Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andar/Spöken

Det känns som att någon är ute efter mig

2015-08-02 20:16 #0 av: NinjaKitty

Hej! Jag har precis fyllt 16, men detta har hållit på så länge jag kan minnas. Kortfattat så känns det som att någon alltid stirrar på mig, följer efter mig, och vill mig illa.
Min mamma är väldigt öppen för det övernaturliga och jag har flera gånger pratat om det här med henne. Och hon har berättat att ända sen jag var jätteliten har jag sagt att jag känner mig iakttagen.
Jag har alltid haft jättestora ångestproblem och många av dom har att göra med att jag aldrig känner mig trygg. Men jag tror inte längre att det bara är jag som är paranoid.

Min mamma har varit hoss olika medium och jag har varit hoss en del "alternativa" doktorer och typer av medium. Alla kan se att jag är öppen för det övernaturliga men ALLA säger att dom bara ser goda energier runt mig.
Men jag hör saker, ser saker, och först och främst känner saker. Jag känner verkligen att någon stirrar på mig och förföljer mig. Det här går i perioder och just nu är det extra illa. Allt kan vara bra men sen känner jag att något iakttar mig och jag grips av panik rädsla i hela kroppen. Och "stirrandet" eller hur jag ska förklara är alltid fokuserat på min rygg. Liksom i svanken. Ibland måste jag sitta med ryggen tryckt mot väggen för att det ska kännas bättre.

Jag vet inte vad jag ska göra! Det är sjukt obehagligt. Jag kan också läsa människor extremt bra. Vet alltid exakt vad dom känner och ofta vad dom tänker också. Jag vet inte vart jag vill komma med det här men jag är sjukt rädd ibland. Det händer att jag måste springa hem från bussen i ren panik för att jag känner att det som följer efter mig är nära att ta mig. Någon som har nåt att säga? Borde jag uppsöka ett till medium och förklara hur det ligger till?:(

Anmäl
2015-08-02 20:41 #1 av: Kneko

Vad sägs som att gå till en Riktig läkare? Det värsta som kan hända är att du hamnar i en psykos och utvecklar/utvecklat någon form utav schizofreni. Jag tror du behöver prata med någon om det innan det blir värre. 

Anmäl
2015-08-02 21:51 #2 av: schnecke

Om du känner att du är medial och att det är det som påverkar ditt mående är det viktigt att ta reda på vad som är mitt och vad som är ditt. Framförallt om du känner av andra väldigt bra. 

Jag minns i början var jag tvungen att hitta den där gränsen för att veta vad som just är mitt och vad som är andras. Oavsett om det är människor eller andar. 

Jag tror det ska finnas en tråd här på sidan hur man hittar den där gränsen/bubblan! Vissa kallar det att "stänga sig".

Om du tycker det blir för obehagligt, be andarna låta dig vara om du vet att de är dom som vill söka kontakt. Eller be om någon av dina guider att hjälpa dig att slippa känna så som du gör, eller att dom kan ta bort de som "stirrar" mm. 

Testat meditation?

Sen om jag vore du skulle jag ha pratat med din mamma, om hennes upplevelser och vad hon har för tips. Ni kanske påminner varandra om eran förmåga och kan då hjälpa varandra lättare. Ni kanske får mer förståelse för vad ni ser och känner. 

Anmäl
2015-08-03 07:53 #3 av: Magi-cat

Det finns också något som heter HSP, personer som är extra känsliga.

Här är en bok av Elaine Aron, psykolog och forskare:

http://www.bokus.com/bok/9789198053401/den-hogkansliga-manniskan-konsten-att-ma-bra-i-en-overvaldigande-varld/

"Livet är en gåva, tiden är till låns." P. Strang

Anmäl
2015-08-31 10:48 #5 av: [Kritan]

Vissa saker triggar igång oro, när du lämnar din trygga zon ex bostaden, bussen. Rädslan kan utvecklas till obehag om du inte har hjälpmedel att hantera den. Och en del får inte bara förföljelsekänsla utan till exempel hörselhallucinationer, extra känslighet för ljud eller störande tankar som av andra upplevs som obegripliga. Vi har ju alla rädsla över att något ska hända oss, men vi kan inte påverka sådant vi inte vet om, så vi går omkring på högvarv och är oroliga över det okända. Det är en tankefälla som är svår att ta sig ur, eftersom det för en själv känns helt logisk och därför tror hjärnan att det är sant. Vilket leder till misstänksamhet och lätt konspiratorisk. Oron ger energiförlust som leder till trötthet och man har svårt att somna, och även då man har sovit så är man trött. En del känner iakttagandet så starkt att de inte vågar lämna lägenheten. Om du har mediala förmågor får du gärna utveckla dem hos ett medium och din mamma kan mycket i just det ämnet. Men din oro och stress ska en läkare hjälpa dig med. Medicin tillsammans med terapi kan hjälpa dig att få ner oron, så du kan ägna din energi till roligare saker.

Anmäl
2015-10-21 14:34 #6 av: fillemjau

Känner igen mig själv väldigt mycket. Dock så kan det hända ang mig själv att det är paranoia ibland på gränsen till paranoid personlighetsstörning. För mig går det också lite smått i perioder, när jag kommer ur en period av eventuell paranoia så är jag SÄKER på att den/det/dom som förföljer mig är paranoia. När jag kommer in en period är jag exakt lika säker på att det inte är nåt som kommer från mig, det kommer utifrån.  

Dock är det ett prima kännetecken på att det är just paranoia. Det ska tydligen vara så det funkar..

Jag ser saker och hör saker och känner saker MEN jag har lärt mig att märka om en hel del att det är hallucinationer, hallucinationer ger en speciell känsla hos mig. Men när jag inte får hallucinationskänslan så tror jag att en hel del trotts allt kommer utifrån, att jag känner av andar, från båda levande och bortgångna. 

Så moralen ur min historia? Inte en jävla aning.

Ett tips som jag har är dock att fråga närstående hur dom uppfattar mig och mina upplevelser. Och att söka läkarhjälp, för det behöver jag ang hallucinationerna bland annat!

Anmäl