Ska gå och duscha nu men förenklat: Absolut och total, separation och individuellt, separerad medvetenhet, medvetenhet om alltet och tillhörandet till alltet, absolut & total. Cirkeln är sluten. Hoppas någon förstod ;-)

#1 Hoppas någon förstod ;-)

Inte jag, men du kanske kan utveckla det lite efter att du duschat. 🙂

Hehe. Nu är jag ren och fin ;-)

Jag kan (eller vill) inte svara på ifall vi faktiskt lever flera liv och hur många och hur länge etc. Det spelar ingen roll för mig i detta liv faktiskt (kanske gör det sen men hittills har det inte gjort det).

Det jag däremot är övertygad om är att det finns något som heter gud, kalla det världsalltet eller det totala, absoluta eller vad som helst. Vi är ett med gud, vår själ vet det och därmed vet själen också allt, men vi lyssnar oftast inte på vår själ i det jordliga livet.

Själen lever dock genom den fysiska kroppen separerad från världsalltet, själen vill inget hellre än att återföras till världsalltet och på olika sätt kommer själen påminna den jordliga människan om detta. Om människan väljer att lyssna på själen uppstår medvetenhet. Medvetenhet om att vi alla är 1 men att vi separerats, innan fanns bara medvetenhet om det egna jaget. Genom medvetenhet kan vi UPPLEVA enheten med världsalltet i egenskap av jordlig människa vilket jag tror är halva poängen. För om du redan är absolut, total, enad, hur ska du då kunna uppleva det, du är ju total redan?  Det är först när du upplevt separation som enhet med världsalltet blir en (minst sagt!) spännande upplevelse.

Den andra halvan av poängen då..? Jag är en av dem som accepterar att vi bara vet såhär mkt. Resten visar sig när tiden är inne. Det är viktigt att vi lyssnar till vår själ. Den vet allt.

""Återförenas med skaparen och blir ett. Alla är ett och går tillbaka till källan, återförenas i oändlig kärlek.." Visst, vackert.. men lite flummigt, kan jag tycka"

Oändlig är kärleken, därför att vi en gång varit separerade från skaparen och fått känna på känslor som t.ex. längtan efter kärlek.

# 3

Vad fint du förklarar! Tack för att du tog dig tid! Det du skriver är ganska likt det jag tänker egentligen. Men ibland när jag drabbas av tvivel och kanske tappar lite kontakt med min själ, då känns allt rörigt och konstigt eller t.o.m. meningslöst. (Då startar jag sådana här trådar 😃)

Andra gånger blir det precis tvärtom. Jag kan gå och le för mig själv, känna sammhörighet med andra människor och hela universum. Allt känns bara så rätt och underbart och alla pusselbitar verkar finnas på plats. Då kan jag nästan längta efter och se framemot att återförenas och komma "hem" igen. Det går väl upp och ner.

Den andra halvan av poängen då..? Jag är en av dem som accepterar att vi bara vet såhär mkt. Resten visar sig när tiden är inne. Det är viktigt att vi lyssnar till vår själ. Den vet allt.

Där är jag inte än, men det kanske kommer. Har lite svårt att acceptera ovissheten. Att inte veta, vad kommer sen och varför. Tror dock att du har en poäng där - det är kanske inte meningen att vi ska veta allt nu. Det är kanske samma sak med tidigare liv. Vi minns inte dessa då det inte är meningen tror jag och det skulle hindra oss från att leva här och nu. Ibland ploppar upp minnena och det är svårt att hindra, men tycker inte att man ska gräva i det själv. Trots att jag tror på reinkarnation så vet jag nästan ingenting om mina tidigare liv. Har inget behov att veta heller. 

Vet något lite som kommit till mig och då har jag valt att lyssna och tro på det. Om någon annan däremot berättade om mina tidigare liv så hade jag nog haft svårt att ta det på allvar och tro på det.

Men det skulle fortfarande vara intressant att höra hur andra tänker om detta. Hoppas att fler svarar.

#3 Formulerar bra tycker jag. 

Men jag vill läga till en sak som jag själv tycker är viktigt. Att man själv vet vem man är. Om man inte vet vem man är så blir det mycket svårare att utveckla sig o komma in i sitt undermedvetna på ett bra sätt.

Det jag menar är inte om någon frågar mig vem är du? Och jag svarar Jag heter Joakim Kallin är ifrån örnsköldsvik. Det är inte vem jag är. 

Ett namn är inte vem man är vad du kan för något är inte vem du är, vad du har för utbildning är inte vem du är. Vem man är. Är egentligen i min åsikt. Vem är du i själen, vem är du i hjärtat. Att du vet dina styrkor o svagheter men du behöver inte ett papper på det bara att du själv vet om det. Sedan kan ingen annan människa ta det ifrån dig det. För du själv vet om det. Det är att veta vem man är i min åsikt. Ingen annan kan svara på vem du är förutom du själv. Men om man inte vet själv vem man är. Så blir det svårare med utveckla sig själv o komma in i sitt undermedvetna på rätt sätt i min åsikt. När man vet vem man själv är. Så öppnas en dörr som gör det mycket enklare att få fram information om olika saker och man vet vad som behövs göras. Allt blir mycket enklare i min egna åsikt. När man vet vem man är. 

Många männsikor påstår att dom vet vem dom är. Men efter ett tag så säger dom bara nej jag vet faktiskt inte. Dom flesta i min åsikt tar det som en lätt fråga att svara på men efter ett tag så tycker dom att den är omöjlig. För dom flesta mäniskor vet faktiskt inte vem dom är. Men just den frågan är det bara dom själv som kan svara på o om man vet vem man är så öppnas en dörr som hjälper en väldit mycket i min åsikt. Man ser klarare i saker , man blir mer säker i sig själv, under lättar mycket , mycket, i min åsikt i alla fall. 🙂

#5 Jättebra tillägg. Att veta vem man är och därmed kunna "vara" är att känna sin själ. Och först när man känner sin själ kan man uppleva den stora enheten.

#4 Tack! Du är på rätt spår. Att du känt den genuina känslan av samhörighet och tacksamhet tyder på det. Många har inte ens det. Fortsätt söka så ska du finna.

#6 Exakt , 👍 High Five för det 🙂 Vi är ju bara en pussel bitt av något mycket störe. 🙂

Jättefina tankar allihop! Känner mig också vilsen ibland och ibland känner jag "poängen" varför vi är här på jorden… för att utveckla oss. "Samhörigheten med de där uppe". Skönt att man inte är ensam om dessa blandade känslor. Detta djupa samtalsämne är så intressant!

#5 Hoppas verkligen att jag kommit en bit på vägen i att lära känna mig själv. Så som jag har vänt in och ut på mig! Men konstigt nog har det känts som en inre drivkraft eller vad man ska säga. Har alltid varit intresserad av det och även av psykologi. Varför vi är som vi är…

Men vad som händer när vi har utvecklat oss färdigt här på jorden vet jag inte… Vi kanske bara känner oss tillfreds och självklara? Lite så som Lynx1 beskriver? Men men vi får väl se… Tar en dag i taget så länge och försöker göra det jag känner för. 🙂

#8 Ja man ska inte stressa eller så. Det kommer när det kommer. 🙂 

Jag gillar psykologi väldigt mycket med. Jag  studerar mycket fast jag inte själv tänker på det, Andra mäniskor. Deras ordval i olika samman hang o studerar varför dom säger som dom gör o agerar som dom gör. Man säger saker av anledning. Om en person säger något som upprör en annan person så bruka det ofta kunna bli att den person som blev upprörd dömer personen som gjorde han/hon upprörd. Men tänker inte på varför personen sade som den gjorde. Jag försöker tänka i den stora bilden. Varför säger personen så där. Varför säger den något som gör mig upprörd. Istälet för att rytta tillbaka så säger jag. Jag håller inte med dig men förstår hur du tänker. Men ifrån min synvinkel så tycker jag man kan tänka såhär. Det är även en psykologist metod. En som anfaller förväntar sig inte att man är artig tillbaka o är vänlig. Sedan när man förklarar artigt tillbaka så bruka dom förstå mera av det man sagt o ta det till sig. För iners inne vet dom att dom gjort fel av att vara oartig genom att man själv inte sänker sig till  deras nivå. Men grunden till att dom är oartig i början är oftast saker ifrån deras förflutna o sådant. Försvar stälning av någon anledning fast man inte behöver försvara sig. 

Menar inte att det alltid är så, men en persons handlingar man tycker är konstigt har oftast någon förklaring om man bara ser djupare i det hella.

Det roligare i psykologi tycker jag. Är att jag själv tror om en Glad positiv person skulle bli sjuk i tex influensa medans en negativt tänkande person som oftast bruka ge ifrån sig dystra energier också skulle få samma sjukdom samtidigt. 

Skulle jag vara rätt säker på att den positiva personen blir frisk snabbare. Av det jag har sett så har alltid personer jag känner som är lite dystra av sig. Varit sjuk längre än personer som är glada o positiva av sig. Men det är något jag själv tror. Men det är som healing, Är man positiv o glad av sig som mäniska så blir det som healing energi till en när man är sjuk med. Positiva healing energier 🙂

Kattuggla! Den drivkraften du pratar om! Värna om den. Var tacksam för att du har den. Och njut av vetskapen om att du inte har något annat val än att följa med på denna fantastiska underbara resa, även kallad din utveckling. Kram till dig!

#9 Jag försöker också ge människor andra chanser. Försöka inse att det de gör beror på något djupt i de själva eller är det något negativt hos mig själv som jag behöver acceptera och ta bort. Har lärt mig på senare tid att jag ber min guide att ta bort all negativ energi som inte tillhör mig och då märker jag hos vem det sitter, kan man säga. Det handlar ju förstås också om att kunna stänga av. Positiv healing var ett bra ord!

#10 Gullig du är! Så det är det som är drivkraften… Ja, nu för tiden är jag i så fall tacksam att jag har en nära kontakt med drivkraften. Drivkraften som jag tror alla har i sig, fast den kanske inte alltid är så lätt att hitta i vårt liv på jorden. Det gäller väl att våga söka inom sig själv också. Och egentligen är det ju inget farligt det man hittar. Det känns så skönt när man klippt sina negativa band. Man får ju också en ökad förståelse för hur människan fungerar. Ja, denna resa (sin utveckling) blir mer intressant ju friare man blir/känner sig! När man kan och vågar göra det man vill.

Kram tillbaka!

Mesa, så det här med att klippa negativa band tror jag också handlar om band man haft i sina tidigare liv, mönstret finns kvar i sitt nuvarande liv och ibland kan nya mönster uppstå. (Som du säkert vet!) Men i alla fall så tror jag att det räcker gott och väl att hitta sig själv i sitt nuvarande liv! Sedan kanske det kommer automatiskt, som du säger, ploppar upp. Eller så ökar intresset för att forska djupare i det. 🙂

Tack för era svar! Säger som du Kattuggla: "Skönt att man inte är ensam om dessa blandade känslor". När man tappar kontakt med den man är, den man vill vara och den man vet att man är, ensamheten och tvivlet kryper fram.

Jag kanske ska nöja mig med att det inte finns några svar på mina frågor. Inte just nu. Fokusera på att lära känna mig själv. Även om jag tycker att jag vet vem jag är och även om jag aktivt jobbat med det så frågan är om man någonsin kan lära känna sig själv, alltså helt och hållet. Fullständigt. 🤔 Nu blir det djupt det här också och det blir lite OT, men det var jag startade tråden så jag tycker att det är ok att vi spårar ur lite.😃 

Alltså.. att lära känna sig… ni som skrivit i tråden verkar ha kommit en bra bit på vägen. Undrar ändå om det är möjligt att veta precis vem man är. Det är så mycket som präglat oss, både det som vi är medvetna om och det vi är omedvetna om, i både detta och tidigare liv. Så många gömda vrån i vårt inre. Som du Kattuggla skriver, om alla band som ska kapas, alla mönster nya och gamla. Var det inte Cervantes som sa: "Sträva efter att lära känna dig själv, vilket är den svåraste uppgift du kan få här i världen". Svårt det här (också).

#9 Intressant det du skriver om att bemöta anfall med vänlighet. Har själv använt det många gånger (inte för att jag visste att det var en psykologisk metod) och det är väldigt effektfullt. Om man anfaller så förväntar man sig anfall tillbaka. Om anfallet uteblir, så uppstår förvirring och man blir ställd. Det är en bra metod, tycker förresten Dalai Lama också. Läste en intervju med honom och han menar att vi borde odla tålamod och tolerans då dessa är de bästa motmedlen mot negativa känslor, som ex. hat eller vrede. Alltså bemöta med vänlighet eftersom det har välgörande effekter. Inte lätt alla gånger, men känns bra de gånger man lyckas.