Annons:
Etiketterböckerfilmtips
Läst 1921 ggr
maribell
4/2/14, 11:16 AM

Hjälp mot mobbning

Hat och änglar

I boken "Mobbad men änglar finns" berättar Kjell Svedman i Ånge om sitt liv och om hur Guds änglar kan beskydda mitt i vardagen, på kraftverk, resor, i verkstäder osv. Beställ boken via www.svedmans.se. Här följer ett utdrag ur boken:

Skolan fortsatte som vanligt, men med den skillnaden, att nu var det till kroppen nästan fullvuxna grabbar som bråkade. Mina plågoandar förstod ganska snart, att de bara behövde slå några slag, för om man slog tillräckligt hårt, så räckte det för att jag skulle vika ner mig.

Grabbarna, som mobbade mig brukade ge mig kompanistryk, vilket var lika med misshandel med sparkar och slag tills jag blödde eller kräktes. En dag sa de, att bara för att jag var Kristen och svarade på bibelfrågor på lektionen, (återkommer senare med mer om detta) skulle de ge mig kompanistryk i "Knekarbacken" på hemvägen. Jag var skräckslagen av rädsla, för jag förstod att det var något speciellt som skulle hända. Det var flera som kom för att säga det samtidigt, och jag kände att det låg HAT i luften. Jag har många gånger funderat över hur det kan komma sig, att en atmosfär kan kännas så tydligt. Hatet ger nog starka signaler, som uppfattas av andra som att det är fara som hotar. Vilka är de krafter, som driver dessa onda företeelser? Ja, inte är det några goda krafter i alla fall.

Det var under denna känsla av skräck som jag sade till Jesus: "Om du inte hjälper mig nu så jag slipper få kompanistryk, då orkar jag inte ta emot mer förföljelse för din skull". Jag menade det jag sa, och jag hade fattat beslutet, att denna gång var det upp till Jesus att visa sin makt. Jag vet inte varför, men den här gången vägrade jag att smita undan. Jag visste att de skulle ta mig förr eller senare ändå, om inte annat när jag skulle gå på bron över Noreån, eller kanske nästa dag. När jag gick hemåt ser jag grabbarna stå där, men jag bara gick. De rörde mig inte, utan bytte sida på vägen så att jag kunde gå på min sida. Det hade aldrig hänt förut. Jag fattade ingenting.

Dagen efter kom två grabbar fram och frågade: "Vilka hade du med dig i går, var du så feg så du inte vågade gå hem själv"? Jag sade att jag gått ensam, men då blev de arga och lovade stryk bara för att jag ljög. Jag fick faktiskt aldrig kompanistryk för detta, och inte heller det kompanistryk som enbart gällde bibelfrågor på lektionerna.

På tisdagskvällens bönemöte kommer Tant Anna och säger. Kjell vad hände då, den dagen?, Gud sade åt mig att be för dig! Jag har varit så orolig, men jag kände att oron försvann senare på eftermiddagen. Jag berättade förstås, och hon sade att jag kunde vara trygg, för hon skulle fortsätta att be för mig. Tant Anna levde i samma trygga förvissning om Guds förmåga att svara på bön, som mina föräldrar gjorde.

Vid ett senare tillfälle, våren-72, träffade jag en av dessa grabbar. Han bad om förlåtelse för allt. Sedan talade han om att han förstått, att det var Änglar de sett den där gången i "Knekarbacken", då de skulle spöa mig för att jag svarade på kristendomslektionen. Personerna eller änglarna var stora och konstigt klädda, liksom i långa ljusa rockar sade han. Han berättade, att han förstått att Jesus finns, "Annars hade du aldrig pallat för trycket". "Jag tänker mycket på det ibland, förlåter du mig"? Jag sade, Visst, jag förlåter, strongt av dig att komma. Detta att du kom och pratade, läker många sår inom mig.

Den kvällen och natten var det som om det ljusnade i mitt inre, det blev varmt och mjukare på något sätt, men fortfarande kunde jag inte gråta ut.

Annons:
JonasDuregard
4/3/14, 12:49 PM
#1

Min åsikt om texten: Jättedåligt förslag att prata med jesus om man blir mobbad. Prata med en (riktig) vuxen istället!

Upp till toppen
Annons: