Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andlighet

Near death experience!

2010-03-12 16:27 #0 av: Jane-Lyzell

Intresant - har själv haft detta - har ni?

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2010-03-12 16:34 #1 av: [AnnikaOhlsson]

Nej - inte jag, men min far hade en i en ambulans några år innan han dog. Efter det var han inte det minsta orolig för att dö mer.. Han hade väl ingen dödsångest direkt innan det heller, men det tog stopp på alla tvivel...

Anmäl
2010-03-13 14:46 #2 av: [kvasthilda1972]

Jisses vad jag blev rörd av filmen!

Nu några frågor angående filmen....

Jag trodde att när man lämnat kroppen så ser man sitt liv och tunneln för att sen komma till ljuset och andra sidan?

Men här påstår man att man först ser liver och sen tunneln till ljuset och därefter stiger anden ur kroppen???

Blir lite förvirrad...

Läste en bok skriven av en läkare i USA som hade samlat och sammanställt NDU för många år sedan men har själv inte än upplevat det.

Anmäl
2010-03-13 16:21 #3 av: Hukanson

Visst är det en härligt enkel och berättande liten film! Litet larvigt försiktiga i första-hjälpen men man kanske blir förvirrad när det väl händer. Jag tror att de ville illustrera detta med "livet passerar revy"  att anden tar sin identitet som För Alla Åldrar. Att det var en "nära-döden-upplevelse" förstår man av att Mamma stod i Ljuset och vinkade ; avvärjande. Det var inte dags än.

Tänk att vi samlar på oss en väldig massa kunskap egentligen, oerhört mycket mer förståelse av andliga företeelser än tidigare generationer. På ett enkelt och naturligt vis. Det får man hoppas att det vi lär oss också är sant. Att vår vishet om andliga frågor ger oss trygghet att kanske bygga sanningens samhälle, där vi har blick för det sanna perspektivet.

Oneness can not be divided.

Anmäl
2010-03-13 20:21 #4 av: karja

Jane! Jag är mer nyfiken på vad du har varit med om! Du som upplevt detta: Hur var det?!

Anmäl
2010-03-22 00:56 #5 av: [outgrundlig]

Nej har inte haft denna upplevelse men så sevärt!

Anmäl
2010-03-22 01:06 #6 av: sven-g

En gång för många år sedan opererades jag, under operationen upplevde jag mig stående bakom läkarna och titta på min kropp. Det som jag tyckte var skrämmande var den likgiltighet som jag upplevde, inga känslor men frid och helt lugn.

Anmäl
2010-03-22 01:11 #7 av: [outgrundlig]

Kul att du säger detta...Sven...mina föräldrar har berättat för mig att jag var nära döden.....som väldigt  liten bebis.....jag vet inte om jag inbillar mig eller inte men jag ser mig själv, min kropp...uppifrån taket när jag tänker på den tiden......lugnt o fint...ser en barnsäng på sjukhus o min kropp ligga där....

Anmäl
2010-03-22 01:30 #8 av: sven-g

#7 En dag kan tänkas vi får veta, min morfar brukade säga, den mest intressanta dagen i mitt liv, är den dag jag dör.

Anmäl
2010-03-22 03:06 #9 av: Felicula

Jag har inget minne av att ha genomgått detta, även om jag tydligen var i det närmaste död en gång som barn. Däremot har en bekant berättat om det, hur han såg sig själv och ambulanspersonalen som jobbade och hur han sen åkte tillbaka in i sin kropp mer eller mindre med en smäll. Eftersom han inte var helt främmande för att vilja dö vid den tiden var han inte helt nöjd med att komma tillbaka. Det är ganska länge sedan och numera lever han ett lyckligt liv, men den här upplevelsen förändrade hans liv och hans värderingar väldigt mycket. Han pratar fortfarande om det ibland.

Anmäl
2010-03-22 09:46 #10 av: [outgrundlig]

#8 Glad 

Anmäl
2010-03-22 11:15 #11 av: eggebanroth

Var på en resa till Turkiet, några år sedan.Jag o min dåvarande fru. Vi är på en båtutfykt som varar hela dagen till en lugn plats. Där severades lunch, . På båten  var det en kajuta där man kunde fika o sånt. Men vi blev utan plats där i kajutans skugga. vat tvungen äta på däck, i gassande sol.    När vi ätit färdigt , hoppar jag i vattnet , men från den sidan som man inte hoppade innan.   Vattnet är kristallklart där ,man ser botten överallt.   Jag råkade hoppa i grunt vatten från 4 meters höjd. Med huvudet före. Slår huvudet i botten 30 cm fån sylvassa korall taggar. Förlorar medvetandet , börjar se hur vackert allting var, tänker bosätta mig där 2 veckor att börja med. Känslan var inte jordisk, den var skönare en ngt annat .

Kommer ihåg, just det vackra ljuset som var liksom allt.  

Efter ngn secund "vaknar" jag till. Ingen känsel i armarna, får panik o på ngt sätt "simmar" till trappan som leder till fartygets däck. Tvingar mig upp med all livsvilja. Sätter mig bredvid henne, ingen hade märkt ngt. Hon blev helt vit i ansiktet, när jag fick orden från munnen. alla framtänderna var i munnen spottade dem i handen o lade i fickan. Sedan återhämtade jag all känsel kanska snabbt. Men resten av veckan var ingen höjdare alla kollade mig ,utan tänder.

Nu sitter jag här o memorerar har ständig värk som ett minne o  nya tänder.

Anmäl
2010-03-22 11:22 #12 av: [outgrundlig]

#11 Hua mig, glad att det gick bra, liknande har hänt min morbror så jag förstår lite hur du har det.

Men en härlig känsla fick du uppleva, tack för du delade med dig.

Anmäl
2010-03-22 20:53 #13 av: Jane-Lyzell

4 Jag har varit i tunneln ett antal gånger, en gång som barn  runt 9 år, när en kille höll på att dränka mig i en sjö. en annan gång då jag som 13-14 åring, var drastisk och försökte ta mitt liv(onykter).

Utan för kroppen hadde jag även som barn - och det händer ibland nu med!

Det mest dramatiska jag minns var när jag var som sjukast i min amalganförgiftning och ambulance männen kom för att bära ned mig till ambulansen - då var de en tvärt om vad ni ser i videon här - istället för att själen kliver ur kroppen - så ryckte ambulanse männen min fysiska kropp ur min själ som låg kvar på golvet!

 

Vänligen Jane

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2010-03-22 21:21 #14 av: Hukanson

Du är allt en riktig Ronja Rövardotter du! Äventyr och faror kantar din väg. Som tur är har du hittat hem till Mattisborgen eller är det Birkaborgen?

Det man kanske tänker på när du berättar detta är hur en del barn hamnar så lätt i svårigheter men reser sig ur dem som vuxna. Är det ett karma arbete man utför? En del av ett livsarbete man måste utföra som en del av inkarnationen? Svåra frågor.

Så du har verkligen förståelse för den andliga aspekten av tillvaron då du upplevt livet med dess ögon. Inte många delar den gåvan. Jag har inte haft någon sådan extremupplevelse men känner ändå att jag kan förstå ungefär vad det innebär. Men ändå inte riktigt inser jag nu.

En del människor är rädda för döden. Rädda för den dagen då de måste skiljas från kroppen. Skiljas för alltid. Kanske känner skräck för var de då hamnar? Men det finns nog inte något fog för rädsla. Det är nog så att man föds på nytt och blir kärleksfullt mottagen när det verkligen är dags, när tiden är inne.

 

Oneness can not be divided.

Anmäl
2010-03-22 22:18 #15 av: Jane-Lyzell

14 GladRövardotter!

För mig finns ingen död, mer en den fysiska kroppens död! Det som är jag lever vidare för alltid!

Jag har alltid varit jag i alla mina ndu eller uku - så oavsett fysisk kropp eller inte är jag - JagSkrattande

Vänligen Jane

 

pst detta är endast en liten bråkdel av händelser i mitt liv!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2010-03-22 22:57 #16 av: Hukanson

Varför då inte byta jobb? Om du är du nu och alltid så skulle du väl ha större nytta av ett annat jobb i eftervärlden än att prata med vänner och bekanta om jordiska människor. Det liknar ju mer att bara vilja skvallra? Nä betongarbetare skulle vara mer evigt användbart tror jag.

Oneness can not be divided.

Anmäl
2010-03-22 23:34 #17 av: Eija

Vilken berättelse Jane.....tack för den....och Egge....hualigen....

Jag har ju varit nära jag med, men aldrig så att jag har blivit medvetslös, utan har liksom räddats i sista stund av en eller annan orsak, men när jag operera hjärtat så försvann jag efter att dom väckte mig och jag kunde inte andas......Men jag har inte någon minne av detta som ni beskriver, men däremot så kanske jag hallucinera....för jag såg ju denna lilla "fjärilspiga" som jag döpte den till....en blandning mellan fjäril och nyckelpiga.....

Den var så söt och flög runt uppe vid taket.....den var ungefär stor som en ekorre....och så pep den....minns att jag tänkte att den bor här och har till uppgift att uppmuntra alla som ligger här o mår dåligt...

Varje gång jag vakna ur min dvala så fanns den där lilla figuren där och såg så glad ut, den flög runt o kika fram bakom olika maskiner och lekte titut.....

Fast jag har däremot haft  utomkroppsupplevelser några ggr....då flög man upp till taket och såg sig sjäv liggandes där i sängen....jag blev ju livrädd och åkte i samma stund till baka till kroppen...och då blev det som en smäll i magen och ett sug precis som när man åker berg o dalbanan....det är väl något snarlikt kanske....

Däremot är jag inte rädd för döden, men vill inte dö o lämna mina kära här på jorden....

Anmäl
2010-03-23 14:26 #18 av: Jane-Lyzell

16 du är rolig duSkrattande

Jag kan inte bli annat en vad jag är ämmad för- jag har haft sk vanliga arbeten med i mina dar paralellt med det mediala arbete som jag gör full tid idag!

Jag känner mig lyckligt lottad som kan arbeta med mitt intresse - få förunnat, faktiskt!

Tror du missat hela grejen med att tala med nära o kära - det är inte skvaller utan kärleken som drar andarna tillbaks till jorden för tröst och stöd till sina efterlevande!

Jag kommer alltid arbeta som medium- i nästa tillvaro med - och där kommer jag troligen tala med både jordeplanet och högre svärer - ingen skillnad emot här alltså!

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2010-03-23 14:28 #19 av: Jane-Lyzell

17 Tack själv Eija

Den lilla godingen har jag inte settSkrattande (djuret) säker något personrelaterat för just dig!

kram o tack för du delar med dig!

Jane

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2010-03-23 16:18 #20 av: Marina2

Tack för att ni delar med er. Intressant.

Själv har jag haft uuk flera stycken.

Anmäl
2010-03-27 00:36 #21 av: Jane-Lyzell

20 berätta gärna:-)

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2010-03-27 10:34 #22 av: [marion69]

#17 Jag har också upplevt UKU och när man dras tillbaka till kroppen så är det liksom med ett duns och ett sug. (Precis som om man dammsuger och råkar dammsuga upp en strumpa och den hamnar med ett duns i behållaren)

Jag brukar inte berätta detta för så många, så alla kanske inte förstår min upplevelse, men när jag var runt 7-8 år, så bad jag till Gud att han skulle "ta bort mig från jordelivet".

Jag ville inte leva och eftersom Gud skapat mig, så ansåg jag att han hade ansvaret för att även ta bort mig när jag inte ville leva mer.

Då hade jag en UKU, med två änglar som kom och tog mig under varsin arm och snabbt tog dom mig någonstans uppe i tomma intet.

Jag tittade neråt och såg ett silverband som ringlade neråt och som var fäst vid mig. Jag frågade vad det var för något.

Dom sade att "när den går av, så kan du inte återvända till din kropp mer".

Plötsligt stannade dom. Dom höll mig fortfarande under varsin arm. Det var så fridfullt och skönt att vara där, men det var alldeles grått och dimmigt överallt. Man såg inget annat än änglarna.

Jag frågade dom: -Vem är ni?

Dom svarade, inte med munnen, utan genom typ telepati av nån form:

-Det är Gud som har skickat oss och vi gör bara hans vilja.

Jag ville stanna. Jag berättade för dom att jag INTE TÄNKER GÅ TILLBAKA! Jag grät och dom grät tillsammans med mig.

-Du måste gå tillbaka. Du kan inte stanna, för din tid är inte här ännu.

Jag tjatade och tjatade om att få stanna medans dom sakta var på väg neråt till min kropp.

Dom sade:

Gud ska ge dig frid. Han ska göra så att du inte kommer ihåg detta förrän du är stark nog att ta itu med det. Och du kommer att prata och berätta om detta för ett stort antal människor i framtiden.

-Vad för nåt? undrade jag... att jag träffat er eller vad jag varit med om??

Jag fick inte svar på frågan och plötsligt med ett duns var jag tillbaka i min kropp.

Jag kände en enorm frid och glädje ett bra tag framöver efter upplevelsen.

Det var en stark upplevelse som jag alltid kommer att bära med mig.

Jag undrar fortfarande vad det är som jag ska berätta för människor!

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl
2010-03-27 10:39 #23 av: [marion69]

"Jag undrar fortfarande vad det är som jag ska berätta för människor!"

 

Jag menar, jag förstår lite VAD, men jag vet inte hur det ska gå till :-)

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl
2010-03-27 11:17 #24 av: [Mastre]

#22 Vilken underbar upplevelse!

Anmäl
2010-03-27 11:32 #25 av: [marion69]

#11 Läskigt! Var det ingen som såg dig? Det var bra att du lyckades ta dig till båten själv iallafall.

Sajtvärd för TONÅRINGAR och SVAMP och BÅTLIV och medarbetare på Övernaturligt.

 

VÄLKOMMEN!

Anmäl
2010-03-27 11:34 #26 av: Marina2

22# wow! Vilken underbar upplevelse. Tack för att du delar med dig.

 

Själv så har jag upplevt detta med att med att gå ur kroppen på lite olika vis,en gång så "vaknade" jag av att jag satte mig upp i sängen samtidigt som kroppen låg kvar. Vänder mig om och ser hur jag ligger kvar där. När jag då sitter där på väg ut så ser jag att en kvinna står vid min fotända av sängen och väntar på mig.

En annan gång så har jag "vaknat" av att jag är på väg tillbaks till kroppen märker då att jag är upp och ned,dvs jag är vid mina fötter.

Har också sett en av mina hjälpare i rummet när jag är på väg tillbaks till kroppen. Det var en häftig upplevelse.

Flera ggr. har jag vaknat av vibration som man har just innan man är på väg ut ur kroppen.Det däremot tycker jag inte om,känns lite läskigt.

Anmäl
2010-03-27 12:09 #27 av: Kvickast

#22, vilken upplevelse du har varit med om, spännande :):)

Anmäl
2010-03-27 15:43 #28 av: Jane-Lyzell

22 tack vilken fin upplevelse och du har ju prescis nu gjort det du ska dela med dig av din upplevelse till mångaSkrattande

26 vist är det spajsatGlad

Kram Jane

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl
2013-12-16 19:09 #29 av: [Remix]

Jag har själv varit med om en NDU för rätt många år sedan efter att ha hamnat i ett livshotande tillstånd. Har efteråt läst om den berömda "tunneln" som man passerar igenom. Själv rörde jag mig uppför något som mer var som en spiraltrappa. Längst upp blev jag emottagen av en ung kvinna och en ung man i vita kläder som spred glädje omkring sig, och i deras sällskap var en ljusgestalt som mycket vänligt sade att jag skulle återvända, trots att jag ville stanna kvar.

Det hela tog vad jag senare förstod bara i några minuter, men det kändes som det varade mycket längre i min upplevelse. Händelsen gjorde mig mycket intresserad av NDU under en tid, men det gav mig ingen lärdom. Det kändes inte som det ställdes några krav på mig om ändrad livsföring eller så, men jag avgav ett löfte till mig själv som jag inte riktigt har lyckats leva upp till. Ännu!


Anmäl
2013-12-16 22:09 #30 av: Jane-Lyzell

29 Att du delar din upplevelse med andra kan vara gott nog Skämtar

Sajtvärd på spiritualism.ifokus.  Min hemsida  www.lyztran.com   "Jag Är"

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.