Annons:
Etikettsorg
Läst 2239 ggr
linalundberg
2014-01-12 23:37

Gjorde jag rätt?

Hade mitt livs tyngsta dag igår när min hund blev superdålig och bara skrek av smärta trots otaliga veterinärbesök, smärtstillning och rehab. Vi åkte då in akut till djursjukhuset där han fick somna in. Jag känner mig helt tom innuti trots att det "bara" är en hund som gått bort. Jag kan inte låta bli att gräma mig om jag hade kunnat gjort något annat, en operation eller så eller om detta var för det bästa?

Jag önskar så få veta att han har det bra nu och att han springer runt på nåt fint ställe. Jag vill förmedla hur mycket jag älskade honom och han är så saknad här hemma. Bör jag prata med honom eller skicka tankar och i så fall hur?

Annons:
jossa5
2014-01-12 23:44
#1

Jag tror du gjorde rätt. Nu vet du att vovven inte lider mer, utan har det bättre.

När jag tog bort min hamster så tänkte jag väldigt mycket på henne, och hoppades att hon skulle uppfatta och förstå mina tankar och känslor för henne.
Så tänk på din hund, ibland kan det ju hjälpa att göra ett litet minnesaltare eller minneslund. Med en fin bild på djuret, och nån blomma och lite sånt.

Mvh,
Jossan                         Medarbetare på Svenska Hamsterföreningen.ifokus

[paceinspace]
2014-01-12 23:45
#2

Vill bara säga att jag tog exakt samma beslut igår, tillsammans med min familj. Det gör så jävla ont att han är borta, men jag tror alltid att om man tar det beslutet så är det rätt. Inget övernaturligt i det här, råkade bara komma in på din tråd av en slump. Jag tänker samma, hade jag kunnat göra något mer? Men det är bättre att göra det innan det gått för långt, det är sorgligt men nu har hunden inte ont längre. Försök att inte tänka på beslutet för mycket, det är redan gjort. Lätt att säga, svårt att göra.

linalundberg
2014-01-13 01:00
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#3

Ja väldigt tungt och jobbigt. 

#1 tack för tipset ska nog göra en liten minnesaltare.

#2 jag beklagar vet som sagt precis hur det känns!

Här kommer för övrigt en bild på min finaste Gizmo

[majatengdelius]
2014-01-13 09:12
#4

Jag tror att du gjorde rätt. Om smärtan var så pass intensiv så känns det ju som det enda alternativet. Och det värsta är ju att man inte kan förklara för djuret, man kan inte berätta varför det gör så ont. Jag tror att smärtan skapar mycket rädsla hos djuret.

Jag tror att din hund har det bra nu. Men när jag ser bilden på Gizmo så känns det inte som att han har försvunnit, på något sätt.

Jag är ganska övertygad om att han är kvar hos dig. Det kanske till och med är så att du redan har sett eller känt det, jag vet inte.

Men jag tror inte att du behöver oroa dig. Även om han kanske inte förstår varför det blev som det blev så verkar han inte hysa något agg mot dig, för han verkar hänga kvar hos dig :)

Maja

kulanturbo
2014-01-22 18:53
#5

Du gjorde helt rätt. Hade han ont så han skrek finns där inget annat att göra. Så fin han var!

Maria Katarina
2014-01-24 14:51
#6

Jag är verkligen ledsen för vad som hänt. Jag är övertygad om att det allra största och mest osjälviska och kärleksfulla beslutet vi kan göra för våra älskade husdjur i en dylik situation är precis det beslut du tagit, att inte han ska behöva lida mer. 

Jag är också fullständigt säker på att våra husdjur går vidare till ett liv efter detta. Han finns där hos dig hela tiden! Som ovan föreslagits tycker jag det är en jättebra idé att t.ex. ha som vana att tända ett ljus för honom, och när du gör det kan du kanske till och med känna av hans närvaro varje gång. Känn efter vad du känner, och lita det som du får till dig, kanske förmedlar han något till dig, en känsla eller en bild.

Annons:
tin-tin68
2014-01-24 18:56
#7

Beklagar det är aldrig lätt när man måste ta bort sin vän. Jag gick igenom samma sak för lite över ett år sedan men det var väntat då han hade artros och smärtis inte funkade mer.

Jag trodde hjärtat skulle brista totalt det var hemskt men go fis är här i mellan åt och hälsar på.

Kramar om

[loverboy31]
2014-02-02 23:07
#8

Jag är ledsen att du mår dåligt men du gjorde det rätta med tanke på att du inte lät din älskade hund lida och plågas.Jag vet hur det känns jag fick avliva min katt Sotis för 1 vecka sedan för hon hade juvelcancer och jag ville inte se henne ha ont och plågas så därför lät jag henne somna in och saknaden är stor efter henne och tårarna rinner från mina kinder när jag tänker på henne.Jag fick ha henne i nästan 15 år så jag får trösta mig med alla fina minnen och stunder jag fick med henne.Ha en trevlig kväll:) Mvh Fredde

Upp till toppen
Annons: