Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andar/Spöken

Gubben i hallen

2013-09-19 10:33 #0 av: [Geekinblack]

Hej :) vill dela med mig av en erfarenhet för er som orkar läsa. Sen jag flyttade in i den här lägenheten för två år sen har jag sett en svart skugga gå genom hallen. Det händer rätt ofta men jag har aldrig brytt mig eftersom jag inte får någon obehaglig känsla. Vet inte vem eller vad det är men jag låter det vara.

Vid ett tillfälle i somras fick jag dock en hemskt obehaglig känsla från hallen, så obehaglig att jag var tvungen att stänga sovrumsdörren innan jag la mig för jag ville verkligen inte titta ut där. Lämnade den dock på glänt för kattens skull. Min älskade, fina, kattprins reste sig från sängen och reste ragg samtidigt som han stirrade på dörren och jag blev så fruktansvärt rädd. Låg vaken i fyra timmar och fick slutligen gå och tända badrumslampan precis utanför sovrumsdörren.

Jag har aldrig varit rädd för mörker, aldrig haft svårt att sova själv, men sen den dagen, hela sommaren, har jag sovit med en lampa tänd.

Gubben i hallen tycktes vara borta, istället fanns något obehagligt och läskigt där. Jag tänkte inte mer på detta, förutom att jag var rädd, men jag började även göra lite udda saker.

När jag gick till eller från jobbet så tittade jag längs vägarna efter min katts döda kropp trots att han precis fyllt fem år och var fullt frisk!

Jag gick och funderade på hans begravning. Vart han skulle ligga, om jag skulle bestämma en låt att spela när han gick bort.

Jag kände mig illamående när han gick ut om kvällarna. Jag var konstant orolig.

Så en morgon, 29augusti, låg jag vaken i sängen. Det knackade på dörren, ringklockan sjöng. Jag vägrade att kliva upp och öppna. Vem det än var så ville jag inte öppna för mina tankar skrek "nej, nej NEEJ det har hänt!" jag tvingade mig själv att somna om istället. Samma dag, klockan 13 ringde det på dörren igen. Jag stelnade, jag ville verkligen inte öppna, jag ville inte veta! Jag vägrade. Det ringde på telefonen, NEJ! Jag gick och duschade. Det ringde igen, jag tog ett djupt andetag... förberedde mig, för jag visste vad som skulle komma.
Jag svarade och det var min granne.

"Hej det är ----.. har polisen ringt?"

Jag behövde inte höra mer. Jag visste redan. Dom hade hittat min katt. Påkörd och lämnad på vägen i närheten av mitt hem. Jag föll ihop i tårar, för jag visste att det skulle hända, men jag ville inte veta det. Min värld rasade. Jag höll honom i mina armar som en bebis, såg honom i ögonen och sa "jag älskar dig" samma kväll som han gick ut för sista gången. Det här är den värsta upplevelsen jag haft.

Moster bad mig vid några tillfällen att fråga det mörka i hallen vad det ville. Vi tror nu att detta mörker egentligen var någon som tog "gubben i hallens plats" eller är "gubben i hallen" och som ville berätta detta för mig. Att mitt livs kärlek skulle gå vidare. Det obehagliga jag kände var nog inte själva förmedlaren i sig, det var nog jag som uppfattade hela händelsen som skulle komma som detta hemska och förknippade det med förmedlaren. Jag hade en dröm någon vecka efter min katts död, jag såg den svarta gestalten och frågade "Vill du ha hjälp med något? Vill du ha hjälp till ljuset?" men han skakade på huvudet och drömmen tog slut.

Nu ligger min älskling i Moder jords famn, brevid min mosters katt.

Anmäl
2013-09-19 11:02 #1 av: [Kattuggla]

Vad fin berättelse men sorglig. Hjärta

Samtidigt måste det har känts skönt för dig att du fick svar på vad "mörkret" egentligen ville.

Kram Blomma

Anmäl
2013-09-19 11:11 #2 av: [Geekinblack]

#1 Ja jag har inte märkt av något från hallen på ett tag men har fortfarande lampan tänd Funderar märks väl om gubben är kvar... anledningen till att han heter "gubben i hallen" är för att han aldrig går längre än till hallen och av någon anledning så känns det som en manlig skugga. Önskar att jag visste vem det var/är Funderar

Varför min katt skulle tas ifrån mig förstår jag inte, då jag älskade honom mer än något i livet. Vissa saker får vi dock inte svar på. Inte än iallafall.

Tack, kram tillbaks Blomma

Anmäl
2013-09-19 18:10 #3 av: Jerrie

Den här berättelsen var så sorglig att jag började gråta. 😓

Anmäl
2013-09-19 18:20 #4 av: lollolovee

Fy vad sorgligt.... Väldigt fin och sorglig historia, kul att du kunde dela med dig... Den var väldigt väldigt sorglig, och jag fick tårar i ögonen, och jag gråter inte ofta ;(

Anmäl
2013-09-19 20:18 #5 av: [Geekinblack]

#3 #4 ja, det är sorgligt och ofattbart :/ jag grät faktiskt medan jag skrev detta men jag ville ändå berätta om det. Det gör ännu fruktansvärt ont, men ju mer jag skriver om honom, ju mer jag berättar, desto enklare blir det att låta honom gå. Inne på katter ifokus gjorde jag en tråd med bilder på hans begravning, kinesiska lyktor som vi tände vid vägkanten, samt bilder på fotografiet, blommorna och ljusen som vi tände på vägkanten där föraren lämnade honom. 

Efter att grannen ringt så föll jag ihop. Grät, skakade och kunde inte andas. Ringde min moster som kom på en gång och hon såg honom på vägkanten och tog honom med sig i bilen. Hon sa att det kändes som att han lämnade kroppen i samma stund som hon kom dit. Så det är bara skalet vi lämnar i jorden, men han kommer nog alltid att finnas hos mig ändå :)

Nu har jag två små kattungar att fokusera på, dom hjälper mitt hjärta att läka.

Anmäl
2013-09-19 21:52 #6 av: Kadoor

Fy så sorgligt! Har inte varit med om samma sak men jag vet precis hur mycket kärlek sina husdjur ger och hur mycket de betyder för en. Skönt att du har dina kattungar att tänka på, de kommer kanske inte ersätta din förra katt, för inget djur är sig likt. Men de kommer säkert lätta lite, men önskar dig all lycka i fortsättningen. Döden kommer någon gång, synd bara att den ska komma så tidigt, alla förtjänar ett långt och bra liv. Men våra älskade kommer alltid finnas kvar där hos oss. Glöm inte det!

Styrkekramar till dig, låt dig själv sörja, men försök att inte låta det ta över. För du ska få må bra du också, din katt har det bra. Och han finns alltid där hos dig, och vakar över dig. Kram. Blomma

Anmäl
2013-09-20 00:50 #7 av: [Geekinblack]

#6 Precis :) nej ingen kan ersätta honom, för han var en mycket speciell katt! Men mina små kattpojkar ger mig ändå en tröst och mitt hem är inget hem utan små tassar. Jag antar att han var färdig på jorden, han hade väl tillfört det han skulle i mitt liv. Jag försöker tänka så iallafall, att det fanns någon mening med hans död.

Tack! Blomma

Om ni vill se hur han såg ut så finns här en bild :)

Anmäl
2013-09-21 23:09 #8 av: Kadoor

#7 Så söt! Lycka till med de nya katterna förresten, om jag inte skrev det haha. Glad

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.