# Barnkoloni
Author: noliem

Jag bor väldigt en gammal barnkoloni, jag har fått hisorier berättade för mig av min morfar ända sen jag var liten. Det senaste året har jag ofta varit dit för att verkligen se hur det var.

jag gick dit själv en dag, jag gick runt på gården och sådär, jag kände en stor känsla av obehag. det var inte som ''vanligt'' men jag gick hem och tänkte igenom det som hänt.

efter nån vecka så sa jag åt några av mina kompisar att följa med mig dit, jag ville se om dom också märkte något. Vi gick runt på gården som jag gjorde gången innan, jag kände samma obehag men mer intensivt, asså mer inpå mig. mina vänner kände inget. Vi gick mot skogsvägen hem mot mig, då ser vi en pinne målad med blått på. Då kom jag ihåg det min morfar berättat, det hade dött ett fåtal barn under koloni tiden. koloniet var nämnligen till för hjärt och lung sjuka barn från stokholms trakten. dom skulle få ha en rolig sommar tillsammans med barn med samma syndrom som dom själva.

Iallafall hade min morfar berättat för mig att tjejerna hade en sida av skogen och killarna en. tjejernas sida hade pinnar med rött på där ett barn låg begravd. och killar blått. jag vet själv inte om morfar talade sanning eller spelade mig ett spratt. men jag berättade iallafall för mina vänner som var med mig i skogen om det.

Dom tyckte såklart det var jätte coolt, men jag var destå mer tveksam om hur ''coolt'' det var. dom ville ta en bild med varje person bredvid pinnen. Jag var sist ut, alla andra hade skrattat eller åtminstånde leet, jag brukar alltid le framför kameran och det gjorde jag. men på bilden ser jag ändå ut som en döing. jag bara stirrar fram på marken med en tom blick. detta skrämmde såklart upp mina vänner. sen dess har jag fått gått upp dit ensam.

Efter en månad ville jag tillbaka, jag och min granne gick upp dit med två av mina hundar. Vi gick där och på en kortsida av kolonin hörde vi ljud ovanför våra huvudn. jag trodde först det var min kompis som lockade på hundarna och hon trodde detsamma om mig, så jag sa till henne ''vad gör du \*\*\*\*\*?'' då sa hon ''va jag gör inget jag trodde det var du som lockade på hundarna'' då bara kolade vi på varran, jag såg skräcken i hennes ögon. vi kolade båda upp, vi såg bara en gren som låg på taket. inget som kunde låtit så som vi hörde det.

Vi fortsatte till andra kortsidan av huset. Där köket legat förr. Innan jag gick dit med min granne så hade jag varit upp dit och pratat i telefonen med min bästa vän som bor i stockholm, jag berättade  att jag såg ett ansikte i fönstret. jag fick det på kort. iallafall såg jag samma ansikte igen, det rörde på sig efter en stund. jag fick rysningar. sen såg jag en skepnad komma från pojkarnas del av kolonin, det var en man. vi gick hemåt men jag kan inte glömma den upplevlsen.

Det var en av alla mina upplevelser vid barnkolonin.

har ni varit med om något liknande?