Seans - upplevelser & frågor

Underlig kontakt

2015-01-10 08:22 #0 av: skotty

Hej. Jag skulle behöva veta varför jag har ett så starkt band till en "ande". Om någon kunde förklara det här så vore jag jättetacksam!

En kille (som är lika gammal som mig) i stan blev mördad sommaren 2013. Han var försvunnen i nästan en månad innan man hittade hans kropp, MPS var inkopplade och jag deltog i 2 av 3 skallgångar.

Vi tillhör båda ett folk som kallas resandefolket. Så redan från början kände jag en stark sammanhållning till den här killen fast jag inte kände honom. Men i och med att han liksom jag är resande så har jag hört talas om hans släkt, vetat vilka de är. Främst för att en nära vän till mig har barn med en av dom. Hon skulle gå på begravning och ville inte gå själv så jag gick med henne, och det var då allting började.

I kyrkan kände jag min mormor dyka upp bakom mig. Och strax efter det såg jag ett ljussken framme vid kistan. Jag satt nästan längst bak och kyrkan var fullsatt. Ljuset flyttade sig och tillslut stod han framför mig. De spelade en av hans låtar och hela kyrkan brast ut i tårar, likaså min kompis. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag la armarna om henne å sa "det är inte ditt fel, ha inte skuldkänslor" .. Lite udda sådär. Sen åkte vi till kyrkogården för att sänka ner hans kista. Hans grav skulle vara i närheten av min mormors så jag var en del hos min mormor då jag inte ville vara i vägen eller vad man nu ska säga. Jag slängde ner min ros och sa "sov gott" på vårat språk. Han var med där med men höll sig till sin familj, sin syster, sin flickvän och sin son.
Efteråt var det begravningsfika och redan i hallen möttes jag av honom. Han ville att jag skulle skynda mig in i församlingslokalen för hans son höll på att lära sig gå. Han var så stolt. Jag ville bara lyfta upp den där lille pojken och pussa på honom, hålla om honom och säga att allt är bra. "Pappa finns alltid hos dig."

Resten av tiden följde han efter sin syster. Jag berättade för min kompis och hon testade mig genom att jag fick blunda och säga var han var. "I köket", "ute", "vid scenen" osv. Hade rätt varje gång. Sen kom hans syster och satte sig hos oss och då började tjatet. Han hoppade omkring bakom henne, var helt ivrig och sa till mig att "NU kan du berätta för henne att jag är här!" Samtidigt som jag försökte hänga med i deras konversation så förklarade jag för honom i huvudet att det inte passade. Han fortsatte tjata, blev frustrerad och liksom "DU SER MIG JU. BERÄTTA FÖR MIN SYSTER ATT JAG ÄR HÄR, HON BEHÖVER FÅ VETA DET!".

Jag berättade inte för henne ändå, jag tycker inte att det är särskilt respektfullt. Men efteråt så följde han efter mig, han tjatade och tjatade. Han blev nästan lite.. arg på mig. Så tillslut ringde jag min kompis och sa till henne att hon skulle prata med systern om det, för han börjar bli galen, haha. Hon pratade med systern direkt som ville att jag skulle ringa henne så jag gjorde det. Vi pratade i 1-2 timmar och han var hos mig hela tiden. Jag skakade under hela samtalet. Hon grät lite och jag hade svårt att hålla mina tårar borta. Jag är inte ny inom detta då jag kunnat det hela mitt liv men jag har inte lärt mig riktigt ändå och det här var första gången, så jag bad henne ta kontakt med ett riktigt medium för han har så mycket att säga. Hon sa att hon skulle göra det och så la vi på. Han tackade mig med en klapp på kinden och försvann. Då trodde jag att det skulle vara bra så, men det var bara början.

Varje gång jag är i närheten av hans syskon, flickvän eller son så känner jag av hans närvaro. Jag brukar säga det till mina systrar om de är med mig. Någon minut senare ser vi någon av dem. När jag är vid min mormors grav så brukar jag gå till hans grav också, plocka bort löv, göra rent stenen och om jag har flera ljus med mig så tänder jag ljus hos honom också. Hans syster har gjort en minnesvideo till honom och när jag ser den gråter jag. Jag ryser och tårarna rinner när jag lyssnar på hans låtar. Jag är väldigt mån om hans familj, jag bryr mig väldigt mycket om dem även fast jag inte känner dem. Jag är vän med hans syster på facebook och jag har skrivit med henne om honom ett par gånger. Men annars har vi ingen kontakt så.

Igårkväll hittade jag en bild med en dikt på och istället för att tänka på mina egna änglar så tänkte jag på honom och hans syster. Och helt utan vidare sparade jag bilden och skickade den till hans syster och berättade att jag tänkte på henne och hennes lillebror när jag läste den och att jag bara var tvungen att skicka den till henne. (Den bilden som är med i det här inlägget)

Vi skrev lite men sen sa vi hejdå, men nu inatt så skrev hon igen.

"Jag har tänkt jätte mycket på vilket underligt sammanträffande att du skickade den bilden förut.. Bara en kort stund innan låg jag i sängen och mådde dåligt och bad honom på något sätt visa att han fortfarande är med mig... Jag tror det var hans sätt att kanske visa mig eftersom jag kanske inte märker andra tecken så mycket."

Vi pratade om hur underligt det är och vi skulle båda två vilja veta vad det här är. I vanliga fall när jag får kontakt med någon så meddelar jag det som den vill ha sagt och sen så är det bra. Men den här killen går ingenstans. Hans energi är ljus och varm, han är lycklig och stolt. Ibland hälsar han på mig vid hans grav också.

Det känns som att jag har nått konstigt band till honom men jag vet inte vad det är. Jag kände honom inte som sagt, jag visste inte vem han var.

Min kompis som jag gick med på begravningen har som sagt barn med en släkting till honom. Den släktingen "råkar" också vara hans mördare. Efter att han blev dömd för mordet lämnade hans flickvän honom och då ville han ha tillbaka min kompis, som tog tillbaka honom. Han kommer sitta inne i 17 år och hon tog tillbaka honom. Han som mördat den här killen, tagit ifrån en liten pojke hans pappa.. Jag bröt kontakten med min vän direkt när jag fick veta det. Jag saknar henne ibland då hon var en av de få riktiga vännerna jag har. Men jag kan inte acceptera en sådan sak. Speciellt inte med tanke på att den där idioten hon väljer att vara med avslutade den här killens liv. Killen som jag aldrig kände men vars själ har rört vid mitt hjärta.

Någon som kan förklara det här?

Anmäl
2015-01-10 10:43 #1 av: pirri17

Han såg att du kunde se honom då gick han fram till dig sen begravningen och vill ha lite hjälp och när du pussade på den lille sonen så var det han som pussade honom genom dig och du fick meddela att han är med sin son! Att gråta hör till när man får ett meddelande från sin anhörig eller partner genom ett riktigt medium! När du ryser och tårar rinner när du lyssna på hans låtar är att du förstår honom på andligt plan och hans familj om hur det är för honom att behöva lämna sin familj bara för att han blev mördad och när hon skulle kontakta en riktigt medium som är duktig så blev han nöjd och det blir lugnare och ni både du och han blev vänner och hälsar på när du är vid hans grav och han har redan fått kontakt med en annan riktigt medium och fått berätta för sin syster och flickvännen borde också få hans information!

Anmäl
2015-01-10 11:18 #2 av: Aleya

Raderade bild i #0 p g a att det INTE är tillåtet att lägga upp bilder som inte tillhör dig.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Anmäl
2015-01-10 14:18 #3 av: [Sacred Wolf]2

vad fint skrivet skotty men en tragisk död killen gick till mötes.det är inte underligt alls utan förmodligen tillhör ni samma själsgrupp därav dom starka band som du känner med honom eller rent av din tvillingflamma för det är inte alltid man delar jordelivet men flamman men kan mötas på många olika sätt ändå så även med sin själsgrupp.

ursäkta små bokstäver,skriver från mobil som inte mår helt bra.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.