Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Reinkarnation/Tidigare liv

Era förra liv

2013-04-20 21:15 #0 av: [kliinda]

Någon berätta vem/vilka ni var i ert förra liv?

Hur kom det sig att ni fick reda på det? Har det någon anknytning till erat nutida jag? Vad tycker ni om det?

Skulle vara super intressant och få höra!

Anmäl
2013-04-20 23:10 #1 av: Timmorn

Hmm... Jag har varit på en regression där jag själv sattes i trans/hypnos eh mediterande som i ett dvalatillstånd av djupt avslappnade i alla fall. Jag vet inga namn, och utan vet/tror kring vissa händelser, upplevde det som att en snabbspolande film kring vissa klipp bara. 
Under hypnosen så var upplevde jag att jag var en kvinna i Sverige, jag gifte mig med en man som jag inte älskade, blev misshandlad då och då, bodde mitt i skogen, hade ett ställe som jag verkligen älskade naturen var min friplats. Men sedan så ändrade allt och jag hade antingen flytt eller så var det ett annat liv då jag var på ett slagfält och tog hand om skadade innan jag kände en stor chock och försvann - dog förmodligen på slagfältet av någonting då tolkade jag det som. Slagfältet med soldater som jag tog hand om hade blåa uniformer och de som slog mot oss hade röda. Och det var musköter (vapen) och hästar och kanoner inblandade. Hade inga barn med mannen men var djupt olycklig med honom och kände mig instängd så jag flydde för att känna mig fri. Jag har funderat på om min rädsla för blod har något med det att göra, och den där känslan av att ro i naturen känner jag starkt igen. 
Sedan förflyttades jag till en fyr som jag älskade, där jag var en man en fyrvaktare, älskade havet. Jag tror att han drunknade.. Kan förklara min rädsla för djupt vatten. 

För ett par dagar sedan då jag fick berättat för mig om tidigare liv var jag också som i dvala, väldigt avslappnad. Har antecknat där allt jag kom ihåg att jag fick berättat för mig. 
Kvinna under 1200talet förmodligen på Irland hör hemma i ett stenslott. Långt eldrött hår och gröna ögon, äldsta barnet, med småsyskon som var mycket mindre. Adelsfamilj/kungafamilj mycket intriger som jag inte gillade, rätt ska vara rätt, pappan på väg att dö sjuk i någonting med lungorna, en man försökte ta över, en av pappans närmsta män. 
Ilska över det hela, för hon stod upp för vad som var rätt och annars såg hon rött, hamnade i slagsmål med den mannen, ramlar slår i huvudet. Springer ut byter om till manskläder så att det är lättare att rida, ramlar av och ramlar nedför en slänt där hon sedan förblöder. 
Pappan har blåa ögon, jag har gröna - inte helt ovanligt men så är det i min familj idag. Och jag såg att det var samma sorts blåfärg eller vad man ska säga. 
Jag kände exakt samma sorg när jag såg på den här mannen/pappan som när jag såg på min pappa när han hade cancer. 
Samma ilska, rätt ska vara rätt har följt med mig i flera liv. 
Jag tror mina gröna ögon har följt med i flera liv. Och rött hår. 
Haha hela det här livet  som hon berättade det låter exakt som min favoritbok. 
________________________________________________

Antikens grekland. Äldre kvinna, har familj, viktigt är den kvinnliga gemenskapen som var då, män och kvinnor var så uppdelade och kvinnor var mindre värda. Vilket irriterade henne mycket, varför var männen mer värda, utan kvinnor existerar inga män, vem tar hand om barnen då osv. Men hon var före hennes tid hennes vänner förstod inte vad hon pratade om. Hon hade svart hår som var uppsatt med guldemblem. 

___________________________
Dog 1966 vid 33 års ålder, hade långt blont hår och deltog i demonstrationer hade näbbstövlar och liknande på mig. Näbbstövlarna var hala under så vid en demonstration halkade jag på en trapp där jag fick en hjärnskakning och vaknade aldrig upp. Jag vill säga som jag får upp nu att jag hette Carol. 

Det var lite av det jag kommer ihåg, men jag tycker tidigare liv är intressanta för det följer med oss i flera liv, vilket jag tycker är tydligt för mig. Har även varit en munk, där jag tog emot alla oavsett vad de var eller vart de kom ifrån. Medial har jag varit i flera liv, min andliga guide är från ett av mina tidigare liv då hon var min bästa vän. 

Så om man ska tro på tidigare liv, så är det här en del av upplevelserna jag har med mig, däremot som historienörd skulle jag vilja få reda mer och se om det går att styrka dem. Exempelvis försöka leta upp tidningsartiklar från 1966 och se om någon demonstrant dog där eller liknande. 

Anmäl
2013-04-21 09:46 #2 av: [kliinda]

åh, härligt att du fått reda på så mycket om ditt förra liv!
Desto mer man får reda på desto mer vill man ta reda på!

Anmäl
2013-04-24 00:00 #3 av: Mindfull

Det känns som att jag får glimtar av andras tidigare liv när jag håller i personen. Tyvärr får jag sällan upp fakta som går att verifiera.

Däremot har jag kunnat göra korrekta personbeskrivningar av beskyddare. Dessa beskyddare har sedan länge lämnat sitt jordiska liv och jag har inte träffat dem i livet.

Anmäl
2013-12-23 15:12 #4 av: Eldflickan


Jag har träffat min själssyster i detta liv efter att vi varit separerade under riktigt lång tid på grund av ett enormt bråk vi hade i vårt första liv. Jag har inte förlåtit henne förens nu hehe.

I alla fall så har jag vaga minnen av flera liv, men mitt första (som också var min själssysters första, där hon var min biologiska syster) är det som är tydligast, och att träffa min syster i detta liv har gjort att jag kommer ihåg det. Både hon och jag är överrens om att det var så här det gick till:

 

Vi levde i mitten av Europa någon gång på tidiga eller mitten på medeltiden. Kanske i södra Frankrike. Vi är av kunglig släkt. Mamman dog i barnsäng när jag (och min dödfödda) tvilling föddes, hon hade mörkbrunt hår och gröna ögon. Min syster är äldst och väldigt lik vår mamma. Jag ser mer ut som pappa, rött hår och blå ögon, han är från norr, kanske Storbritannien någonstans. Min syster är kronprinsessan och mest älskad, eftersom att hon är äldst och liknar den döda drottningen, som jag får skulden för dog.

En maskeradbalbal hålls till mors ära när vi är äldre, och vi måste hitta makar, fast främst syster eftersom att hon ska bli drottning. Jag hittar en kille som jag blir kär i och vi får bara ett par dagar att spendera tillsammans (tror han är min själsfrände förresten) sedan kallas han ut i krig. Och han visste inte från början att jag var prinsessa, alltså blev han kär i mig och inte min fasad. Äkta kärlek minns jag det som.

I alla fall så bestämmer sig syster för att gifta sig med en framstående general som hon känner lite grann från innan, men bara som vän. Han kallas tillbaka från kriget och vi sitter i stora salen och väntar på honom när han kliver in. Det är killen jag är kär i, och jag rusar därifrån.

Syster kommer efter och vi bråkar och senare försöker jag förgifta henne så att hon dör, men hon kommer på mig och förvisar mig så jag springer ut från slottet, kastar mig på en häst och galloperar dörifrån in i skogen. Jag har en jättetydlig bild på en kvinna i vit klänning med långt, rött hår som fladdrar efter sig som rider genom skogen. Jag kastas av hästen och skadas, kan inte ta mig ut därifrån. Jag dör där.

 

 

 

Hum ja en ganska tragisk historia.

Syster och jag har levt liksom paralelt i flera liv men aldrig träffats riktigt som nu. Jag har troligtvis mördat henne någon gång också, som "hämnd" mot vad hon gjorde mot mig, trots att hon inte visste att det var killen jag älskade, och killen hade liksom inget val, han var ju tvungen att gifta sig med sitt rikes blivande drottning.

Anmäl
2013-12-24 11:48 #5 av: Nirvana_Ophelia

Fan vad intressant...själv har jag minnen från ett krig, ett slagfält ungefär andra eller första världskriget. Det är allt. Låter ganska torftigt, i jämförelse vad ni har.

Anmäl
2013-12-24 19:08 #6 av: Desidea

jag drömde om ett liv jag hade...jag var mitt i ett krigsfält och jag var kvinna...jag slogs för mitt liv men sen blev det svart...jag dog nog...

Anmäl
2013-12-24 19:09 #7 av: Desidea

ärligt...jag kände att jag slogs för mitt liv i varje fiber i min kropp

Anmäl
2013-12-24 19:15 #8 av: Desidea

detta sa en kvinna till mig...Hej Marita, får se Dig som en kvinna på Nya Zeeland i början av 1700-talet, Du är ca 25-30 år, har fått fyra fina barn, 2 flickor och 1 pojke. Du har mörkt hår med blåa ögon, ganska liten och smal till Din kroppsbyggnad, söt, gladlynt med en stark utstrålning. Du är gift med en fin och bra man, han älskade Dig och Ni var bästa vänner och han försökte alltid göra det han kunde för Dig och barnen. Ni har en gård på landet med uppfödning av djur, det var kor och får mestadels, dom gick uta året runt men hade ett ställe där dom kunde få skugga när det var hett ute, djuren gick alla i samma hage och det fungerade bra. Ni hjälptes alla åt och det var långa dagar för Er men Ni kunde klara försörjningen och göra lite nyinvesteringar emellanåt. Ni bor i ett enkelt hus bestående av 4 rum och det finns också 2 boningshus där Ni förvarade spannmål, redskap och annat Ni behövde i ert arbete. Ni levde ett vanligt familjeliv och stämningen var trivsam och Ni ser lyckliga ut. Din mans syskon bodde en bit bort men Dina föräldrar bodde i närheten och Ni träffades och umgicks mycket, Du hade också en syster som bodde en bit bort och hon betydde mycket för Dig då hon var Ditt enda syskon och Din lekkamrat när Ni växte upp, hon hade 5 barn och en bra man. Ditt liv var som en bonde kvinna har det idag i Sverige och livet kretsade runt Ert arbete, marker och familjen

jag minns inte det livet...men jag har alltid älskat djur och att få jobba hårt med min kropp!

Anmäl
2013-12-24 19:17 #9 av: Desidea

men hon sa 4...vart är den som fattas...

Anmäl
2013-12-24 19:24 #10 av: Desidea

jag tror jag har blivit totalt lurad..tänk om någon kunde säga EN sanning...

Anmäl
2013-12-27 15:48 #11 av: annatpi

Blandning av drömmar och stillbilder av tidigare liv, det är vad det är, tyvärr. Några som helst skeenden från tidigare liv går inte att få fram annat än ur "centraldatorn" som brukar kallas akasha.

Har man sett en bild med ögon man är väldigt bekant med så är det en bild från tidigare liv. Håret tveksamt och allrahelst färgen. 


Anmäl
2013-12-28 13:48 #12 av: Aurorai

Jag har alltid varit väldigt "besatt" av den antika orientaliska tiden, mest på den romerska och grekiska hållet,musiken,kläderna,smyckena och kulturen, tittar jag på filmer om det så får jag en konstig längtan i mig , sugs nästan in i tvn lixom haha.de lite lustiga är att mitt namn jag har nu som är Aurora är romersk namn och romarna hade en gudinna som hette det :) min mamma hade tydligen drömt om de namnet så intensivt när hon var gravid med mig :) I början av att jag började tänka på mitt förra liv så drömde jag mycket om grekiska ord, och jag kan ingen grekiska över huvudtaget. Och drömde även om en stad Thessaloníki .

Jag försökte mig på att göra regression hemma igår kväll,gick väl sådär, såg inte mig själv direkt men fick upp ordet Aquila väldigt tydligt , kollade upp ordet och Aquila är ett romersk namn och det romerska rikets symbol var en örn som hette Aquila. Fick även upp ett namn på en stad men det har åkt ur minnet nu ...hann iaf kolla upp det och det var en liten stad som fanns i Grekland under romerska tiden. Så anntar de är tecken på vart jag kommer ifrån haha :)

Anmäl
2013-12-28 23:00 #13 av: annatpi

Människor i en parallell värld kan mycket riktigt tala direkt till en anhörig eller nära vän i den fysiska världen.
Med tydliga, ibland kraftfulla ord om de har särskild språkbegåvning, med bilder om de har sådan talang, talangen bevaras efter döden.
Detta sker då vi slumrar, inte sover djupt. Vi har då våra extra sinnen öppna och vi behöver inte ens ställa nån fråga utan blir kontaktade då det öppna sinnet syns i den andra världen.
Man kan också erhålla meddelanden som går utanför tiden


Anmäl
2013-12-29 00:19 #14 av: NiklasTyreso

Jag har fått en inre bild av hur jag en sommarkväll tittar ner i en litten dal på en grupp mammuthar som vandrar förbi på den gräsbevuxna tundran. Jag var kläddi skinkläder.

Har även drömt om mammuthar och elefanter flera gånger. 

Anmäl
2013-12-29 11:18 #15 av: [Glitterregn]

#4 Hur kan du veta att hon som du träffat i detta livet var din själssyster? :)

Jag har tyvärr ingen aning om vem jag var i mitt/mina förra liv. Skulle gärna vilja ta reda på det men jag vill inte gå till något slags medium och jag vet inte om jag vågar själv riktigt.

Medarbetare på kameleonter Ifokus.

Anmäl
2014-01-02 22:08 #16 av: Eldflickan

#15 Åh det är en sån där sak man bara vet. Det känns ända in i själen. Dessutom så påverkar vi omedvetet varandra konstant även fast vi bor i olika delar av Sverige. Jag visste till och med vid ett tillfälle att hon hade sex då heh, och det utan att innan veta alls vad hon gjorde den kvällen. ;)

Anmäl
2014-01-02 22:53 #17 av: [Glitterregn]

#16 Haha ojdå! Då förstår jag ;)

Medarbetare på kameleonter Ifokus.

Anmäl
2014-01-03 05:50 #18 av: wonnis9

jag tror vi alla bär på ett liv i det förflutna..en del har turen att känna a det....en del.. återspeglas det  i drömmarna...kram

Anmäl
2014-01-03 15:07 #19 av: signemo

Hos vem har Ni gjort regression

Var rädda om varandra

Anmäl
2014-01-03 15:44 #20 av: Eldflickan

#19 ingen, vet det av mig själv

Anmäl
2014-01-03 15:59 #21 av: mammaz

Hejsan, vill tipsa om en CD som är superbra för detta!

Jag och min dotter lyssnade på denna tillsammans 1:a ggn och båda kunde hur lätt som helst "komma till" eller "se" ett tidigare liv och vi levde inte i samma den gången. Som sagt hur lätt som helst och intressant...men kom ihåg att gå på toan innan ni lyssnar på den för  båda "vaknade" lite för tidigt för vi behövde gå dit =)

Tiden flög iväg....

Det är Kristina Wennergrens Meditations-CD "Regression" som finns bl.a. på bildtolkningscentret på nätet.

Lycka till =)


Anmäl
2014-01-03 16:50 #22 av: gardit

När du gör en regression är det du som upplever de minnen som dyker upp. Antingen gör du det själv, med en vän eller så gör du det hos någon som är utbildad.

Fördelen att ha någon vid sidan om är att du får hjälp att tolka det du minns. Den som sitter vid sidan om kan ställa frågor som ger större förståelse för var, när och hur ditt tidigare liv utspelar sig.

Många hoppas naturligvis att hitta detaljer som går att kontrollera, som t.ex. historiska personer osv. men med tanke på hur många "vanliga" det går på varje kunglighet så kanske ni förstår hur sällsynt det är (även om det sker, naturligtvis)

Själv så försökte jag på egen hand i många år innan jag tog mod till mig och sökte upp en person som hjälpte mig, det kostade några hundralappar, men det var det värt. Det ena ledde till det andra och ett halvår senare gick jag en kurs för att själv kunna hjälpa andra.Hjärta

Anmäl
2014-01-03 17:09 #23 av: gardit

Jag har inte hittills hittat något som jag kan verifiera i mina tidigare liv. Det första jag upplevde var hur jag som ung kvinna tog mig till en stad (Wien?) för att studera piano och andra konstnärliga ämnen, detta var samtida med Mozart. Jag var duktig och jag visste det. Att en ensam ung kvinna tog plats uppskattades inte av alla, jag blev misshandlad och dog på grund av det.

Flera liv efter detta har jag levt så som det förväntades av mig, utan att sticka ut och visa vad jag kunde - det är ju farligt...

Jag har inte mött någon "själsfrände" även om många själar har dykt upp i flera liv, de som i detta liv är min mamma, bror och man t.ex.

Mina tidigare liv har lärt mig förstå mina känslor, och jag kunnat släppa den ångest som jag tidigare kännt inför min egen förmåga. 

Anmäl
2014-01-04 19:10 #24 av: mammaz

Jag har också provat på regression  "med hjälp" och även  det var intressant. Men då såg jag inte så mycket själv, bara små fragment av olika liv. Men hon som jag var hos frågade om jag kunde "se" eller förstå den röda tråden...! Vad jag upplevde i liv efter liv och behövde ändra på?  Och det var mycket lätt.....och nu kunde jag se vad jag skulle tänka på i mitt nuvarande liv. Väldigt lärorikt.

I ett liv var jag en fattig herde (man)  kändes som om det kanske var i Grekland eller liknande....i ett annat en tjock madame i Frankrike som tog hand om en massa barn...såg hur jag stod och rörde i en gryta....sedan var jag en lite feminin ensamstående  rik man,  såg ner på mina skor som var av äldre modell och så hade jag kråsskjorta! 

När jag gjorde regression själv med hjälp av cd skivan som jag skriver om här ovan så såg jag ett liv där jag var en romersk krigare. Det är så bra för på skivan börjar man med att se sig när man är liten och sedan guidas man framåt i livet...det sista jag såg var att jag låg alldeles ensam bland en massa döda/döende sårade. Jag hade inget ont, var inte rädd  och så kände jag hur jag lämnade kroppen och flög iväg, mao så dog jag.

I alla de olika liven kände jag klart och tydligt att jag VAR den personen  med allt vad det innebär. Verkligen intressant!!


Anmäl
2014-01-05 19:53 #25 av: nlinds

Jag har känt ända sen jag var liten, att jag hör hemma i USA.. Engelska pratande.. Tidigt lärde jag mig att prata engelska. Jag sa till mamma "Det känns som att jag bodde i USA i mitt förra liv" varav hon säger "HERREGUD ! så känner jag också !". Vi for till USA när jag var 12.. Jag har aldrig någonsin känt mig mer hemma, eller mer mig själv, än vad jag gjorde då. Alla pusselbitar föll på plats. När jag var 17 åkte jag ensam igen, tillbaka till samma ställe och besökte vännerna jag fått när jag var 12. Jag vill flytta dit, det känns som mig. Det är det enda jag har på "känn", att jag kom från en engelsk(amerikansk) "kultur" innan. 


Anmäl
2014-01-05 20:02 #26 av: Skogshumblan

Har bara de minnen jag har, och som skrivits i tråden en oändlig känsla av att jag har levt si eller så.

De liv jag minns själv är under vikingatid som tjej. Troligtvis i en ganska förmögen familj och en av mina nuvarande bästa vänner var min bästa vän även då.

Har minnen av liv som man i Amerika. Har varit polygam kåtbock till man och var mormon. Känner mig så hemma med mormoner fast jag inte alls tror på deras religion.

Sen vet jag två liv till som förklarar massor med mitt liv idag men,jag minns inte så mkt kring dem.

Anmäl
2014-04-09 17:18 #28 av: hannan

Jag har gjort tre tidigare liv-regressioner hos min hypnosterapeut. Alla var väldigt tydliga, men det första och det sista kändes starkast. I alla tre såg jag mig själv utifrån, men jag kände starka känslor och när jag berättade för min terapeut använde jag uttryck jag aldrig skulle använda i det här livet.

I det första var jag indiankvinna i Nordamerika på 1400-talet. Jag var typ shaman och läkekunnig. Min uppgift var, som jag uttryckte det, att se efter de andra. Jag levde ensam och trivdes med det.
Jag reste i kajak utför en flod. En man var med mig, en storvuxen tyst man. Han sade inget och jag ägnade honom ingen uppmärksamhet. Vi kom fram till ett berg och klättrade uppför det. Högst upp fanns det en grotta och en platå. Jag gjorde upp en eld och satt vid den hela natten. Mannen var inte där längre. På morgonen ställde jag mig på klippkanten och sträckte upp armarna mot solen, för att hämta kraft. Jag sa till min terapeut att jag behövde det för att rensa bort det svarta som satte sig i min kropp när jag helade andra.
Sedan var det ett hopp på ungefär tio år. Jag var i trettioårsåldern. Jag låg på en bädd i en hydda där en yngre kvinna vakade över mig. Jag hade till slut blivit sjuk av allt "det svarta" och var döende. Jag kände ilska över orättvisan i att jag skulle bli sjuk av att bota andra. I själva verket tror jag att det var cancer jag fått. Sedan började bilden växla mellan sjuksängen och en blomsteräng där jag stod och sträckte armarna mot solen. Jag var inte längre arg. Det var mitt dödsögonblick.

Därefter blev jag ombedd av min terapeut att ta farväl av mig själv och andra jag mött under regressionen. Jag tog farväl av mitt indianjag utan problem. Sedan kom jag till mannen som funnits med i bakgrunden. Jag kramade honom och kände plötsligt att jag inte ville släppa. Det var en så stark känsla. Min terapeut frågade varför och jag svarade "i det livet behövde jag honom inte, men det gör jag nu". Hon trodde inte att det var en person utan att han tillhörde andevärlden, och i det livet gjorde han absolut det. Men jag är inte säker på om han gör det i det här livet, eller om han finns på riktigt. 


Det andra livet berättar jag bara om lite kort, det kändes inte lika viktigt. Jag var smeddotter i södra Frankrike på 1700-talet. Jag och pappa och mina syskon bodde i en lägenhet ovanpå smedjan. En natt började det brinna i smedjan. Jag var den enda som lyckades ta mig ut och den enda som överlevde. Jag sprang och sprang, ut ur byn och uppför en slänt ut på ett fält. På något sätt sprang jag på en man som jag träffat tidigare då han hämtat en beställning hos min far.
Jag var nog bara femton år eller så men hur det nu var så stannade jag hos honom och vi gifte oss. Vi fick två barn, en pojke och en flicka. Min man var soldat och blev ganska tidigt dödad i strid. Även min son dog ung i strid, men min dotter gifte sig och fick barn.
Jag satt i rullstol en tid i 40-årsåldern, vet inte varför. När jag blev äldre hade jag den inte i alla fall. Jag levde ett ganska lyckligt liv som änka tills jag dog av ålder.


Vid den tredje regressionen träffade jag först på mig själv som pojke i åttaårsåldern. Jag bodde i en by med mamma, pappa och syskon. Hur många syskon jag hade vet jag inte, och jag brydde mig inte riktigt heller. Jag tillbringade mina dagar i skogen bland djuren. Det var min farfar som först tog mig dit och lärde mig om djur och natur. Jag var inte intresserad av andra människor och jag pratade inte. Jag tror att det var självvalt.
Ju äldre jag blev desto mer tid tillbringade jag i skogen. Jag började undvika människor och blev på sätt och vis mer som ett djur. Den enda person som ibland fick komma nära mig var en av mina systrar. Henne kände jag en samhörighet med som jag inte känt med någon annan. Jag började tappa greppet om verkligheten, jag blev paranoid. Jag var i övre tonåren nu. Sedan såg jag mig själv i trettioårsåldern. Jag satt på en klippa, en stark kraft kom ner till mig från himlen och jag öppnade mig för att ta emot den. Jag kände mig stark och jag kände mig ond. Jag trodde att kraften gjorde mig oövervinnerlig. Tiden försvann och jag bara satt där i kraftfältet tills jag helt enkelt dog, av uttorkning eller utmattning antar jag. Jag tror att jag helt enkelt var psykiskt sjuk, troligen schizofren, och till slut hamnade i en psykos som tog mitt liv.

Oj, det blev visst en halv roman. Hoppas ni orkar läsa :)

Anmäl
2014-04-10 05:25 #29 av: pirri17

Jag har alltid bara varit kvinna i varje liv, har bara varit kvinna i alla mina tidigare liv och är kvinna idag också.På vikingatiden var jag en keltisk kvinna och blev bortrövad tillsammans med mina systrar av vikingar och jag hamnade hos en vikingahövding i Norge och fick 2 barn med han och den första barnet var klen och sjuk fick inte leva på grund av det med vikingaseder och jag protesterade mot det att det är fortfarande känsligt för mej än idag och det andra barnet var en flicka och jag dog i barnsäng ganska ung 27 år gammal efter förlossningen och flickan fick ett bra liv. Grekisk kvinna och sömmerska på 1400-talet och hörde mycket skvaller om andra så jag gick runt och pratade om det och blev mobbad och var en älskarinna åt en gift man i många år och fick barn. Jag föddes i England som kvinna på 1600-talet i Yorkser och min mor lärde mig att sy och blev sömmerska och gifte mig och fick tre barn och hade bara bröder hos mor och far. På 1500-talet föddes i en fattig familj i Frankrike som kvinna och jag var en stor skönhet på den tiden, mycke vackrare än de andra idag och mina systrar var avundsjuka och jag drömde om att vara rik tills en rik man kom och vill ha mig till fru och jag fick bo hos honom som "sambo" för att vi inte kan gifta oss och fick en son som blev militär och mannen dog sen plötsligt och jag fick ärva som jag kunde hjälpa min mor och far och systrarna med och jag blev sjuk och dog vid 50 års ålder. På 1600-talet som kvinna och sömmerska och hade egen företag med mitt kända namn och sydde kläder åt aristokraterna och var gift och barn. Och sömmerska i 3 omgångar i 3 liv och sömmerska idag! Inga syskon och inga barn idag. Jag var kvinna på 1800-talet och hjälper krigsskadade soldater på båren och därför är jag så snäll idag!

Anmäl
2014-04-10 14:02 #31 av: valentiino

Runt 1800 bodde jag på en gård här i Sverige, mitt bland de djupaste skogarna. Antar att jag hade ett väldigt starkt band med gården.


När jag var väldigt liten, i det här livet, flyttade jag dit och kände igen allt, trots att jag aldrig hade varit där i nuvarande livet. Jag kände igen stigarna, ladugården, allt. Drömde också drömmar om hur gården hade sett ut 200 år tillbaka. Jag älskade att bo där, för jag kände att jag hörde ihop med stället till hundra procent. 

Flyttade därifrån för två år sedan och jag saknar det stället varje dag. Bandet är så starkt att jag aldrig blir hel... men samtidigt är jag glad över att ha fått tillbringa så många år där i detta livet också. Har hittat gamla dokument från gården och vilka som bodde där på artonhundratalet, och troligtvis var någon av dem jag! Rätt häftigt.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.