Annons:
Etiketterseansupplevelserfrågor
Läst 2293 ggr
skotty
2013-10-25 00:18

Kontakt

Jag har alltid varit öppen för det övernaturliga, det finns i mitt blod från iaf 4-5 generationer bak i tiden. Jag har kunnat se en del saker sen jag var liten, men inte så ofta att det "stör". Min mormor dog för snart 3 år sen, har skrivit en del om henne här, men iallafall.. Efter hennes död har jag öppnat mig mer och blivit mer känslig. Jag kan känna vad dom känner, jag känner deras närvaro på en del platser. Men det enda jag kunnat säga innan är om det är en man eller kvinna, och om jag har nån koppling till dom..

Men igår när jag var på begravning så hände någonting som aldrig hänt förut. Det är en ung kille som dött, han lämnade efter sig en liten son, sex syskon, föräldrar och en massa andra släktingar och vänner. Kyrkan var fullsatt och det var en jättefin begravning, verkligen! Jag kände inte honom när han levde, jag gick på begravningen för min kompis ville ha med mig som stöd..

När vi satt där i kyrkan och klockorna började ringa så kände jag hur min mormor slöt upp bakom mig, hon höll sin hand på min axel och gjorde så att jag kände mig mer bekväm, liksom.. Sen såg jag honom. Han var inte så tydlig då, men jag satt nästan längst bak och hans familj satt ju naturligtvis längst fram.. Men han var där borta hos dom, han tittade på sin son och var så stolt. Han såg hur många det var som hade kommit för att ta farväl, för att hedra honom, och han blev ännu stoltare. Det va så mycket känslor att jag nästan började gråta. Försökte tänka bort det.. Han var även hos min kompis en stund, bad mig hålla om henne och säga till henne att hon inte ska känna skuld över det som hänt. Mina armar nästan la sig automatiskt runt min väns axlar..

Efter ceremonin i kyrkan åkte vi till kyrkogården för gravnedsättning. Där höll jag mig i bakgrunden men han var där med. Han begravdes nästan alldeles intill min mormor, så jag gick dit lite och gjorde i ordning.

Sen åkte vi till en lokal där det var begravningsfika.. Och det var där dom första sakerna började hända. Han mötte mig i hallen, och berättade stolt för mig att hans son snart kan gå. När jag gick in i lokalen så gick hans son omkring på golvet utan knappt nått stöd. Han var så stolt, men samtidigt ledsen för att han inte får vara med och dela allt det där med sin familj. Sen sitter jag och min kompis ner och vi pratar, och jag viskar till henne att han är där. Hon vet att jag kan känna av sånt där lite sådär. Så fråga hon vart han är och jag bara "just nu är han utanför, men han var härinne förut".. Då visade det sig att hans syster, som stod honom närmare än nån annan, stod ute och rökte. Sen kände jag honom igen, jättestarkt, och sa till henne att han var vid köket.. Hon gick iväg och tittade, och där fann hon hans syster. Hon är bästa vän med henne.

Sen satte sig systern vid mig och han stod bakom henne, hoppade runt och nästan skrek "här är jag, jag är här!" å han ville att jag skulle berätta vad jag kände men det kändes inte som rätt tillfälle över huvud taget.. Hon måste gå till någon som kan prata med honom åt henne, för han har så mycket han vill säga henne. Hon behöver det, sa han. Men jag känner inte henne och jag har ingen aning om hur jag ska framföra detta till henne.

Jag kan knappt tro det själv vad det är jag upplevde, har aldrig varit med om nått liknande förut. Dom skriver ju "vi vet att du ser oss och är med oss även om vi inte kan se dig" osv, men vet inte om dom verkligen menar det så som jag upplevde det. Jag vet inte hur dom skulle ta det om jag kontaktade henne.

Hans kärlek till sin familj, framförallt systern och sonen, var så stark att jag nästan sprack.

Är det jag upplevde "på riktigt" eller är jag dum i huvudet? Och hur ska jag göra med systern? Han var verkligen desperat.. Han behöver prata med henne. Och hon behöver det med..

Annons:
ALPHIRA
2013-10-25 00:35
#1

Tror du själv skulle vara kapabel att göra det, ta kontakt med honom, han verkar ju ha tilltro till dig. Och hitta ett sätt att närma dig systern. Du känner ju någon som känner henne…

Jag tror du vet själv att du klarar av detta…onödigt att blanda sig något annat medium…

skotty
2013-10-26 01:00
#2

#1 Jag tror inte att jag kan klara det här.. Jag har aldrig gjort det tidigare. Det här är första gången jag fått sånhär tydlig kontakt och förstått vad dom menat, liksom… Vill inte säga nått fel. Speciellt inte den känsliga situationen.. Han har inte vart borta så länge, sättet han dog på (blev mördad) osv..

ALPHIRA
2013-10-26 02:12
#3

Bästa skotty. Skriver några rader till dig via PM.

Klokt av dig att tänka först…och kunna känna sig själv.  ❤️

H-lena
2014-06-30 20:50
#4

Vilken otrolig och fin upplevelse! Har aldrig hört om något liknande. Jag vill inte ge dig något råd direkt utan gör det du tycker känns bäst. Om jag var du skulle jag ändå försöka uppfylla hans önskan på något sätt. Man vet ju aldrig hur andra människor ska ta det, om du förstår vad jag menar. Det kan ju vara väldigt känsligt. Men hör med din kompis, kanske hon kan framföra det på ett försiktigt sätt? Det är bara en idé. :) Hur som helst, lycka till!


skotty
2014-07-01 00:54
#5

Jag har pratat med hans syster. Min kompis berättade för henne, och hon ville genast veta mer så jag fick hennes nummer och ringde henne. Han kom och tackade mig efteråt. Har varit nära hans familjemedlemmar vid flera tillfällen och känner av hans närvaro starkt varje gång. Hoppas dom känner att han är med dom, för det är han. Hela tiden..

Känner så med den här killen. En kompis beskrev det så bra genom att säga att han inte har rört vid mitt hjärta (då jag aldrig kände honom) men att han har rört vid min själ. Skumt sånt här..

H-lena
2014-07-02 16:45
#6

Du måste ha en verklig begåvning måste jag bara säga. Vad kul att du kunde berätta det för systern, att hon tog det så väl! Jag är säker på att hon/de finner tröst i det du berättat. Vad underbart! Vilken tur att du var med på begravningen så att han kunde komma fram genom dig, om du förstår vad jag menar. 

Ja, det var en väldigt bra och fin beskrivning!


Annons:
Upp till toppen
Annons: