Annons:
Etiketterandarspöken
Läst 5618 ggr
[Sandi92]
6/22/15, 6:52 PM

Barn som ser andar

En nära släkting till mig har tyvärr hastigt gått bort från oss (skrev om det på hälsa i fokus). En liten flicka på 4,5 år, också en släkting till mig, sa igår att hon såg honom, vi kan kalla honom N. Helt plötsligt sa hon "Akta N! Han står ju där!". Lite senare sa hon att N gick tillsammans med hennes 2-årige lillebror. Vi tyckte både det var lite kusligt, men samtidigt skönt att han  kanske fortfarande är med oss. Har hört innan att barn oftare kan se och känna av andar än vad vuxna kan, stämmer det?

Annons:
[NeferNefer]
6/22/15, 6:54 PM
#1

Ja, det stämmer. Barn är mer öppna. Lyssna på flickan, men utan att lägga ord i hennes mun. 👍

Jumbii
6/24/15, 9:02 AM
#2

Barn kan ofta se sådant som vuxna inte kan se. Ibland så försvinner det med åldern:) Min dotter på 2,5 år kan se och hon pratar med andar ibland.. Hon träffade min sambos mormor sist när hon var ca 4 månader innan hon hastigt gick bort. Idag sitter dottern och pratar med mormorn, hon har berättat för oss att hon heter Birgit..:) Jag tycker det är spännande så länge som barnen inte blir skrämda av det:)

tarotlasse
6/25/15, 12:50 AM
#3

Nej det är ingen skillnad barn varken ser ande världen bättre eller upplever mer en oss vuxna. 

Däremot så är det rädslor och vi i vuxenvärlden som som stoppar utvecklinegn och stänger ner förmågan hos barnen.  Genom att berätta att det är fantasier och låstas kompisar det ser och upplever.  Så barnen förtränger sina upplevelser och slår undan det som fanatsier och på det viset hämnar och stänger ner sin andliga utveckling. 

Jag själv har så länge jag kan minnas sett och upplevt andevärlden och som barn såg jag andevärlden rent fysiskt och hade svårt att avgöra om det var en fysisk person eller en ande. När jag då såg personer dyka upp ur tomma intet och från ingen stans så blev jag ju skit rädd. 

Så där i mitten  av 60 talet när jag var skit rädd för det jag såg  och frågade min föräldrar som var aktiva spiritualister.  Jag hade en farmor som var medium och min mammas mormor och morfar var byns kloka gumma och gubbe och när man hade problem med övernaturliga fenomen så åkte folk långa väga till dom för att få råd och vägledning från dom. Så detta med andevärlden var något helt naturligt i min familj och uppväxt. 

Min föräldrar sa då när jag var så rädd för det jag upplevde att det var inget att vara rädd för utan detta var något alla kunde se och uppleva ibland. 

Men att det var vissa som hade lättare och se sådana här saker och det var absolut inget att vara rädd för.  Men det var absolut inget jag skulle berätta för någon om att jag såg och upplevde dessa saker. 

På den tiden så brukade dåtidens kändis medium besöka vårat hem när det var i trakten och sova över hos oss. Men när de pratade om andar och mediumskap mm. 

Ja då stängde man dörren och vi barn skulle hålla oss borta. 

Men inte kunde jag hålla mig borta utan var väldigt nyfiken och smyglyssnade vid dörren.  Samma sak när mina föräldrar hade medial cirklar i vårat hem så skulle vi barn hålla hos borta när de sysslade med detta. 

Ja vad gav det för signaler till ett barn det varinget man fick prata om och ngt som var hemligt.  Så naturligtvis var ju detta något tabubelagt som man tydligen inte fick syssla och prata om öppet. 

Jag frågade min mamma för några år sedan varför de aldrig berättade för oss barn om detta med andevärlden och varför de var så mycket hysch hysch om detta. 

Jo då på den tiden var det verkligen detta med andevärlden tabubelagt och bara galningar och de som gick i djävulens fotspår som sysslade med sådant här. 

Så man var ju jätte rädda för att vi barn skulle berätta om detta för grannar, skola mm. För detta med spiritualism var absolut inte ok på den tiden och seanser, cirklar mm ja det skedde i hemlighet hos varandra och inget man öppet berättade om.  

När jag var 10 år besökte vi farmor som då åkte till spritualisternas kursgård Ramsbergsgården på somrana och där jag såg en kvinna stående i trappan. 

Jag stod bara där och stirade på denna dam som dök upp ur tomma intet. 

Då kom en gammal kvinna  fram till mig och frågade mig om jag också kunde se damen i trappan och jag bara nickade.  Då berättade denna kvinna att det var en avliden person  och en ande jag såg. Mina rädslor blev knappast mindre av denna förklaring. I vuxen ålder då jag besökt Ramsbergsgården och även hållt seanser och kurser där så har denna ande kvinna fortfarande funnits kvar där och hon brukar komma in och pyssla om mig och stryka mig över kinden  när jag gått och lagt mig på kvällen.

Men det som skrämde skiten ur mig som barn var när jag såg saker som skulle ske inom den närmaste tiden. Jag kunde drömma om personer som jag dagen därpå kunde träffa. En natt drömde jag om en röd Ford Cortina som krockade. 

Dagen därpå krockade min scoutledare med en av mina kompisar på väg till vårt scoutmöte båda avled  och de körde en röd Ford Cortina. 

Det där är tuffa jobbiga och skrämmande saker för ett barn att uppleva. 

jag stängde ner mina rädslor och mina upplevelserpå ett väldigt destruktivt sätt. 

Jag började sniffa lim när jag var 9 år började dricka alkohol när jag var 11 år och var 13 år när jag började med narkotika. Det var mitt sätt att fly och stänga ner min rädsla för de upplevelser  och det jag såg från andevärlden. 

Jag var 22 år och då efterlyst och utfördat rikslarm och figuerade på samtliga löpsedlar i Sverige.då jag vaknade upp i ett häkte med fruktansvärda abstinens besvär.  Då jag sa aldrig mer Droger

I dag har jag mött åtskilliga duktiga  medium och elever med samma erfarenheter med att fly från sina upplevlser med alkohol och Droger i tidiig ålder. 

En av dessa medium började med Droger 6 år gammal men som kommit ur sina missbruk och är otorligt duktiga medium i dag. 

Så att som barn uppleva andevärlde kan vara fruktansvärt traumatiskt och skrämmande och många stänger då ner det på olika sätt. 

När jag började utveckla och lära mig att hantera min medialitet  som alla mäniskor är födda med utan undantag. 

Så vid ett tillfälle jag var i väg och höll en stor seans ngn stans i Sverige så hade jag inte lyckats få barnvakt till sonen s¨han fick följa med på denna storseans.  

Så var det en ande och pappa till en i publiken som dök upp den ande visade hur han förgripit sig både med slag och sexuellt på personen i publiken. 

Inför en stor publik och där personer ofta har med sig vänner och familj med sig på storseanserna. 

Så kan man inte som medium berätta allt man ser för att inte måla ut en person eller få en person att bryta i hop och må dåligt av sesionen. 

Man ska må bra när man går i från ett medium inte må sämre.när man går därifrån. 

Så jag beskrev anden till utsende och hur den var som person och berättade  att anden inte alltid varit så snäll under sin livstid o utlämnade detlaljerna från dessa övergrepp.  

När jag och sonen som var i 10 års åldern körde hem var han väldigt tyst i bilen och jag såg hur fundersam han var. 

Så jag frågade honom vad han funderade på och vad han var så bekymrad över. 

Då säger sonen varför sa du inte till hen  att anden  slog och gjorde det där med hen. 

Så visst ser barnen mer en vad vi tror och det är långt i från allt de berättar för oss vuxna.  För det är inte alltid så behagliga upplevelser de ser och som de många gånger inte heller de  förstår och som kan vara väldigt skrämmande som de behåller för sig  själva. Rädslor  som man sedan försöker förtränga och gör att man stänger ner sin medialitet på olika sätt. 

Men detta går att träna upp igen i vuxen ålder.  I dag har jag genom mina kurser och allt det jag lärt mig hos min mentor Iris Hall. Fått en helt annan kunskap om hur andevärlden fungerar och en helt anna förståelse och kunnat släppa mina rädslor. På det viset har jag i dag betydligt lättare ett komunicera och uppleva andevärlden som vuxen en vad jag hade som barn.  Men i dag som vuxen är det sällsynt att jag ser ande världen rent fysiskt som jag gjorde som barn men det händer vid enstaka tillfällen då och då att jag ser dom rent fysiskt. Idag ser jag ande världen i stället som inre bilder i mitt huvud ungefär som man drömmer. 

Lasse

[NeferNefer]
6/25/15, 6:55 AM
#4

Tack, Lasse 🌺

annsofairy
6/25/15, 9:21 AM
#5

Jag tänkte alltid att det är föräldrar som är rädd och inte barnen!
Parents of Reddit, what is the creepiest thing
your young child has ever said to you?
http://www.reddit.com/r/AskReddit/comments/1d2v7i/parents_of_reddit_what_is_the_creepiest_thing/

Upp till toppen
Annons: