Annons:
Etikettsorg
Läst 4070 ggr
zebrafink2014
3/5/14, 4:20 PM

Hur ska jag få ro i själen?

Min bror avled i början av juni 2012, och sedan dess har jag sörjt och varit deprimerad. Så deprimerad att inga ord kan beskriva hur jobbigt det fortfarande är för mig, vet inte hur jag ska kunna acceptera att han verkligen inte är i livet längre?

Har dåligt samvete och skuldkänslor över hans död, och vi hade under flera år ingen kontakt. Försökte under 2010 att få kontant med honom, men det var inte uppskattat från hans sida.

Tankarna går i huvudet dagligen, tänk om han inte har det bra? Jag är inte orsaken till att han avled, men får ändå skuldkänslor m.m

Jag undrar hur man kan få veta hur min bror har det på andra sidan ??

Och kan än idag inte komma över att vi saknade relationen som vi tidigare hade.

Jag känner att jag inte kan komma vidare i livet om jag inte får veta hur han har det nu och skulle också vilja veta om han led mycket när han avled eller om han inte kände någon smärta?

Jag har försökt att tänka att han har det bättre, men en stor del av mig känner motsatsen, vad ska man göra??

Drömmer ofta mardrömmar eller drömmar med min bror i…

Jag blir mycket ledsen över hans bortgång..

Mvh

Annons:
Sjöstjärna
3/5/14, 4:27 PM
#1

Ta kontakt med ett seriöst medium så kan du få svar på dina frågor.

/Sjöis

"Sat Chit Ananda - Varande Medvetande Salighet ❤️"

signemo
3/5/14, 6:09 PM
#2

Hej.   Är helt övertygad om att han vill att du släpper de tankarna och i stället minns honom med varme och fantiserar över hur fint han har det nu. Men om Du vill gå till ett seriöst medium så kan jag rekommendera. Erika på http://www.ljusstralen.se/index.htm.

Jag har gjort två sittningar på distans och hon var väldigt duktig.

Sen är det ju inte alltid så att den man förväntar sig kommer. Men det är en uuplevelse ändå.

kram från mig

Var rädda om varandra

[Bettanbop]
3/5/14, 7:02 PM
#3

Beklagar sorgen 🤗

Sorg och skuldkänslor är ju något vi lägger på oss själva. Våra bortgångna vill inte att vi ska må dåligt, även om relationen var infekterad när alla var i livet.

Det du skulle kunna göra är att sätta dig i en Meditation och föreställa dig att du pratar med honom. Tala om hur du känner och tänker.

Ha inte bråttom, sitt kvar en stund och bara känn. Känn om det kommer några känslor eller tankar, låt det komma, låt det som sker ske, men leta inte i ditt inre efter känslan, den kommer. Det kan var din bror som vill förmedla något.

zebrafink2014
3/5/14, 7:11 PM
#4

Tack för era svar, uppskattar det jätte mycket ärligt talat :-)

signemo
3/5/14, 7:59 PM
#5

Vad skönt. Förstår sorgen, och att tankarna vill fastna. Meditation var en himla bra ide. Har börjat med det. Det ger mig så mycket.. kram

Var rädda om varandra

zebrafink2014
3/5/14, 11:44 PM
#6

Ja, känns tungt ofta.. Men är tacksam för att det finns folk som kan göra mig glad igen =) kram

Annons:
Älvan
3/6/14, 8:25 AM
#7

Hej och beklagar sorgen. Om man verkligen är deprimerad är INTE andekontakt att rekommendera i första hand. Jag tycker du ska uppsöka vårdcentral för bedömning om du behöver samtalsstöd el tom medicinering. Depressioner ska man inte leka med och orsakar enormt lidande och faktiskt många dödsfall varje år. Människor lider i onödan då både samtalsstöd och medicinering är otroligt effektivt om man riktigt är på botten. Efter du tagit dig upp kan du om du ev känner så ta kontakt med medium etc.. det är faktiskt ganska stor risk att bli utnyttjad och av oseriösa människor som bara är ute efter pengar när man själv inte är i balans. När du e i balans kan du lättare lyssna inåt och känna vad du behöver. Du kanske inte alls behöver någon annan för att nå din bror. Du har allt inom dig. Sen vill jag utfärda en varning för alla som inte har ordning på sitt inre samt saknar kunskap att laborera med andekontakt. Det är ingen lekstuga och när sin aura inte är i balans kan man dra till sig helt andra saker än man tänkt sig och allt förvärras. Om du ändå tänker hålla på med detta nu ska du be om skydd från ärkeängel Mikael samt din/dina egna skyddsänglar. Jag önskar dig ljus och kärlek

zebrafink2014
3/6/14, 12:52 PM
#8

Hej,

Tack för ditt svar, och faktum är att jag har varit deprimerad ända sedan jag fick reda på att han hade avlidit, men även tidigare också.

Dock har det blivit starkare med åren, det har orsakat att jag själv inte orkar att ta itu med just det problemet. Har tänkt att det går över, men det finns hela tiden där.

Jag skulle själv inte på egen hand ta kontakt med min döda bror utan att veta om personen verkligen är seriös o.s.v

Att vara deprimerad är allvarligt, det vet jag eftersom min avlidna bror har varit det genom sitt liv, dock så var han mycket sjuk vilket jag inte visste att han var under sina sista månader i livet, han var allvarligt sjuk och hade behövt sjukvård men ingen ur familjen hade mage att berätta det för mig :-(..

Älvan
3/6/14, 3:36 PM
#9

Zebrafink2014 Det var precis det jag menade. Den deprimerade går ner sig under lång tid och kan utan att den själv märker det bli så nere och inne i sitt eget helvete att man blir oförmögen att söka hjälp. Därför måste man söka hjälp långt innan den punkten. Om du inte sökt all tänkbar hjälp för att ta dig ur din situation vill jag mycket bestämt uppmana dig till det. Din bror vill att du lever kvar här och blir så lycklig du kan. Det är så du kan visa din respekt och kärlek för dig. Jag känner att han är kärleksfull, men oroar sig för tillfället! Light and bliss

Älvan
3/6/14, 3:37 PM
#10

Menar också att du visar din bror kärlek genom att leva och vara

Älvan
3/6/14, 3:38 PM
#11

…lycklig (fattar inte att det försvinner ord på slutet…)

zebrafink2014
3/6/14, 4:08 PM
#12

Älvan:

När han hade avlidit fick jag inget stöd från dom som skulle vara min familj, och har aldrig under mitt liv tidigare heller fått det.

Vet att även han varit med om tråkiga saker som yngre, och familjen var inte snälla mot honom heller, när han avled några av syskonen slutade att sörja efter bara några dagar efter hans bortgång.

Dagen när hans begravning hade varit så lade två av syskonen upp klipp på youtube där dom äter glass direkt efter begravningen då ifrågasätter jag deras känslor och syfte med detta beteende?

Jag gick inte på begravningen eftersom jag mådde så dåligt efter hans bortgång och pga problem med alla ur familjen.

Jag inser att det kan gå illa om  man "sörjer" långt efteråt, trodde dock inte att min bror tyckte om mig eftersom han inte visade uppskattning när jag tog kontakt med honom under sommaren år 2010.

Var rädd att han skulle vara sur eller arg på mig, och att han absolut inte brydde sig om mig överhuvudtaget som dom andra ur familjen aldrig har gjort.

Kände samma sak när min farmor avled år 2002, kände skuld och sorg kan ännu känna stor sorg över att hon dog jag fick inte ta farväl saknar henne otroligt mycket orolig attt hon inte har lugn och ro ännu, pga familjen förstördes min relation till min farmor :-(.. orolig över att hon inte får vila i lugn och ro, inklusive samma sak med min bror.

Funderar också över om han mår bra nu eller om det blir värre av att jag är ledsen och gråter över hans bortgång?

mvh

Älvan
3/6/14, 4:34 PM
#13

Zebrafink2014 Din bror kunde inte pga sina egna tillkortakommanden ta emot dig i livet. Du måste förlåta digsjälv. Det spelar ingen roll om det så inte är en enda i din familj som kan hjälpa dig nu. Det betyder inte självklart att de inte älskar dig. De har egna problem. Kom ihåg att du alltid är älskad oavsett vad som händer. Du verkar tappat kontakten med din skyddsängel. Be den om hjälp. Jag har en stark känsla av att din bror älskar dig och vill dig väl. Försök nu i första hand ta hand om digsjälv. Boka en tid på vårdcentralen. Det är en början. Det kommer bli mycket bättre. Du har svårt att se det nu och det är en normal del av sjukdomen depression. Ta hjälp innan sjukdomen äter mer av dig. Ditt liv är värdefullt och du är alltid älskad oavsett

Annons:
zebrafink2014
3/6/14, 4:44 PM
#14

Älvan:

Tack för ditt svar, ska skaffa hjälp och hoppas att den mörka tiden snart är över.

Jag kommer alltid att älska min bror,och tack för dina snälla ord det betyder jätte mycket för mig att höra att jag är värdefull:-)

Älvan
3/6/14, 6:54 PM
#15

Zebrafink2014. Jag blir glad av ditt svar. Det viktigaste är nu att du söker hjälp till du får hjälp. Efter det måste du ha tålamod och säga till digsjälv hela tiden att det kommer bli bättre även om jag har svårt att tro det just nu. När vi själva inte orkar gå så bär skyddsänglarna oss. Det enda du måste göra är att försöka stå ut ett tag till. Jag har haft det som du. Jag har känt det lika hopplöst som du. Du måste tro på mig. Du måste söka hjälp. Det kommer att ordna sig.

zebrafink2014
3/6/14, 8:55 PM
#16

Älvan:

Tack för ditt positiva svar, det är sällan som någon kommer med så positiva svar.

Jo, det är svårt vissa dagar och ibland så tappar jag lust för mig själv också.

Blir inte nöjd med mig själv, varken utseendemässigt eller på andra sätt speciellt när jag sörjer och är mycket deprimerad.

Känns bra att kunna skriva detta här :-)

Soul1973
3/7/14, 2:47 AM
#17

Zebrafink2014

Det blir lite svårt att lägga till mer än redan har sagts/skrivits till dig. 

Jag tror inte att han inte har lämnat bakom sig det som har hänt, men du har inte gjort det än. Han behövde ro och han har hittat det också. Ännu mer ro hittar han om du släpper taget också.

(2-3 gånger minst gick era åsikter isär ordentligt och ni bråkade, så what? Alla bråkar). Din bror var dessutom sjuk (fysiskt sjukdom menar jag), förstår inte riktigt om han var medveten om det eller ej vid slutet - när det hände). 

----------

Du kan önska drömma om din bror och i drömmen kan du säga det som du vill säga till honom och också ta reda på att han har det bra.

Just därför innan du går och lägger dig önska dig att du ska drömma om honom och TÄNK på att även i drömmen kan du ta kontroll över din dröm. 

Gillar du inte drömmen, säg till dig själv "jag vet att jag drömmer och jag kan gå upp när som helst". Jag säger inte att det är lätt,men det är ingen omöjlighet ska du veta.

Säg till honom i drömmem det du vill ha sagt.

…….

PS. Om man lämnade barn efter sig. Umgås med dem. En kärleksfull faster är ju alltid välkommen  till ex, i samband med påsklovet :-)

ps. Vem drömde om arkitektyrket?

zebrafink2014
3/20/14, 10:07 PM
#18

Soul1973:

Såg inte ditt svar förrän nu,  jag ska försöka att släppa taget även att det ibland är svårt att gå vidare i livet med vetskapen om att vi blev ovänner (?). 

Kan avslöja att han hade schizofreni men det märktes inte alltid, av det som jag kommer ihåg(?). 

Han hade också problem med sina lungor, och sitt hjärta han ville dock genomgå en operation för att kunna gå ner i vikt.

Tyvärr kunde dom inte genomföra en operation pga lungorna och hans dåliga hjärta. Sen vet jag ju inte om han hade överlevt oavsett om dom hade genomfört operationen eller inte, men det hade varit toppen om han funnits kvar i livet.

Som jag skrivit i tidigare inlägg här så har jag skuldkänslor emellanåt eller en känsla av att jag borde ha gjort något.. 

Han hade inga barn och ingen fru heller, dock så hade han 2 katter som han gillade mycket, tror dom var hans främsta sällskap när han levde.

Jag hoppas att han får vila i frid, men också att han vet om att jag är otroligt ledsen för att det blev som det blev.

Han hittades i sängen liggandes på magen, det var försent enligt dom som kom till platsen.

Saknaden är stor…

Soul1973
3/21/14, 11:32 PM
#19

Tips

Hjälp en helt obekant gammal kvinnna sm kanske är förlamad. Köp blommor och ge till henne. Berätta inte vem du är, men i dina tankar ämna kvinnas glädje till din brors ande.

Upp till toppen
Annons: