Annons:
Etikettmedialitet
Läst 1816 ggr
bernadette
3/3/16, 7:00 PM

Lite tankar

Har svårt att hitta balans mellan det andliga och vardagen. Det kan stundtals vara så skönt att bara koncentrera sig på vanligt vardagsliv men samtidigt skulle jag inte vilja vara utan det andliga perspektivet eftersom det berikat mitt liv oerhört i flera år nu. Man kan känna sig rätt ensam med det hela trots att jag vet att många delar mina erfarenheter och tankar. Dom flesta människorna runtomkring är mer eller mindre öppna. De flesta kanske mindre. Har inte brytt mig om det tidigare eftersom jag inte har något att bevisa. Jag vet att det finns mycket mer än ögat kan se. Men det känns ändå inte som att man kan diskutera med precis alla om ens erfarenheter av det övernaturliga eller tankar alla gånger. Har försökt att diskutera med en ganska öppensinnad person, som är intresserad av det övernaturliga. Det har gått ganska bra. Jag har delat med mig av egna erfarenheter. Men när allt kommer omkring så känns det trots allt att man är så ensam om det här. Jag kan och vill inte verka knäpp inför den andra personen. För det är ju önskvärt att man ska vara som dom flesta. Passa in i normen. Så det blir en kamp att vara så vanlig som möjligt. Det blir tungt att bära alla erfarenheter/känslor inom sig. Som tur är finns det vissa människor som förstår mig eftersom dom själva har haft liknande andliga erfarenheter. Men man blir lite uttömd på energi genom att kämpa emot sin natur. Vad har ni för tankar om det här? Man saknar liksom sin flock. Vart ska man vända sig för att få känna att man är okej?

Annons:
allhealing
3/6/16, 10:04 PM
#1

För att känna sig okej behöver man ta reda på vad okej betyder för just dig. Bra frågor att ställa för att ta reda på det här är. Vem eller vilka har jag kopierat normen okej från? Kopierade jag normen för att jag blev lärd att göra så? Är normen jag idag lever i enighet med den norm jag framöver vill identifiera mig med?

Gå igenom de här frågorna och skriver ner dina svar. Låt det sedan gå 6-7 veckor innan du återigen läser igenom det du svarat.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Siarn
3/7/16, 1:00 AM
#2

Tack för ditt inlägg. Känner igen det du beskriver, att sitta på massa kunskap kring någonting som är väldigt speciellt och som bara vissa förstår sig på, t.ex vi, ett slag av naturfolk med särskilda förmågor och översköljs av övernaturliga händelser/upplevelser.  Det kan vara skönt att som anonym att skapa en tråd och skriva av sig om det man upplevt eller upplever och knyta gemenskap med likasinnade och dela dessa erfarenheter och växa i känslan, istället för att känna sig ensam och att inte "passa in" till någon norm med inrutat tanke/beteende mönster, utan öppet sinnelag och själsliga framsteg. Du har fått förmågan att och det finns en mening med det, att fortsätta utvecklas i andlig riktning och anpassa det i din vardag med hjälp av att dela med dig till likasinnade med större livsförståelse och medvetenhet än den inrutade normen du nämner, dom kan ändå aldrig förstå.. Individer som nått sin mognadspunkt, där förmågan av mottaglighet redan är nått, fången i sitt eget tankefängelse.

Jag söker själv efter likasinnade att diskutera med. Gjorde nyligen ett nytt konto här.

Förresten, grattis till 500;de inloggningen ;)

bernadette
3/9/16, 4:33 PM
#3

#1 Tack för tipset. Mycket bra frågor att ställa sig i en liknande situation. Jag tror att där finns värdefulla insikter att hämta.Ska ta ditt tips till mig. Mina allra ödmjukast tack.Allt gott till dig.

bernadette
3/9/16, 4:51 PM
#4

#2 Stort tack även till dig "Siarn" för att du delade med dig av din kloka tankar.Jag fick många helt nya insikter. Skönt att det finns människor som kan förstå vad man går igenom. Den gåva vissa av oss har fått kan vara en fantastisk ynnest men också ett ok som man får lov att bära.Det du nämnde om att vissa människor kanske har nått deras mognadspunkt (du får ursäkta om jag citerar dig fel) - det fastnade jag särskilt för.Har aldrig tänkt på saken ur den synvinkeln,men nu framstår det solklart.Att jag inte har tänkt på saken tidigare…Så fint att ha denna insikten med sig.Nu har jag förresten beslutat mig för att inte längre dela med mig av mina upplevelser och händelser så pass öppet som jag gjort för vissa vänner i min omgivning.Det tjänar ingenting till.Man får till slut den där blicken och då vet man.Och jag kan även tillägga att det satt så långt inne innan man vågade berätta om sina tankar och erfarenheter.Ändå har man inte delat med sig mer än bara en bråkdel av dessa.För att inte verka för skum :)Jaja, nu är det slutältat för min del:)Tack åter en gång och allt gott även till dig.

Upp till toppen
Annons: