# Donation Author: evawa Tanken till den här inlägget dök upp genom en annan.Tänkte höra med er vad ni har för tankar om just att vara/bli organ donator. Vad är era tankar om just det ämne? Eva ## Comment 1 Author: Helleh Tanken på att bli uppsnittad & få inälvorna genomrotade när jag dött låter inte så trevlig, men jag låter gärna mina organ doneras, jag har ingen användning då av dom iaf. Jag har pratat med min dotter som är 10 om organdonation, eftersom jag nyligen fyllt i ett kort & tog ett varsitt till henne & min son på 3 månader. Hon lät inte glad över att nån annan kke skulle få hennes organ om hon skulle dö som mindreårig, men efter förklaring förstod hon ju varför, så hon sa ja. Har faktiskt glömt fylla i hennes & sonens kort, så tack för påminnelsen :) ## Comment 2 Author: evawa #1 nej det där lät ju inte så trevligt.. men du,,kan man som förälder bestämma sånt för sina barn räkning? Trodde personligen att det var ett beslut som man fattade själv? Trodde det var liksom en åldersgräns? Jag är själv donator men min dotter får avgöra sånt själv om den dagen dyker upp... Jag har inte fått något kort bara ett intyg, vad är det för kort? Eva ## Comment 3 Author: lightseeker organdonationskorten finns bla. på apoteket. Min 11-åring tog varsitt: ett till mig och ett åt henne....-för det är ju viktigt mamma, eller hur? ## Comment 4 Author: SEViking Jag tycker inte barn ska få välja sådant själv förrän dom är gamla nog att tänka själv å stå för sina egna beslut. Typ 18 år. Jag är för donation, det är inte där skon klämmer, men jag tycker inte att föräldrarna ska pracka på sina barn saker dom inte förstår. SEV ## Comment 5 Author: lightseeker Nej, det var just det jag försökte belysa med att min dotter själv hade tagit till sig informationen. (möjligtvis via media, då) ## Comment 6 Author: evawa #5 ja det är en helt annan sak. Tack för upplysningen om korten.. #4 hmm ja.. tycker som du, vart faktiskt lite nedstämnd att få veta att det funkar på det viset men,,, Det som är bra med beslutet är att alla har den fria viljan att ändra sig. ## Comment 7 Author: tarantella jag har skrivit på för att donera mina organ när jag dör, men inte för forskning. MIn sons far har gjort samma sak. Och vi har diskutera vad som gäller om sonen skulle gå bort och vi då rätt överens om att han skulle få donera (inte till forskning). Kan jag/vi hjälpa någon efter vår död så gör jag det gärna ## Comment 8 Author: dilba Vi har alla i familjen 2 vuxna och 3 barn anmält oss till organdonation, men ej forskning via www.livsviktigt .se. För oss är det självklart att någon annan ska kunna räddas till livet om någon av oss nödvändigtvis måste dö. När det väl blir dags för operationen har själen redan lämnat kroppen i min mening...då kommer jag varken behöva hjärta, lever eller lungor. Vi har inte låtit barnen vara med och välja, men vår tioåring vet om det. Skulle han vilja ändra på beslutet någon gång så är det ju så enkelt. Men ett litet barn kan inte få en vuxens organ så det behövs barndonatorer också. Om man ännu ej bestämt sig kan man ställa sig frågan om man själv skulle vilja ha ett organ om man var sjuk, eller om man skulle vilja att ens barn skulle få ett....Svarar man nej på den frågan kanske man med gott samvete kan avstå organdonation. Jag själv är 100% säker på att jag skulle välja livet! kram dilba ## Comment 9 Author: [Borttaget] Absolut donerar jag mina organ om det nu är till värde för någon eller något och det även till forskning. Min kropp är för tillfället mitt tempel som jag använder men är det så att delar av mitt hus är så skadade att huset rasar samman så flyttar jag ut. Det som går att återanvändas och som är värdefullt för någon medmänniska är glädjande för mig. Resten av min kropp kommer att brännas och läggas i minneslund. ## Comment 10 Author: EwaKristina Jag har skrivit under för ett antal års sen att jag donerar mina organ till de som skulle tänkas behöva organ för att överleva,och till forskning.Kan min kropp,komma någon annan till gagn för att överleva,så känns det bra./Ewa ## Comment 11 Author: Helleh Måste kolla det där om barns donationer.. Men om tragedin är framme, så frågar väl läkaren iaf? Tänk om jag i chock säger nej & nekar en sjuk människa möjligheten till ett liv.. ## Comment 12 Author: Helleh Stod ingenstans att man inte får registrera sina barn. Man kan lämna in ny anmälan om man ändrar sig :) ## Comment 13 Author: melia Den här diskussionen har jag varit med i förut och jag skulle velat donera om jag visste att jag kunde gå vidare ändå, men så var det någon som sa att om man har någon kroppsdel kvar tex hjärtat som lever vidare i en annan person så kan inte själen gå över utan lever kvar pga organet som fortfarande lever.. och det lät ju inte så kul, jag vill ju att om jag eller någon i familjen dör så ska vi kunna gå över till andra sidan o inte vara fastbundna här... så jag vet inte vad jag ska tro, men så länge jag inte vet så törs jag inte säga ja till donation.. ## Comment 14 Author: [Borttaget] #13 För min del så är kroppen endast en bostad och ingenting annat. Jag tror att själen vandrar vidare och återföds och att kroppen lämnas när den rasar samman men det är ju min trosuppfattning. Av ren nyfikenhet undrar jag då även om du även skulle neka att ta mot någon annans organ eller om någon av dina barn skulle behöva ett organ för att överleva? ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag har oxå skrivit på organ donation. Bra om mina organ kan hjälpa nån annan att bli frisk. Jag tror oxå som #14 att själen vandrar vidare och att kroppen återföds. ## Comment 16 Author: melia Hellas Nej jag skulle ta emot och lika så mina barn, jag säger ju att jag skulle VILJA säga ja till donation men någon har sagt mig att då går inte min själ vidare utan blir fast här på jorden vilket vore fruktansvärt och jag svarade på den här tråden i förhoppning att något medium kanske "vet" hur det ligger till! ## Comment 17 Author: melia Jag tror också att själen återföds efter man gått över till andra sidan, jag tror att man väljer att återfödas när man vill göra det, när man helt enkelt behöver lära sig något nytt! ## Comment 18 Author: melia Det kändes som jag blev missförstådd så jag måste bara förklara mig igen, jag VILL alltså kunna ge mina organ till folk som behöver och säga JA till donation men jag vill också veta om min själ isåfall blir fast här på jorden och inte kan gå vidare. ## Comment 19 Author: [Borttaget] #16 Jag ställde inte frågan för att vara dum eller för att jag har några förutfattade meningar utan helt enkelt för att jag bara undrade, vissa religoner tar inte mot organ det är inte så ovanligt så frågan är inte direkt konstig, men jag är ledsen om du tog frågan på ett annat sätt, som jag skrev.... "Av ren nyfikenhet"........ Ordet är helt fritt så jag har största respekt för den rädsla som du uttrycker, jag har väldigt många vänner runtomkring mig som känner likadant, en osäkerhet över vad som händer med själen om ett organ tas bort ur den ursprungliga kroppen. Min älskade morfar tex. skulle aldrig ha donerat en kroppsdel lika lite som han skulle ha tagit mot någon annans hjärta, det gick helt stick i stäv med hans religon och trosuppfattning. ## Comment 20 Author: evawa #13  Den sitsen som du sitter i nu den har jag varit i.. Var med i en samtals grupp och jag har alltid känt att det varit ganska egoistiskt att inte skänka sina organ. Sen så fick jag höra samma som du har gjort. Vilket ledde till panik för min del och en hel del av tvekan,,men den tanken jag hade från början släppte aldrig mig..Så länge det känns bra, rätt och riktigt för dig då är det rätt... Kram ## Comment 21 Author: Daydreams Jag har valt att donera allt utom mitt hjärta. Skulle jag haft barn så skulle jag fyllt i donationskort för dom likadant. Om mitt barn skulle dö så tycker jag det vore en liten tröst i sorgen om ett annat barn kan få leva med hjälp av mitt barns organ. Sen måste ju barnen själva ta ställning i vuxen ålder till vad dom vill. ## Comment 22 Author: Karmatarerskanise Jag skulle vilja ge tillåtelse till att de får använda mina organ om jag skulle dö.. Men det känns som att jag dör om jag skriver på... Som att jag skriver på min egen död.' Men jag vill ju kunna hjälpa om jag skulle dö... knivigt-. ## Comment 23 Author: Farwuq Jag är för gammal och sliten för att mina organ ska duga åt någon annan. ## Comment 24 Author: Tara #23 Tror inte att din organ skulle vara utslitna, du har säkert några som skulle fungera:). Själv är jag för donation och har skrivit på för flera år sedan, sen tror jag själen lämnar kroppen strax innan man dör.Men det är ju min tro, men visst  vore det  bra för de anhöriga om alla tagit ställning till donation. Då är ju allt klart när man går över och ingen annan behöver bekymra sig om vad den avlidne ville./kram ## Comment 25 Author: lightseeker ok, jag dog och fick en ndu och vet att själen omedelbart lämnar kroppen när man dör, tex av att hjärtat slutar att slå. Vilket det faktiskt gör, när man tar ut det ur kroppen. Så det är inte jag orolig för, men det var en mycket intressant tankegång, som även väckte mitt intresse, återigen, för denna tråden. #23 farwuq, för gammal, nej, jag är inte så säker på det. Har du tänkt på att även hud kan användas, som transplantation till ett flertal olika sjukdomar, brännskada, osv. näthinnor, benmärg (som jag har förstått att det råder stor brist på, i synnerhet om man har en ovanlig blodtyp: mötte nämligen en indian som sökte efter benmärg, för att kunna överleva här i sverige. Men de har en annan blodtyp, som bara ursprungsbefolkningar har, så dom sökte med ljus och lykta efter benmärg åt henne, hon hade väntat ett helt år, katastrof) Det är bra att vi pratar om detta, det är viktiga tankegångar. ## Comment 26 Author: dilba #23 tex njurar kan man använda från organdonatorer som är tämligen gamla, bara de är friska. Jag skulle vilja förtydliga detta lite med barn och donation. I sverige har vi lagar som gör att det är barnens vårdnadshavare som bestämmer om detta fram till barnet är myndigt, skulle däremot en fjortonåring vända sig emot det så vore det oetiskt att säga ja för sitt barns räkning -men troligen inte olagligt. #11 Om du skulle hamna i den situationen att ditt barn eller någon annan anhörig blir aktuell för organdonation så kommer doktorerna att ta ett samtal med er, ni får en liten stund på er att fundera och sedan behövs svaret ganska snart. Även om personen som dödförklarats med hjälp av hjärndödsbegreppet har sagt ja till donation men de anhöriga är negativa till det så kommer det troligen inte att utföras. Har personen inte alls tagit ställning så är det de anhöriga som tar beslutet. Min mening är att om man ännu inte har bestämt sig så ska man inte anmäla något till donationsregistret, jag kommer inte ihåg om de har någon ruta för "jag vet inte". **Men det allra viktigaste är att man har pratat om sånt här i familjen, så att alla känner till och respekterar de andras önskningar.** ## Comment 27 Author: chapett För mig är det självklart att donera mina organ både till andra människor och till forskningen om jag skulle dö. Tror inte att det påverkar själens möjlighet att gå över till andra sidan. Är självklart blodgivare också! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 28 Author: Bybo En egofråga...hm...Min son har med födseln nersatt njurfunktion....OM det skulle bli fråga om donation? Är det nån som vet om jag eller annan släkting får ge honom en ev njure, eller måsta man stå på kö, och nån annan får den...huhuhu.... ## Comment 29 Author: [Borttaget] #28 Ni får ge honom en njure om det är så att den skulle passa, ofta tittar man först och främst på släktingars möjlighet till at donera tex. njure eftersom chansen är större att kroppen isnte stöter bort det organet. ## Comment 30 Author: Bybo Hellas ....Pjuh...tack...men man känner sig trots allt riktigt EGO!! ## Comment 31 Author: [Borttaget] Inget ego, det är väl meningen att man ska måna om sina egna i första hand, det handlar om överlevnad och man står sig själv närmast. Jag skulle kunna gå över eld för att se till att "mina" närmsta överlever det handlar om mänsklig överlevnad. Jag skäms inte ett dugg för att vilja se mina barn i första hand vid liv! Jag själv donerar inga organ till någon så länge jag lever förutom till mina barn och närmsta släkningar. /Hellas ## Comment 32 Author: Bybo Ah...tack för att du säger så, då känns det lite lättare.... ## Comment 33 Author: galdra Jag har skrivit på att donera alla organ utom mina ögon. Varför det:Jo ända sen jag var liten har jag haft problem med att se på kantiga och spetsiga saker.Jag får ont i just ögonen då.Mina ögon har blivit utstuckna någon gång i tidigare liv...Så denna gången vill jag ha ögonen kvar. Eftersom jag arbetar i vård och omsorg pratar vi rätt ofta om donation.Om valet är svårt,tänk på detta:Skulle jag tacka ja till en donation åt mig själv om jag behövde!Är så fallet kan man också ge ett eller flera organ för att rädda någon annan. ## Comment 34 Author: onatima Oj oj så många hjältar det finns! Men jag antar att i en sådan här diskussion deltar bara de som är villiga att donera sina organ, självklart! De som inte vill donera sina organ skulle ju framstå som egoistiska och dåliga medmänniskor, så därför blir det inga inlägg från dessa! ## Comment 35 Author: evawa \# 34 Hjältar?? jag själv känner mig precis inte som en hjälte iallafall!! Känner mig lite träffad av din ironi på grund av mitt eget uttalande. Se #20.. För att förtydliga mitt eget  fel att utrycka mig så menade jag att JAG känner mig egoistiskt om jag inte donerar...Jag personligen springer inte och dömmer ut och tycker dom som inte vill donera av olika skäl är dåliga människor..respekterar dom till fullo och det ska väl ligga åt bägge håll. Alla är välkomna att tycka till här vare sig dom donerar eller ej. Eva ## Comment 36 Author: storkenflyger Har själv varit sjuk så många år att jag inte tänkt på donation förän jag läste denna tråd Om jag vill eller inte är inget jag kan bestäma så rakt av här och nu Sen kan jag se det så att jag och kanske många fler som nu läst börjat fundera och då var det ju bra att tråden startades ## Comment 37 Author: melia #34 oj då, jag hoppas du inte ser mig som dålig och egoistisk människa för att jag inte bestämt mig ännu.. jag kan lova dig att jag absolut inte är en sån person. #35 jag tyckerinte det går att tolka ditt inlägg om att du tycker folk är egoistiska som inte donerar :) du svarade ju bara mig på mitt inlägg om att vara osäker! kram ## Comment 38 Author: Tara #34 Det handlar väl inte om att vara hjälte eller inte, utan många kanske känner en rädsla att donera sina organ eftersom man vet så lite om döden.Själv var jag oxå rädd att donera för jag ville ha alla mina organ kvar när jag lämnade in. Hur skulle jag då annars se ut se ut på andra sidan:) Ja det är inte lätt ska jag säga, utan det där är en mognadsprocess tror jag. Det är bara jag i min familj som donerar, de andra är tveksam men dom är hjältar på många andra sätt och det är Ni alla som inte donerar oxå./kram ## Comment 39 Author: SEViking Tänk vad många reservdelar det går runt här. SEV ## Comment 40 Author: storkenflyger #39 Allvarligt Så har du helt rätt ## Comment 41 Author: evawa #39 ja haha det var ett annat![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) sätt att se på saken. Med tanke på även annan sak så var jag och lämnade blod i morse. Det var första gången jag lämnade och trodde väl aldrig att jag skulle känna mig så pigg som jag blev då. Kändes som jag tappade 0,5 kg. Det är en sak som verkligen ger så mycket tillbaka. kram ## Comment 42 Author: onatima #34 Om du känner dig träffad eller inte är helt upp till dig. Men läs inläggen så förstår du vad jag menar. De som skriver är ju de som har tagit ställning, skrivit på papper osv osv, till och med för sina barn. Hur ska en som inte vill donera sina organ kunna ta plats i denna diskussion när de som ska donera sina organ redan har satt sin egen gloria på sig själva. Därav min ironi! #39 Nej, nej! Absolut inte. Det måste finnas plats för de som inte vill donera sina organ och även för de som ännu inte tagit ställning. Detta är ett beslut som måste tänkas noga igenom vad det innebär innan man sätter sitt signum på ett papper. Sen vill jag säga att organ är inte samma som blod. Blod är en färskvara. I blodet finns inga minnesceller som det finns i organen. Jag vill inte donera mina organ eftersom jag vill vara hel när jag träder över på andra sidan. Jag vill inte ha någon del av mig kvar levande här, eftersom min tro är att jag kommer få problem att gå vidare. Det har gjort forskning på detta som visar att många av de personer som fått organ har också fått en del av donatorn i sig. Detta har visat sig genom bla a nya intressen, nya åsikter, nya favoritmaträtter osv. Det har till och med bevisats att vissa organmottagare har haft minnen av dödsögonblicket av donatorn. En kvinna som hade fått ett hjärta av en man som omkom i en motorcykelolycka i New York, fick så starka minnen av detta att hon var tvungen uppsöka en psykiater och sedan besöka platsen där han omkom för att få ro i sin själ. Jag vill inte donera mina organ och jag vill inte ta emot något heller. Blod ger jag och tar emot, men inte organen. Detta är mitt ställningstagande ## Comment 43 Author: zeretki Jag vill absolut donera. Jag tror inte min fysiska kropp är av nytta för mig när jag dör. Jag vill heller inte bli hjärndöd, tror det är värre än vad man kan tänka sig... Men det är bara min åsikt. :) #42 Alla får ha sina åsikter. Såvitt jag kan ser är det ingen som uttryckt sig kritiskt mot någon som INTE vill donera. Hoppas heller ingen kritiserar DIG för att du inte vill donera. :) När det gäller barnens rättigheter är det en intressant fråga överhuvudtaget. HUr mycket har vi vuxna rätt att bestämma över våra barn, vad dom SKA, BÖR och MÅSTE göra? Kanske blir en helt ny tråd, vad vet jag. ;) ## Comment 44 Author: Tara Håller hell och fullt med dig Zeretki. Ja barns rättigheter är en intressant fråga, sedan beror det väl oxå på i vilket sammanhang det gäller. Det är en jätteknivig fråga:) ## Comment 45 Author: Glittervittra Hejsan jag läste en artikel i utan gräns..en tidning som Ramsbergsgården hade en gång i tiden...jag läste och har skrivit ner o sparat den på datorn..Lägger in den i min dagbok om nån vill läsa ;) Själv känner jag mig kluven till organdonation eftersom jag liksom ontaima hört så mycket..Läser lite också om "vad är ljuskropp" där det står lite om organ och vilken kropp den tillhör samt till vilken dimmension osv osv (har inte läst hela boken) så man undrar ju lite vad man ska tro och inte..så i dagsläget känner jag att jag inte skulle vilja ge bort nåt av mina...jag vet inte kramis ## Comment 46 Author: [Borttaget] #34, 42 Hej Onatima! Jag klarar ärligt talat inte av den typen av ironi som serveras av dig samt även generalliseras så att jag känner mig påhoppad! Jag är donator och vill inte ingå i den kategorin som Du har placerat mig i och som är allt annat än smickrande. Jag är varken gudalik eller hjälte. Jag för min del kan prata för mig själv och jag betackar mig för att få ett språkrör som hittar på sådant som jag inte kan stå för. Jag uppskattar ärlighet och försöker att vara rak själv vilket innebär att tycker jag något så kan jag tala för mig själv, det är inga problem. Jag respekterar olika åsikter och tycker det är viktigt att alla kan komma till tals. Jag högaktar de som inte vill donera eller de som är osäkra och jag är genuint intresserad av att höra varför. **#34  "Men jag antar att i en sådan här diskussion deltar bara de som är villiga att donera sina organ, självklart!" **SV: Anledning till att inte så många icke donatörer inte skrivit i tråden kan ju faktiskt bero på att det inte finns så många sådana i detta forum!!!!! **#34, 42 Hjälte/Gloria frågan: ![Oskyldig](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-innocent.gif)** Om JAG anser mig vara hjälte eller nästintill gudomlig så kan JAG prata för mig själv, du behöver inte hjälpa till med detta genom ironiska uttalanden. Det är ren lögn att jag skulle ha upphöjt mig till detta! **#34 Egostiska och dåliga medmänniskor: **JAG vill inte att du skriver eller gör antaganden om vad jag tycker om de som inte vill donera sina organ, det kan jag göra själv. Det är ren lögn, jag tycker inte alls så! ## Comment 47 Author: Bybo Ska bara klargöra..att jag inte alls har tagit ställning än....:-/ ## Comment 48 Author: galdra James van Praagh har i sina program hälsat från döda anhöriga att jag är hel nu.....då har dom menat att alla "kroppsdelar" är på plats. Hur många människor som helst går omkring med reservdelar i kroppen.T ex konstgjorda höfter och knän.Alla som blivit amputerade pga sjukdom eller olyckor...Har ofta proteser som hjälpmedel,Hjärtan och lungor och lever osv.då tycker jag att det är värre med genmanipulation och att få organ från djur tex gris. Min personliga åsikt är i så fall hellre organ från människa.Och jag klankar inte ner på nån som inte vill ge organ-det är personligt.Barnen däremot måste få en ärlig chans till ett liv med livskvalite.Jag är inte så säker på att föräldrar alltid kan ta rätt beslut i den frågan....Men då kan läkarens ord väga tyngst.... ## Comment 49 Author: Tara #45 Det var mycket intressant läsning du lagt in i din dagbok/tack ## Comment 50 Author: [Borttaget] På något sätt så är nog Donationsfrågan egentligen en djupare fråga och jag tror att det är det som gäckar oss! Jag skulle tro att många utav de som inte vill Donera även säger nej till Kremering osv. _(inte alla förstås men de personer som jag känner) _**Vad händer egentligen efter jordelivet? **(Jag startar nog en ny tråd) Jag tror: \- Problemet är ju inte ATT Donera! _Det vill säkert alla i grund och botten _\- Problemet är VAD HÄNDER om man Donerar Därav olika uppfattningar Min egna är ju rätt simpel, jag byter bostad när den jag har ramlat ihop och inte kan renoveras! ![Glad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-smile.gif) ## Comment 51 Author: lightseeker det här var en trevlig och intressant diskussion från början, men nu tycker jag att den har spårat ut i form av avsaknad av respekt, sk¤t tycker jag ## Comment 52 Author: [Borttaget] Jag håller med dig Lightseeker det är trist att det spårat ur och jag vet att jag själv bär en del skuld till det och lite dåligt samvete har jag ju förstås. ## Comment 53 Author: evawa Inga problem för min del ang, trådens ur spårning...ha ingen skuld eller dåligt sammvete..Sånt är bara så jobbigt att bära...Ska bli spännande att följa nästa tråd...Tack och kram till alla ni som deltagit så här långt. ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) Alla tycker och tänker olika det är ju sånt som gör samtalen spännande och väldigt givande. Kram  Eva ## Comment 54 Author: galdra Jag håller med #53.Att vi har olika åsikter och det respekteras ingen ska behöva ha dåligt samvete för det man känner och tycker..Avsaknad av respekt tycker inte jag i alla fall.Kram/Galdra ## Comment 55 Author: Bybo På tal om kremering eller ej, har jag alltid sagt att jag vill bli nergrävd hahaha...Bara för att dem ska kunna hitta benrester sen...Ja, jag vet...dåligt!!! ;-) ## Comment 56 Author: AnneN Jag donerar mer än gärna mina organ efter jag avlidit, men dock ej ögon och hjärna. Vet inte riktigt varför men jag känner stark motvilja mot att donera just dessa. ## Comment 57 Author: [Borttaget] \# 55 Jag kan inte låta bli!!!! Bybo - Du är fär rolig "fniss" ## Comment 58 Author: evawa #55 oj, va du e go!! alla har vi  ju olika smak vad beträffar minnes saker..![Penga mun](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-money-mouth.gif) #56 tycker du gör rätt som lyssnar på din motvilja.Det är din kropp och den bestämmer du om. Jag har själv en motvilja, jag donerar inte IDAG ? till forskning. Känner en sådan rädsla att det ska bli bisarra saker i framtiden. Det är ju det som är så bra, att rätten att ändra sitt beslut kan ingen ta ifrån en.. Eva ## Comment 59 Author: Bybo \*ler\* Jag ÄR inte makaber...Bara så att jag själv alltid varit sååå intresserad av historia och aerkologi.....;-) ## Comment 60 Author: CharlotteRubin #34 Tråkigt att du låter så arg med ditt första inlägg! Jag ser ingen annan som kritiserar nåns åsikt utom du faktiskt... ja håller me lighsteeker tråkigt att tråden spårar ur att man inte kan diskutera utan att vara ilsken ## Comment 61 Author: inas Det här är en fråga jag har haft jättesvårt med. Till slut har jag bestämt mig för att bli donator. Dels hade jag tankar kring just det här att...går jag vidare själv om jag inte är "hel", samtidigt så känner jag att skulle det handla om min dotter skulle jag inte tveka en sekund att få donation, men i andra andetaget om det skulle handla om mig själv tänker jag...då är det inte meningen att jag ska vara kvar här och då är donationen inte lika viktig. JÄTTESVÅRT. Däremot måste man respektera båda sidorna, vi har våra tankar och det man utsätter sig för ska kännas bra. Tror vi får till oss det som är meningen. ## Comment 62 Author: onatima Eftersom jag blev ganska utskälld här över mina kommentarer om inläggen i denna tråd vill jag klargöra varför jag reagerade som jag gjorde. Enlig den som startade tråden skulle detta vara en diskussion om hur man tänker om detta ämne, nackdelar, fördelar, farhågor osv. Men nu blev detta istället en slags uppvisning i hur många som är donatorer. Det var nog inte detta som var meningen, utan en diskussion förutsättningslöst oavsett om vi har skrivit på papper eller inte. Här är ett inlägg från Hellas: **#34  "Men jag antar att i en sådan här diskussion deltar bara de som är villiga att donera sina organ, självklart!" **SV: Anledning till att inte så många icke donatörer inte skrivit i tråden kan ju faktiskt bero på att det inte finns så många sådana i detta forum!!!!! Här är mitt svar till Hellas:  När jag skrev dessa inlägg var antalet inlägg uppe i ungefär 39. Vi är nästan 700 medlemmar här på sajten, så jag tror faktiskt att utav dessa 700 - 39 = 611, här finns ganska många som inte donerar.  Vad jag vill ha sagt med detta är att läsa igenom tråden noggrannt och svara på rätt frågor istället för att framhålla sig själv. Här fick faktiskt inte de som är mot donation en ärlig chans att diskutera frågan. ## Comment 63 Author: zeretki #62 Ja, men framhålla sig själv?? Om man nu VILL donera, är det fel att skriva det då? :) Jag tycker inte att någon här i denna tråd har kritiserat dom som inte vill donera. Så din kommentar var kanske lite överkänslig, till att börja med? :) Jag kan förstå om du INTE vill, jag kan förstå alla som inte vill donera. Och att vi diskuterar detta, det kan vi absolut göra. Men att du börjar med att säga: alla som vill donera och skriver det här, bara gör det för att vara goda hjältar. Det är väl lite överkänsligt, eller hur man nu ska säga det? :) Jag för min del hoppas på en bra diskussion, med sakliga och respektfulla inlägg. :) Jag hade inga frågor, alltså skrev jag inga såna. Jag ville bara säga att JAG vill donera och tror att själen går vidare ändå. :) Den ärliga chans som du talar om, den får man ta själv, det är inget som serveras på fat. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) Alla har samma chans att skriva det dom vill, så länge man inte skriver alltför personliga påhopp. Ungefär som Viking sa i en annan tråd, att man kanske ska utgå ifrån att folk är goda och inte kommer att hoppa på en för att man har en annan åsikt. :) Ännu en gång, alla som ITNE vill donera, skriv och känn att ni kan stå för er åsikt! :D ## Comment 64 Author: onatima #63 Jo, men tråden handlade inte om vilka som skulle donera eller inte, tråden handlade om tankarna kring detta. Tankarna och funderingarna kom i skymundan här! Vi kunde ju lika gärna ha en omröstning om för eller emot organdonation, men nu var så inte fallet. Visst förstår du hur jag menar! ## Comment 65 Author: Elisabeth-J Tråden handlar om tankar kring donation vilket innebär att man skriver sin åsikt vilket då också många gånger innehåller om man vill eller inte vill donera. Om man vill eller inte är upp till var och en och det respekteras oavsett vad man tycker och vill. Det är ingen som tycker negativt om en person som inte vill donera. Jag själv är för donation för att jag anser att om jag kan ge något som kan hjälpa en annan person så vill jag göra det. Om jag själv behöver ett organbyte för att kunna överleva så är jag enormt tacksam för det. Min morbror gjorde en levertransplantation för ett par år sedan. Innan var han väldigt dålig och för varje dag som gick blev han sämre och sämre. Till slut fanns det en passande donator och vilken glädje det blev att se honom full av liv igen. Det är mina tankar och min åsikt kring donation. ## Comment 66 Author: zeretki #64 Nej, jag förstår faktiskt inte hur du menar. Det är därför jag måste fråga. :) Jag ser bara att folk skriver sina åsikter, som du väl vill? Att vissa är för donation och skriver sina tankar. Dom som inte vill donera har ju skrivit några inlägg och varför dom inte är fler är egentligen inte mitt fel eller mitt ansvar. ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif)  Jag förstår att du vill ha en diskussion men ditt första inlägg kan nog vara mer provocerande och såra i onödan istället för att skapa en debatt om själva ämnet. ;) För som du ser här, så diskuterar vi ju nu nåt annat än ämnet... ![Flört](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-wink.gif) ## Comment 67 Author: dilba Jag har en "proffessionell" syn på organdonation såväl som min personliga. Jag arbetar med de människor som kan tänkas bli aktuella som organdonatorer, iochmed att jag arbetar med neurokirurgi. Jag tänkte att jag skulle ge er alla lite fakta som kan hjälpa disskussionen på traven...kanske väcka ett eller annat etiskt dilemma... Endast om någon dör genom hjärndöd kan man bli aktuell för att donera sina organ...så en hjärna kan aldrig doneras till någon som behöver en ny ;) Dessutom måste personen befinna sig i respiratorvård när alla funktioner i hjärnan stängs ner...annars hinner de andra organen också dö, och börja brytas ner. Hjärndöd är något som uppstår om cirkulationen totalt stryps till **hela** hjärnan tex genom skador från en bilolycka eller hjärnblödning. Dödförklaring genom hjärndödsbegreppet sker efter noggrann diagnostik som dubbelkollas och de utförs alltid av en överläkare med **lång erfarenhet.** De allra flesta människor dör via det mer traditionella begreppet hjärtdöd, och är därmed inte aktuella för donation. Som ni förstår är det VÄLDIGT få av oss som någonsin kommer att bli aktuella för donation. Jag måste säga att jag blir mycket illa berörd av att bli anklagad för att ha tagit på mig helgongloria genom att tala om att jag är positiv till organdonation, jag är inget helgon! Jag är snarare mycket egoistisk, eftersom jag hoppas att om ett av mina tre barn får ett obotlig hjärtfel, en leversjukdom, cystnjure eller någon annan galen sjukdom så ska där finnas ett annat barn som anmälts för donation och som råkar ut för något tragiskt och dör genom hjärndöd......jag vill så desperat ha mina barn kvar i livet att jag kanske tom skulle hoppas på att ett annat barn skulle vara med om en olycka. Det tycker jag inte låter helgonlikt alls!!! De människor jag träffat som i sorg och förtvivlan tvingats ta beslutet om att deras kära ska ge bort sina organ  till någon annan har faktiskt mitt i allt ihop kännt glädje i det beslutet, säkert finns det undantag men de flesta verkar känna så. Jag kan inte se det på något annat sätt än att det är de som lever kvar som ska klara av detta faktum...på andra sidan som vi egentligen vet mycket lite om så tror jag inte att man behöver några organ. Men vill man inte så vill man inte och även i vården där man desperat vill ha fatt på organ så respekteras den motviljan totalt! Långt blev det men detta är ett ämne jag verkligen berörs av... ## Comment 68 Author: AnneN Sedan kan man väl även välja om man vill donera organ till andra som behöver nya organ eller om man vill donera dom till forskning? ## Comment 69 Author: annemarili _Hej! Det finns lika många som säger nej till donation av organ som de som säger ja till donation inom vården som de som inte arbetar inom vården. Det finns inget facit, inget rätt eller fel. Det är ett val som vi själva eller i värsta fall våra anhöriga får ta. Har först inte tänkt skriva något alls i denna tråd men kände bara att jag måste få dela med mig av mina tankar. Jag är sjuksköterska och arbetat inom både intensivvård som akutvården. Har många års erfarenhet av organdonationer, dödsfall, anhörigstöd osv. Själv kan jag inte tänka mig att donera organ, för mig är jag död när mitt hjärta slutar slå. Om det då går att ta organ, då är det ok men inte förräns hjärtat slutat slå. Men jag vet ju inte vilket beslut jag skulle ta om jag stod i den situationen att välja att donera eller inte. Jag tycker att det varken är egoistiskt eller själviskt vilket beslut man än tar. Vi måste alla utgå från våra egna känslor. Så för mig är en diskussion mera intressant ang detta när man ska förklaras död än vilka som är för- eller emot. Kram Anne Mari_ ## Comment 70 Author: dilba Absolut biobio...man kan välja syfte med donationen... ## Comment 71 Author: dilba #69, ojj....du får absolut inte ta detta som kritik eller som att jag inte respekterar din åsikt...men oj vad förvånad jag blev att du som sjuksköterska har den synen på dödsbegreppet, förvisso så var det ju heta debatter innan hjärndödsbegreppet infördes i juridiken men jag trodde de flesta inom vården hade accepterat det fullt ut numer. Kanske att ni bara tystnat för att slippa dumma komentarer... Tack för att du upplyste mig får jag väl helt enkelt säga. Det är alltid välgörande med en sån ahaupplevelse. ## Comment 72 Author: annemarili Hej! Detta var anledningen till att jag inte velat skriva tidigare, alltså att det man skriver kritiseras. Men ok, jag ska besvara detta och sen tackar jag för mig. Det är inget förvånansvärt alls med att jag har den inställningen som sjuksköterska. I mitt arbete arbetar jag professionellt, vet exakt vad som gäller. Det är ju lika dumt som att jag skulle fråga dig om hoppsan jobbar du i vården och håller på med andlighet/medialitet. Självklart har alla accepterat det, men det innebär inte att man behöver ha samma inställning till döden. Huvudsaken är att man gör sitt arbete och det med värdighet både vad gäller patienter och anhöriga. Vadå tystnat för att slippa dumma kommentarer?! Det är ingen som tystnat. Trist att det inte går att skriva om vad man tycker och