Annons:
Etikettupplevelser
Läst 1843 ggr
[mstessa]
5/4/16, 7:45 PM

Konversationer och tecken

Jag har alltid varit något av en skeptiker vad gäller övernaturliga ting (är inte heller religös), men ändå tyckt att det varit spännande att höra vänners berättelser om deras upplevelser. Har aldrig sett mig själv som "mottaglig" då jag inte upplevt något personligen. Men – min mormor gick bort för knappt två månader sen. Jag kunde inte vara på begravningen då jag för tillfället bor på andra sidan jorden. Den senaste veckan har jag varit extremt ledsen, haft dödsångest för mig själv och rädd för att min mamma är "näst" att dö… Ifrågasatt meningen med livet… Har tänkt mycket på mormor och tror att allt jag känner just nu kanske också har att göra med sorgebearbetning och att jag är långt hemifrån och inte träffat familj och vänner sedan förra året.

Sökt tröst i berättelser om kontakt med "andra sidan" och övriga ÖN saker. Läste här på forumet om att fråga efter Tecken. Jag tänkte på mormor tidigare idag, skickade en tanke om att jag vill ha ett Tecken från henne, bad om förlåtelse att jag inte kunde vara på hennes minnesstund. Och för en liten stund sen så plingade min mobil till! Det är min morbror som skriver till mig! Jag brukar inte skriva med honom och vi har inte jättenära kontakt, utan ses när släkten samlas. Han fyller år idag och skrev till mig "Tänk att din lilla morbror blir 52 idag". Jag hade tänkt skriva på Facebook och gratulera, men han hann före mig… Kanske det var ett Tecken från mormor? :)

Började efter detta reflektera om något som händer mig ibland när jag "spacear ut", när man inte tänker på någonting – brukar vara när jag diskar eller duschar och låter tankarna gå sin egen väg. Låter helt märkligt men ibland är det som konversationer jag hör inne i huvudet. Ibland på svenska, ibland på engelska. Det är oftast inga speciella konversationer, handlar inte om mitt liv eller någon jag känner heller. Jag har avfärdat det som egen fantasi då jag jobbar lite sporadiskt på en bok - men kan detta vara något annat? Har någon av er upplevt samma sak?

Annons:
Dioramabyggare
5/5/16, 11:16 AM
#1

Ja, tre (hittills) gånger. Första gången när jag inte orkade leva. Då fick jag en oväntad religiös upplevelse som tack och lov fick mig att välja att fortsätta leva. Andra gången var intill ett torg i Gamla Stan i Stockholm för några år sedan, vid ett hus som är ett av Gamla Stans med kännda "spökhus". Tredje gången var när jag var till ett ödetorp i västra Östergötland, och jag tror att det "spökar" där också.

llama2002
5/5/16, 4:21 PM
#2

jag är inte heller religös men känner att spöken och andar ändå finns

[mstessa]
5/6/16, 1:23 AM
#3

#1 Vad fint att du fick denna upplevelse. Du får gärna berätta mer om du vill. Jag känner själv att jag just nu är väldigt ångestfylld, men istället för att inte vilja leva så har jag ångest för att jag inte vill att det tar slut.

bernadette
5/22/16, 7:37 PM
#4

Jag läser om era erfarenheter med stort intresse. Tack för att ni delar med er. Jag har själv tampats med en svår dödsångest under större delen av mitt liv, faktiskt redan som relativt litet barn. Jag vet inte riktigt vad det har bottnat sig i. Kanske otrygghet. För några år sedan drabbades jag av en allvarlig diagnos. Innan den slutliga diagnosen ställts fick jag veta att det i vilket fall som helst rörde sig om ett livshotande tillstånd. Den vetskapen triggade givetvis igång en enorm dödsångest hos mig. Jag började planera för mina anhörigas fortsatta framtid, en framtid utan mig. Mest av allt sörjde jag att jag inte skulle få vara en del av mina barns uppväxt.Speciellt en natt greps jag av en fruktansvärt ångest. Ingen människa kunde finnas där för mig just den stunden. I den stunden bad jag. Plötsligt inföll ett sånt fantastiskt lugn hos mig, en visshet om att jag kommer att klara mig. Jag var inte ett dugg rädd längre utan gick och la mig, lyckades somna. Redan innan den här händelsen har jag fått till mig en inre röst, som mer är en sorts visshet men ibland även en röst som levererar än det ena än det andra beskedet. Ofta i avgörande stunder.Som t ex då jag sökt mitt dröm och självfallet tvivlade på att de skulle välja mig. Hård konkurrens på dagens arbetsmarknad.Och så var det den där lugna, säkra inre rösten som sa till mig att jag skulle bli vald.Även i den stunden tvivlade jag på det. Vid närmare eftertanke så handlar för mig personligen om en inre visshet, ett lugn trots, en röst, trots att intellektet säger något helt annat. Det är bara så häftigt. Till er som lider av dödsångest så vill jag bara säga att jag vet vad ni går igenom…Lyssna vid dessa tillfällen till de subtila signaler ni då får.Däri finns mycket kraft och mod att hämta. Kram på er. Ta hand om er.

Upp till toppen
Annons: