Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andlighet

Våra kära djur efter döden?

2010-02-09 16:00 #0 av: Maybe

Hej!

Igår tvingades vi hastigt att avliva vår älskade, älskade hund. Vi är naturligtvis helt förkrossade och saknar henne outsägligt. Vet ni hur våra husdjur går vidare? Vart de hamnar och hur de har det där? Ses vi igen?

Tack på förhand.

Anmäl
2010-02-09 16:23 #1 av: [Woozy]

#0

Hej.

Jag har inte en aning hur djuren går vidare eller vart de hamnar, men det sägs att djuren precis som vi har en själ och de hamnar i himlen de oxå.

Jag har IRL sett min döde hankatt flera gånger, även känt han gå på täcket i sängen. Senast i Söndags morgon (sen Lördag natt) så såg jag en annan katt jag haft, och den här katten kom raglandes mellan soffan och soffbordet.

Så visst tusan lever djurens själar vidare. Oskyldig

Klart jag tror ni kommer ses igen.

 

MVH

Woozy

Anmäl
2010-02-09 17:47 #2 av: Ghosthunter

Maybe - först vill jag beklaga det som har hänt sen kan jag säga att det är ingen skillnad på djur och människor hur och var dom hamnar efter dom gått vidare. Du kan känna dig trygg med att hunden finns i andevärlden och väntar på dig och om du har tur så kommer hunden att besöka dig då och då. Jag vet att det kanske låter svårt och en aning cyniskt just nu...men du kommer att förstå!!

Mvh, FredrikKyss

**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**

"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"

"Världen skulle må bra med lite mer Värmland"



Anmäl
2010-02-09 18:10 #3 av: Maybe

Tack så mycket för era svar. Jag hoppas så innerligt att hon förstår vad som har hänt och varför vi tvingades ta bort henne. Hon var väldigt fäst vid mig och alltid orolig när jag inte fanns i hennes närhet. Så hände detta och hennes allt, d v s jag, följde inte med henne utan "svek" henne och "lät" henne gå vidare alldeles ensam...

Vet ni om man kan få kontakt med sitt husdjur om man besöker ett medium?

Anmäl
2010-02-09 18:14 #4 av: [Woozy]

#3

Hej.

Ja det finns medium som kan få kontakt med djur, men om det är nåt alla medium kan vet jag inte. Hoppas nåt medium på den här sajten kan ge dig mera information.

MVH

Woozy

Anmäl
2010-02-09 18:21 #5 av: himlen

Hej!

Maybe först beklagar jag din hund vi har hundar  själva och vet att det är jobbigt men om du pmar mig din mail så ska du få svar av mig vad som händer för våra telningar orsak till varför jag inte svarar här är pga påhopp / Ann-Mari

Anmäl
2010-02-09 18:30 #6 av: FannySofia

 

Jag anlitade en djurpratare som kan ta kontakt med döda djur för min förra hunds räkning.  Jag var först skeptisk till om denne var seriös, för i sådana här fall är det ju lätt att generalisera och bara säga att djuret ifråga mår bra osv.

Men denne djurpraten beskrev  min hunds personlighet så tydligt att jag förstod att denne verkligen hade haft kontakt med den.

För mig blev detta besked som ett avslut, och det gjorde att min sorg efter Alma lindrades.

Anmäl
2010-02-09 18:39 #7 av: Maybe

Tack.

Då skall jag försöka med att hitta någon som kan hjälpa mig med det.

Jag är så ny här så jag vet inte hur man pmar...

Anmäl
2010-02-09 19:54 #8 av: himlen

Hej!

Maybe du måste aktivera din sajt då kan jag pma dig / Ann-Mari

Anmäl
2010-02-09 19:56 #9 av: Ghosthunter

Maybe - hon kommer både förstå och förlåta. Jag lider av samma kval och besvikelser som du när det gäller en katt. Men blir samtidigt glad att en dag få se honom igen och att han tar emot med öppna tassarFlört

Hur man skickar p.m: Klicka bara på namnet eller avataren och sen när du kommer in på han/hennes privata sida, så klickar du bara på "Kontakta mig"...hoppas det hjälpte dig!

Välkommen hit förresten!!Glad

/Fredrik

**ΤΟ ΜΕΓΑ ΘΗΡΙΟΝ DCLXVI**

"Döden innebär inte ett slut, det är bara en förändring"

"Världen skulle må bra med lite mer Värmland"



Anmäl
2010-02-09 20:45 #10 av: [Jeremina]

Jag har kontakt med mina döda djur och det är en mycket trevlig upplevelse. Det känns som om de inte har lämnat oss alls nästan!

Anmäl
2010-02-09 23:04 #11 av: Maybe

Hej!

Tack för välkomnandet och för ytterligare svar.

Jeremina, hur får du kontakten med dina husdjur? Är det när du mediterar, drömmer eller annat? Eller finns de kanske med dig hela tiden och du får kontakten så snart du önskar?

 

 

Anmäl
2010-02-10 00:15 #12 av: [Jeremina]

#11 De kommer när jag sitter i lugn och ro i soffan oftast och nästan alltid är någon av de andra nu levande katterna bredvid mig också.

 

Anmäl
2010-02-10 00:27 #13 av: TerryGilliam

# 12

Jag hoppas du inte tar illa upp att jag frågar: men hur kan du vara säker på att det rör sig om medial kontakt med dina avlidna husdjur och inte ett önsketänkande?

Jag menar inget illa med min fråga, utan är bara nyfiken på hur du resonerar kring detta.

 

Anmäl
2010-02-10 01:10 #14 av: [Jeremina]

#13 Jag resonerar inte utan jag ser dem och det är inget mer med det.....FlörtDet är inget konstigt för mig helt enkelt!

Anmäl
2010-02-10 14:45 #15 av: Eija

Jag beklagar så din sorg över din hunds bortgång.....vet ju hur det är, har ju haft hundar och har nu med....

Har skrivit här förut om mitt möte med djur som gått över....jag brukar uppleva mina möten med nära o kära via drömliknande tillstånd, och det var just det som hände här.....

Till saken hör att jag förlora en mycket kär vän...min colliehund Lassie, när jag var 14 år.....jag hade en tragisk uppväxt som skillsmässobarn och hamn hos min far....som var väldigt elak, jag o min äldste bror fick stryk nästan dagligen....och det var inte någon lite örfil utan rejäla dängar med blåtiror o spruckna läppar som följd...

Collien o jag fick ett så fint förhållande till varandra, det var hon som trösta mig och fanns där så lung o go när jag var ledsen....jag blev ofta utkastad och fick bo i källare eller i skogen när det var sommar, och även hunden blev utslängd ibland....och då var hon med mig på dessa äventyr....

Men för att göra historien kort så blev det så klart uppmärksammat till slut och jag blev äntligen skickad till min mamma, som jag inte hade fått varken se eller prata om på 5 år, sen skillsmässan.....Lassie blev därför kvar där.....detta var mitt största svek som jag någonsin har gjort mot någon hund....kände det som mitt fel och sörjde hela mitt liv tills för bara några år sen, när jag fick denna möte...

Lassie sluta nämligen att äta och bara några veckor senare så tog min far med henne till skogen o slog ihjäl henne....detta skrev min bror o berätta till mig senare.....jag som hade haft en plan till att möjligen ta upp detta med min mamma o hennes nya man, om att få ta Lassie till mig.....men jag hann inte....hon vart 9 år....men gud så jag sörjde o grät över detta öde...

Så i denna dröm, så satt jag i en genomskinlig bubbla och sväva fram i en dimma först och sen så kom jag fram till en plats där jag sväva en liten bit över marken och överallt sprang det hundar o katter, ja andra djur med....jag var överväldigad, och så får jag se min lilla hund Snuffy som hade avlidit i cancer ungeför ett år tidigare....hon höll just då på att hälsa på en katt, som jag då såg att det var ju precis lik min mammas katt som oxå hade avlidit bara ett halvår efter min hund Snuffy...

Så ser jag en collie komma springandes mot mig ....och blir så förvånad.....för det är ju min älskade Lassie.....som då hade varit borta i över 40 år.....mitt hjärta höll på att spricka av glädje....hon kommer ända fram till bubblan och trycker sin nos mot den så att den buktar inåt, jag kan då ta på hennes nos, och jag böjer mig fram o ger den en puss...då vänder hon på sig och springer iväg igen glatt skuttandes till dom andra....och där vänder hon sig om mot mig och bara tittar....

Hela jag blev helt varm i kroppen....hon var den enda hunden som kom fram, och då fick jag liksom en bekräftelse på att hon var inte arg på mig....hon förstod att det inte var mitt fel eller svek....och där tog det slut o jag vakna med ett ryck....

Jag tände lampan o bara låg där o fick liksom smälta alltihopa, den stunden var ju så magisk o otrolig...kommer aldrig att glömma denna upplevelse.....så därför är jag säker på att jag fick en inblick till den andra sidan där våra älsklingar är....och jag är oxå helt övertygad om att vi kommer att träffas igen på ett eller annat sätt...

kram

Eija

Anmäl
2010-02-10 15:17 #16 av: Maybe

Eija,

Tusen tack för att du delade med dig av denna väldigt starka upplevelse. Och för att du orkade berätta om din barndom och hur ni levde tillsammans du och din vän, och ert starka band. Det gör så ont att få höra om barn som far så illa, så som du gjorde... och djur som far illa också... Jag gråter när jag läser ditt mail och önskar dig allt, allt gott, både här och nu och senare. Du har fått utstå svåra prövningar, och jag hoppas att du har frid och ro efter din hemska barndom.

Också tänker jag, vilken gåva det var som du fick i din upplevelse! Vilken kraftkälla att återgå till. Att återgå till både i sorg och i glädje. Ditt mail tröstar mig jättemycket och ger mig hopp!

Än en gång, tack Eija.

Stor kram tillbaks till dig.

/Mimmi

Anmäl
2010-02-10 15:40 #17 av: Eija

#16....va skönt att du har fått någon tröst i din svåra stund nu....ja, min barndom o uppväxt var inget att sträva efter, och tyvärr så tog min äldre bror sitt liv för några år sen....han blev en tungt drogmissbrukare och alkoholist....han var 2 år äldre än mig och blev kvar hos far....han orka inte leva längre.....

Men idag har jag kunnat förlåta även min far i mångt o mycket på ett sätt....fast inte riktigt helt....dom såren sitter så himla djupt, och går inte att ta bort tyvärr....men min far hade ju inte heller haft så lätt i sin barndom....han blev ett barnhemsbarn....min farmor var en vidlyftig kvinna och ett barn passa inte in....

Så min far träffa aldrig sin pappa heller, men sin mamma träffa han av o till, för  hon ville ju plötsligt ha honom, tills något nytt o intressantare dök upp, då försvann han återigen till barnhemmet.....så inte hade han det lätt heller, fick väl aldrig kärlek och hade inte lärt sig att handskas med den..därav sitt sätt att uppfostra.....det var ju det enda han visste.....

Men det är ju ingen ursäkt....för mig har det varit tvärtom....jag ville ge allt till mina barn, så det blev lite fel det med.....bortskämd o kaxig blev min äldsta....men idag är han hur fin som hels, och dom andra hur gulliga som helst som tur är....

Men djur och allra helst hundar har blivit mina allra trognaste vänner...dom ger så mycket så det är inte sant....så kloka...och därför är det en stor sorg när man måste ta bort en så fin följeslagare....men man väljer ju självklart det bästa för sin hund, och inte för sig själv på ett egoistiskt sätt....

Och jag ser o känner att du är en sann vän och ville din hunds bästa...

kram

Eija

Anmäl
2010-02-10 16:31 #18 av: Maybe

Att förlåta är kanske det svåraste av allt - men kanske också det största man kan göra. Människor som behandlar andra illa har ju ofta själva blivit illa behandlade och det är som du skriver så viktigt att kunna inse och förstå vad de har med i sitt bagage. Man behöver därmed inte acceptera sättet, men jag tror att för sin egen ro och frid är det viktigt att, som du tycks ha gjort, förlåta och gå vidare. Min egen barndom var inte heller den bästa, även om jag inte alls hade det så svårt som du, men jag inser att mina föräldrar agerade utifrån deras förutsättningar och känner inget agg eller hat mot dem.

Jag förstår precis vad du menar med att hundarna är dina trognaste vänner. Så mycket villkorslös kärlek de ger... Jag undrar om inte vår käre gud gav oss våra husdjur för att stötta oss i livet och hjälpa oss att komma närmare de vi verkligen är, våra sanna jag. För kärleken är ju det allra viktigaste av ALLT och allt annat av underordnad betydelse. Våra djur visar oss detta gång på gång på gång...

Kram

Mimmi 

Anmäl
2010-02-10 16:45 #19 av: himlen

Hej!

Mimmi våra hundar ger oss oändligt mycket kärlek dom är våra raringar och till sommaren åker min man och jag samt våra två hundar upp till Jämtland på semseter kram på dig min vän / Ann-Mari

Anmäl
2010-02-10 16:49 #20 av: [Woozy]

När honkatten går in i datarummet så går hon direkt till samma ställe där jag sett hankatten visa sig. Det slår aldrig fel. Varenda gång så gör honkatten samma sak. Klart hon saknar "brorsan".

MVH

Woozy

Anmäl
2010-02-10 16:54 #21 av: Eija

#18....du har så rätt så....jag tror det med.....djuren sprider en sorts välbefinnande....det ser man ju på hur det är när gamla o senila får träffa katter eller hundar....dom lyser upp....

kram på dig

Eija

Anmäl
2010-02-10 19:49 #22 av: Maybe

Var rädd om er och era älsklingar - tvåbenta som fyrbenta. Njut av varandra och ta vara på de stunder ni har - här och nu. Man vet aldrig när man tvingas till ett avsked...

Och tack för alla fina inlägg och stöd här i denna tråd.

Mimmi

 

 

Anmäl
2012-04-30 19:41 #23 av: [sanibel_18]

din hund är tillsammans med mina fiskar och fåglar i djurhimlen just nu tror jag.Guld i mun

Anmäl
2016-04-23 00:22 #24 av: [Blue_Lugia]

Tror ni människor och djur har varsinn "himmel"?
Min hund lär ju (troligtvis) dö f.öre mig, men nog vore det allt lite gulligt om
jag fick möta honom igen när det är dags för mig, vilket förhoppningsvis kommer dröja.

Men han är ju som sagt en hund så.....

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.