# Konstig men stark upplevelse Author: Bubbabubba För länge sedan sitter jag framför tv:n och ser lokalnyheterna. Ett band spelar och när jag ser sångaren i bandet så blir jag alldeles hänförd och till och med lite kär. Senare så funderar jag "Vem är han?" Jag kollar upp lite närmare vem han är och lyssnar till musiken som bandet spelar och vad de står för etc etc. Och jag är fortfarande lika fasinerad över musiken, budskapet i musiken och framförallt sångaren. Några månader ser jag dem live och jag blir alldeles extatisk när jag hör dem och jag ser att sångaren kollar åt mitt håll många gånger. Av en slump pratar vi lite långt efter via internet. Han undrade vem jag var och så men jag backade undan. Varför, kan ni undra kanske? Jag hade inte samma känslor och passion som tidigare. Det hade mattas av med tiden och jag förstår inte varför. Men så är det och jag är lika förvirrad som ledsen över det. Jag lyssnar gärna på förslag om vad detta kunde handlat om! Varför kände jag som jag kände? ## Comment 1 Author: Bubbabubba Ingen som vet? ## Comment 2 Author: Amandla Tålamod, bästa Bubbabubba, tålamod. Det har bara gått en halvtimme sen du la in ditt första inlägg... ## Comment 3 Author: [Borttaget] Det är inte alls konstigt du tycks ha mött någon ur din egen själsgrupp,när vi möter någon ur själsgruppen ävan kallad själsfränder uppstår väldigt starka band och känslor.Personer vi aldrig mött kan kännas oehört bekanta. En själsgrupp består av ungefär 8 själar med lite undantag på antalet,vissa inkarnerar samtidigt medan andra stannar på andra sidan.Vår egen ande känner igen dessa själar och då uppstår den dynamiken mellan oss. Dom flesta tillhör själsgrupper men inte alla.Själsfränder är dom vi möter i fysisk form medan tvillingflamman är den som ytterst sällan inkarnerar samtidigt som oss och med flamman är det ändå starkare band och än mer dynamik som vi möter som ande/guider och med ytterst få undantag samtidigt i inkarnerade jordeliv.Tvillingflamman har vi endast en av och vi är två själar som skapats samtidigt och har eviga band av renaste kärlek ingen eller inget någonsin kan bryta av. Känslan du fick med mannen var din egen andes cellminnen som kände igen hans ande då uppstår den känslan av hänfördhet och man bara inom sig vet och får känsla av samhörighet som kan vara svår att beskriva för andra som inte mött sin eller sina ännu . Vacker upplevelse du fick vara med om och hoppas ni får möjligheten att mötas igen ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 4 Author: Bubbabubba Men samtidigt har känslan trubbats av med tiden. Jag blir inte extastisk längre när jag lyssnar på musiken, jag tycker mig se mer olikheter är likheter mellan oss, vad jag kan dra som slutsats av det jag har sett och vet om honom. Det känns sorgligt att jag inte känner mer än så, samtidigt som jag har lärt mig mycket av honom av hans musik, vilket jag kan tillämpa i mitt liv såsom kärlek och respekt till mina medmänniskor. Jag vill ta kontakt med honom, men det känns inte så genuint som det gjorde förut, även om det var absolut äkta en gång i tiden. Det känns som att den här upplevelsen handlade om att jag skulle lära mig något av den här personen, inte att vi var själsfränder. Men jag är fortfarande öppen att höra andras åsikter! Alla är välkomna! ## Comment 5 Author: Bubbabubba Fler synpunkter? :) ## Comment 6 Author: Bubbabubba C´mon people! :) ## Comment 7 Author: Fjäril Hej Bubbabubba, Jag har nog inget annat svar än att "känslorna" svalnade? Just då fanns där kanske något du behövde? Musiken, stämningen och "attraktionen"?