Annons:
Etikettövrigt
Läst 5032 ggr
[Lindizen]
2015-01-07 22:53

"Går på min grav"

Hej!
visste inte vart jag skulle lägga denna tråden så jag skriver det här - har länge undrat varför man säger att någon går på ens grav när man får en rysning? Tror ni på liv innan och efter det liv vi lever nu - och att det i så fall är så att någon faktiskt går på ens grav? Eller är det bara någonting man säger?

Annons:
pirri17
2015-01-08 07:48
#1

Jag var en keltisk kvinna på vikingatiden och kvinna som sömmerska på 1600-talet och fick barn i andra liv men inte idag och var en grekisk kvinna på 1400-talet och sömmerska och kvinna i Frankrike på 1500-talet m.m. Min morfar bodde i Finland och vi i Sverige då när morfar dog kl 01.00 natten mellan julafton och juldagen såg min mamma morfar i hallen hemma i Sverige den natten och då vet hon först av alla i släkten! När någon släkting dör då kommer dom till henne och hälsa att nu är jag död och sen till andevärlden!

Brunett

Magi-cat
2015-01-08 07:58
#2

#0 Det är bara någonting man säger. Fast personligen har jag nog inte hört det uttrycket, eller i alla fall inte lagt märke till det.

Att man ryser till ibland har i alla fall andra orsaker än det rent bokstavliga. (Oavsett vad man tror om tidigare liv eller så.) Gamla uttryck från förr lever kvar.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

pirri17
2015-01-09 03:46
#3

"Går på min grav", vad är det för något? Har aldrig hört talas om!

Brunett

Amandla
2015-01-09 09:05
#4

Lindizen, prova att ställa frågan på Språk.ifokus så kanske de därinne har ett bra svar på vad talesättet betyder.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Huygens
2015-01-09 15:27
#5

Läser man det engelska uttrycket "walked over my grave", kommer det av, att under 1700-talet (1600-talet?) började man tro att det var förutbestämt var man skulle bli begravd. Så när någon gick över just den plätt med jord där man såsmåningom skulle bli begravd, sas man få en rysning. Bakgrunden till uttrycket antas komma från brittisk medeltid, då skillnaden mellan fysiskt liv och andlighet var mer oklar.

I hinduisk/buddhistisk tro handlar spontana rysningarna mer om andliga energiupplevelser som har med personlig utveckling att göra. För det mest kan det ta många år för yogis att träna upp förmågan att få dessa rysningar på en mer regelmässig basis.

Ang. tidigare/nästkommande liv, vi kan ju ha flera liv samtidigt, och hur dessa liv hänger ihop är en gåta.

Aninor
2019-11-13 19:18
#6

Vet att den här tråden är gammal, men nu precis så ryste jag till utan anledning (inget kalldrag) och sa till maken: "nu var det någon som gick över min grav", men han förstod ingenting… Jag tror jag fått uttrycket från min mor som kom från Västerbotten. Det är iaf en speciell sorts rysning; man stelnar till /får en "frossning" från ingenstans. Händer såväl sommar som vinter. Personligen har jag alltid tänkt som ditt förslag Lindizen: att det är någon som går över/på min gravplats från ett tidigare liv. Brukar tänka på att inte klampa runt på gravplatserna när jag är på kyrkogården…

Annons:
Dioramabyggare
2019-11-13 20:46
#7

#5, #6: (lätt off topic) just sådana där rysningar får jag när jag är i en lokal eller på en plats med starka energier. Jag har varit med om att få den kännslan i en lokal här i staden, i en gatkorsning i Gamla stan i Stockholm, och på ett par platser i västra Östergötland. När sådant händer fungerar mina underarmar som "antenner", och mina axlar och armbågar låser sig.

Upp till toppen
Annons: