Annons:
Etiketterbarnungdomandligt
Läst 7763 ggr
ALPHIRA
7/27/12, 10:29 PM

Dom döda som går här som vanliga människor...

Tror ni på sånt att dom döda kan visa sig här på jorden som helt vanliga människor åtminståne till synes som människor av kött och blod? Ett av mina upplevelser: Vi har en stuga i norra Finland där min mamma föddes på 1920-talet. Hon hade en lillebror T som drunknade i den närliggande ån vid 5-årsåldern. Jag hade aldrig träffat pojken, föddes mycket senare. Jag har under senaste åren försökt hitta T:s grav för att sköta den. Jag har -så att säga- vänt varje sten för att hitta graven utan resultat. Förklaringen kan vara att mammas familj var så fattig då att dom kanske har haft ett kors av något material som har försvunnit under årtiondes lopp. Sedan en kväll satt min man på verandan i stugan och såg en liten pojke, kanske i 5-årsäldern, närma sig stugan. Min man tyckte det var konstigt att pojken kom genom havreåkern och inte tog den lilla vägen som leder till stugan. Nåväl, pojken kom till dörröppningen till verandan. Pojken sa ingenting. Min man hälsade honom och frågade "Vems pojke är du?" Han svarade ingenting utan vände sig och gick runt husknuten. -Jaha, han blev kissnödig! tänkte min man. Pojken kom inte tillbaka och min man gick för att se efter vart han tagit vägen. Men han syntes ingenstans. Det är egentligen omöjligt att försvinna så eftersom bakom stugan finns det havrefält (ca 20 cm högt) så långt ögat kan nå. I så fall skulle han ha gömt sig i något dike kanske. Den sista sträckan till verandn kom pojken den vanliga vägen, en grusväg som min man just hade krattat men det konstiga är att när han undersökte vägen så syntes inte några fotspår där. Till saken hör också att dom barn som bor i den lilla byn är riktiga naturbarn och klär sig efter det. Det här besöksbarnet hade riktigt fin tröja på sig och märkesjeans. -Några dagar senare åkte jag bil i närliggande stan (där T måste ha blivit begravd).Klockan är 21.10 sommartid, solen skiner -vi är ju i norra Finland. Jag kommer till en rondell och ser en ensam liten pojke som kanske ska över vägen mitt i rondellen. Det första jag märer är att åj vad fina jeans pojen har! Och hur kan han vara här ensam i en rondell så här sent. Jag stannar bilen och tar ögonkontat med pojken. Hans ögon ger en så LUGN blick att det är inte från denna värld! Jag väntar men pojken rör på sig inte så jag gasar och kör vidare. Jag ångrar att jag inte kollade i bakspegeln vart pojen tog vägen. Jag är tvärsäker på att pojken var lille T som kom att trösta mig för att jag inte hittat hans grav, jag hade varit ledsen för det. Han ville ju säga att han är inte i graven utan någon annanstans. Har senare förnimmat honom i den gamla stugan flera gånger. I början ville han sova brevid mig, vilket han fick göra men nu har jag sagt att han faktist kan vara på något bättre ställe och komma bara att hälsa på då och då. En gång hade han gjort lite sattyg, tänt ett ljus medans vi var borta och det var nära att sluta illa. Jag anklagade min avliden mamma för det (skulle vara typiskt för henne). Min mamma tog skulden på sig, ville skydda lillebrorsan. Men sedan kom T och sa att det var han som tänt ljuset. Jag frågade T vem som släckte ljuset sen. "Det var mamma", sa T.  "Min mamma eller din mamma?", frågade jag. "Min mamma", sa T. Nu blev det så lång historia att ingen orkar läsa den. Tack i alla fall att jag fick lätta mitt hjärta.

Annons:
Fjäril
7/27/12, 10:40 PM
#1

Hej, Jag vill börja med att säga - du skriver väldigt bra! Jag "lever" mig alltid in i (så gott det går) känslan när personer berättar saker för mig/när jag läser och det kunde man (jag) verkligen göra nu :) Till dina tankar. Ja, vi kan uppleva dem som "riktiga" människor men det är inte en självklarhet att man ser dem så tydligt. Du ska lita på din känsla och du fick säkert ett tröstande besök av T. Vackert om inte annat!

Sajtvärd på Övernaturligt

ALPHIRA
7/27/12, 11:00 PM
#2

Tack Fjäril, du orkar läsa allt. Jå, jag skriver bra finska men sämre svenska. Vad det gäller T så det kanske är eller snarare säkert är så att det var bara jag som såg honom i rondellen. Det förstår jag. Jag såg min pappa några dagar efter hans död, då var han riktigt riktigt verklig men ändå inte. Stod en halvmeter ovanför golvet och pratade till mig fast jag hörde ingenting. Men han trodde att jag hör. Berättar om det mötet någon gång när anden faller på. Kram

tarotlasse
7/28/12, 11:36 AM
#3

Hej på dig alla personer är väldigt individuella och samma sak med medium.

Finns medium som kan se Ande världen helt fysiskt precis som vi ser vanliga fysiska personer.

finns även dom som kan höra Andevärlden tala till dom rent fysiskt och hör med sin egen röst.

Men det är inte så vanligt det är inte många som kan detta.

Det är även ett tolknings fel av hjärnan eftersom anden inte har ngn fysisk kropp uten är en energie utan fysisk kropp.

Så sätter hjärnan i hop informationen och du får en fysisk bild.

Samma sak så jämfför man ögats fysiska egenskaper och jämför detta med en kamera så är ögat en betydligt enklare lins.

Vårat öga har inte förmågan att se på ett korret sätt bland annat visar ögat allt upp och ner till hjärnan men sedan så vänder hjärnan det rätt.

I en kamera sätter man in en extra lins så att man mekaniskt vänder bilden rätt men det gör inte ögat utan det gör hjärnan.

Finns massor av forskning på hur vi kan lura ögat på olika sätt genom olika ljusfenomen  färger osv.

Ögat klara inte dessa fenomen men hjärnan omarbetar informationen så det blir rätt i slutändan men första anblicken av fenomenet är väldigt häftigt.

Alla har nog testat olika sorters teckningar där man lurar ögats enkla konstruktion.

Som barn såg  jag Andevärlden rent fysiskt och var svårt att göra skillnad på om det rörde sig om en Ande eller en fysiskt levande person.

I dag ser jag andevärlden som ett ljus en skepnad kan vara en ljus skepnad men även en mörk skepnad beroende på vad som syns bäst för tillfället. o har inget med gott o ont att göra.

Jag har en kollega som ser ande världen rent fysiskt och har ibland haft lite problem att avgöra vilket som är ande och levande person vilket kan skapa lite problem i bland  så viktigt att lära sig att stänga ner och hantera sin medialitet.

Det som är det vanligaste fysiska sinnet där man kan känna rent fysiskt i kroppen känna lukter smaker osv.

Detta kan dom flesta medium men inte alla.

Men framförallt så går kominikationen hos dom allra flesta medium genom det inre att man ser en bild genom sitt inre sende ungefär som när man drömmer.

Eller man hör med sin inre röst ungefär tankar som dyjker upp i huvudet men dom är inte riktigt mina egna tankar.

Men oavsett vilket du ser rent fysiskt eller du ser med din inre syn så går det alltid genom vår egen hjäärna och då tyvärr vårt eget logiska tänkande.

Så en tränings sak att försöka att inte blanda in ens egen tanke på det man ser eller hör eller känner.

Men sjätte svårt eftersom man ska förmedlea det man ser och det man upplever för att få anden igenkänd så måste alla information gå igenom vårt logiska tänkande för att få ord på det.

Så därför ett mentalt medium sällan är 100% korrekt precis som det gäller när jag ska beskriva en levande fysisk person som jag har framför mig så kan jag göra missbedömningar på längd ålder osv.

Träffade en kompis och dennes kompisar i går kväll och vi skulle  bedömma varandras ålder på varandra det var inte många rätt och inte så lätt att bedöma ngns ålder varken hos en fysisk person eller hos en ande.

Men jag kan säga att detta är en jätte bra övning att beskriva varandra till utsende ålder längd osv.

Så blir det även lättare att beskriva en ande när man ska beskriva den.

Lasse

ALPHIRA
7/28/12, 6:42 PM
#4

tarotlasse! Tack för det du skrivit. Jag har fått mycket att tänka på. Men jag vet nu inte hur viktigt det är för en individ känna till och förstå alla dessa fysiologiska mekanismer bakom sina upplevelser. Hur som helst, mycket intressant det du skrev.

zepanita2
10/14/13, 10:48 PM
#5

Ja jag ser dom rent fysiskt och pratar med dom på samma sätt som jag pratar med "levande" fast jag tor "dom" är også "levande" och kallar dom intte döda. Jag tror at dom lever i en annan dimmesjon. Och inte är döda. Om du forstår mig 😉

Roligt att det är flere en jag som ser på dette sättet.

ALPHIRA
10/14/13, 11:31 PM
#6

Hej zepanita2!

Oj, denna gamla tråd, vad rörigt jag berättat… Men man blir bättre i sin berättarteknik desto mer man skriver, hoppas jag…

Roligt för mig om du också ser andar rent fysiskt!

För mig personligen var "bra" att min man såg den lille pojken också, först.

Passa på nu och berättar något min mamma berättat för mig. Detta hände nära samma stuga som i originalberättelsen

Hon var 8-9 år och gick i en byväg med sin flickvän i samma ålder.

Mot flickorna kommer en gammal gumma som frågar efter vägen till en gård som ska finnas i byn enligt gumman. Men flickorna hade aldrig fört talas om sådant gård.

Sen till min mammas stora fasa -när hon tittar på gummans fötter- är dennes tårna helt ruttnade och mögliga!

I samma stund försvann gumman i tomma intet!

Flickorna blev förskräkta och sprang hem så fort dom kunde.

Dom hade frågat sina anhöriga och det visst hade funnits en gård med det namnet som gumman frågade efter men det hade varit väldigt länge sedan.

Mamma -som nu är borta fast inte- berättade denna historia många gånger och det förblev en gåta för henne. -Men hon sa upprepade gånger att gumman var lika värklig "som du och jag".

Mycket får man höra innan öronen trillar av, som jag brukar säga ibland.

Annons:
lollolovee
10/15/13, 3:38 PM
#7

Vilken fin berättelse #0! Jag levde mig verkligen in!

zepanita2
10/15/13, 4:36 PM
#8

Ja vilken fin berättelse seier jag også.🙂

Det är så himla roligt for mig att se att andra ser som jag gjör, det är inte många som tror mig när jag berättar, så jag har sluttad o berätta.

Men till dig kan jag seie att jag ser også hus och andra saker helt fysiskt, jag kan röra ved sakena, jag toro själv att jag detter inn i en tids ficka när dette skjer, hvad tror du om det Alphira?

En gång var jag på promenad i gammalt strök der jag bor, då ser jag 4 hus på rad som har inga fönster och inga dörrar, jag går till det ena huset och tittar innom fönstret och ser att golvet var nestan borta. jag rör ved huset och kjänner träd under min hånd. jag gå vidare inn i trägården och ser ett annat hus ennu äldre - et uthus tror jag, och två bikuber. Senare skulle jag hitta huset igjen men fandt det aldrig. Men jag fandt et bilde av huset på biblioteket senare. Det blev revet 1970 tilsammans med de tre andra husene.

Roligt va ?🙂

lollolovee
10/15/13, 8:33 PM
#9

#8 kan du inte skriva om dina upplevelser också? Jag tycker det är SÅ roligt att läsa! :)

[[Månen@]]
10/15/13, 8:54 PM
#10

asså jag tror endast att barnet var väldigt tydligt och inte gjort av kött och blod:)

lenjon1
10/15/13, 9:47 PM
#11

Alphira du ska veta att jag bara älskar läsa om dina upplevelser. Helt underbart, och jag vill inte att du slutar. Berätta mer, snälla

Kram Lena

Jan Ganneskog
10/16/13, 11:07 AM
#12

Vet inte vad det är vad Du ser men det finns en hel del människor som materialiserat sej som är här för att hjälpa oss tillrätta i de större sammanhang. Du ser en fysisk billd men behöver inte vara levande som oss. Jag ser inte men känner när jag omedvetet letar efter lösningar eller inte följer planen. När man börjar studera händelser och vågar söka på djupet och lyssnar på sitt inre. Först då är inget konstigt längre men det räcker inte bara att flyta ovanpå o hoppas att det löser sej. Fortsätt att fördjupa dej i det som hänt Alphira Du har fått ett meddelande som kittlar ,de flesta människor går bara vidare och har ett minne utan grund. Du har redan börjat din resa den den är viktig för din utveckling och varför Du är här. Den som söker han/hon finner.

J.G

ALPHIRA
10/16/13, 2:54 PM
#13

Jadu, zepanita. Jag förstår mycket väl att du slutat berätta om dina upplevelser om ingen tror på dom. Jag vet själv hur det är, för mig tog det tiotals år innan jag vågade berätta för någon. Här på iFokus har jag ändå hittat sajter där jag kunnat öppna mig men andra tror inte här heller varje gång vad man skriver… -Men vad då…det kan vi bjuda på… 🙂 Det är bara att gilla läget.

Jag är hundra på att det finns flera människor som upplevt fysiska fenomen men har inte hittills vågat berätta det. Dom kanske aldrig kommer att berätta! Och dom har kanske inte ens hört talas om iFokus-sajter…

Att du och jag + många andra kan uppleva andar helt fysiskt är säkert något komplicerat egentligen. Hänvisar till vad tarotlasse skriver i #3. För mig är allt detta jätte svårt att förklara, vill helst inte tänka på det eftersom min hjärna klarar inte av det intelligensmässigt.

Men som i ditt fall, zepanita, tror jag att du befann dig i en förflyten tid när du fick upplevelsen av husen. Men det är oerhört intressant att du kunde känna materialet helt fysiskt. -Hänvisar till #3 igen.

#10 Månen@. Du hänvisar till mitt inlägg och skriver att "barnet var väldigt tydligt och inte gjort av kött och blod". Ja, jag tror också att barnet var inte av "kött och blod".

Om jag rört pojken, skulle kanske handen ha gått igenom honom eller han skulle ha försvunnit. Men trots detta var han som en av oss utåt sett. -Eller som sagt var, min mans och min hjärna tolkade honom som livslevande.

Förresten såg vi samma pojke sitta i grannens traktor i förarhytten två gånger när grannen höll på och plöjde (eller vad det nu kallas för) på åkern. Till traktorn hade vi allt från 30-150 meter. Detta hände strax efter pojkens besök hos oss. Men den här gången la pojken ingen notis till oss fast från traktorn kunde han se oss väl.

Mig veterligen har denne granne inga småbarn och inte heller barnbarn så jag frågade honom ett tag senare vem pojken var som var med i traktorn och åkte.

"Jag har inte haft någon pojke i traktorn!", sa han förvånat.

"Neeej, då måste jag ha sett fel….", ursäktade jag mig.

På samma åker har pojken T säkert varit och lekt eller hjälp till när han levde, på 1920-talet. Det kanske var spännande att åka traktor istället för sitta på ett hölass som hästen drog.

Nu blir det här så långt att jag avbyter här. Återkommer.

Annons:
zepanita2
10/16/13, 4:05 PM
#14

Hej Tarotlasse.

Jag undrar varför du pratar om hjärnan och hans funktion angående klarsyn ?  jag trodde klarsyn hadde med kronchakra eller tredje ögat att gjöra ?  Forresten vet ni hur blinda ser den andre siden (de döda) ?

ALPHIRA
10/16/13, 4:38 PM
#15

Jo, i slutet på första inlägget #0 skriver jag så rörigt om ett tänt ljus etc etc. Det är ingen som kan förstå vad jag menar.

Det var nämligen så här:

Vi hade varit på stugan ett par veckor på försommaren. Var på väg att åka tillbaka till Sverige, packade och slutstädade. En av dom sista sysslorna jag gjorde, var att jag stälde ett vanligt, NYTT, långt smalt ljus i ett ljusstake och det på ett fat. Som jag placerade på en fönsterbänk.

Självklart tände jag inte ljuset, vi var ju på väg därifrån! Det kunde min också konstatera när vi gav rummet sista inspekterande blick.

På sensommmaren när vi återvänder, märker jag till min fasa att detta ljus hade brunnit av några cm! Sen hade den böjt sig så att ganska mycket talg hade runnit ner -inte längs ljuset som det normalt gör- utan på fönsterbänken. Några cm från fatet där ljuset hade stått.

Och hela ljuset var böjd -såg ut som en bumerang, om ni förstår vad jag menar. Den änden av ljuset där det brukar brinna var bara några cm från fönsterbänken.

Till saken hör att min mamma gjorde sig mycket även fysikt väsen dåförtiden, hon var född i stugan. (Senare blev hon skickad till ljuset…)

Jag frågade mamma om det var hon som hade tänt på ljuset och hon sa "ja, det var ja".

Senare kom lille T med i bilden som sa en gång att det var han som hade tänt på ljuset. Min mamma (T:s storasyster) hade bara velat försvara T.

Någon måste också ha släckt ljuset…

När jag frågar vem som hade släckt ljuset så säger T: "mamma gjorde det".

"Min mamma (hans syster) eller din mamma (min mormor)?" frågar jag.

"Min mamma."

Äsch! Nu är denna historia ur världen…!!!

PS Vad gäller lille T så efter jag sett honom fysiskt, var allt annat umgänge med honom av annan karaktär. Kände bara hans energinärvaro.

zepanita2
10/16/13, 7:32 PM
#16

Stod ljuset i fønstret ?  Då kan solen varma det så det böjer sig så, och even renner lite ned.  Men solen kan inte flytte det.

TezzD
10/16/13, 8:22 PM
#17

Tack alla för intressant läsning!" 😍

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

ALPHIRA
10/16/13, 10:48 PM
#18

#16 zepanita. Ja, ljuset stod på fönsterbänken. Det har stått ljus förut i alla år på samma ställe men liknande har inte hänt tidigare. Detta ljus var kanske av dålig kvalite !(Kronljus). 😕 Men det hade tydligt också verkligen brunnit av några cm. -Och det var faktiskt rätt så mycket talg på fönsterbänken, närmare en deciliter möjligen.

Tja, nu kan vi lägga detta bakom oss och gå vidare… 🙂

zepanita2
10/18/13, 1:02 AM
#19

Tacka Alphira.🙂

Det är troligen jag som har misforstått dig.😊

Ursäkta for det  min vänn.

ALPHIRA
10/18/13, 11:46 AM
#20

Ingen fara, zepanita!

Min mamma såg också andar helt fysiskt.Hon tyckte det var inte alls något konstigt, hon var aldrig rädd. Får jag berätta en av historierna…

Pappa hade dött några månader tidigare.

En natt vaknar mamma och ser pappa stå vid sovrumsfönstret och titta ut. På armarna bär hon en liten bebis.

Mamma frågar förvånat:"Vems barn är det där?"

"Det bara finns", säger pappa och försvinner.

Mamma satt på sängkanten i en sån vinkel att hon inte kunde se hur barnet såg ut. Hon grubblade över detta hela sitt resterande liv. Hon tänkte bl a att pappa kanske hade ett för henne okänt barn utanför äktenskapet någonstans…Jag hade gjort abort och tänkte att det kanske var mitt barn som nu är i andevärlden, växer där och pappa tar hand om bebisen. Vem vet.

Annars spökade pappa ofta hos mamma, han satt på nätterna vid köksbordet och bläddrade tidningar. -Pappas gamla hund som sov på pappas sänghalva, gick alltid ut till köket när pappa höll på med sina tidningar. Sen hörde mamma när pappa viskande och med mild röst pratade till hunden.

-Men hon gick aldrig själv in i köket för att kolla utan bara somnade. Därmed vet vi inte om hon skulle vid dessa tillfällen sett pappa helt fysiskt. Men det gjorde kanske hunden…

Annons:
TezzD
10/18/13, 1:04 PM
#21

Alphira. Det var garanterat ditt barn. ❤️ Dom finns kvar i familjen länge och många ggr ända tills det kommer någon som "tar emot dom i famnen" eller tills mamman som gjort aborten eller förlorat barnet, kommer över sorgen… I detta fall så väntade barnets ande garanterat på att dennes morfar skulle komma 🌺

HjärtaRosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus. 

ALPHIRA
10/18/13, 5:45 PM
#22

Ja. Kan det verkligen vara så? 👍

He-he, i så fall är bebisen (en pojke) nu över 50 jordiska år… 😮

Men sen hade jag utomkvedshavandeskap också och man var tvungen att operera bort fostret. 🤔

zepanita2
10/18/13, 8:24 PM
#23

Jag funderar mycket på dette med barn i alla ålder i andverden, kontra reinkanation, är det nogon andre som vet hur dette er egentligen ?

Jag ser ofta barn som leker så…  puff… då er dom borta.🤔

tarantass
8/6/14, 2:15 AM
#24

Intressanta historier!

#14: Ser inte motsättningen mellan att intryck går via hjärnan och via chakran eller annat. Så länge vi har en fysisk kropp måste också hjärnan vara med och göra det vi upplever tillgängligt för oss. Åtminstone så länge vi är i kroppen och fungerar genom den.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

yamher
8/6/14, 10:14 PM
#25

rena fysiska manifesteringar i vår värld handlar inte om att vara medial för att se. Det kan vem som helst se. Däremot kan man uppleva dem på andra sidan att vara här utan att de manifesterar sig. Många gånger handlar det om hur vi upplever andra sidan, hur nära eller långt ifrån oss de är. Är de så nära som att de nästintill skulle kunna ha varit manifesterade här med oss så är de mer verkliga. Ofta de som är bundna, de som vill komma tillbaka o visa sig/ge sig tillkänna, en del platsminnen, de som vägrar att lämna platsen osv som kan upplevas oerhört tydliga.

