2015-02-14 00:40 #0 av: Huygens

Sömngång eller Somnambulism innebär att en person reser sej upp och promenerar omkring trots att denne sover.

Sömngång brukar i allmänhet inträffa under djupsömn eller det som ibland kallas deltasömn. Definitionen av deltasömn har varierat, men när en person sover och mer än 20 % av hjärnan uppvisar delta-aktivitet kan det ibland kallas delta- eller djupsömn. Varierande på tid och medicinsk källa har djupsömn delats in i sömnstadium 3 och sömnstadium 4, eller ibland bara i sömnstadium 3. Notera att REM-sömn exkluderas från Sömnstadierna 1-4. Drömsömn kan uppstå i alla sömntillstånd och är vanligast under REM.

.

Att det alls är möjligt med sömngång är mystiskt då den sovande borde vara i ett tillstånd av sömnförlamning, eng. sleep paralysis (försvenskat: sömnparalys).

Normalt sett sätter sömnförlamning in när sömnstadium 1 övergått i sömnstadium 2. När en person vaknar brukar sömnförlamningen ha upphört. Ibland kan en person vakna och fortfarande ha sömnförlamning. Att vakna upp och fortfarande befinna sej i sömnförlamning, att uppleva vaken sömnförlamning, ges sällan någon egen särskild beteckning utan kallas också sömnförlamning. Vid vaken sömnförlamning kan man röra på ögonen och ögonlocken. Att bryta sej ur vaken sömnförlamning kan ta flera minuter, slappnar man av kan man somna om utan att sömnförlamningen upphört. Vissa sällsynta fall av återkommande vaken sömnförlamning kan pågå i timmar och är oftare kopplade till UKU än mer kortvarig vaken sömnförlamning.

.

Det är därför underligt att en person kan gå i sömnen i ett djupt sömnstadium som borde innebära sömnförlamning. Det är vanligare att unga personer råkar ut för sömngång än att vuxna går i sömnen. Ca 10 % av alla människor går troligen i sömnen någon gång.

Sömnförlamningen pågår inte under hela sömnen, utan vi rör oss i sömnen ca 25 gånger/natt enbart för att byta position i sängen. Jag har inte hittat någon bra beskrivning som förklarar hur sömnförlamning kopplas på och av under sömnen, eller om normala sömnförflyttningar i sängen kontrolleras av en annan del av hjärnan än den som ligger under påverkan av sömnförlamning. Likadant, att prata i sömnen måste kunna utföras utan att vi befinner oss i sömnförlamning.

Sömnförlamning anses nödvändig för att vi inte fysiskt ska utföra handlingar vi drömmer att vi utför och är i allmänhet 100 %-ig under REM, utöver ögonrörelser.

.

Det verkar inte finnas särskilt mycket botemedel mot sömngång annat än att låsa dörrar och fönster så att den sovande inte ramlar och slår sej.

En sömngångare kan ha ögonen öppna och utföra relativt komplicerade uppgifter som att städa och äta mat. En sömngångare kan vara svår att väcka. Sömngångaren minns sällan efteråt vad denne gjort.

Det är ovanligt med drömmar i djupsömn, men en sömngångare kan ibland drömma samtidigt som denne går i sömnen. Det underliga är att drömmen inte alls behöver störas av sömngångarens fysiska aktiviteter.

Orsaken till sömngång är delvis oklar, men kan bero på stress, för lite sömn (dataspelande är en utmärkt källa till sömngång), alkohol, feber, viss medicinering och andra oklara tillstånd såsom ojämn utveckling av hjärnan.

Sömnpiller med zolpidem har orsakat att folk begått brott i sömnen. Dessa personer har sedan frikänts vid rättegångar.

Det förbryllar mej att en sömngångare ofta lyckas hitta tillbaka till sängen och sova vidare relativt normalt.