# Att säga till andras barn? Author: Fjäril Hur ställer ni er till det, att säga till (eller åt) andras barn när det gör fel? Jag personligen ser inget konstigt i det, jag hade blivit glad om någon sade åt min barn om de gjorde saker man inte skulle göra.  Tanken kom upp idag när ett par pojkar i fyraårsåldern stod och lekte med en trasig glödlampa här på gården 😮, fråga mig inte vart föräldrarna var. Jag uppmanade dem att sluta med det och talade om att det kunde vara farligt, att de kunde skära sig. På min dotters dagis finns det ett par busungar. De hittar på allt möjligt och kallar gärna sina kamrater för det ena och det andra. Jag är nog den "elaka mamman" för jag säger alltid åt dem, ganska hårt också. Jag vet dem som bara står och tittar på. Hur gör ni? ## Comment 1 Author: [Borttaget] Oh, känslig fråga. Lilleman har inga kompisar ännu heller, han är fortfarande väldigt liten. Men de föräldrar (mina vänner alltså) vars barn är jobbiga och föräldrarna inte säger till dem.. tja, man orkar ju bara någon gång med dem. Sen drar man sig för att ses... Andra får säga till mitt barn om jag mot förmodan skulle missa det.. Men min förhoppning är ju att jag ska vara där först. ## Comment 2 Author: Fjäril #1 Ja men det är ett bra exempel också, att man umgås med andra där föräldrarna inte säger ifrån alls. Men det gör jag 🤐 ## Comment 3 Author: Amandla Ser jag ungar som leker på parkeringen här så leker jag stränga tanten 😃för det är FAAARLIGT att vara bland bilarna! Fick ett bra råd av en kompis när mina egna ungar var i sexårsåldern ungefär, att låta dem sitta i förarsätet (naturligtvis när bilen är parkerad, behöver jag ens säga det) och så fråga dem hur mycket de ser bakåt i backspegeln. Såklart de inte såg något alls, och jag talade ju inte om för dem att de var för korta för att se något heller 😛men de tog allvarligt på att man ser väldigt lite bakåt i en bil.  En gång var det en unge som fick för sig att tända små brasor i skogspartiet vid min balkong, han fick höra både ett och annat 😈 ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag säger som Lynx, jag undviker helst att umgås med vänner som inte håller efter sina barn utan låter dem härja ... Skulle mina barn göra något farligt eller elakt så hoppas jag att någon vuxen säger till dem. Så vore jag konsekvent skulle jag nog säga till andras barn också. Jag får ta en fajt med min konflikträdsla här, tror jag. ## Comment 5 Author: embla2 För många år sedan när min son var 7år så var han och en kompis i skogen och hittade på hyss. Det var det året när det brann pga av en super varm sommar. Vi bodde då i Småland. Min son kommer in springandes och kutar in på sitt rum. Efter en stund kommer pappan till hans kompis in och berättade att det brann i skogen. Det var ungarna som fjuttat på. Vaktmästare till bostadsbolaget  läste lusen av kompisen men inte av min son. Men jädrans vad förbannad jag var. Jag  var nog lite för arg för ungen satt på dasset i en timme och hade fått diarre av mitt skällande. Dagen efter så hade vaktmästaren fixat så att brandkåren kom till min sons skola och berättade vad som kunde hänt om de blivit instängda av branden. Det brann ordentligt i träden men som tur var så spelade ett gäng killar fotboll så dom kunde larma brandkåren. Hade önskat att vaktmästaren hade pratat med min son men efter denna hemska olyckan så blev min son livrädd för eld. Ville ej se åt tändstickor. Idag är han 28år och han kommer fortfarande ihåg händelsen. Han insåg inte då att han kunde dött i lågorna. ## Comment 6 Author: Kyllan56 Det ideala, som jag upplever det, är att vi alla vuxna engagerar oss  för allas barns väl och ve. "Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn."   När det gäller vänners barn har jag haft en gyllene regel. Om vi träffas i mitt hem och föräldrarna inte säger till sina barn när det behövs, så gör jag det. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Självklart säger man till om man ser att ett barn gör något som är farligt, som att leka med en trasig glödlampa eller springa runt på vägen. Det skulle jag vilja om mitt barn mot förmodan skulle göra något sådant. Eller om barnen är elaka mot andra, människor eller djur. Annars tycker jag man ska vara tyst. ## Comment 8 Author: [Borttaget] Själv är jag väl sådan att jag oftast säger till. Beror dock på vilket humör jag är på för tillfället, om jag orkar ta en konflikt och hur allvarlig situationen är. Ibland blänger jag bara surt på dem om jag är på det humöret. 😃Dock tror jag att jag uppfattas som ganska petig i hur man ska bete sig mot varandra och föra sig. 😞 Självklart säger jag till, om barnen leker hemma hos oss eller om man har ansvar över dem på annat sätt. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Evighetsvägande på guldvåg det här. Jag säger nog oftast inte till andras barn, om inte det verkligen behövs. Mina säger jag till hela tiden =) Som exempel på lekplatsen i helgen så bildade barnen ett litet gäng i olika åldrar och delade på sandleksakerna vi hade med oss. Jag satt på avstånd och höll ett halvt öga, allt såg bra ut. Sen kommer en annan liten tjej och ställer sig bredvid gruppen, då börjar en tjej säga till henne att hon inte får vara med. Jag kikar upp på min E och ser att hon är förvirrad, hon vet ju att det är fel att stöta någon samtidigt som hon inte vågade säga ifrån. Här är det ju bara att vara snabb. E sa jag, Alla får vara med eller hur? Här ta denna hink och ge till tjejen så blir hon glad. Ingen av de andra barnen vågade stöta någon efter det, det blev en tydlig markering på hur man skulle bete sig. Samtidigt ser jag föräldrar som förljer sitt barn som följa john på lekplatsen, de får liksom inte ta egna initsiativ och måste hålla handen på rutchkanan, får inte sitta på en stubbe osv, att hålla den kollen är nog bara hämmande för ett barns utveckling. Detta verkar vara vanligt bland förstabarnsföräldrar har jag observerat =) Eller bland barnlösa som passar sitt syskonbarn t. ex och kanske har byggt upp klara uppfattningar om hur ett barn ska bete sig och känner sig osäkra. Passar jag andras barn säger jag till dem såklart, även om de är i mitt hem och röjer (och mina barn i andras hem), samtidigt som att barn är barn och måste få vara busiga-påhittiga-älskade-skitungar ❤️ både mina och andras. Gulvåg var det ja 🙂 ## Comment 10 Author: saur Jag har inga barn, och är dessutom inte särskilt gammal, 20. Ser fortfarande ut som ett barn enligt de flesta också haha! Så jag har inte alls samma insikt i hur det är med uppfostran och allt sådant som man lär sig när man får egna barn. Men tänkte bara flika in, hur jag som liten reagerade när någon annan än mina föräldrar skällde ut mig. Jag var ganska osäker, och jag gjorde väll inte farligare saker än något annat barn. Men när det hände någon gång att jag gjort nåt, och någon kompis förälder eller annan vuxen som jag inte kände så bra blev arg och sa till mig på skarpen så blev jag helt paralyserad. Fick kallsvettningar och trodde att jag var det hemskaste barnet i världen. Jag kunde aldrig se dessa vuxna i ögonen igen efter, ville inte göra dom arga. Trodde dom hatade mig också hah.. Så jag blev ännu mer osäker, och vågade inte vara mig själv bland dessa vuxna. Dessa utskällningar, runt två tre st, kommer jag ihåg tydligt än idag. Kommer däremot inte ihåg vad det handla om, bara känslan av ren rädsla och panik för att jag hade varit så hemsk och den vuxnas ansiktsuttryck och tonfall. Dessa utskällningar släppte jag inte i första taget heller, hade ångest över det i flera dagar efteråt. Dessutom kanske det är värt att nämnas att dom var inte SÅ arga, dom skällde på mig som dom skulle skälla på sitt egna barn. Så reagerade jag inte när mina föräldrar sa till mig alltså. Så jag tror det är väldigt viktigt att tänka på hur man väljer att bemöta någon annans barn, tänka på tonfall särskilt. Barn är ju olika förstås också... Men så var det för mig i alla fall. ## Comment 11 Author: chik Tycker det är helt rätt o säga till när man som vuxen ser något gå fel.. O som förälder så tycker jag det är bra om någon vuxen säger till mina barn,om de ser något olämpligt.. ## Comment 12 Author: Amandla #10 Förstår precis hur du menar! Jag skäller aldrig på ungar, varken egna eller andras, men kan påpeka i så skarp ton som situationen kräver. Men såklart att barn är olika känsliga också, det ska man vara medveten om. Vi som är högkänsliga (se test och länk som jag la ut för några veckor sen) vet hur det kan kännas... ## Comment 13 Author: [Borttaget] #10 bra att du tar upp en av sidorna med att markera för andras barn som man själv saknar en relation till. Samtidigt kan viktiga saker man själv har kämpat och tjatat om i evighet få ett bättre fäste när någon mer utomstående säger samma sak :-) knivigt det här. ## Comment 14 Author: saur #12 Jag har gjort det testet, och enligt det så är jag högkänslig! Vilket jag tror stämmer mycket bra.  Tänker som du #13, att det tar mycket mer fäste när någon utomstående säger till. Det är därför det räcker med att bara säga det, lugnt men tydligt! typ att man går ner på deras nivå (huka) kolla dom i ögonen och säga lugnt men tydligt vad man tycker var fel och hur barnet skulle kunna ha gjort i stället om situation är som så. ## Comment 15 Author: Kyllan56 #9 Att agera förebild som du gjorde är absolut det bästa sättet att "säga till" på. ## Comment 16 Author: annajohannan precis som #10 så blev jag bedrövligt illa berörd när någon vuxen sa till mig. minns särskilt en gång som fortfarande ger mig magont och ångest när jag tänker på det. min kompis pappa sa till mig innan han skulle iväg och uträtta något ärende "nu sköter du dig!!!!" jag hade inte gjort någonting och kan inte minnas att jag någonsin gjorde hyss där eftersom jag redan innan var rädd för honom. :( huvva ## Comment 17 Author: Marr Jag tycker absolut att man ska säga till när något olämpligt sker. Oavsett om det handlar om farligheter med trafik eller elakheter. Föräldrarna kan ju inte se allt som sker och finns det andra vuxna i närheten så tycker jag att det är ett slags kollektivt ansvar att rätta. Ett exempel när ungarna på gården här hade trevligt med kattungarna som hör till en granne. Så satt jag och spanade på dom. Rätt var det var så började dom slå på en av kattungarna med en pinne och jag for ut högröd i ansiktet. Förklarade att jag kunde fälla ner ett träd och sopa gatan med dom. Det är just så katten upplever. Ser jag det här en gång till bär jag hem er i öronen till mamma. Mamman hörde detta oväsen och kom till fönstret och applåderade. Hon tackade mig för att jag hjälpte till. Vi är bästa vänner idag ungarna och jag.😃 ## Comment 18 Author: [Borttaget] Vill tillägga en sak i tråden. Kärlek kan vara så mycket. Ofta tänker man på det som att man är snäll och alla de positiva sakerna. Men kärlek är också gränssättning. Det är då man lär sig vad som är rätt och fel utan att alltid själv behöva utstå "läxan". Däremot bör man såklart säga till på ett bra sätt. Ett respektfullt sätt som barnet ändå förstår. Kan också tillägga att ofta förstår man inte, (eller det gjorde i alla fall inte jag) när man själv är liten eller inte har några egna barn hur svårt det kan vara ibland med uppfostran. Uppfostran som inkluderar gränssättning. Däremot vet jag att jag tyckte det var jätteskönt när vuxna sa till de barn som gjorde något "fel". För det kunde ju inte jag som barn göra. Ibland kan jag tycka att många inte vågar säga till och sådan kan även jag vara. Men eftersom jag arbetar med psykiskt sjuka och utvecklingsstörda människor som är som barn så har jag lärt mig att gränssättning är viktigt. Har även egna barn där jag vet att jag helt enkelt är tvungen till att säga nej och förklara _varför_ jag säger nej. Jag är också känslig av mig och vet att det kan såra om någon tappar kontrollen vid gränssättningen. Tyvärr kan jag också göra det ibland med mina egna barn men jobbar på det. Inget allvarligt men ändå, jag vet ju egentligen hur man _bör_ göra. Sedan är alla människor/barn olika och en del behöver hårdare gränssättning medans andra behöver mjukare. Så spelar även åldern in. Men alla barn behöver gränser. ❤️ ## Comment 19 Author: Marr Bra sagt Knorran!👍 Naturligtvis så har jag absolut inte den minsta lust att bära barn i öron he he he...För jag avskyr våld och älskar barn och djur. Fast ibland tror jag det blir bättre resultat och att man lyssnar mer när en utomstående säger till. När det handlar om elakheter så är det lika bra att vara lite brysk. Barn förstår inte alltid det här själva och att förklara hur den parten som blir utsatt kan känna det med en liknelse, tror jag är bra... ## Comment 20 Author: [Borttaget] Knorran? 😃 #19 Jag tyckte det du gjorde var jättebra! Att du sa till barnen! Och ibland behöver man överdriva. Katten kan ju inte säga ifrån. Tror också att barnen lyssnar mer om en utomstående säger till. 🙂 ## Comment 21 Author: Amandla Kloka ord, hör ni ni! ✨👍 ## Comment 22 Author: [Borttaget] Tack!😊 ## Comment 23 Author: [Borttaget] Gör de något uppenbart dumt tycker jag man kan säga till, om de har men olika uppfostran att göra kanske man borde låta bli :) ## Comment 24 Author: Marr Hi hi hi Förlåt Kattuggla! 😃Jag har en förmåga att blanda ihop dig och Knorran. Fattar inte varför!😊 Sen så får man vara försiktig med att brusa upp. Så kan man inte betee sig överallt. Fast med tanke på att vi känner varandra relativt bra här i vårt lilla område och dessa barn är goa och glada vildbasar. (Mamman har det tufft med 4 vilda småpojkar.) Så började dom ju inte gråta heller, utan bad kissen om ursäkt. Efter denna händelse har vi en jättebra relation.🙂 ## Comment 25 Author: Knorran hahaa vad söt du är marr! :-P ## Comment 26 Author: Marr Nämen hallå Knorran! 😃 ## Comment 27 Author: yamher tycker absolut man kan säga till om det handlar om fara, farligheter, slagsmål, mobbing och liknande. Däremot ska man inte vara elak, eller vara otrevlig mot barn eller föräldrar. Att en litet barn på ett år testar lungorna i affären är inget som man ska skälla på för det e något helt naturligt även om det kan upplevas som störande. Då anser jag (min åsikt) att man inte ska gå fram o säga håll \*\*\*\*en  till det lilla barnet eller säga åt föräldern utan snarare le åt det. Så man får överväga när man som "utomstående" ska säga till och vad man ska säga till. och det kan vara svårt i bland var man ska kliva in o säga till. Speciellt på skolgårdar där det bör vara vuxna närvarande iaf när det gäller de yngre barnen. Än värre när det gäller tonåringar som idag kan upplevas mer hotfulla än förr... Jag tycker du gjorde rätt Fjäril. Hade nog sagt till något liknande (hoppas jag). ## Comment 28 Author: [Borttaget] jag blev utsatt för det vääldigt ofta när jag va liten. En kompis till mig brukade skylla allt på mig fast jag aldrig gjorde något dumt å snacka om va skit jag fick ta!! usch det sitter som berget i ryggraden. Man kan juh tro att det va mammor från förr för det va inget rumsrent eller lagligt i det dom sa eller gjorde Va vi hos min mamma så visste hon att jag inte hade gjort det så där blev det inget sånt men jag va sällan hemma  hos mig med mina kompisar. Om man ska säga till andras barn så ska man själv ha sett händelsen och inte tro hejvilt på alla andra! för någon kommer att vara kackkycklingen och inte vågar säga ifrån (och om den säger ifrån så är det ingen som tror på den iaf) Va försiktig med utskällningar!  Man behöver heller inte vara elak när man talar om vad som är fel!