tänker utan att bli påhoppad. Det du skriver är inte ok, du ifrågasätter de som inte tycker som du. Jag hoppas det blir en bättre stämning härinne på sajten! För det behövs. Anne Mari ## Comment 73 Author: dilba Nej jag hoppade inte alls på dig...jag tackade dig för att du delade med dig! Men ok väljer du att ta det så så vet inte jag hur man ska kunna skriva utan att folk känner sig påhoppade... ## Comment 74 Author: melia #72 jag såg inte alls dilbas inlägg som något påhopp, tror absolut inte hon menade nåt illa! ## Comment 75 Author: Elisabeth-J #72 Jag kan inte heller se att det har varit något påhopp eller att dilba har menat dig illa någonstans annemarili. Vad är det du syftar på som dilba har skrivit som ett påhopp? Jag försöker att läsa noga och se efter om det finns något negativt riktat mot dig men jag hittar inget. Jag ser inte heller att det du har skrivit har kritiserats. ## Comment 76 Author: dilba Tack #74 och #75...jag började undra om jag var knäpp...jag menade verkligen att det var en aha-upplevelse och inget annat! Jag har tills nu upplevt det som att just den debatten som #69 önskar hade tystnat för länge sedan. ## Comment 77 Author: Pomperipossa Om det finns möjlighet vill jag gärna donera mina organ så att en annan människa får nytta av dom. Tyvärr så har jag varit sjuk så pass länge att det duger nog bara till forskning. Både jag och dottern har redan varit med i en del medicinska forskningsstudier. Förhoppningsvis kan de få veta mer om min sjukdom efter min död och på så sätt hjälpa någon annan. Helgon? Nja, skulle jag inte vilja påstå men jag vill inte att någon annan ska behöva ha samma helvete som mig om jag kan avhjälpa det. ## Comment 78 Author: dilba Eftersom #72 tyckte  i sitt tidigare inlägg att det vi borde diskutera egentligen var huruvida man är död eller inte när hjärndöd inträder så ska jag faktiskt ta och framföra min åsikt om detta. Jag anser människan vara död när hjärnan dör pga följande:   ¤ Hjärndöd är något som enbart kan uppstå pga vår långt utvecklade intensivvård, hade den moderna respiratorn inte funnits skulle dessa personer som drabbas dött genom att hjärtat stannat inom några minuter. Hjärtat har ett eget retningssystem men kan inte fungera utan att hjärnstammen är med och styr.   ¤ För mig sitter männniskans högre funktioner i hjärnan inte i hjärtat , jag anser också faktiskt att känslor är kemiska reaktioner i hjärnan. För mig är hjärtat bara en pump, förvisso livsviktig men trots allt bara en pump.  ¤Innan hjärndödsbegreppet infördes låg de som diagnostiserats med hjärndöd kvar i sin respirator tills dess att respiratorn inte kunde få kroppens maskineri att ticka runt längre, först när hjärtat stannade så förklarades man död. Jag tänker inte ge mig in i att beskriva hur denna tid var för anhöriga eller hur ovärdigt detta var för den som jag anser den döde, ni får använda er fantasi.  ¤ Egentligen kanske begreppet hjärtdöd borde ifrågasättas mer... hjärtat går ju att få igång efter det att det stannat, alltså kan man återuppväcka denna person, ordet död borde vara något oåterkalleligt. ¤ Efter att ha sett så många hjärndöda i respirator som jag har gjort så kan jag mena att´jag är helt säker på att själen lämnat kroppen, själen går inte att lura med en respirator. Nåja..jag tycker att det vore jätte intressant om vi fick fart på den här tråden igen med lite åsikter som strider mot mina. ## Comment 79 Author: Perla \# 78 Hur är det, räknar man dem som ligger i koma som hjärndöda? (För de är väl också kopplade till en respirator?) Jag frågar därför att man inbland kan läsa om människor som legat i koma under ett långt antal år plötsligt vaknar upp igen. ## Comment 80 Author: Helleh De mäter hjärnaktiviteten, vågorna. En hjärndöd har väl ingen aktivitet eller nästintill ingen. Folk som ligger i koma & som vaknar upp är inte hjärndöda. Man kan ju dessvärre inte kurera en död hjärna :( ## Comment 81 Author: dilba #79 Ligger man i koma finns fortfarande blodförsörjning till hjärnan. Vid hjärndöd finns ingen blodförsörjning alls till någon del av hjärnan. Alla som ligger i koma behöver inte ligga i respirator utan kan andas själva. \# 80 en hjärndöd har ingen aktivitet i hjärnan alls, finns det minsta lilla aktivitet så fortsätter man att intensivvårda. Det går att undersöka hjärnans funktion på flera sätt, dels genom att mäta hjärnvågor så klart sk EEG men  vid hjärndödsdiagnostik så används främst en klinisk undersökning som heter just hjärndödsdiagnostik som går ut på att man kontrollerar kroppens reaktioner på olika stimuli. (ett exempel är pupillerna som man lyser i med lampa, ingen av pupillerna kommer då att reagera.) Man gör också en fyrkärlsangiografi, det är en kärlröntgen som undersöker om det finns blodcirkulation i de fyra stora  blodkärlen som försörjer hjärnan, är det totalt stillestånd i dessa fyra kärl så finns det inte en enda hjärncell som överlever. Enligt lag ska diagnostiken göras två gånger med två timmars mellanrum, detta är ju naturligtvis för att det inte ska kunna begås några misstag. Vad roligt att ni visar intresse för detta tjejer, hoppas att ni är nöjda med svaren. ## Comment 82 Author: Perla \# 81 Tack för att du tog dig tid att svara och förklara hur det ligger till och går till att kontrollera hjärnaktiviteten. :) ## Comment 83 Author: YvonneW Jag är en av dem som känner mig lite osäker på när man egentligen skall kallas död. Är det när hjärnan är död enligt maskinerna eller är det när hjärtat slutat slå och andningen upphört? Jag känner inte riktigt att jag litar på maskiner, är rädd att dom kan gå sönder och visa fel. Vet att vi i Sverige idag har erkänt begreppet hjärndöd efter mycket diskuterande och om och men. Fast orsaken är ju att om man är hjärndöd så är det tillåtet att ta organ för transplantation. Och, hm, jag tycker det känns ruskigt över huvud taget att tänka på döden. På något sätt är det som med mycket annat - det är sådant som händer andra men inte en själv! Man ryggar inför tanken, åtminstone jag. Tycker därför att det känns mer betryggande just för mig att välja att bli dödförklarad först när hjärtat stannat och andningen upphört. Sedan skall ju en läkare kontrollera så att andra tecken också uppstått på kroppen, såsom likfläckar och likstelhet. Men då är det för sent att donera organ.  Sedan har jag också både läst och sett tv-program om sådana som fått organ transplanterade och plötsligt upptäckt en sida av sig själva som dom inte haft tidigare, t ex ett plötsligt intresse för något. Så har det visat sig att donatorn haft just detta intresse. Det är en fascinerande men samtidigt lite skrämmande tanke. Men om vi kan känna av energier i ett förmål, t ex en ring (psykometri) så ligger det ju ännu närmare till hands att man känner av energier från ett donerat organ. Jag tycker att den här tråden som evawa startade gör att man får tänka till i en viktig fråga. Det är inte så enkelt som ett ja eller nej. Det är sant som SE Viking säger, att det handlar om "reservdelar". Idag finns väldigt många andra reservdelar än organiska. Tänker här på höft- och knäledsproteser som exempel. Forskning pågår för att ersätta så mycket som möjligt med icke-organiskt material, till och med hjärtan är på gång nu.  Med hopp om en framtid utan detta dilemma; alltså donera sina organ eller inte. Kramisar/Yvonne ## Comment 84 Author: dilba Tack yvonne för ditt eftertänksamma inlägg...jag ska ta mig tid att läsa det igen under helgen och försöka bemöta det du skrivit. ## Comment 85 Author: Tuva-Lena Har undvikit den här tråden av den anledningen att jag inte kan ta ställning i en sån svår fråga. Och efter kampanjer som gått ut både i press och media om vad som är "rätt" eller "norm" i donationsfrågan, blir det än svårare för den grupp jag tillhör. Det var också det som onatima berörde i sitt första inlägg. ( De som är tveksamma undviker tråden. ) Inte konstigt alls, för vem vill avvika ifrån en "norm"? Och vem vill framstå som "den som inte vill rädda livet på en människa genom att donera sina organ"? Men frågan är mer komplex än så, något som många av oss som inte tagit ställning än ständigt brottas med. ## Comment 86 Author: zeretki #85 Jag hoppas verkligen att dom som INTE vill donera känner sig starka i sitt val och inte ändrar sig. Det vore hemskt om man gjorde ett så viktigt val för att någon annan ville det. :( Nånstans känner jag en vilja att lära folk att stå för sina åsikter och tro på sig själva. Då skulle man kanske inte få dåligt samvete för att man själv vill något som alla andra inte vill. Speciellt när det gäller så komplicerade frågor som denna. Liv och död, det är något som vi alla måste ta ställning till. Hur vi vill leva och hur vi vill dö (fast det kanske vi inte har så mycket kontroll över?). ## Comment 87 Author: YvonneW #86 _Någonstans känner jag en vilja att lära folk att stå för sina åsikter..._ Det går inte kära Zeretki, man kan inte LÄRA folk hur dom skall vara, tycka, tänka. Man kan inte förändra andra, bara sig själv. Du förstår, det är oerhört viktigt att varje individ vrider och vänder på olika frågeställningar och SJÄLV tar ett beslut i olika frågor. ## Comment 88 Author: zeretki #87 Jag kanske är oklar, men det var precis det jag menade. ;) Men jag tror man kan hjälpa folk att förändra sig själva till exempel genom terapi och liknande. ## Comment 89 Author: YvonneW #88 Jag förstår din vilja att hjälpa Zeretki, men jag tror att det bästa är om den som känner behov av hjälp och råd själv söker den. ## Comment 90 Author: MariaJ #87, 88 Jag tror också det kan vara viktigt att lära sig att tro på sig själv och våga gå in och bryta gamla mönster. Om man bara vågar lita på sig själv och sina egna omdöme, så våga man lita på sina egna val och blir starkare som individ. Man kan ju inte förändra något, om man inte vet hur jag ska eller kan förändra det. Att vara en medmänniska och att hjälpa, är det underbaraste man kan göra, tycker jag i alla fall. ///  Vänligen MariaJ:- ## Comment 91 Author: YvonneW #69 och 72. Jag tycker att det du skrivit var väldigt bra annemarili. Tack för att du delade med sig av dina innersta tankar! Kram Yvonne ## Comment 92 Author: auhelhetsterapi Hej!Jag tycker också att det var väldigt bra skrivet av dig Annemarili!Tack för att du delade med dig!Kram Anna![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) ## Comment 93 Author: Tuva-Lena #86 Om du visste vilken oerhörd genomslagskraft en kampanj i detta ämne har, i synnerhet när det är statliga institutioner som genomför den. Jag arbetar med marknadsföring/reklam och har genom det lärt mig vilka "fallgropar" en skicklig marknadsförare använder sig utav. Den mest effektiva är att vädja till en människas samvete, garanterat. Ingen samhällsmedborgare vill bli anklagad för att sakna samvete - vilket är syftet med en sån kampanj -  eller känna sig avvikande, och av ren diplomati kan det därför vara bäst att hålla en låg profil när ämnen av den här kalibern diskuteras - om man har en "avvikande" uppfattning. Jag tror inte att du behöver ta på dig ansvaret för att "lära" människor att anamma det synsätt du har vad det gäller att stå för sina åsikter. Det kan ju faktiskt förhålla sig på det sättet, att vissa ämnen som man vet berör och kan orsaka upprörda känslor, avstår man från att diskutera eller vidareutveckla - av ren hänsyn. Och, vi är alla olika och vi har alla olika tillvägagångssätt att bemöta sådana frågeställningar. Självklart. :) ## Comment 94 Author: Pomperipossa Jag tycker inte det hela är så svårt ändå.... Jag är av den åsikten att om man är beredd att ta emot så ska man också vara beredd att ge..... ## Comment 95 Author: dilba Jag tycker inte att man ska vara rädd för att säga NEJ! Om det är ens innersta vilja så ska det självklart vara så. En fjärdedel av svenska befolkningen är negativa till organdonation så jag kan inte tycka att det är att avvika från normen. (enligt undersökningar) Däremot så har kampanjen från statligt håll varit framgångsrik just genom att den spridit information och visat för allmänheten att det är viktigt att ta ställning. Dessutom vet man ju sedan länge att information så att säga är ett bra botemedel mot rädsla, oavsett om det gäller organdonation, främlingfientlighet eller andra stora ämnen. Jag ger isåfall svenska staten plus i kanten för att de försöker informera och utbilda istället för att tvinga,  det vore hemskt om det kom lagstiftning om att man måste donera... Kamanjen som drivits i sverige är enligt min mening iallafall inte osmaklig på det sätt man ser i USA. Där ordnas friidrottstävlingar där de som mottagit organ tävlar och visar upp sig för folk -SE SÅ FRISKA VI ÄR NU. Om man av tex religiösa eller andra personliga skäl inte vill ge bort sina organ så ska man ABSOLUT säga nej, men jag tycker personligen att man då också ska avböja att få organ av samma skäl. (Jag kan där hänvisa till tex Jehovas vittnen som absolut inte tar emot ens blodtransfusioner, detta är väl känt och accepterat av svenska sjukvården.) Jag tror att jag redan klart och tydligt visat min ståndpunkt om organdonation men jag hoppas att alla som inte har samma mening som  jag genom detta inlägg känner sig inbjudna till att delta i diskussionen, och att jag visat att i vart fall jag är intresserad av att höra ert resonemang bakom beslutet eller varför ni inte bestämt er. Pomperipossa: jag kan iofs hålla med dig, men jag tror att många brottas med djupare etiska eller kanske religiösa dilemman än givande och tagande. Men som jag sagt tidigare så tycker jag också att det är bra att ställa sig den frågan. Väl mött ## Comment 96 Author: dilba #83 Det är inte riktigt sant att det var för att kunna ta organ som begreppet hjärndöd infördes, det har faktiskt en (enligt mig) djupare bakomliggande mening och föranleddes av ett annat etiskt dilemma! ## Comment 97 Author: melia #94 #95 Jag är beredd att ta emot både till mig och mina barn, men jag vet ännu inte om jag eller mina barn kommer donera. ## Comment 98 Author: Perla \# 96 ..och (enligt dig) vad handlade det då egentligen om? ## Comment 99 Author: dilba #96 Det handlade  om att kroppar utan möjlighet till fortsatt liv, helt krasst kroppar utan hjärna hölls vid "liv" med hjälp av maskiner på ett ovärdigt sätt. Det handlade om anhöriga som tvingades utstå ännu mer lidande då de fick veta att deras kära aldrig skulle kunna vakna upp och hålla deras hand trots att man tydligt kunde se och känna att hjärtat slog och huden hade frisk färg tack vare respiratorvården. Det handlade om att hur gärna man än velat rädda liv så skulle denna kropp inom dagar eller veckor sluta fungera för att  jordens naturliga process att bryta ned döda organismer redan börjat. Det handlade om att anhöriga som drog ut kontakten till respiratorn för att låta sin älskade somna med lite värdighet gjorde sig skyldiga till mord. Jag kan inte skriva  mer tydligt än så varför hjärndödsbegreppet behövs utan att använda allt för mycket medicinskt språk och jag vill anknyta igen till ett  av mina tidigare inlägg -hjärndöd kan endast uppstå i en respirator. Att vi blivit så duktiga på att vårda och rädda liv har ändå någonstans skapat nya problem. För mig är är det detta debatten om dödsbegreppet då på tiden handlade om, frågan om donation kom först senare. ## Comment 100 Author: lightseeker Åh, dilba, vilket informativt inlägg. Jag tycker om att få mycket information, för att kunna se saker och ting ur olika synvinklar. Min 11-åring är alltså för donation och har sett till att förse både henne och mig med donationskort, från apoteket. Jag tror visst och bestämt att det är media-informationen som också når ut till barnen. Men mest av allt så blev vi påverkade av en läger-kamrat förra sommaren, som hade väntat på frisk benmärg i 5 månader. Och skulle dom inte hitta en donator, inom den snaraste tiden, så skulle hon dö och lämna flera minderåriga barn föräldralösa. Det är när problemen kommer riktigt nära en, som börjar förstå och inse att detta handlar om människor, som inte har mycket annat val. Jag tycker inte heller att man bör förakta någon som inte delar ens egen åsikt. Ibland hänger vi upp oss för mycket vid rätt och fel, istället för att se att det är bara olika för oss människor. ## Comment 101 Author: annemarili Hej! Jag har några länka här till er som vill läsa mera om dödsbegreppet hjärndöd. Ju mera fakta man har ju lättare är det att ta beslut. Alla medicinska åtgärder måste avslutas inom 24 timmar när man har dödförklarat patienten. Om inte extrema skäl anger annat som t.ex att hålla en kvinna vid liv för att rädda fostret/barnet. Så med hjälp av medicinska åtgärder, infusioner, läkemedel så kan en hjärndöds kropp hållas vid liv en längre tid. Debattartiklar om begreppet hjärndöd: [http://www.alba.nu/Alba5\_98/grazon.html](http://www.alba.nu/Alba5_98/grazon.html) [http://www.alba.nu/Alba5\_98/liv.html](http://www.alba.nu/Alba5_98/liv.html) Socialstyrelsen ang begreppet hjärndöd: [http://www.sos.se/sos/laginfo/hjarndod.htm](http://www.sos.se/sos/laginfo/hjarndod.htm) Artikel från  tidskriften Riskronden nr 3, utgiven av Socialstyrelsen [http://www.sos.se/fulltext/48/2002-48-3/2002-48-3.pdf](http://www.sos.se/fulltext/48/2002-48-3/2002-48-3.pdf) Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om kriterier för bestämmande av människans död; [http://www.sos.se/sosfs/2005\_10/2005\_10.htm](http://www.sos.se/sosfs/2005_10/2005_10.htm) Allt är föränderligt, det som var rätt idag kan vara fel om 10 år. Kramar och önskar er alla en riktigt härlig vecka! Anne Mari ## Comment 102 Author: Eldvargen Jag antar att även begreppen död och hjärndöd kan ha olika meningar. För mig vill jag, att när jag inte kan kommunicera vad jag vill till omvärlden, då vill jag dö. ## Comment 103 Author: dilba #101, naturligtvis är allt föränderligt, det har du helt rätt i. Om forskningen så småningom skulle kunna få hjärnceller att återväxa till en ny helt frisk hjärna efter en total ischemi så ska jag självklart förändra min uppfattning om begreppet hjärndöd. Då skulle man dock komma i nya dilemman....är det samma person för att kroppen är densamma eller är det en ny person för att det är en ny hjärna....det är en kittlande tanke tycker jag. #100 Jag håller helt med dig att man ska ha mycket information innan man fattar beslut, vad det än gäller och åt vilket håll man än lutar. Fakta hjälper en att ta ställning. #97 Kan du inte vidareutveckla ditt resonemang lite, det skulle vara spännande att höra varför du inte bestämt dig. ## Comment 104 Author: Helleh #83   För mig innebär död hjärn & hjärtdöd.Det behöver inte vara båda samtidigt, det räcker med att hjärnan är död, för ingen kan leva utan hjärna eller hjärta...  Alla har sina åsikter & känslor kring organdonation. Jag kunde för några år sen inte tänka mig att donera mitt hjärta, för där fanns alla jag älskade, enligt min resonering då.   Jag tror inte jag skulle ha problem att gå vidare efter döden om jag donerat organ till någon behövande. Tvärtom :) ## Comment 105 Author: Elisabeth-J För 7 år sen hände en tragisk händelse med min systers man, han var endast 29 år och råkade ut för en obehaglig olycka, när han hittades så fanns det inget liv i honom. När ambulansen kom till platsen så satte dom in återupplivning och han fick puls. Eftersom han hade varit död en längre tid så fanns det ingen hjärnaktivitet och föklarades hjärndöd efter flera undersökningar. Hans hjärta slog pga rspiratorn så beslutet blev att stänga av. Min syster sa efteråt att valet kändes mer rätt för han skulle inte vilja ligga som ett vårdpaket och hon var säker på hon tog det beslut som han själv hade velat. ## Comment 106 Author: dilba Jag beklagar verkligen Elisabeth. ## Comment 107 Author: Elisabeth-J #106 Den händelsen fick mig att fundera på om det är rätt eller inte, vilka alternativ man har inför ett så svårt beslut och vilket beslut man själv skulle ta i en liknande situation. Nu vet jag att min syster fattade rätt beslut för att det var hans vilja då han har kommit och berättat det från andevärlden. Men om man själv står där nån gång och ska behöva fatta beslut om liv eller död... ja man vet inte själv hur det är om man inte själv har varit med om det, man kan bara föreställa sig hur jobbigt det kan kännas. ## Comment 108 Author: dilba Man ska egentligen inte behöva fatta det beslutet själv idag eftersom man i lagens mening är död då hjärnan är det, men det är ändå på något vis positivt att din syster har fått möjligheten att känna sig delaktig och att det känns rätt efteråt. ## Comment 109 Author: dilba #101 _Så med hjälp av medicinska åtgärder, infusioner, läkemedel så kan en hjärndöds kropp hållas vid liv en längre tid_. Hur lång tid menar du att man kan hålla liv i en hjärndöds kropp? En barnkropp kan klara ca tre veckor, en gammal kropp några få dagar. Har du andra uppgifter?