Annons:
Etiketterandarspöken
Läst 5368 ggr
Slem
4/7/14, 5:57 PM

Drottninggatan i Trollhättan

Jag bodde större delen av min uppväxt i en lägenhet på Drottninggatan i centrala Trollhättan. Där upplevde jag någonting som jag inte förstod var konstigt förrän jag flyttade därifrån. Jag trodde att jag alltid rörde på mig väldigt mycket när jag sov för ofta låg mitt täcke på golvet i en hög vid huvudänden på exakt samma ställe när jag vaknade framåt morgonkvisten. Det blev en vana att kasta på mig täcket igen när jag vaknade så där tidigt av att jag frös. Några gånger vaknade jag till och med och upptäckte att jag på något sätt vänt mig om i sängen och låg med huvudet där fötterna skulle vara. Jag levde i tron att jag inte sov stilla, vilket jag alltid sa åt mina kompisar när jag sov över hos dem, men ingen märkte någonting - jag låg väldigt stilla och rörde mig knappt något. Jag gillar inte att sova över hos andra så det var inte förrän jag flyttade hemifrån som jag märkte själv att det var konstigt och jag tänkte ofta i början så lite jag rör mig i sömnen. Det kan ju vara att man ligger mer still i sömnen som vuxen, resonerade jag. Jag flyttade fyra timmar bort från Trollhättan och hälsade bara på två tre gånger om året vid lov och ledigheter. När jag bott hemifrån i tre år insåg jag att jag varje gång jag sov hemma verkade röra på mig i sömnen så där häftigt igen. Täcket låg återigen vid huvudänden av sängen framåt morgonkvisten. Inte nog med det, en annan upplevelse som jag tagit för given under min uppväxt som en naturlig känsla kroppen upplever vid insomnandet hände bara i mina föräldrars lägenhet i Trollhättan. Jag var så van att känna detta att jag avfärdat det som en naturlig sak som sker när man somnar in. En sensation av att sängen rör sig, att kroppen gungar till, att sängen vid fotändan trycks ned så kroppen rullar ner lite. Första gångerna jag åkte och hälsade på upplevde jag naturligtvis detta, men jag la inte märke på det - det var inget konstigt. Men när jag besökt mina föräldrar fem-sex gånger och detta hände mig varje gång där men aldrig någonsin i mitt eget hem började jag fundera på varför. Jag började känna efter ordentligt hur det kändes och insåg att det precis kändes som att en tyngre katt hoppar upp i sängen vid fotänden och går uppåt bakåt ryggen och lägger sig tillrätta. Eller precis som ett barn som kryper upp i sängen från fotändan och lägger sig bakom ryggen! En förmiddag kom jag tidigt och hälsade på, otroligt trött efter att inte ha sovit mycket den natten och tänkte ta en tupplur innan föräldrarna kom hem från jobbet och min syster från skolan. Jag la mig i min före detta säng som stod i ett annat rum än då jag bodde där, och hade knappt slutit ögonen förrän jag kände någon vid fötterna. Jag blev rädd men vände mig om för att se efter men inget var där. Jag slöt ögonen igen och direkt kände jag så igen. Något som kröp upp bakom ryggen. Snabbt steg jag upp och tänkte lägga mig i mammas säng istället. Men där hann jag inte ens sluta ögonen förrän jag kände samma sak. Jag blev mycket rädd. Jag minns att jag la mig i soffan istället med en filt upp över huvudet. Där kunde inget komma bakom ryggen, soffan var för smal.

Strax därpå flyttade mina föräldrar och min syster till en annan lägenhet och när de bott där i kanske ett år berättade min syster av en händelse om ett par upplevelser hon varit med om i den gamla lägenheten, men som hon aldrig vågat berätta om. Jag tror vi precis sett en skräckfilm eller så på TV. Det var skrämmande likt mina egna upplevelser, men hon hade dessutom känt av att det var en person det handlade om. Hon mindes att när hon var mycket liten hade han varit där, som ett mycket äldre barn. Med tiden blev han jämnårig och till slut var hon äldre än honom. Han hade roat sig med att dra av henne täcket när hon sov. Han hade också legat i sängen bakom hennes rygg. Han hade också haft kul med att dra ner planscher från väggarna mitt i natten. Hon beskrev honom som en kille, och en elak kille därtill. Närvaron av honom kändes inte snäll. När jag berättade att jag upplevt exakt samma saker blev hon mycket rörd, och rädd för då blev det extra sant och verkligt på något sätt. För mig också. Mina föräldrar säger sig aldrig ha upplevt något alls eller känt av något, och vår bror har aldrig nämnt något alls. Jag vill veta om de nuvarande hyresgästerna upplever samma saker. Kanske bor du på Drottninggatan i Trollhättan och känner igen dig? Kanske har du sökt dig till den här sajten just därför? Är det någon annan som upplevt samma saker någon annanstans?

Annons:
Ghosthunter
4/7/14, 10:01 PM
#1

Tydligen har man även en benägenhet att skriva mycket i Trollhättan också…hahaSkrattar

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

Jerrie
4/8/14, 9:14 AM
#2

Haha! Fast jag tyckte att det var lite spännande läsning faktiskt. Dock bor jag inte i Trollhättan och har inte bott på den gatan. Lyckligtvis, som det verkar.

Challa86
6/19/15, 9:03 PM
#3

Undrar om vi bott i samma lägenhet.. Jag bor på drottninggatan och här händer det grejer titt som tätt :s

challameow.wordpress.com 

[Kritan]
6/23/15, 1:35 PM
#4

som du beskriver, så har ni haft olika upplevelser. Hon hade en rädsla för något, som rev ner hennes planscher. Du kände bara någon som inte gjorde en fluga, och ibland ville ha sällskap.

Valkyrija
6/24/15, 10:59 PM
#5

Bor också i Trollhättan! I Stavre dock. Läskigt det du skriver om… 😮

🌺 - Travhästen söker medisar! - BlommaSajtvärd för Nyhedendom, Stenar, Socialt stöd och Travhästen.
**Medis på Huskatter och Råttor

Upp till toppen
Annons: