Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andar/Spöken

Innan har jag anat men nu vet jag...

2015-12-20 22:18 #0 av: :-)Märta

Har nog alltid kunnat höra steg som går över rummet, haft en känsla att inte vara ensam att någon står brevid, kunnat känna en doft av parfym eller tobak men efteråt viftat bort det som fantasier och inbillning. Jag ville inte tro på sådant här!
Men på något sätt har jag nog ändå alltid vetat att det jag känt och upplevt inte är fantasier, det har varit alltför många obegripliga händelser men tyckt att det varit obehagligt, skrämmande och väldigt konstigt!
Genom att jag jobbat som förskollärare i över 30 år och då med yngre barn som inte har språket ännu. Har alltid varit mycket inkännande och kunna känna vad barnen vill, tänker och vad de känner, en bra egenskap av den vuxna som ska hjälpa och vägleda dem och förstå. Har även alltid varit den som känt i hela kroppen om det händer något bakom huset eller i ett rum brevid och dykt upp i sista stund. Jag har kunnat avstyra olyckor och allt detta har varit en naturlig del av min jobb och inte tänkt så mycket på det.
Sen började jag plocka in vuxnas känslor också och hur de mådde, också känna om någon sa osanning tex.
Även i kön framför mig i mataffären började jag plocka in folks känslor hur de mår.

Men nu ska jag berätta för er när jag från att anat att det finns en närvaro eller andar nu vet att det finns. Och från att vara rädd och känna obehag känner jag mig lugn och tycker det att detta är bara så häftigt!

Jag, Anna och Eva träffades i en facebookgrupp där jag och Anna var Admin i. Men vi kom bra överens och blev goda vänner alla tre! Bestämde att vi skulle ha en blinddate och ses en helg i en stad i mellan Sverige, Evas hemstad. Anna och jag träffades för första gången på tåget, vi kom fram och checkade in på hotellet som låg vid stationen, Eva skulle vi träffa sen.
När vi steg in i hallen på hotellet så kände man hur allt hår på rygg, nacke och armar stod rakt upp och man kände en tung museumkänsla, dammigt, ingen luft, det var svårt att andas.
Jag vände mig om och skoja med
Anna " känner du känslan här? Tror du det spökar här!"
Anna svarar då att " finns det något sådant här så kommer jag både se och uppleva dem, har gjort det sen jag var barn"....
Det var inte svaret jag tänkt och nog tänkte jag lite för mig själv att den där Anna verkar ju lite konstig. Men känslan i kroppen kom jag inte ifrån men tänkte att det var himla dålig ventilation på stället. Man vill ju gärna hs en praktisk förklaring!

När vi skulle ta in våra väskor i våra respektive rum så hade jag svårt att låsa upp mitt. Tappade nyckeln många gånger eftervarandra, handväskan flög och hamnade upp och ner och allt trillade ut, precis som någon slog sakerna ur mina händer. Jag tänkte att jag var väldigt fumlig. Men detta upprepade sig varje gång jag vistades i den hotellhallen.

Vi träffade den tredje tjejen Eva och gick ut och åt middag tillsammans på en restaurang. Eva är allvarligt sjuk och detta var första gången på många år som hon kunnat ta sig ut på det här sättet. Så det var en speciell kväll! Hon berättade vid de två tillfällena då hon faktiskt dött, lämnat jordelivet och kommit till ljuset, sen vänt tillbaka till smärtan och livet här, då hennes tid på jorden här inte var färdig!
Satt och åt middag med två mycket speciella damer! Den ena har varit med om döden två gånger och vet vad som väntar efter detta. Och den andra har sett andar sen hon var liten.
Jag och Anna kom tillbaka till hotellet vid halv tolv och vi började dåvprata med tjejen i receptionen och jag frågade hur gammalt hotellet var och dess historia. Det var från sekelskiftet och hade haft blandad verksamhet. I den delen vi bodde i tillhörde den äldsta delen.
Jag kände ju hela tiden den konstiga känslan i kroppen och frågade om de har spöken eller närvaro på hotellet, lite på skoj. Nejdå! Det hade det inte! Inte nu längre iallafall för ett medium hade varit där och tagit bort då de störde gästerna. Hon såg jätte rädd ut och tillade snabbt.... ni kan gå ner i den trappan till undervåningen/ källan om ni vill!
Anna sa direkt att DET skulle vi inte göra! Medan jag kände bara stor nyfikenhet, ingen rädsla och tyckte att detta får man ju inte missa! När någongång i mitt liv kommer man få möjlighet till en sådan här chans! Så jag övertalade Anna och vi gick ner.
Först gick kom jag till en lång korridor men plötligt vad det som en vägg som man inte kunde gå längre, ett stopp, en osynlig vägg men man kunde inte se något.
Så jag gick in i ett sällskapsrum istället med några möbler och piano. En tung känsla, det stacks som elektricitet och surrade på armarna, nacken och huvudet. Trodde ju det satt en dam som luktade parfym där inne men rummet var tomt. Anna kom in och sa att det sitter en dam i 40 års åldern med ljust uppsatt hår och lång klänning vid pianot. Då kände jag själv att det satt någon där.
Vi gick upp och berättade för tjejen om vår upplevelse innan vi skulle upp till våra rum.

Anna skulle ta ett foto av den häftiga gamla hallen som var väldigt speciell och jag såg plötligt hur vit i ansiktet hon blev och ögonen blev stora av förvåning. Hallen var full med folk sa hon! Och det kändes verkligen som man var i ett rum där det var fullt med folk överallt men man såg inget. Kvavt och blandade dofter!!
Sedan gick vi och lade oss i våra rum. Först kände jag ett obehag, tänk om de där "spökerna" även var här inne? Men jag kände att rummet var tomt, lätt att andas och visste att jag var ensam. Konstigt nog sov jag gott hela natten!

Eva kom och åt frukost med oss följande morgon på hotellet. När vi gick förbi receptionen frågade kvinnan där om det var vi som varit i källaren föregående kväll. Jodå, och vi berättade igen alltihop.
Då frågade hon oss om vi ville låna en nyckel och gå ner i hotellets pannrum???!?
Eva och Anna skakade på huvudet, ville inte, medan jag kände att detta får man väl inte missa!???!? För när kommer man få en sådan fråga igen, låna nyckeln till hotellets pannrum, vi fattade alla vad som väntade. Men jag kände mig inte rädd utan bara nyfiken, trygg och kunde övertala de andra två.
Vi gick ner till källaren igen och gick igenom korridoren där jag gick kvällen innan, väggen kändes av precis som innan, luften blev tung att andas i, det började sticka konstigt igen på armarna, nacken och huvudet och allt hår stod rakt upp. Men nu kunde man få förbi.
Anna hade nyckeln och låste upp den tunga källardörren men NÅGON på andra sidan drog ner handtaget och hjälpte oss att öppna. Jag gick in först och kände en upplyftande känsla i kroppen
" en välkommenkänsla.... vad trevligt med besök....en känsla stt hälsa på någon äldre".
Direkt jag kom in i rummet tänkte jag stt där fanns en man i 70-80-årsåldern, luktar som en äldre man och lite aftershave"... Men rummet var tomt och det surrade värre än någonsin på armarna, nacken och huvudet. Tung egendomlig känsla!

Anna sa att det står en äldre man med vitt hår, polisonger, smalt ansikte och tittar på oss, svart kostym och beskrev var i rummet han stod.
Sen blev Anna bara blekare, händerna skakade och hon såg ut att svimma, så vi tackade för oss efter en stund, sa adjö och gick ut.
När vi skulle gå uppgör trappan så märkte vi att någon vikit upp ett stort hörn av den äkta mattan som låg nedanför. Så det var det första vi frågade receptionisten om någon gått ner i källaren efter oss. Då såg hon förskrämd ut och sa att INGEN har varit där nere för jag ser trappan hela tiden.
Så någon ville visa oss att de var där.
Då berättade vi om vår upplevelse och Anna beskrev mannen i pannrummet. Då tog hon upp ett foto på en man som såg exakt ut som Anna beskrev honom. Det var en av hotellägarna som dog på 90-talet. Andra personer har också känt/sett honom i pannrummet. Därför skickade hon ner oss just dit!

Detta var nu i juni somras som allt detta hände. Det blev bara början....
Tre veckor senare skulle jag åka på semester med min man, dotter och hennes kompis till Ystad och hade beställt övernattning på ett hotell från slutet av 1800-talet.
Men vad som hände där sparar jag till ett annat inlägg.

Anmäl
2015-12-21 15:06 #1 av: Christina_46

Oj vad spännande. Vilka upplevelser ni varit med om. Läser gärna fortsättningen lite längre fram också. Kram <3

Anmäl
2015-12-24 10:23 #2 av: Tjohalia83

Vilken härlig läsning, och så välberättat! Skrattar Gillade speciellt när du skrev om känslan av den gamle mannen i pannrummet. Ler

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.