Annons:
Etiketterbarnungdomandligt
Läst 2944 ggr
molam
2/9/14, 2:57 AM

Lite orolig för syster ''/

Jag har en syster som är 5 nu blir 6 i Maj, men alltid springer hon runt när hon pratar, jag frågade henne en gång, "Chibi Varför kommer du inte och sitter med mig och berättar vad som hände på Zoo Tycoon" då tittar hon på mig och spänner ögonen i mig och säger "Nää för om jag stannar kommer han och tar mig, eller så kommer hon" Jag frågade så klart vem det är hon pratar om som svar fick jag "Vet inte men om jag springer hinner dom inte med mig"

Hon beter sig bara såhär OM hon springer, inte annars och det är bara om hon ska berätta nått.

Samt att för några dagar sen satt hon uppe och mamma märkte hon inte och frågade då "men det var ju 2 timmar sen du skulle sova varför är du fortfarande uppe?" Hon började gråta när hon gick och skulle ta ett glas mjölk, Sen frågade mamma "men gumman varför blev du ledsen? jag är inte arg jag bara frågade" Hon svarade som så "jag äe inte ledsen men ibland kommer bara tårarna"

Jag vet att mammas mormor och morfar vakar över oss, och som är ju såklart borta sen länge, men de sprider ett varmt ljus som inte alls är hotfullt så dom kan hon ju inte vara rädd för.

Så vad kan detta bero på?

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

Annons:
ALPHIRA
2/9/14, 3:27 AM
#1

Men ett litet barn kan inte förstå allt, hon kanske är rädd för dessa nära och kära ändå… Har ni förklarar för henne vilka dessa kan vara..?

I så fall, vad säger svarar hon då?

MeBad
2/9/14, 3:34 AM
#2

Tröstande….

molam
2/9/14, 12:57 PM
#3

Vi har sagt att det bara är snälla människor som ser till att vi mår bra (för att hon ska förstå) men då säger hon att "nej det vill dom inte dom står alltid vid trappen och tittar på oss" då säger jag "titta på fotot som hänger i trappen ser dom ut så?" som svar får jag då, "jag vet inte som är som skuggor men jag tror det" det är såhär att vi har en bild på mammas mormor och morfar i trappen och hon gillar inte den bilden heller

Jag har försökt att förklara för hon att som inte är nått farliga och jag har berättat exakt vad dom hette och vilka dom var

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

ALPHIRA
2/9/14, 1:21 PM
#4

Har du försökt prata med mammas mormor och morfar och bett dom ta det lugnare så att lillasyrran inte behöver vara rädd?

Fast jag förstått att dom gör ingen större väsen av sig nu heller -dom bara vakar över er- men ändå…

Småbarn kan ju vara känsligare än vuxna och upplever mer.

molam
2/9/14, 2:44 PM
#5

Jag ska försöka med det isf ^^ tack

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

Illusion
2/9/14, 3:06 PM
#6

Jag brukade ha en känsla när jag var liten att jag var förföljd av nånting som stod bakom mig, ibland brukade jag försöka springa ifrån den känslan utan att lyckas. Eftersom att jag inte kände nått annat än att nån stod bakom mig och förföljde mig så blev jag såklart rädd. Idag vet jag att jag inte behöver vara rädd och känner det inte lika ofta. 

Vet inte vad just du ska göra, säger bara att hon inte är ensam :)


☮ and ❤ among each other ✿

Annons:
mickisö
4/1/14, 4:43 PM
#7

Jag har en dotter på 10 år som nyligen kommit på att de hon ser är andar. De började strax efter jul . Hon vågade inte vara på sitt rum ,hon vågade inte sova .Hon kom till oss på nätterna och vi låg och diskuterade andarna. Hur dom såg ut vad dom gjorde osv. Jag förklarade att de lever i en "annan värld " och vill oss inget illa osv. I mitten på februari hade hon väl börjat förstå att de är så här de kommer att vara och de finns fler som ser samma sak. Ibland blir de väl lite för jobbigt när en farbror bara står och stirrar på henne. Men hon säger åt han att han måste gå där ifrån för hon blir rädd eller tycker de är jobbigt när han stirrar. och då brukar han backa. Jag tror med den vägledning jag har fått att man på ett enkelt naturligt sätt måste försöka prata med barnet om de och inte göra de till en stor grej .Förklara så enkelt som möjligt och låt barnet fråga. Om de ändå inte blir bättre  så rådfråga ett medium eller annan kunnig inom området. Lycka till :)

molam
4/1/14, 5:51 PM
#8

Mjoo får göra så

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

Gesus Pettersson
4/3/14, 9:54 PM
#9

#7 Du kanske skulle tala om att det inte finns spöken och förklara det, istället för att spä på hennes rädsla med att det finns och i "en annan värld"..!

