Annons:
Etiketterbarnungdomandligt
Läst 5763 ggr
EwO86
2014-04-22 11:15

Vad händer med min dotter?

Hej! Jag har en 6-åring som jag har lite funderingar kring. När hon var ca 2 år så besökte jag ett medium (ett väldigt vettigt sådant) som en desperat hjälp när jag fastnat i ett av livets vägskäl. 

Jag hade innan besöket varit rätt skeptisk till medium men ändrade min uppfattning efter att jag varit där. Det var en häftig upplevelse då hon utan att veta något om mig rabblade upp hela mitt liv och vad som hände i det. Min dotter var aldrig med in utan hon väntade utanför med sin moster, men kvinnan som jag träffade tittade på henne genom fönstret och sa att min lilla flicka har väldigt många änglar och beskyddare omkring sig. 

Jag tänkte inte så mycket mer på det men när min mamma för ett par veckor sedan besökte henne igen så mindes hon min dotter och sa återigen att hon har så många änglar runt sig. Jag har börjat tänka mer kring detta då jag av 2 oberoende personer fått höra att det verkar som att min dotter upplever saker som ingen annan gör. Själv har jag aldrig reflekterat över hennes egenskaper, mer än att jag alltid vetat att hon är väldigt egen.

Dagis har flera gånger berättat att min dotter kan försvinna in i sig själv och inte svara på tilltal. De upplever att hon lever lite i en fantasivärld då hon kan prata om saker som andra inte tycker är riktigt. Ju mer jag funderat kring detta desto mer har jag uppmärksammat saker hon säger. Hon kan fråga mig vad jag sa utan att jag sagt något och när jag säger det till henne så undrar hon vem det då var som sa det? 

Hon frågade mig för ett par veckor sedan om man kan drömma fast man är vaken. Jag svarade att man inte kan det men att man kan dagdrömma och tänka tankar som liknar drömmar. Hon har nu börjat säga att hon kanske dagdrömmer när hon tror att någon sagt något fast ingen har det. Hon kan plötsligt börja skratta och peka nånstans där det till synes inte finns något. 

Under påskafton så kom min familj över på lunch och min syster hade då med sig sin nya pojkvän, som tydligen också varit lite "medial" eller vad man ska säga, sen han var liten. Under lunchen så började min dotter skratta och peka och sa "en gubbe". Jag skämdes lite för att jag antog att hon pekade och skrattade på någon av gästerna. Jag pratade bort det och fick henne att lämna ämnet. 

Igår ringde min syster och ville prata med mig om min tjej. Hon sa att de tror att hon upplever saker som inte vi gör. När min dotter börjat skratta och peka på "gubben" så hade tydligen även hennes kille sett den gubben. Jag blev ju självklart lite ställd men samtidigt ännu mer nyfiken på vad som händer. Vi är inte speciellt mediala i vår familj men nästan alla medlemmar tror mer eller mindre på andevärlden och sådant. 

 Hon leker gärna ensam min flicka. När det blir för mycket liv och stoj omkring henne, på dagis ffa, så drar hon sig gärna undan och sätter sig och pysslar eller ritar. Hon är mycket kreativ och konstnärlig och leker i princip aldrig med leksaker utan hon pysslar och klipper och klistrar och tillverkar sina egna leksaker. Hon är väldigt klok och intelligent och snabbtänkt. Hon tänker mycket, hon kan sitta helt inne i sina egna tankar och efter en stund komma med mycket intelligenta frågor eller funderingar kring saker och ting. Hon vill ständigt veta varför hon måste göra på ett visst sätt och varför saker är som de är. 

Då dagis ständigt påpekar att hon inte är som de andra barnen så har vi även sökt hjälp hos BUP, som inte tycker att hennes beteende beror på någon form av diagnos. Jag har även forskat lite själv kring olika diagnoser hos barn men tycker ingen av dem stämmer in på min dotter i sin helhet. Kan det vara så att hon faktiskt upplever saker som inte vi gör? Blir jätteglad för alla svar jag kan få då detta är mycket främmande för mig. ( jag vill inte ha några åsikter om diagnoser eller annat liknande)

Annons:
fredrikh
2014-04-22 13:10
#1

Jag vill bara svara lite kort här, hon när upplever saker och ting, berättar saker för dig som hon ser och hör o.s.v. så är det viktigt att du inte säger "nej, det stämmer inte" eller "det är bara din fantasi". För oavsett vad hon upplever, så är det för hennes verklighet. Vi vill ju inte att hon ska tvivla på sig själv. Fråga istället om det hon upplever och var inte rädd/skamsen, "Jaha, hur ser gubben ut då och vad vill han?". Många barn, speciellt de som kommer nu, är väldigt mediala och det kommer bara att öka. Det är därför ADHD, ADD o.s.v ökar, eftersom detta är symptom på "mediala förmågor" (tror jag iallafall). 

Jag får en väldigt härlig känsla i kroppen när jag läser om din dotter, vilken gåva! Men åter igen, försök att inte döma henne, hon är ju sin egen individ och behöver inte vara som alla andra (tänker på dagis, har själv vänner som upplever samma sak med sina barn, de är rätt isolerade och leker helst ensam) men jag förstår att detta kan göra dig orolig.

tin-tin68
2014-04-22 14:02
#2

Väl mött!

Jag känner igen mycket av det du beskriver för så var min dotter också. Hon började som 1 1/5 åring säga farfar som vi aldrig pratade om hennes farfar gick bort flera år innan jag träffade hennes pappa. Sen har det bara fortsatt och hon beskriver hur dom ser ut osv. Jag hör henne prata och förklara saker fast hon till synes sitter helt själv o ritar eller tittar på tv. Nu blir hon 9år.

Ta det med ro hon kommer säkert att berätta mer när hon blir äldre.

Honestyisdead
2014-04-22 14:11
#3

Har man röntgat hjärnan? hallucinationer kan komma av tumörer.  Så jag hade kollat upp det innan jag hade tagit förklaringen "medial".

Amandla
2014-04-22 14:12
#4

Jag ändrade kategori, tog bort din andra likadana tråd samt delade upp ditt inlägg i kortare stycken så det blir mer lättläst (ca 6 rader i ett stycke är ett bra mått).//Amandla


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Älvan
2014-04-22 19:55
#5

Jag har mediala barn. Mitt äldsta är hyperaktiv och väldigt känslig. Han har sett samma ande som jag. Jag hade såklart inte berättat innan om denna ande. Jag vet att detta förekommer. Jag tycker det är bra att ni kollat med BUP så ni inte behöver oroa er för psykisk sjukdom. Dessa barn kan behöva stöd på olika sätt. Min son har svårt att koppla bort andras känslor som han känner och inte förstår är hans egna. Jag känner själv att jag har tunnare skydd mot yttervärlden och blir trött av mycket upplevelser och människor. Så har även min son. Det är ett problem i de stora klasser som idag finns. Ett stort problem är att man vill sätta olika etiketter på folk som ex ADHD då jag tycker det bara är en av alla sorts människor som finns. Jag menar stöd till känsliga/mediala barn kan behövas ex i skolan. Hemma är det tur för min son att jag förstår vad han upplever. Jag hade ingen att prata med om detta som barn. Det kan vara ett stort stöd för ditt barn att prata med den person som såg samma gubbe. Om personen är en stabil och mogen person alltså.

Stjärnströssel
2014-04-23 00:30
#6

Det här blir förstås en alldeles OT följdfråga som admin får ta bort om de tycker den svävar iväg men nöjer mig om jag får svar av personen jag riktar mig till.
Blev nyfiken på vad #5 av Älvan skrev:

"Jag menar stöd till känsliga/mediala barn kan behövas ex i skolan."

Är det ens möjligt att få till ett stöd för ett barn i skolan som är medialt eller är det bara önsketänkande?
Ser ju hur icke mediala barn far illa och inte tagna hänsyn till trots diagnoser. Medialitet är inte ens en diagnos och saknar till och med stöd i vetenskapen. En friskola möjligen kanske men tanken är ju god.

#0 Tiden lär nog utvisa det men (mitt råd) uppmuntra inte ditt barn med spöken och andar och bekräfta bara det du vet säkert kan stämma (inte önskar eller tror).
Man kan lugna och göra det mindre skrämmande utan att förminska barnets upplevelser.

Inte fel att vara medveten om Rosenthaleffekten Räcker att förstå själva grundprincipen om vilken effekt våra förväntningar har på omgivningen. Mycket användbar i många sammanhang även utanför detta ämne.

Utgå från att ditt barn är unikt och speciellt och med ert föräldrastöd kommer att växa upp och så småningom själv dra sina egna slutsatser och finna sin väg i livet. Strunta i medier. Barnet behöver er föräldrar.

P.s och OT
Lyckades bli missförstådd här redan efter någon dag så jag hoppas slippas det. En allmän vädjan bara.
Jag är "troende" och svarar utefter min tro. Kan inte bara bekräfta eller smeka medhårs alla gånger och ofta efterfrågas inte det så tydligt i rubriken. Då skulle jag hoppat den/dom tråden.

Lycka till med ditt alldeles fantastiska och unika barn. Varje barn är både en gåva och något av en prövning…. ibland till ofta 😉
❤️

Annons:
Älvan
2014-04-23 00:41
#7

#7 Nej jag menar inte att mediala barn behöver eller ska ha stöd för att de är mediala. Jag menar känsliga barn dvs barn som har svårt att sålla intryck. De behöver inte vara mediala. Utan deras problem är att vistas i stora grupper och kan behöva anpassning exv med hörselkåpor och skärmväggar. Man måste inte ha en diagnos för att få stöd i skolan. Skolan är skyldiga att anpassa sitt arbetssätt till barnen.

Stjärnströssel
2014-04-23 01:26
#8

#7 Då förstår jag har du tänker.
Tyvärr fungerar det inte riktigt så på många av våra svenska skolor idag. Resurserna och pengarna finns inte även om det är självklart och även finns lagstiftat. Har många dåliga erfarenheter av motsatsen och då är det bara att kämpa för sitt barn och aldrig ge upp som gäller.

Älvan
2014-04-23 07:53
#9

#8 Jag vet, men enl skollag o läroplan så är det iaf så. Det är lättare om barnet har diagnos och därför ökar bla ADHD diagnoserna. Det tycker jag är skit eftersom man kan hjälpa barnen utan diagnoser. Så fort man i åk 1 inte klarar av att jobba i 30 elrvgrupp så har man inte ADHD

mwetterstrand
2014-04-23 10:38
#10

#9

Det är lättare om barnet har diagnos och därför ökar bla ADHD diagnoserna.

Har du belägg för det orsakssambandet?

hårnål
2014-04-23 11:09
#11

Hej ! Den lilla flickan skall få utvecklas i sin egen takt. När hon blir äldre så löser det sig nog,vad det är frågan om. Ta det med ro och avvakta.Du har ju en underbar dotter!Lycka till!

Upp till toppen
Annons: