Måste både vara hemskt och fascinerande för dig på samma gång. Jag hoppas någon här inne kan hjälpa dig vidare som har erfarenhet kring detta.

Känner igen mig i en del av det här, brukade vakna vid 2 varje natt när jag var yngre för att det kändes som om någon kollade på mig, vi har fått det bekräftat att det spökar här, så det var tydligen andledningen. Min syster tyckte jag var rätt läskig då jag hade "låstas" kompisar som visade sig vara ett av spökena som hade lekt med mig.

Ibland kan jag drömma något, som dan efter eller dagar efter händer i verkligheten. Och när det händer så blir jag jätte förvirrad och säger alltid högt "Det här har hänt förut…" Sen kommer jag på vad det är.

Jag känner av när folk jag bryr mig om är ledsna eller mår dåligt. Till. ex. När min bästis hund dog, vilket jag inte visste om. Så fick jag jätte ont i magen och sedan kunde jag inte sluta tänka på henne, så jag ringde henne och hon berättade att hennes hund dött. Ibland kan jag till och med läsa hennes tankar vilket skrämmer mig.

Jag är väldigt lätt att ta kontakt med det döda. "Spöken" Och känner om det finns någon i ett rum direkt.

Kommer ihåg att jag tyckte om att plocka glas när jag var liten, så önskade jag att något skulle gå sönder. Helt plötsligt trillade ett glas ner från bardisken. Eller att jag är en väldigt djur beroende människa, på grund av att jag känner att jag kan förstå djur på ett helt annat sätt en andra. Varje gång jag går ut genom dörren så hälsar minst ett djur på mig (mest katter) Ikväll när jag var ute, blev jag förföljd av tre katter.

#0,

När det gäller telepatin har jag har samma upplevelse som du. Jag vet inte om det är jag eller om det är den andra personen det kommer från.

Detta var sant tills jag lärde mig använda hjärnans förmåga att uppfatta information från två olika perspektiv. Där det ena är det jag tänker och upplever/uppfattar genom mina fem sinnen. Där jag tolkar informationen detta ger mig i min hjärna med hjälp av den fördröjning som äger rum från det att informationen tas emot i mina sinnen, sedan färdas de som signaler genom kroppens nervsystem, sedan vidareförmedlas detta för att slutligen hamna i hjärnan där de sedan omvandlas till ett för mig begripligt språk. Sedan är jag redo att tolka informationen i mitt medvetande. 

Information som kommer till mig på det här sättet har alltid en tidsfördröjning eftersom den färdas genom nervsystemet innan den når hjärnan som därefter ska processa informationen innan den därefter kan omvandlas till ett för mig begripligt språk med hjälp av mitt medvetande. Detta sätt att uppfatta information bygger fysisk information som förmedlas via kroppens ledningssystem. Det finns därför alltid en fördröjning i informationen innan den kan omvandlas till en förståelse.

Telepati är istället en omedelbar förståelse som uppstår när två individer sammanlänkar sina medvetanden med varandra och därefter utbyter information. Detta behöver inte ske på ett för bägge parterna medvetet plan. Länken existerar som en möjlig kommunikationsväg för alla individer.

En person som bygger hela sin förståelse av vad som är och vad som inte är möjligt att uppnå och utgår från den första beskrivningen. Kommer aldrig att från det perspektivet förstå den här förklaringen. Detta beror på att den tolkningen av vad som är och vad som inte är möjligt utgår från att avstånd existerar. Detta skapar det ramverk den förståelsen klarar av att hantera och därmed även definiera som verklighet. Dvs det som är fysiskt. När avstånd existerar existerar även rymd. Den förståelsen ryms därför inom ramverket Einstein beskriver som E=mc2. Men inte utanför de ramarna.

Omedelbar förståelse, med borträkning för den tid det tar för en människa i en biologisk kropp att processa den omedelbara informationen när alltid det medvetandet snabbare än när det först ska upplevas genom de fem sinnena. Telepati är därför alltid ett snabbare sätt att kommunicera på än sinnesupplevelser.

Omedelbar förståelse fungerar på samma sätt som telepati när det gäller hur snabbt man uppfattar informationen. Omedelbar förståelse kan även likställas med vishet. Dvs det vi redan vet på ett betydligt djupare plan inom oss.

Vishet och telepati når därför vårt medvetande snabbare än när informationen kommer till oss via våra fem sinnen.

Det vi tar emot som ett budskap via telepati eller visdom och som med en ytterst liten tidsfördröjning därefter blir möjlig att analysera för vårt linjära förståelse av hur verkligheten fungerar och definieras. Kan därför stå i konflikt med den uppfattning vi har på ett telepatiskt eller visdomsplan.

Vi är kapabla att uppfatta dessa tre sätt att ta till oss information. Det är först när vi synkroniserar dessa tre med varandra som ett större medvetande än de var för sig klarar av att ge oss blir möjligt att uppnå.

#1, Ja det är både hemskt och fascinerande. 

#2, Åh vad bra att veta att jag inte är ensam med spök-äventyr. Alla brukade alltid säga till mig att jag hade en vild fantasi men jag vet vad jag såg och kommer ihåg hur rädd jag var. 

#3, Tack så jättemycket för hjälpen! 

På grund av telepatin har jag också jättesvårt att vara i folkmängder för länge. Jag blir ofta utmattad och får huvudvärk om jag vistas i ett människofyllt område/byggnad pga just det att jag inte bara hör andra personer utan också deras tankar som blandas in i mina. Det känns som om jag har en fest i huvudet som jag inte kan stoppa. Jag är verkligen trött när jag kommer hem efter skolan och måste få vara ensam i några timmar instängd på mitt rum för att allt ska bli vanligt igen i mitt huvud. Jag undrar om någon av er vet om det går att stänga av den telepatiska förmågan för en stund? Eller hålla andras tankar utanför? 

Sen är det en till grej, jag har nämligen haft någon slags glimtar de senaste månaderna och jag har ingen aning vad det är. Grejen är att ibland får jag en massa bilder i huvudet, som inte ens varar i en sekund. Det kan vara en bild av ett rum, eller en sak, en plats, ett jobb. Och de bilderna kommer inte från mitt liv men på något konstigt sätt känner jag igen mig. Det känns som att jag är där och allt  ser så bekant ut. Om jag ser ett rum med en säng känns det som att det är MIN säng och sen när jag är tillbaka i "verkligheten" blir jag medveten om att det inte alls är min säng och jag har aldrig sett den förut. Såna glimtar kommer närsomhelst, i bussen, på toaletten, på lektionen. Har någon här en aning vad det är? Är det att jag får en inblick av andra personen liv, som nån slags telepati? Eller är det kanske möjligt att det är små visioner från "mina förra liv"? 

Tacksam för svar :)

#4 Jag tyckte det var jätte läskigt rätt länge, men nu är det en vardag sak.

Bilder som du får av ett rum med en säng och ditt förra jobb, du kan ta reda på själv vem du var, vilket jobb du hade och plats. Och åka till den platsen och se hur det känns och så!

Känner in mig på nått sätt. Jag brukar ofta se något från en viss plats. Sen senare, kanske nån månad efteråt så minns jag den plasten som gårdagen. Sen ibland blir jag så förvirrad att jag svimmar :/ Hoppas du blir van eller blir av med det, om du tycker det är obehagligt =) Mvh. Tessan

Det ska gå att lära sig reglera sådant här vad jag har hört. Ungefär som att sätta sina gränser i verkliga livet, fast inom sig. "Det här är jag, nu vill jag vara ifred" eller vad som kan passa. Eller som att lära sig tygla en häst kanske, eller stänga ute sina privata känslor när man ska koncentrera sig på en arbetsuppgift.

Många medier har haft det såhär när de var unga och fått lära sig att kontrollera sin känslighet (och att bättre tolka vad de upplever), och en del kan också ge hjälp med det. Men tyvärr hör inte jag till dem eller vet så mycket att jag kan rekommendera någon. Hoppas någon som vet mer ser tråden.

#8 Kan du rekommendera någon? :)

Nej, som sagt. Tyvärr. Jag känner inte medier och har inte lagt på minnet vilka jag har hört det om eller av. Det är därför jag hoppas någon bättre insatt kan svara.

Det jag kommer på är det här blogginlägget:

http://terryevansmedium.se/2014/05/terry-evans-foraldrar-och-barn-som-upplever-oforklarliga-fenomen/

Min dotter är 12 och kan prata och hjälpa dem vidare

När jag hjälper de som söker hjälp för vad det nu mår vara har jag förstått att det är viktigt att först och främst se varje person som en unik individ. Vi är alla olika och när man arbetar med en person på en så pass djup nivå som det blir när man arbetar direkt med en persons medvetande och de tankar och ideér varje individ har. Är det nödvändigt att gå till grundorsaken till varje frågeställning om en permanent lösning är det man söker.

Liknelsen är att man går till roten av problemet och hittar ursprungsfröet som planterats in. Inom fysiken talar man om begreppet orsak/verkan. När orsaken är känd (fröet identifieras) blir det möjligt att göra någonting åt verkan (symptomen en individ uppvisar). Därför är det viktigt att identifiera orsaken (fröet) till varför ett problem existerar om syftet är att uppnå en permanent lösning.

En person som vill hitta sin inre balans behöver därför ta reda vad det är som sätter balansen ut spel. Det är min erfarenhet att detta ofta bottnar i den grundplattform man utgår från när man formar sitt liv. Där grundplattformen är den grundtrygghet man bygger ditt liv på. Vem har har stått modell för grundtryggheten? Är det arvet, miljön och föräldrarna som är de starkaste förebilderna? Är det kanske så att dessa tre egenskapar inte vet allt utan endast har delar av ett större svar? Om detta är sant, existerar det idag metoder för att medvetandegöra detta hos individen? Och om detta är sant, väljer individen att vidga sitt medvetande eller kvarstannar individen i det gamla inlärda mönstret?

Det är först när man får tillgång till information som ger medvetandet möjligheten att vidga sin förståelse av vad definitionen av vad verklighet är som det blir möjligt att växa som människa bortom det man idag uppfattar som den yttersta gränsen av vad som är och vad som inte är möjligt att uppnå.