Så mycket woo - så lite tid!
Det jag hinner kika på och skriva om hamnar på Gesusbloggen 

Zamizen
4/4/14, 7:33 AM
#10

När det gäller barn så ska man va försiktig, man ska inte säga att spöken finns! Barn ska få välja vad dem ska tro på!

Öppenhet kommer inte genom att göra motstånd mot våra rädslor, utan genom att lära känna dem väl.

[Rumpstek]
4/4/14, 8:10 AM
#11

Det låter som ett helt naturligt barn. Hon har ingen lust att stanna och prata med dig, hon leker väl. Då säger hon något sådant.

Sen så ville hon väl inte sova, så då kläcker hon ur sig något, vad som.

Det har inget med spöken och andar att göra, det handlar enbart om ett barn och barns utveckling.

mickisö
4/4/14, 9:47 PM
#12

# 9 Lägg dej inte i mina inlägg!!

Gesus Pettersson
4/5/14, 10:40 AM
#13

#12 Jag "lägger nog mig i" vad jag vill - knappast något du bestämmer.

Redigerad. Det är fel att uttala sig om att någon far illa på grund av en tro.

/Fjäril

Så mycket woo - så lite tid!
Det jag hinner kika på och skriva om hamnar på Gesusbloggen 

Annons:
mickisö
4/5/14, 2:51 PM
#14

#9 Förr var hon rädd att vara på övervåningen och rädd för mörker osv.. För hon såg nåt hon inte kunde förklara . Vad tycker du jag ska göra då??? Sagt att de är skuggor utifrån , att de blänker där ifrån och sånt har vi kört med hur länge som helst. Nu när hon fick en förklaring på vad hon såg och vi har diskuterat fram och tillbaka och hon vet att hon inte behöver undra längre så är hon INTE RÄDD längre ! Hon accepterar de som är sitter uppe på övervåningen I MÖRKER till och med . Hon är hemma själv helt utan problem. Men visst de tog ca 2 månader innan hon kunde smälta allt men de var de värt . Nu mår hon bra och vet vad hon ser. Hon vet att de är fler än hon som ser. Hon vet att de får hon troligtvis leva med . Hon är nöjd och glad . Vi är nöjd och glad för våran tjej är sej själv igen. Är inte de bra? Jag tror att man vet själv hur ens barn fungerar om de är värt att förneka allt eller försöka få de att förstå.

Denna kommentar har tagits bort.
ALPHIRA
4/5/14, 10:01 PM
#16

Bra mickisö att du lyckats ge trygghet! ❤️

mickisö
4/6/14, 9:55 AM
#17

# 16 Tack :)

Gesus Pettersson
4/7/14, 11:10 AM
#18

Trygghet, att skrämma barn med spöken..?

Otrioligt!

Så mycket woo - så lite tid!
Det jag hinner kika på och skriva om hamnar på Gesusbloggen 

Fjäril
4/7/14, 11:55 AM
#19

Jag själv skriver så här om "spöken och barn";

"Vad är mina tankar om det här, spöken och barn? Eller kanske ska frågan handla om hur ser jag på diskussioner om det som värd här på Övernaturligt? Det är två skilda saker det där ska jag säga!

Mina barn (en är 12 år och pratar inte om spöken) men den minsta, som är 5 år, kan nämna monster ibland. Vad säger jag då? 

Dels kan jag säga att "det finns inget att vara rädd för". Hur hon tolkar det är upp till henne. Mer än så brukar inte behöva sägas. Ibland kan jag fråga varför hon är rädd? Tjaa, det har hon ofta inget bra svar på, monster är ju monster liksom, man ska ju vara rädd, eller?

Nu har jag inte haft spökdiskussioner med mina barn för det har inte kommit på tal. Den minsta har dock pratat om det här på dagis (då en av barnens förälder där nyligen gick bort Ledsen). Hennes tro på det hela är, som hon säger "vi föds nog på nytt". Det är hennes tröst i det hela, och inte tar jag det ifrån henne, för visst, det låter väl bra? Hon tycker så i alla fall. 

Alla barn har hört talas om spöken, är det inte i böcker så är det på tv. Oftast kan de handla om spöken med lakan, som "Spöket Laban", men tiderna förändras. Det visas en hel del om andliga spöken, ni vet när människorna är "genomskinliga", man ser dem, men inte helt fullt ut som en vanlig människa. Det är nog ungefär så man som andligt troende skulle beskriva en ande också. Men i alla fall.

Det är inte konstigt om barn blir rädda idag, speciellt inte när de tittar på barnprogram, nyheter (eller läser en bok) och sedan säger föräldrarna "äh, det där är bara påhitt", hur går deras tankar då? Undrar de inte varför de känner sig rädda? Förvärrar man inte något genom att trycka undan känslan? Tänk om allt de hör, eller det mesta av det, är på riktigt för dem? Vi vet ju inte det. Ska man då "hyscha" bort något som trams? Nej det ska man INTE!

Det är jätteviktigt att man som förälder lyssnar till sitt barn och absolut inte lyfter fokusen på något de tror på, bort till något annat som man själv tror (istället). Det kan tyckas vara en liten sak för oss, men för barn är det något annat, för "mamma/pappa, jag tror ju så här".

Vad ska man göra då? Hur håller man balansen här då? Vi ska inte skrämma upp barnen och leda in dem i någon låtsasvärld, men frågar de om spöken tycker jag att man enkelt kan säga att "det finns inget att vara rädd för" och kanske fråga dem vad ett spöke är för dem? Det kan ju hända att de talar om lakan (spöket laban alltså) och ja, men då är det väl ingen fara att säga att det finns inget sådant, det är bara i böcker (eller så väljer man att tala om spöken på det sättet också?).

När barn pratar om spöken som "gubbar och gummor" som de ser i deras rum, ska man nog vara mer uppmärksam.Vad är det för gubbar och gummor? Be dem beskriva dem? Att sitta där och säga att "ja men det är döda människor på besök" är kanske inte att rekommendera, men ej heller att säga att ingen är där, för det är så de uppfattar det. Allt kan ju faktiskt handla om något de sett på tv, läst i en bok, hört på dagis eller satt ihop till något eget. Vuxna som däremot tror på andar/spöken ser det kanske på ett annat sätt, men vi måste vara realistiska också. Allt är inte andebesök!

Att utföra ritualer, be att medium kommer på besök eller förstora upp något så att barnen blir ännu mer rädda, är självklart det sämsta man kan göra. Barn är rädda för så mycket som det är, och spöken är nog bara en liten del.

Mitt tips som mamma och förälder är alltså att lyssna på ditt barn, fråga vad de upplever (och känner) och trösta . Prata om annat som får dem på andra tankar och säg att "det finns inget att vara rädd för".

Tror du på andar/spöken själv, bestäm dig helt "enkelt" för att inget kan komma att besöka er och skrämma upp ert/era barn, och om ni måste, ta själv kontakt med ett medium (eller liknande), men blanda inte in barnet. Er egen rädsla speglar av sig och gör situationen värre.

Som värd (lite kort nu när det här blev en roman) så kan jag inte alltid gå in och styra upp en diskussion. Jag kan inte bestämma hur andra ska göra, jag kan bara tipsa om hur jag anser att de bör gå tillväga. Jag kan heller inte sitta här 24timmar om dygnet och kolla så att alla "skriver" rätt, för vi har olika tankar och teorier. Min förhoppning är att man som förälder, i slutändan, tar det rätta beslutet och agerar av bästa förmåga, för sitt barns bästa."

http://overnaturligt.ifokus.se/discussions/5285fe758e0e7448b000040d-barn-och-spoken

Sajtvärd på Övernaturligt

molam
4/7/14, 12:01 PM
#20

Nå på sistone har hon börjat beskriva dom som jagar henne, och det är beskrivningen på mammas mormor och morfar mamma har nu sagt till henne att det är inget att vara rädd för det är änglar som bara vakar över henne och ser till att hon ska må bra.

Hon tror på änglar men inte på spöken då hon tittar på Scooby doo så hon har börjar lugna ner sig lite nu

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

Annons:
mickisö
4/7/14, 4:12 PM
#21

#20 Bra att hon lugnat sej :) . Jag tror  man hittar sina egna lösningar om hur och vad man ska säga och inte säga.  :)

Gesus Pettersson
4/7/14, 4:42 PM
#22

#20 "mamma har nu sagt till henne … för det är änglar som bara vakar över henne och ser till att hon ska må bra."

wtf!

Så mycket woo - så lite tid!
Det jag hinner kika på och skriva om hamnar på Gesusbloggen 

molam
4/7/14, 5:39 PM
#23

Vad ska man säga till henne tycker du då att det är Aliens? hon är 5 hon tror på änglar, och mammas mormor och morfar vakar över oss ingen tillfällighet vi är 9 barn och alla har sett dom samt 2 föräldrar pappa tror inte på spöken eller andar har tillochmed sett dom

~Sajtvärd på Disney ifokus och Leopardgecko ifokus~

*Medarbetare på Akvariefisk ifokus

Fjäril
4/7/14, 6:38 PM
#24

#22, Det är inte helt ovanligt att föräldrar kan säga att "det är änglar som vakar över dig". Det har jag hört flera gånger om och det har inget med andlig tro att göra, utan lite som, vilket säkert du också hört någon gång "du måste haft änglavakt".

Sajtvärd på Övernaturligt

Upp till toppen
Annons: