Annons:
Etiketterandarspöken
Läst 1658 ggr
Fia81
4/19/15, 9:26 PM

Kan det vara Pappa?

Hej,

Den 7 sep 2014 gick min pappa bort. Det har hänt saker sedan dess som får mig att börja undra… Senast, för några dagar sedan åkte min man på arbetsresa, det var bara jag och barnen hemma. På natten blev vår hund rädd och skulle prompt sova på min kudde, han sover annars alltid på golvet i sin hundsäng (även tidigare när min man sovit borta) På morgonen sitter fotografierna på väggen av våra två barn (pappas barnbarn) helt snett, dom sitter högt upp på väggen, har kludd på baksidan och ska inte kunna flytta sig…

Kan detta vara pappa?

"Små stjärnor lyser också i mörkret"

Annons:
Loris M
4/20/15, 3:35 PM
#1

Jag tror att det är bara du som kan svara på det. Om du fick en stark känsla i samband med händelsen/händelserna att det är din pappa så är det mycket möjligt att det var så. 

Jag har förlorat min pappa i cancer för några år sedan och både min syster och min mamma kände ganska snart efter hans bortgång, hans närvaro. Mamma kunde t.o.m. se honom sitta i stolen bredvid hennes säng på morgonen. Jag var ofta ledsen att jag inte fick någon kontakt. Det dröjde hela två år innan han till slut hälsade på mig. Han klappade mig på axeln så som han alltid brukade göra. Det gick inte att ta miste, jag var säker på att det var han. Känslan var stark och övertygande.

Fia81
5/9/15, 9:13 AM
#2

Tack mesa :) I veckan var det dax igen… Min man reste bort över natten och vid 03 på morgonen började våran kanin varningsstampa och hunden var livrädd igen… Precis när min pappa hade gått bort upplevde vi samma sak några nätter även när min man var hemma, men sedan har det varit lugnt. Dom första månaderna hade jag även en mycket närgående fluga runt mig vart jag än var hemma, den följde mig konstant, satt på min hand helt orädd. I bland när jag kommer hem från jobbet sitter er skata på äppelträdet eller hustaket och följer mig helt med blicken. Jag har en känsla av att det är pappa… Min pappa blev endast 66 år, han avled av en mycket kraftig stroke men det finns även en alkoholproblematik i botten som jag och min syster försökt ändra… Men det gick inte… Det viktigaste för min pappa var att vi hade det bra, inte han… Detta sa han ofta! Jag ser det som att pappa äntligen är fri från sin oro och ångest men det är också en mycket stor sorg och saknad… Min syster har också upplevt saker, första gången hon besökte hans gravplats dök det helt oväntat upp en katt som hälsade och satte sig bredvid dom, helt orädd… Tror ni han vill något speciellt? Kram

"Små stjärnor lyser också i mörkret"

Upp till toppen
Annons: