Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andlighet

hata någon första gången man ser personen.

2014-12-22 21:17 #0 av: grodprinsessa

Hej Övernaturligt ifokus. 

Jag undrar lite över en människa som kommit att hamna i min omgivning och jag inte kan göra något åt för att få bort därifrån. Jag kände starka negativa känslor för personen första gången jag egentligen hörde om hen och känslorna har blivit starkare de få gånger jag träffat henom eller hör om henom. Jag har aldrig tidigare träffat eller hört om personen innan den kom in i mitt liv via släktingar. Jag får en stor klump i magen och känner starkt förakt, nästan så att jag vill gråta och kräkas. Jag har funderat en del över varför jag känner som jag gör mer än att personen i fråga är ganska underlig utifrån mina referensramar. 

Kan det ha med tidigare liv att göra? Att något hänt i mina tidigare liv som gör att denna person fortfarande får mig att må så dåligt? Är det någon som har några tankar eller känner av något om de zoomar in på mig? 

Det är en svår situation och jag önskar att den upphör på något sätt. 

Anmäl
2014-12-23 17:17 #1 av: Choklad

Jag funderar över om du är empat?

http://www.medialt.se/blog_51_5.html

Jag tror att du känner av hurdant den personen känner sig, men att denne kanske inte riktigt är medveten om det fullt ut, känslor, händelser kan skapa ett lager av känslor som ligger kvar i personen.

Du kan vara så känslig att du kan få panik av en person, för andra kan allting  vara helt vanligt, men den som är empat kan plötsligt få så starka känslor att man bara vill fly därifrån, det är ingen kul känsla, men är man medveten om det så blir det lättare att hantera. (för det mesta)

U R us

Anmäl
2014-12-24 15:01 #2 av: allhealing

#0, grodprinsessa

Precis som #1 Choklad beskriver det.

Empati är förmågan att känna in sin omgivning. Många använder det vi kallar våra sinnen och använder sig av sinnenas logik för att förklara och förstå hur världen fungerar.

Det är när personer från bägge dessa världar möts som kommunikationen som uppstår däremellan kan bli svår att hantera. Speciellt svår att hantera dessa känslor upplever de som lever ett känslofyllt liv. Eftersom dessa personer använder sig av känslans kommunikation. Inte att förväxla med känslan ett av sinnena har som har med känslomässig beröring att göra.

Tänk dig att en person tänker mycket och bygger sin logik på hur verkligheten fungerar baserat på den informationen personens sinnen förmedlar. Ytterligheten av en sådan personlighet är en person som valt att låta bli att använda sig av sina känslor i största möjliga utsträckning eftersom känslorna inte är möjliga att beskriva eller förstå som på inifrån en fysisk tolkning av hur verkligheten fungerar när den presenteras genom sinnena.

Om du då är en väldigt inkännande person som hela tiden går runt och känner av hur omgivningen mår. Då blir det du känner av hos den här nya bekantskapen den personens förnekelse av sina egna känslor. Någonting som står i konflikt med din egen upplevelse av att känslor är någonting man ska bejaka och använda sig av.

Därför upplever du det du med dina egna ord beskriver som "Jag får en stor klump i magen och känner starkt förakt, nästan så att jag vill gråta och kräkas." Det är inte dina egna känslor du upplever. Det är den andra personens förnekelse av av behovet av att uttrycka sina egna känslor du förnimmer. Ett behov som hos den individen skapar ett ständigt pågående övertryck. Vilket i förlängningen givetvis kan leda till än starkare känsloyttringar hos den individen av såväl fysisk som mental art.

Det är därför inte ditt ansvar att bära den personens självskapade plågeri av sin egen förståelse hur världen fungerar. Det är hans och ingen annans börda att bära.

Självklart kan du känna empati med hur han upplever och förstår att världen fungerar. Det är inte ditt ansvar att berätta för honom att det är såhär det fungerar. Det är först när han själv är mogen att ta reda på varför han mår som han mår som svaret på det ska komma till honom. Det är först då han är mogen att växa ur sin nuvarande förståelse av hur verkligheten fungerar.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2014-12-24 15:27 #3 av: NiklasTyreso

Så du får negativa känslor utan att personen gjort något. Så länge du tar ansvar för dina känslor och inte låter dem drabba andra är allt ok.

Du kanske reagerar som du gör för att du inte känner dig bekväm med personens sätt, som du skriver. Låt folk vara sig själva även om de är konstiga. Det är inte farligt med konstiga personer. Det värre med folk som utan anledning ger sig på andra människor med ord eller handlingar.
Du måste inte tycka om personen, bara se till att du själv beter dig just och ok.

Anmäl
2014-12-24 15:29 #4 av: grodprinsessa

#1 och #2... jag vet inte. Jag brukar kunna säga direkt om en person är någon man ska hålla sig borta från eller inte och jag brukar också kunna känna hur andra mår men själv hålla en distans från det... Detta är något nytt. Jag känner tvärstopp och att den personen inte är bra för någon inblandad även om andra delar av släkten uttrycker att han är så snäll och rar... I min värld så känns han som döden... bokstavligt talat. Så empat kanske jag kan vara... 

Men jag tänker att det kanske finns nån koppling till tidigare händelser som gör att hela jag reagerar som jag gör och att min älskade också drar öronen åt sig. När jag gick kurs i medial utveckling berättade kursledaren att relationer till människor i tidigare liv kan påverka hur vi känner för varandra i detta liv. Kan det vara så? 

I övrigt så vet jag inte hur jag ska hantera det. Fick ett god julmess underskrivet honom och hans flickvän... det knöt sig, jag kan inte öppna meddelandet och jag vill inte svara. Allt säger bara till mig att han måste bort, långt bort. Hur kan jag göra för att kunna stänga av eller på nåt sätt slippa människan? 

Tack båda för bra tankar och svar! 

Kan man säga att du är välkommen men inte din partner till människor? 

Anmäl
2014-12-24 15:44 #5 av: allhealing

#4,

låt mig fördjupa tankegången jag inledde i #2, med en text jag skrev 2012.  Där förståelsen för hur livet fungerar hos många bygger på principen: agera eller reagera hos bägge parter.

Tankar och känslor fungerar precis som frön. När vi en gång planterat dom i rätt växtzon, miljö och under perfekta förhållanden är vatten, näring, solsken och kärlek allt som behövs för att plantan ska växa sig starkt. En trädgårdsmästare bygger därför med omsorg upp sin trädgård och planterar endast den växtlighet som behövs för att uppnå önskat resultat.

På precis samma sätt är det möjligt att skapa ett liv fyllt med det vi önskar. Orsaken till att många inte lever detta liv beror att ingen visat hur vi gör när det vi önskar inte går i uppfyllelse. Vi planterar frön som skapar tankar och känslor vi inte förstår konsekvensen av förrän långt senare. Väl där förstår vi inte varför livet händer oss istället för att röra sig i den riktning vi själv önskar.

Innan man planterar ett frö är det därför bra att ta reda på fröets egenskaper. Hur ser fröet ut i fullvuxet skick? Hur ser andras trädgårdar ut som planterat samma sorts frö? Under vilka förhållanden växter det här fröet på bästa sätt? Är dessa förhållanden i harmoni med det sätt du önskar leva ditt liv? Om fröet du planterat resulterar i fruktan, otrygghet eller tvivel och det du önskar uppnå är lycka, visshet, styrka, frihet, kärlek och uppskattning då har du problem. Harmoni betyder i samverkan. Fruktan kan aldrig samverka med kärlek av den enkla orsaken att de inte vibrerar på samma frekvens.

Det positiva med detta är att den högre frekvensen aldrig tar på sig boxningshandskarna. Det är alltid och enbart den lägre frekventa tanke eller känsla som har det behovet. Behovet av få den andra att reagera så att reaktiv friktion uppstår. Oavsett om den andra är du själv, en annan person eller företeelse.

Därför väljer jag att reagera för att försvara mitt synsätt och på så sätt bevisa att ditt synsätt är felaktigt. Så fungerar det när vi uppfattar oss leva i en verklighet avskild från andra individer och företeelser.

Den högre frekvensen är där den är och har därför inget behov att att förändra sin verklighet. Kärlek vibrerar för alltid med en och samma frekvens och detta kommer aldrig att förändras.

Det är därför den lägre energins behov av att genom någon form av manipulation försöka förändra dig eller en annan persons tillstånd till ett mer obalanserat sådant så att tanken väcks att en reaktion kanske vore på sin plats.

Detta är orsaken till varför konflikt existerar oavsett vilken form konflikten tar sig. Konflikt bygger på disharmoni och kan därför endast uppstå när vi förflyttar oss från aktivt till reaktivt närvaro. Det är därför alltid vi själv som är ansvarigt för allt vi gör. Oavsett om det vi gör är en medveten eller omedveten handling. Nu förstår du varför du ibland inte lyckas genomföra den förändring du önskar uppnå. Fröet som en gång planterades är sedan länge bortglömt av ditt medvetande men i ditt undermedvetna tillstånd frodas växtligheten.

Det är därför inte konstigt om det liv du lever inte blir du önskar eftersom vissa frön skapar en verklighet du inte längre önskar vara en del av. Vi förstod helt enkelt inte konsekvensen när vi planterade fröet. Det finns därför ingen anledning att ge oss själva eller någon annan skulden för fröet som planterades. Du eller den andra personen som gav dig fröet visste inte bättre just då. Därför har du nu möjligheten att förändra din verklighet genom att påbörja ett mer aktivt och mindre reaktivt sätt att möta tillvaron på.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2014-12-24 16:00 #6 av: grodprinsessa

#3 jag tycker att personen betett sig dåligt i samband med  mycket , bland annat hur han presenterade sig till familjen, i vilket sammanhang han gjorde det och hur han betett sig mot min älskade och mot mig.Känslorna av att det inte är en person som ska finnas i mitt liv eller min närhet fanns dock från start. 

Jag är en person som uttrycker vad jag tycker och tänker, för hur tusan ska annars människor veta vad som pågår i mitt huvud? Ärlighet varar längst och det står jag för helhjärtat. Jag har sagt att jag tycker han beter sig dåligt och fick då själv en släng av att jag tydligen inte visar kärlek alls till min sambo... spännande tycker både han och jag att det uttrycket är. 

#4 okej jag kan inte lägga skulden hos mig eller honom över känslorna som uppenbarligen finns... det känns ju rätt okej faktiskt.   Men jag har haft för mycket intuitioner som varit för korrekta för att bortse från vad min kropp och själ säger till mig. Hur hanterar man då det? Du tänker att inget kan sägas till mig i förväg eller att mitt undermedvetna eller guider har möjlighet att varna eller uppmuntra mig till saker och ting? 

Anmäl
2014-12-24 17:20 #7 av: allhealing

#6,

du ber om ett svar från #4 som är ditt eget, men du menar mitt inlägg #5 eller hur?

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2014-12-24 19:15 #8 av: NiklasTyreso

Så, han hade tydligen gjort sådant du inte gillade. Jag tycker självfallet att du då kan säga hur du tänker, men det betyder ju inte att du måste gå i konflikt. Genom att på ett balanserat sätt säga vad du tycker är ok eller inte påverkar du normerna i din familj.

Ibland väljer vuxna släktingar och vänner att gå in i relationer man själv inte gillar. Man kan säga vad man tycker men sen får man ju respektfullt gilla läget.

Det är nog lätt att bli nervös om man märker att en blivande släkting från början har antipatier mot en. Man blir inte sitt bästa jag med en person som man känner sig ogillad av.

Anmäl
2014-12-25 05:18 #9 av: pirri17

Han kanske vill hitta på fel som inte finns hos dig! Vad man än säger så kanske han är en elak person och kan dölja det för andra vilka sidor han har för att få dom andra att tycka om han e.t.c.

Anmäl
2014-12-25 10:55 #10 av: grodprinsessa

#7 ja precis, fat jag hade nog velat få svar från mig själv också om jag hade haft kapacitet att lista ut själv. Det är inte så hög hjärnkapacitetsnivå såhär på jul för mig. 

#8 ja. men känslan har ju funnits där innan. Nu vet jag inte men jag är också vuxen och vi är i ungefär samma åldersgrupp. Jag berättade sakligt och neutralt en gång men då var det ju lättare att slänga en känga än att kanske lyssna på det. 

#9 jag förstår nog inte riktigt ditt inlägg om du är ironisk mot mig eller vart du vill komma? 

Anmäl
2014-12-25 22:37 #11 av: Apekatt

Om du är en empat så som vissa innan sagt (som jag också tror är fallet. Är själv det, och är alltså bekant med att kunna känna av personer så) så skulle det kunna vara så att han är narcissist, manipulatör eller psykopat. Alltså inte psykopat som i myten om psykopater som mördar folk i duschen, utan så som de faktiskt är på riktigt; manipulativa, känner av omgivningen vilket gör att de kan anpassa sig och visa alla vad de vill se, snarare än vem hen är egentligen. Då är det inte konstigt om alla andra tycker han är jättecharmig, medan du får en dålig magkänsla.

Anmäl
2014-12-26 00:12 #12 av: allhealing

#6,

det jag säger är att reaktiv kommunikation mellan två individer endast kan fortgå så länge bägge personerna fortsätter reagera på det budskap den andra personen förmedlar.

Därför kommer det att fortgå även om reaktionen är omedveten. Så länge det finns ett behov hos bägge parter att få rätt kommer konflikten du upplever att fortsätta.

Om du vill ta dig ur det här mönstret. Då behöver du ta reda på varför du fortsätter att reagera.

Kent Asp

kentasp.com

förändring är alltid en möjlighet

Anmäl
2014-12-27 11:56 #13 av: grodprinsessa

#11 Så kanske det kan vara. Psykopat i verkligheten är ju lite annat än psykopat i film ja. Jag får klura lite. 

#12 Jag reagerar nog för att jag har väldigt beskyddande instinkter för min familj och jag räknar ju dessa som just min familj... Jag vill ju ha bort honom för att han inte känns bra. Jag är rädd för att han ska såra och förstöra. Det känns som att jag vet att han kommer göra det och då är det svårt att inte lyssna till det. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.