Annons:
Etiketterandarspöken
Läst 1186 ggr
Minnix
9/13/15, 6:16 PM

Min följeslagare?

Jag tror inte att någon minns ett inlägg jag gjorde för 2 år sedan om min katt som gick bort. Hur jag hela sommaren på väg till jobbet sökte med blicken längs vägkanten och liksom förväntade mig att min katt skulle ligga längs med vägen påkörd. Aktiviteterna som ökade  i hemmet (Tavlor som for ner, akvariumet på timer som började lysa mitt i natten osv) hur jag en gång vaknade och såg en grå man stirra på mig i dörröppningen. I slutet av sommaren ringde det på dörren och jag visste på en gång att det var dåliga nyheter, att min katt blivit påkörd, så jag öppnade inte. Telefonen ringde några timmar senare men jag ville inte veta. Tillslut svarade jag och fick höra att precis som jag redan visste: Min katt hade blivit påkörd. 

Jag såg den där mannen många gånger i hallen. Jag hörde honom prata bakom mig. Märkte ofta att han var där. Nu har jag flyttat. Följde han med? 

Vi flyttade till en annan lägenhet i samma byggnad. En större, för nu har jag ett barn på 4 månader. Jag känner dock en närvaro, men inte på samma sätt. Jag är mer orolig, känner mig uttittad, kan inte sova på natten, saker försvinner, jag känner någon som går bakom mig, vindpustar, hör steg, måste hela tiden kolla mig över axeln. 

Är det samma man/ande/grå skepnad? 

Om det är samma. Vem är  han? Jag får inga svar! I förra lägenheten frågade jag om han ville något när jag befann mig i det där stadiet mellan sömn och vakenhet. Han skakade på huvudet. 

Jag undrar dock också, varför känner jag mig rädd? Är det en hotfull energi eller är det rädsla pga att jag skyddar mitt barn? Har bott här i 13 dagar och börjar förstå att det är inte "nyinflyttad osäkerhet". Jag borde ha vant mig att bo här på 2 veckor.  Jag brukar inte vara rädd, jag har varit med om saker i hela mitt liv! Men nu är jag det. 24 år och rädd för spöken… Mina lägenhetsnycklar är fortfarande borta. Locket till kattmatsburken också…. skulle hämta Milos napp en dag och gick till vagnen, lyfte filten, skakade den, kände med handen i hela vagnen, kollade fickan i fotändan och gav upp och gick för att hämta den andra nappen. På väg tillbaka till Milo kikar jag ner i vagnen och ser nappen. På filten som jag nyss skakade… jag börjar bli less!

Annons:
[Kritan]
9/13/15, 10:22 PM
#1

Det är klart att du känner dig skärrad för tidigare spökerier, men jag tror inte spöket flyttar med dig.  Om du inte har några starka band av vänskap till spöket, eller att spöket är bunden till ett föremål i din ägo. Nappar och strumpor som försvinner. Människor har brottats med den frågan i tusentals år. 😃

Denna kommentar har tagits bort.
Upp till toppen
Annons: