# Är han kvar?
Author: emmaaslund

Detta inlägg kommer nog bli ganska långt, hittade nyligen till sajten och vill dela mina upplevelser och tankar med er.   
  
Våren 2012 flyttade jag ihop med en tjejkompis till mig. Vi var glada över att ha hittat en så fin lägenhet tillsammans och för att vi funnit varandra på så kort tid sedan vi båda flyttat till en ny stad för att studera på högskolan. Vi båda har sedan tidigare upplevt oförklarliga saker i livet men aldrig något större som skrämt oss på det sättet. Vi har in i det sista försökt övertyga oss om att sakerna har skett av någon naturlig anledning.   
  
Vi bodde i lägenheten i ca. två månader innan vi tog upp till diskussion att vi inte riktigt trivdes där. Vi visste inte var det var men vi hade inte fått upp taklampor, alla gardiner o.s.v. På något vis kom vi fram till att det kändes som att vi inte "fick vara där", "det var inte vår lägenhet". Vid detta samtal talade vi inte om andar eller liknande. De hade vi inte en tanke på.

Det började hända konstiga saker. Något av det första som hände var att mindre saker flyttade på sig, ljus, pennor o.s.v. Sedan kunde alla sladdar i hela lägenheten vara urdragna ur väggen när vi kom hem från skolan eller jobbet. T.o.m de allra minsta i routern, allt. Vattenkranen i badrummet kunde stå på för fullt fast ingen hade varit där inne. Vi talade om detta och att vi var väldigt rädda. "Vad var det som hände?" Det var här vi började tala om andar.  
  
Vi berättade det här för en gemensam vän på skolan och hon berättade om en nära släkting till henne som arbetat som medium. Hon själv i fråga hade under hela livet varit med om övernaturliga saker och mött flera andar. Hon föreslog att vi, på ett lugnt och säkert sätt, skulle testa anden i glaset. Detta för att se om det överhuvudtaget fanns någon att ta kontakt med i vår lägenhet och för att i så fall få fram vem denne skulle vara och vad denne ville. Jag behöver här ej någon uppläxning om anden i glaset, då jag både då och nu senare vet att det kanske var det dummaste jag har gjort. Jag var strikt emot det från början när det togs upp, likaså min vän. Däremot var vi så förtvivlade och desperata att vi var villiga att göra i stort sett vad som helst. Vid detta laget vågade vi knappt vara i lägenheten. Min vän hade nämligen fått besök av en man under en natt. Han talade till henne och sa att han behövde hennes hjälp, och att "hjälpen tar för lång tid".   
  
Resultatet av anden i glaset blev att vi fick en del information. Jag hade aldrig trott att sådant ens fungerar men det gjorde det. Det var någon där, om inte flera. Vi var noga med respekt och lugn samt tackade och talade om för andarna vad som gällde o.s.v. Vi upplevde inte att vi fick någon information som på något sätt kunde hjälpa oss men att vi kanske fick veta vem denna man var. Vi kontaktade ett medium som gjorde hembesök hos oss. Hon berättade om en man som var fast hos oss, men beskrivningen hon gav stämde inte överrens med den som min vän hade på mannen. Mediumet hjälpte, enligt henne, oss att få över honom till andra sidan men problemen slutade inte. Då förstod vi att han var kvar.   
  
Upprepade gånger hade vi fått ett namn på honom. Jag hade mailkontakt med ett flertal medium och fick olika historier och råd.. Min vän fortsatte att se denna man hemma hos oss, ibland var han arg och stirrade på henne och ibland var han mycket ledsen och satt ihopsjunken på min säng. Jag upplevde honom aldrig på det sättet utan såg blixtar vid ett flertal tillfällen, hörde suckar, såg skuggor och kände vinddrag. Vi var så rädda och sade upp lägenheten. Vi kunde inte bo där.   
  
Min vän träffade ytterligare ett medium som sa att mannen inte lämnat oss, att det mediumet som gjorde hembesök hos oss inte hade fått "rätt man" över till andra sidan. Hon hade samma beskrivning av mannen (kläder, utseende, längd o.s.v.) som min vän hade.   
  
Sedan vi flyttade har det varit lugnt. Eller, lugnare. Då vi fortfarande bodde i lägenheten så flydde vi ju ofta till vänner eller bekanta och sov där. Dock kändes det alltid som om mannen blev ledsen när vi flydde därifrån. Som om han inte ville vara ensam. Hela lägenheten liksom suckade sorgset. Han följde ibland med oss och jag kunde känna honom mycket tydligt hos min pojkvän. Han vankade av och an i hallen men min pojkvän tror inte på sådant han inte själv upplevt, så jag var mycket rädd även där.  
  
Efter att vi flyttat har min vän sett mannen på stan två gånger. Bland folkmassan. Då har han stått och tittat på henne. Min vän upplever fortfarande obehag till och från men inte som förut (nu besöks hon ibland av en annan man men det hör inte till denna historia känner jag..). Jag däremot har allt oftare känt av en närvaro. Både i min nya lägenhet (vi flyttade isär då vi inte hann hitta en gemensam ny lägenhet) och hos min pojkvän. Jag vet inte om det är mannen eller om det är någon annan. Jag trodde länge att denna man var min pappa som gick bort för 7 år sedan, men efter beskrivningar så visade det sig att så inte var fallet.  
  
Jag förväntar mig egentligen inget rakt svar på om mannen kan tänkas vara kvar eller ej, däremot tar jag jättegärna emot funderingar och tankar kring detta som jag upplevt. Jag blir alldeles matt när jag tänker på att jag fortfarande och allt oftare känner något här hemma. Jag vill bara vara trygg.  
  
Mvh Emma

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Är det ingen som kan tänkas ha någon hjälp till mig och Emma (jag är vännen i berättelsen). Det är mycket att läsa, men snälla ta er den tiden!

## Comment 2
Author: Fjäril

Hej,

Ja det var mycket som hände på en gång där och det känns som ganska tydliga saker för att vara någon "fantasi" eftersom ni är två stycken som upplevt samma saker.

Jag tänker lite på det du fortfarande känner, har du försökt sätta dig ner i lugn och ro själv? Just för att se om du kan få fram något.

Om du (som exempel) använder dig av penna och papper, tänder ett par ljus och föreställer dig en "positiv" bubbla runt dig, kan du be om svar: "Varför upplever jag det här, vem är med mig" och så vidare. Skriv ner allt som kommer över dig. Bilder, känslor, dofter mm.

Det känns ju som om någon vill ha din uppmärksamhet. Mediterar du?

## Comment 3
Author: emmaaslund

Tack för svar!

Jag själv upplever inte att jag har den möjligheten, så pass mottaglig tror jag inte att jag är. Dock har jag förstått att ju mer man öppnar upp, dessto mer kan man ta emot.

Jag mediterar inte och vill helst av allt inte vara med om något av detta alls. All respekt för de som arbetar inom och med det mediala men jag har själv inget behov av det. Jag är rädd för att ägna för mycket tanketid och att prata om det, då jag (vi) har upplevt att det ökar när vi gör det. Det är som om han tar det som ett välkomnande.

## Comment 4
Author: Fjäril

#3

Jag förstår. Att meditera behöver inte innebära en andlig kontakt (bara ett sidospår) ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

Det kanske är just det, du vill inte, men någon annan vill? Jag tycker det är ganska uppenbart att du är öppen och mottaglig. Men jag förstår din tanke/känsla.

Mitt tips är att du vid ett tillfälle gör så (som jag skrev) att du sätter dig ner och skriver. Du kan ju samtidigt tala om hur du känner, att du inte vill vara öppen/mottaglig, känna och se. Eller så sätter du dig rätt upp och ner där du vänligt men bestämt (också) säger hur du känner - jag vill inte uppleva det här mer.

## Comment 5
Author: emmaaslund

#4 Det glädjer mig när du skriver att du förstår. Tidigare har jag nämnt hur jag känner för exempelvis mediumet som gjorde hembesök hos oss och hon menade på att man borde se det som en gåva. Att alla borde vilja uppleva detta.  
  
Jag gör det var och varannan dag - ber den eventuellt närvarande att gå. Jag gör det på ett respektfullt men bestämt sätt. Berättar att jag är ledsen men att jag tyvärr inte kan hjälpa. Känslan brukar _ibland_ avta men inte alltid.   
  
Det jobbigaste är att vi flydde från vår gemensamma lägenhet men att vi fortfarande (eller speciellt jag på sneare tid) ändå inte känner mig trygg. Jag vet inte om det är samme man eller om jag kommer att behöva leva såhär, rädd för andar.. Jag skulle helst av allt stänga ner allt. Jag har ingen energi att lägga på rädsla :/

## Comment 6
Author: Fjäril

#5

Jag tror inte du behöver vara rädd - och dessutom, rädslan "drar" också åt sig energier, eller snarare, du uppmärksammar det som händer.

Under vår "Hjälptråd" står det lite om rädsla och vad man kan göra, men samtidigt så tänker jag att du kan "dra till dig" det du vill ha. Tänk positivt istället för att du INTE vill känna en närvaro (vi säger gärna INTE till allt).

Istället för att säga "Jag vill inte känna er närvaro" så kan du säga "Jag känner ingen närvaro och jag känner mig trygg".

När du en dag är "redo" kanske du skulle kika lite mer på det här, eller varför du upplever saker som du gör. Och om du ångrar dig så står jag fast vid mitt första tips att försöka "ta kontakt" med mannen eller vem det är som besöker dig.

Försök också se ett samband till när det sker. Vad du gör, hur du mår och så vidare. Kanske finns det ett svar där.

## Comment 7
Author: emmaaslund

Tack igen för råd, det du säger om inställning är väldigt sant.

Jag funderar på huruvida det är "bra" att försöka ta kontakt med mannen (eller om det är någon/några andra) på egen hand? Har hört via bekanta och när man talar om andlighet o.s.v. att man inte ska försöka sig på kontakt själv, utan ta hjälp av någon som kan området?

## Comment 8
Author: Fjäril

#7

Du ska göra det som känns bäst för dig själv men inget kan göra dig illa om du inte "tillåter" det, eller förstår du hur jag menar, om du tar kontakt för en god sak, att du inte vill uppleva det här mer, så vänder du dig inte till andra sidan som i "anden i glaset". (Vi har skrivit om anden i glaset i Hjälptråden också men det har ni ju redan erfarenhet av).

Jag förstår att det inte låter lika "lätt" för dig som jag uttrycker det men egentligen är andra sidan en naturlig del av oss - men eftersom det ännu är "okänt" hur det fungerar kommer vi nog "alltid" känna den här "rädslan".

Jag vet också hur det är att vara rädd. Innan jag "tog tag" i det här såg jag och upplevde en massa saker som gjorde mig rädd också. En dag besökte jag ett medium för att fråga "vad \*pip\* är det som händer", ganska skeptisk var jag också - jag ville ju inte erkänna att jag faktiskt såg saker.

Men som sagt, gör det som känns bäst och vill du ha någon med dig vid en kontakt så ha det.