En del platsminnen kan vara "levande" och tydliga hos oss beroende på dess styrka.

Och de på andra sidan kan vilja visa sig för en men inte för andra. Så det finns många faktorer som spelar in. Ibland bara glappar det mellan andra sidan och vår sida och du kan se eller ana att någon gick förbi dig utan att det skulle vara meningen att du skulle få se det.

OSV.

Alis volat propriis Oskyldig

yamher
8/6/14, 10:23 PM
#26

#23 ibland är barn inte mogna att gå vidare. Eller snarare det senaste livets identitet (barnet) kan haft ett traumatiskt liv eller upplevelser som gör det svårt för själen att där o då gå vidare. Ibland handlar det om att barnet väntar tills de generationer som fortfarande kan sörja barnet har kommit över.

Då barnet eller snarare själen kan gå vidare kommer själen att antingen födas om eller agera som skyddsängel (vilket är vår andra uppgift utöver att leva).  Barnet kommer att finnas som ett levande hologram eller minne för dem som önskar komma i kontakt med barnet - på samma sätt som alla andra av våra liv. Den har tillgång till allt den har lärt sig där o då men är enbart ett hologram av själen (tillsammans med alla andra liv själen har levt). Om själen befinner sig på andra sidan kan den visa sig som vilket liv den har levt (för en har tillgång till alla liven) och tex vid en seans och någon frågar efter barnet kan själen komma och visa sig som barnet (som att bekräfta identiteten, ge trygghet till dem som sitter där osv.).

Så frågan är om barnen du ser är;

 en själ som är kvar i sin identitet?

en själ som befinner sig på andra sidan och visar sig för dig, av ren tillfällighet osv?

Ett platsminne?

Till o med förnimma tidigare händelser?  (behöver inte ha något som helst med platsminne att göra för att förnimma något som helst - platsminne är något som oftast upprepar sig)

men det kan även finnas andra orsaker.

Alis volat propriis Oskyldig

H-lena
8/7/14, 7:52 PM
#27

Vilken fin berättelse! Vet inte riktigt vad men jag kan tillägga annat än man visst förstår vad du skriver! Och det där med gumman som frågade din mamma och hennes vän om den där gården, hua! Det var lite obehagligt kände jag! 

Förövrigt måste det vara supervackert däri norra Finland! Lite avis blir jag faktiskt! 😃


Annons:
ALPHIRA
8/7/14, 10:18 PM
#28

Det var väl tarantass #24 som lyfte upp denna gamla tråd.

Det är länge sen jag sagt bu eller bä angående tråden. Har nu fått mycket nya tankar kring det som jag tidigare upplevt. Gulliga ni är att ni orkat läsa!❤️

Ska till stugan om en vecka igen. Ska försöka samla mina tankar och reflektera över vad ni har skriv it. Tack till er alla.🤗

[ruwster]
8/7/14, 11:45 PM
#29

Gud vad kul att läsa! 
Har du någon mer att berätta Alphira? :D

ALPHIRA
8/8/14, 12:10 AM
#30

ruwster! En snabbis här då…

Vi bodde någonstans i en liten by och mamma pysslade med sina blomrabatter. Varje vår och sommar sa hon att hon hör babyskrik inne i rabatten…eller hur ska jag uttrycka det på svenska. (Ingen annan hörde någonting.)

Nå väl. Efter några år började man gräva en ny brunn på tomten, dels på det ställe där mamma hade sin rabatt.

Och mycket riktigt, det hittades en babykropp i samband med grävningen. Det minns jag själv, var då ca 6-8 år, polisen kom. Men resten har jag glömt.

Jag tror (om jag känner min avlidna mamma rätt) så måste hon ha fixat så att babyn blev ordentligt begravd.

Jerrie
8/10/14, 8:31 AM
#31

Det som gör mig förvirrad i historien om den drunknade pojken är varför ett barn som dog på 20-talet skulle visa sig i märkesjeans. Eller har jag missförstått något?

ALPHIRA
8/10/14, 10:28 AM
#32

Jerrie. Märkesjeans, ja 🤔

Det enda jag kan tänka mig varför han gjorde så var att han ville visa sig annorlunda klädd än byns andra barn. Bara för att vi skulle lägga märke till att han var något annat än bara ett "vanligt" barn som bodde på trakten.

Faktum är att dom barnen som bor i byn kan verkligen inte skryta med sina kläder. Det finns ett par hushåll där som har 10-15 barn var (föräldrarna är lestadianer). Kläder är något som verkligen inte prioriteras.

Jerrie
8/10/14, 11:50 AM
#33

Kanske, vem vet hur de tänker. En annan möjlighet, om vi som sagt köper att pojken var ett spöke, är ju också att det var ett annat barn som valde att visa sig för dig. Du verkar ju vara medial menar jag, så kanske var det ett annat barn som sökte upp dig. Ja, vem vet. Det är en spännande historia, oavsett. :)

tarantass
8/10/14, 1:23 PM
#34

Andra möjligheter kan vara att märkesjeansen låg väl till hands för att tolka vad det nu var som gengångaren förmedlade, att gengångaren tog vad som låg i psyket hos den som såg honom, eller att en detalj från en annan ande hade smugit sig in. Tycks ju kunna vara litet olika med sådant, till och med hos vana yrkesmedier.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Annons:
ALPHIRA
8/10/14, 9:41 PM
#35

#33 Jerrie. Det är förstås inte uteslutet att det kunde vara en för mig helt främmande pojke… Vad vet jag. Annat än att jag UPPLEVDE honom som lille T (i rondellen). Men vad vet jag.

Men han som sökte sig till mig på kvällarna var garanterat T men honom kände jag bara som energigestalt.

#34 tarantass. Märkesjeansen kan inte vara något som ligger i psyket på oss som såg honom. Vi är inte det minsta intresserade av modet (om inte omedvetet?). Eller så var det någonslags blandning av det ena och andra. Vad vet jag.

Tack för era synpunkter.

Ska till stugan nästa vecka igen. Får se om anden faller på…

ALPHIRA
8/10/14, 10:20 PM
#36

Nu när denne lille T kommit på tapeten så tänkte att jag (kanske) skulle söka kontakt med andevärlden och få klarhet i saken. Normalt söker jag ingen kontakt --absolut tvärtom-. Det jag upplevt har bara kommit… (Ett par undantag finns dock.)

Feather
8/11/14, 9:39 PM
#37

Intressant ämne, och jag håller med om att du skriver himla bra! Jag och min familj brukar ofta diskutera såna här saker. Så himla roligt att bara spåna och filosofera. Jag gillar tanken på en parallell värld, kanske detta även är andevärlden, eller helt enkelt bara en värld där dom fortsätter leva precis som vi. Jag brukar tänka på när man går på stan exempelvis och ser många människor, hur många av dom finns? Kan det vara så att denna värld krockar med oss ibland utan att vi själva märker det? För att vi har vårt fokus nån annanstans. Har en bekant som åkte hem från jobbet en natt, han stänger av bilen och där på husets balkong står en kvinna och vinkar. Klockan är kanske 4 på natten. Konstigt att nån är vaken nu, tänker han och går in varpå han märker att alla sover. Då tänker jag direkt på den där parallella världen :) En annan sak som hände nu i somras, jag och familjen hyrde en ganska stor scoutstuga på Öland. Vi satt uppe länge om kvällarna och min systerson pratade nästan hela tiden med sin tjej på telefon, gick undan liksom för att få vara ifred. Har alltid tänkt att han säkert är väldigt mottaglig, bara känns så. En kväll när han stod vid vägkanten och pratade i telefon så dök en man upp från ingenstans, han undrade vad det var för hus? Han bodde på samma gata men hade aldrig lagt märke eller sett detta hus, vilket är lite skumt eftersom det faktiskt är en stor scoutstuga och vägen där är kort. Han borde med andra ord sett det huset om han bodde på samma gata? Nu kan det ju helt enkelt varit en ouppmärksam nyinflyttad granne, men somsagt så gillar jag tanken på att de skulle kunna vara parallella världar som krockade ;)

ALPHIRA
8/12/14, 5:48 PM
#38

Feather, jag tror absolut på parallella världar. Tack för din berättelse.

Med tanke på hus, kom jag tänka på en sten från min barndom. Följande hände vid samma stuga som jag tidigare nämnt.

Under hela min barndom ända till tonåren gick vi ofta på samma byväg i närheten av stugan och passerade en stor vid vägkanten. Varje gång sa hon lite förbigående: "Den där stenen har en jätte kastat dit."

Varje gång såg jag stenen lika klart och tydligt som mamma. Den var möjligen 1,5-2 meter i diameter, kommer inte riktigt ihåg.

Sen besökte jag inte stugan på ca 40 år. Men några år sedan väcktes mitt intresse för stugan (som hade stått öde sen dess) och nu besöker vi den så ofta vi kan, har renoverat etc.

Nåväl. Första gången efter årtionden när jag kom till platsen la jag märke till att det fanns ingen sten kvar vid vägkanten.

Tänkte förstås att stenen har helt enkelt fraktats bort. Frågade i alla fall den närmaste gamla bonden om stenen. Han tittade på mig förvånat: "Vilken sten? Det har aldrig funnits någon stor sten där!"

Det lönade sig inte att börja argumentera. Frågade även vår bästa vän där, en gammal tant som bestämt hävdar att det aldrig funnits någon sten där. Och han har hela sitt liv bott nära "stenen som inte funnits".

Ja, vad säger man… Mamma och jag såg med "andra ögon" men nu verkar jag inte ha någon syn kvar på detta sättet, i alla fall vad gäller stenen.

Men för oss var stenen hur verklig som helst.

Ghosthunter
8/12/14, 10:07 PM
#39

Jag håller med Yamher i detta "rena fysiska manifesteringar i vår värld handlar inte om att vara medial för att se."

Det behöver inte vara medium. Jag vet en hel skolklass som var på ett studiebesök i ett gammalt hus där det spökar. Plötsligt var där två små flickor som såg lika verkliga ut som alla de andra. Skillnaden var bara att de hade gamla kläder på sig. Dom trodde att det var en rolig grej som föreningen gjorde för att överraska barnen. Dom syntes i säkert en halvtimme och var med barnen och lärarna. När en lärare skulle ta en bild på flickorna så upplöstes dom och försvann i tomma intet.

Vore märkligt om hela skolklassen på minst 20 barn och lärare skulle vara medium!!

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

[Diana.K]
8/13/14, 12:13 AM
#40

Berätta fler historier ALPHIRA! Det här var sjukt bra! Vill veta mer av dina upplevelser.

ALPHIRA
8/13/14, 10:48 AM
#41

Tack Gh för din berättelse, Otroligt men sant!

Till dig Diana kan jag säga att flera av mina upplevelser har jag redan berättat på olika sajter i iFokus för länge sedan men kan förstås upprepa mig fast inte just nu. 

Åker idag till stugan som är strömlös så det blir mycket levande ljus på kvällarna. Möjligen bidrar detta till stämningen… 😮 Är borta två veckor.

PS: Apropå jätten som mamma nämnde stup i kvarten… Jag är nästan tvärsäker på att hon hade själv sett en jätte under sin sitt liv där i trakten. Men det var mycket sådant också som mamma inte berättade för mig, dels kanske för att skydda sitt barn. ((Själv såg jag en jätte nära stugan när jag var barn men det är en annan historia. Nu håller jag på att idiotförklara mig men det bjuder jag på 🙂))

Annons:
[Diana.K]
8/13/14, 4:27 PM
#42

ALPHIRA jag förstår! :) Det var sjukt intressant att läsa! Hoppas att det kommer nya berättelser efter din vistelse i stugan :)

Ghosthunter
8/13/14, 5:17 PM
#43

Tack ALPHIRA🙂

#3 Tarotlasse. Jo, det är många som kan höra andevärlden och andar som talar. Jag är en av dem som har hört med mina öron. Däremot har jag ännu bara sett andarna i ögonvrån eller som skuggor eller delar av dess kropp…..ännu inte i helfigur lika tydliga som levande. Men jag tror det kommer. Gäller att ha tur också. När det gäller andar, så är det dom som bestämmer, helt och hållet, om dom vill visa sig eller inte, vi kan inte göra något alls åt det!

F.ö vill jag nämna att jag även kan se dom med min inre mediala syn (tredje ögat)

"I parabler av rastlöshet, cirklar av regnbågsro - peut être?"

"Världen skulle må bra med lite mer
Värmland"

"Don't be normal, stay paranormal"

Upp till toppen
Annons: