Annons:
Etiketterbarnungdomandligt
Läst 2372 ggr
ida_plutt
1/26/14, 12:06 PM

jobbigt i skolan.

jag har ett jobbigt problem som  jag aldrig blir av med.

När jag är i skolan,har det hänt 2 gånger att jag såg en skepnad av en flicka. Med blod rinnande ut huvudet. Det såg jag och min klass en film, jag är rätt van med detta, eftersom jag ibland, (inte alls ofta) ser  en skepnad eller hör röster. jag därför koncentrerade på flickan och fråga om hennes namn. men såg en svart skugga, som en slags hand eller nåt som man pekar med, som lyftes upp på filmen som vi och min klass såg. Den var om krig,  och dem berättande om en flicka som satt med sina föräldrar i en bil, och blev skjuten i huvudet. Jag har alltid trott att jag är physiskt störd eller nått liknande. Och nu är jag mest rädd, och vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, för jag tror fortfarande att detta bara jag hittar på. finns det nån som finns där som tror mig, ser sånt eller vet nån som är som jag, är jag ensam? eller störd helt enkelt?

Kram, kram ,kram Hjärta

Annons:
Blodfot
1/26/14, 12:36 PM
#1

Du är inte störd! Jag är likadan som du, ser skuggor, hör saker och jag förstår hur jobbigt det är.

Det som ses som onska kan i verkligheten vara Godhet, och det vi ser som godhet kan vara onska!

Jan Ganneskog
1/27/14, 4:54 AM
#2

Hej IDA PLUTT.

Jag kan inte säga något om dina problem. Skulle först gärna vilja höra hur Du har det hemma med dina föräldrar och eventuella syskon.

Oftast så börjar din typ av problem hemma vilket är svårt att komma över själv men det kan också bero på din rädsla och osäkerhet att Du ser saker. Det kan vara en kombination

Din hjärna fungerar perfekt annars hade Du inte kunnat reagera som Du gjort men Du behöver lugn o ro stress ställer till det.

J.G

ida_plutt
1/27/14, 4:47 PM
#3

Jag pratar inte med någon om detta problem. Mitt motto är  :inte synas, inte säga och inte se.

jag vet att jag kommer behandlas otroligt annourlunda.

Kram, kram ,kram Hjärta

ALPHIRA
1/28/14, 12:11 AM
#4

Bästa ida_plutt.

Jag är kanske för gammal men jag har svårt att hänga med vad som är film och vad som är upplevd verklighet i det du skriver.

Får inte någon känsla att du skulle vara psykiskt störd, inte mer än någon annan…men mycket stressad som Janne här ovan säger.

Men en sak är säker: Du måste prata om det som du upplever som problematiskt för dig. Lärare? Kurator? Vi här? Föräldrarna? 

Har du en bra kompis som du har förtroende för?

Upp till toppen
Annons: