Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Sorg

Fokusera på livet och på det positiva.

2014-08-14 20:33 #0 av: Aine

Miste min dotter för tre år sedan nu. Saknaden är stundtals intensiv och smärtan skär i mig då men det är inte lika ofta och man kommer fortare ur det ju längre tiden går. Saknaden är det som är svårast att komma överens med. Jag känner av henne lite nu och då men jag kan inte se henne och hon kommer aldrig att bli levande igen. Även om hon kommer tillbaka så är det som någon annan. Men jag är glad att jag lever och att jag får vara den bästa mamman min son kan få. För så är det lite krasst det är lätt att fokusera på förlusten men försök fokusera på livet det gör sorgen lättare. Jag har två barn och ett av dem lever.

Anmäl
2014-09-07 12:01 #1 av: Amandla

Så svårt att behöva uppleva att ens barn dör. Hur gammal blev din dotter?

Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt

Anmäl
2014-09-21 10:40 #2 av: Aine

Hon dog i graviditets v32. Så jag han aldrig träffa henne eller se hennes själ.

Anmäl
2014-09-21 12:16 #3 av: pirri17

När man får ett missfall så betyder det att denna själ inte ska bli född av dig för att den själen väljer andra föräldrar lite senare men du kan få en annan själ som vill ha dej till mamma på jorden. Kanske som flicka igen!

Anmäl
2014-09-21 12:28 #4 av: [NeferNefer]

Det kan också vara så att den själen av någon anledning ångrar sig, men kommer tillbaka till den mamman senare, antingen som barn eller barnbarn.

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2014-09-21 12:51 #5 av: Gilaper

Ni träffas igen. När din tid är inne,

Anmäl
2014-10-09 18:33 #6 av: Aine

Jag fick inte missfall utan det var en oupptäckt havandeskapsförgiftning. Hur som hon dog för att jag skulle få leva. Detta baserar jag på de komplikationerna som förlossningen hade och på att man i en operation såg att jag hade skador från tidigare kejsarsnitt. #3 jag kan ta dina ord men hoppas att du inte säger så till någon som fått missfall eller förlorat ett barn. sorgen är tung ändå utan att man tänker att man blivit bortvald. Kram

Anmäl
2014-10-10 15:41 #7 av: Älvan

Aine
Många tycker mycket om detta utan att varken ha kunskap eller erfarenhet om det du varit med om.

Jag har också haft ett barn som dog i magen. Efter v 21 är det ju tom enligt lagen ett barn så något missfall är det ju inte tal om. Mitt barn dog av plötslig spädbarnsdöd i magen. Det är otroligt sorgligt att hon aldrig fick se himlen.

Jag har inte känt av henne trots att jag känner av vissa döda. Häromdan satte hon sig bredvid mig i den åldern hon skulle varit om hon levt. 6 år. Jag tror hon ville visa att allt fortsätter och att hon mår bra. Jag mår tidvis också dåligt av att jag förlorat henne så tidigt trots att jag har många levande barn. Hon är mitt barn och jag får precis som du sörja och känna hur vi än vill om det hela. Jag känner dock tacksamhet att jag fick tiden jag var gravid med henne, förlossningen och att jag fick se min vackra dotter! Jag är så stolt över henne. Hon var ett vackert barn. Helt perfekt trots att hon var död.

Jag hoppas du orkar bära din förlust. Du får också glädjas över din dotter om du vill. I min familj lever även min döda dotter som barnen inte träffat, men vi får plats med. Vi har plats för en familjemedlem som är en ängel. Även döda får plats i min familj. Det är inte så vanligt upplever jag att man tillåter tanken på döden till vardags. Döden finns som en naturlig del hela tiden parallellt med livet. Om man försöker förneka det blir det bara värre enligt min mening.

Kram

Anmäl
2014-10-12 20:08 #8 av: Aine

#7
Hej och tack för dina fina ord. Min dotter lever för mig i anden. Hon följer mig där jag är och vi pratar om och med henne. Mitt barn i livet och jag pratar ofta om lilla syster och vad hon skulle tycka om och om vår längtan och saknad. Det är konstigt nog inte med sorg utan mer med fantasi och glädje.

Kramar

Anmäl
2014-10-12 21:03 #9 av: NiklasTyreso

Min syster dog vid förlossningen ett par år innan jag föddes, ett trauma för mamma.

När jag föddes blev jag inte en ersättare för flickan som dog, jag blev en skrikig grabb. Vilken besvikelse för mamma.

Jag fick inte en mamma som kunde tycka om mig som den jag var, för hon hade inte kunnat gå vidare efter den förlorade flickan.

Trådskapare, du gör helt rätt som fokuserar på att göra det bästa av det du har, att vara mamma tilldin son.

Man får sörja, men man får inte välja bort att leva livet också.

Anmäl
2014-10-12 21:24 #10 av: Älvan

NiklasTyresö
Vilken tung sak att känna! Att känna att man inte var efterlängtad för sin egen skull. :(

Jag har tänkt mycket just på det att barnet som kom efter det döda skulle kunna känna så. Därför är jag otroligt tacksam för att jag fick en son efter min döda flicka. För mig känns sonen absolut inte som en ersättning för den döda. Det tror jag är för att jag tillåtit mig sörja henne och att hon fått ta plats som en familjemedlem. Dvs jag kan ju inte ersätta den döda flickan eftersom hon har en egen plats i syskonskaran. Sonen som kom efter kom ju för sin egen skull och jag är så fantastiskt glad för att han är precis som han är. Jag är dock oroad för att när han blir äldre och tänker på saken att om han skulle börja tänka som du. Det är en fasa jag har. Jag ville ju ha honom. Precis som jag ville ha min döda dotter.

Skulle det kunna vara så att även din mamma känner som jag och att du fått det hela lite om bakfoten?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.