Annons:
Etikettandlighet
Läst 706 ggr
[Ethelis]
12/3/13, 12:37 AM

När får vi nya uppgifter efter döden?

När min far hastigt gick bort för drygt ett år sedan var det en vän till honom som upptäckte det först och meddelade polis som i sin tur meddelade en anhörig.

Vännen sitter sedan i bilen på väg hem och ifrågasätter i djup förtvivlan min fars öde, varför han var tvungen att lämna jordelivet så tidigt, varför han inte tog hand om sin hälsa bättre osv… 

Då hör hon plötsligt i huvudet min fars röst säga: Allt är bra, jag har nya uppgifter nu.

Får någon här en känsla för vad detta kan betyda mer i detalj? Går vi omedelbart vidare till en ny nivå efter dödsögonblicket, med nya uppgifter att uträtta, eller finns det en "vila" som väntar innan detta nästa steg tas? 

Någon som har tankar och ideér kring detta? Jag är själv väldigt mycket en andlig sökare men har inte så många egna upplevelser eller "insikter" i dessa frågor.

Annons:
Tarotstollan
12/3/13, 12:46 AM
#1

Jag personligen tror att vi går i en sorts "själskola" när vi kommer över till andra sidan. När vi tillsammans med våra hjälpare/guider har bestämt att det är dags att gå vidare, diskuterar vi vilket liv vi skall välja nästa gång vad vi skall testas i och vad vi redan vet mycket om så vi kanske kan hoppa över i nästa liv osv.

Detta är bara sådant jag tror för det känns bra att tro så!🙂

Igår gjorde jag ingenting och blev inte klar, så jag fortsätter idag!

Amandla
12/3/13, 11:14 AM
#2

Jag tror att det varierar helt från person till person. Vissa behöver längre tid (några mycket lång tid) på sig att anpassa sig till andra sidan, andra kortare, och en del vet precis direkt de kommer över. Det kan bero på en mängd olika saker och det går inte att dra någon slutsats om varför just din far kunde meddela sig på det viset så snart efter att han dött.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
[Ethelis]
12/3/13, 11:15 AM
#3

Hej Tarotstollan!

Jag tänker själv i liknande banor. Förmodligen för att jag fick höra ganska precis den förklaring du skriver av min mor när jag var barn och började ställa frågor. Den här tanken om en själskola. Att innan vi kom ner på jorden så satt vi tillsammans med Gud, diskuterade och bestämde till vilka föräldrar här på jorden vi skulle komma, vad vi skulle lära oss av dem och vice versa. Det kändes bra och var absolut en väldigt fin, och tillgänglig, tanke 🙂

Samtidigt minns jag att min far en gång sa till mig att vi inte återföds på direkten, utan att det kan gå lång tid mellan varje reinkarnation. Min fråga är då, vad gör vi under den tiden? Är det en lång vila för själen eller "jobbar" vi med andra uppgifter och lär oss nya kunskaper från andra sidan? Vilka är det som går vidare och blir änglar eller guider t.ex?

[Ethelis]
12/3/13, 11:28 AM
#4

Amandla: Jag förstår att det förmodligen aldrig går att få några absoluta svar på sådana här frågor, jag är mest nyfiken på vad andra tror och tänker. Det är därför jag skriver och frågar här 🙂

Kan det vara så att vissa av oss börjar i en annan skola på andra sidan så fort vi har lämnat skolan här på jorden? Det var den känslan jag själv fick från de ord min far gav sin vän i bilen.

Men samtidigt har jag alltid trott på tanken att en lång vila väntar oss innan det är dags att fortsätta den själsliga utvecklingen.

Amandla
12/3/13, 11:43 AM
#5

Jag tror att det är helt individuellt. Behöver man vila så får man det, är man ivrig att fortsätta sitt lärande så får man det 🙂


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
allhealing
12/3/13, 12:21 PM
#6

Hela resonemanget bygger på att det fungerar likadant på den andra sidan som den här sidan. Insikten om att vi delar upp någonting i den här och den där sidan ger oss en förståelse för att vi tror oss vara separerade ifrån någonting. Allting är relativt, dvs det är det synsätt vi använder oss av som ger oss normen för hur det vi uppfattar fungerar. Om vi är av uppfattningen att separation existerar betyder det att vi tror oss vara i avsaknad av någonting. Om detta är sant existerar inte skapelsen. För hur kan det som skapar detta tillstånd till en avbild av sig själv, där vi har möjligheten att befinna oss i en upplevelse av att vi är separerade från helheten, samtidigt vara i separation från sig själv? Detta är en paradox och visar på det omöjliga i att separation existerar. Om vi är av den uppfattningen att någonting är skaparen. Det är därför vi själva inifrån den förståelse vi nu har möjligt att tro sig vara inte i samhörighet med en större verklighet. Att tro någonting och att sedan göra denna uppfattning till sin verklighet är att nerminska sin egen storhet. Vi är inte separerade från varandra. Vi är i förening med varandra. Oavsett om föreningen sker på ett individproblem eller ett gemensamhetsplan. Där jag med gemensamhetsplan menar att vi är alla en.

Kent Asp

kentasp.com
www.kentasp.com
www.MindKnowlogy.com

förändring är alltid en möjlighet

Annons:
Upp till toppen
Annons: