev ett par. 

Jag pratar väldigt sällan om vad jag ser längre, folk får alltid samma blick i ögonen. Jag har flera gånger stött på rent elaka och väldigt läskiga saker, en ande följde efter mig i över 1 år, kallade mig hora och slog mig på nätterna. Min man såg vid flera tillfällen att jag hade märken på kroppen och hörde mig vakna och skrika sluta slå mig, mitt i natten.

När min mormor dog så väckte hon mig och sa hej då. Jag ringde min mamma i panik och sa vad som hänt. Hon i sin tur ringer den släkting som bodde närmast mormor och bad honom åka till hennes hus. På den begravningen blev jag så utstirrad och viskad om, att det var skitjobbigt. Sedan dess håller sig släkten borta.

Jag vill ha tips på hur jag blir av med det som jag bär runt på. Jag märker att  ju mindre stress jag har runt mig, ju mer ser jag. 

Jag blev meddragen till ett medium när jag var 19 år, hon var så fejk att det var löjligt. Ett annat medium skulle "dra ut min kraft" ifrån kroppen. Det enda som hände var att jag började storböla.

Någon som har tips på hur man kan bli  av med det, det stör mig på riktigt i mitt liv. 

Jag söker inte uppmärksamhet eller något sådant, jag vill bara bli av med det.

Mvh julia

Anmäl
2016-08-27 11:36 #1 av: Huygens

Mitt intryck är att det är svårt att bli av med en förmåga om den är uttalad. Istället verkar folk försöka hitta metoder för att dämpa effekterna, och metoderna är kanske olika för var och en.

Paradoxalt nog kan vissa fenomen dämpas om man undersöker sin förmåga och försöker "sträcka ut" mot det ickefysiska. Vissa personer säger att dom fått kontakt med "hjälpare" som hjälpt.


Anmäl
2016-08-27 13:58 #2 av: tarantass

Fy vad hemskt det låter. Till att börja med solklara övergrepp när du var liten. Fullt i klass med annat mer "normalt" barnmissbruk, men värre genom att vara så mycket svårare att tala om. Med en sådan början verkar det ju inte konstigt om du aldrig har kommit sams med din känslighet. På berättelsen om din mormors död och begravning verkar det inte heller som om din mamma i efterhand tar ansvar för vad hon och hennes vänner gjorde.

Jag är ingen expert, hoppas att någon som är det ser det här och svarar.  Det finns säkert olika metoder som passar var och en olika. Men i grunden tycks det vara ungefär som i fråga om mer accepterade saker (t.ex. energitjuvar till vänner), att man kan öva sin vilja och sin självaktning, tala om (inte minst för sig själv) att det är jag som bestämmer vad och vem jag tar emot och när och "stänga dörren om sig" när man vill vara ifred.

Psykologhjälp kanske också kan vara något, men då bör det kanske vara en psykolog som inte i förväg "vet" att sådant här är inbillning, med risk att den misstron ökar på traumat.

Anmäl
2016-08-27 17:07 #3 av: Julia77

Det enda som hjälper mig är att hålla mig syselsatt, ha så många bollar i luften som möjligt. Jag blev skickad till en psykolog som barn. Jag behövde inte säga många ord innan hon gav mig "blicken". Eftersom hennes ton och ansiktsutryck sa att hon trodde jag var galen så bevisade jag att jag inte är galen genom att berätta för henne att hennes mamma ville att hon skulle klä sig mer i gult, då det var så fint till hennes röda hår. Detta var uppenbart något hennes mor sagt till henne ofta för jag kom ihåg att hon började gråta. Sen blev det inga mer psykologer. 

Anmäl
2016-08-27 18:50 #4 av: fossingen

#0 Vill du på något vis få bort detta, minska, eller kontrollera /hjälpa till med det mediala?

Anmäl
2016-08-27 19:02 #5 av: tarantass

#3: det var därför jag skrev att en psykolog kanske inte skulle vara sådan. Du råkade ut för en dålig, sådana finns tyvärr. Precis som du råkade ut för dåliga medier. Att du blev skickad, och i barndomen, kanske inte gjorde saken bättre utan blev ännu ett övergrepp? 

Och en mor som verkar ha varit dålig i alla fall genom att missbruka dig som barnmedium och att, trots ett så grovt misstag och allt vad det har dragit med sig i ditt liv, inte försöka skydda dig när din mormor dog.

Men jag tror fortfarande det kan vara värt att fråga bättre psykologer (har tyvärr inga tips) till råds om missbruket i barndomen och dess följder och bättre medier om det mediala. Inte vet jag, fast det sista verkar du också tro själv.

Anmäl
2016-08-27 19:34 #7 av: Julia77

Jag vill verkligen inte känna och se något som jag igentligen inte har med att göra. Jag vill bara vara helt jäkla tråkigt vanlig.  Jag vill  kunna gå runt ett hörn eller plötsligt byta håll utan att vara rädd för att råka gå in i, något/någon (vilket jag gjort många gånger och det är lika fruktansvärt varje gång). Så om någon vet hur man gör sig mindre känslig så är jag tacksam. 

Anmäl
2016-08-28 09:15 #8 av: Sisselie

Du är antagligen för öppen i kronchakrat. Prova att ta ett klarrött tyg och lägg över huvudet. Det dämpar, för energierna kan inte gå igenom den röda färgen. Om det hjälper dig vet jag givetvis inte, men det hjälpte mig när jag var för  öppen i kronchakrat. Jag såg och hörde visserligen inga andar, jag bara hörde ett surrande ljud och kände en närvaro, och det skapade en kraftig ångest. När jag lade ett rött tyg på huvudet, var det som att stänga en dörr, och bruset och känslan av närvaro dämpades. Med tiden försvann det helt, jag vet inte hur det gick till.

Anmäl
2016-08-28 10:55 #9 av: darya33

Du är öppen hela tiden och det tar din kraft och känns jobbigt för dig .jag rekommendera att du går  en kurs som kan lära dig att hantera din fömåga.Du behöver inte lida av det .Du kan bestämma själv när du vill kontakta dem .jag vet inte vad du bor men nu förtiden finns gott om mediala kurser över en helg som man kan lär sig ganska mycket i korttid .Gå absolut inte hos psykolog .De kommer inte tro på dig och troligen ge dig tabletter som orsakar mer problem för dig.

Anmäl
2016-08-28 14:14 #10 av: tarantass

#9: som jag redan har skrivit i tråden: det var sådana psykologer jag varnade för från början. Det finns också sådana som inte förutsätter att man inbillar sig. De kan vara svåra att hitta och man kan behöva samla personliga rekommendationer, men det gäller också bra medier som dessutom kan hjälpa just en själv. Det finns många som slänger ut stora summor förgäves.

Jag har också talat om vilken del av det här jag menar att en psykolog kunde vara bra till, och det var inte att stänga det mediala.

Anmäl
2016-08-28 15:36 #11 av: tarantass

Fortsätter på #10: sedan talade jag om psykolog, men när du skriver om tabletter undrar jag om du menar psykiater, som är läkare och något helt annat, även om de kan samarbeta med psykologer. Det är många som blandar ihop dem.

Anmäl
2016-08-28 22:50 #12 av: MimsX

Fina du! För min del försvann det mesta mex antidepp-piller och att jag omgav mig med ljus. Nu har jag inte samma upplevelser, inte ens i närheten. Du skulle kunna vända de till en styrka. Du har en gåva och behöver nog hjälp med att "jorda" dig så att inte hela du "försvinner". Jag tänker att du har fått något som kan hjälpa både dig och andra. Om du själv orkar förstås. Kram och en massa styrka till dig!

Anmäl
2016-09-03 16:24 #14 av: Farwuq

Det är aldrig bra att "dränka" förmågor, man måste lära sig hantera dem.
Sprit och piller? Pustar Om man inte har grava problem innan så lär de nog komma då.

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland

Anmäl