# Vilken var din bästa ålder?? Author: Smålänning Jag har för mig.. lr jag minns att när jag var runt tolv år var nog en av den bästa åldern. Jag kände mig säker på vem jag var och vad jag "trodde" på. Kunde känna in mycket mer då, om man kan utrycka det att mina gåvor var starkare. Jag var snällare;) Jag vet inte, men jag minns den åldern som så bra. Ibland får man ju sådana där förminelser , en lukt, ett ställe, känsla som speglar dessa bra tillfällen i livet/ känslor. Dem kommer och försvinner på 2 sek, har försökt hålla tag i dem, men går inte:( Så, jo vilken var din bästa ålder? ## Comment 1 Author: Smålänning vissa kanske tänker att detta har inget med andlighet att göra..? Jo, för det är lite det jag vill åt, när börjar man förlora den där "magin" man har som barn, känsligheten mm. Jag har inte fölorat den helt, men det var mkt starkare för. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag tror tonåren var min mest andliga tid, då mycket inom det andliga hände för mig. Jag blev även troende då. Det var nog mellan12 och 15 år ## Comment 3 Author: Amandla Kan hittills inte säga att någon ålder varit min bästa, kan bara säga att ju äldre jag blir desto mer trivs jag med mig själv ![Flört](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") så det kan ju bara bli bättre och bättre! ## Comment 4 Author: agneta-43 Jag håller med amandla, jag trivs mer och mer med åren. Nu när jag nått mitt mål och gör det jag verkligen längtat efter sedan min tonårstid ![Skrattande](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande"). Mycket av det tumult som varit har lagt sig och det fins ro och harmoni ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Den/de perioder jag var met mottaglig var före och under eller genom hela tonårsperioden sedan stillade det sig till jag var ca 25 då var det fart på det under den perioden vi bodde i det huset (10 år) efter det har det varit svagt, nästan inget av aktivitet att tala om mot det jag tidigare var med om, nu är det bara lite små spår ![Obestämd](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd"). ## Comment 5 Author: Smålänning Verkar som många har varit mest mottagliga i tonåren? Kanske man är öppen för allt i den åldern och tar in allt? Jag kan inte säga att allt har blivit bättre med åren (förutom nu när jag har familj å allt:) Jag blev mest besviken när jag växte upp och insåg att vuxna inte var riktigt de som de utgav sig för att vara när man var barn.. Sen har det hänt mkt jobbigare saker i vuxen ålder som jag hoppas att jag hade sluppit. Så bättre och bättre... men med själva min åldern har jag inget problem, jag är nöjd med att vara 31;) Men efter hand har det andliga försvunnit mer och mer, vet någon varför? Kan all antidepp mm medecin gjort en avtrubbad? För använde de ju droger för komma ikontakt med andar mm:P Ska väl sägas att jag var väldigt aktiv i kyrkan då jag var ung/tonår, blev trött på det i vuxen ålder av olika anledningar, men längtar tillbaks till själva tron, Gud, Jesus, Anden... ja, själva äktheten, kärnan. Nu blev det helt ur spår...:S ## Comment 6 Author: agneta-43 Smålänning - måste bara sticka in min tanke. Jag har som du haft det jobbigt i perioder, inte alltid var det lätt under min uppväxt och mycket tragiskt och smärtsamt har jag gått igenom tillsammans med mina barn under åren, så smärtsamt att jag tänkte "nu får det vara nog, inte en gång till för då dör jag" det hände igen och igen, men jag överlevde för mina barn och jag har lärt så mycket av det. Idag vet jag att jag är otroligt mycket starkar än jag visste innan, jag har även kunnat varna andra då de tror att saker inte sker där de är, varnat genom samtal om verkligheten hos oss. Det gav mig bearbetning, de var tacksamma för jag berättade om vårt helvete vi gick igenom. Jag har slagits som en tigerhona envist med tänder och klor för mina barns rätt och säkerhet och rättvisa. Detta kan låta konstigt, men jag kan säga att det som hände önskar jag inte ens min värsta fiende (om jag nu har någon ![Flört](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")). En del kan tycka att det är märkligt att smärtan kan stärka, men det gjorde den varje gång. Kanske hade den inte gjort det om det som hände hade hänt mig, nu var det mina barn som jag skyddade,värnade och kämpade för till sista blodsdroppen. Det höll på att kosta förhållandet, men även här har vi knutit ihop banden nu och det känns underbart ![Skrattande](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") Jag tror att allt beror på hur vi ser på saker och ting. Då när allt var jobbigt var livet jobbigt, jag såg bara dagen jag hade inte längre för det orkade jag inte. När jag sedan anade ljuset eller öppningen i allt hemskt kunde jag tillåta mig att se framåt några timmar nästa morgon och så ytterligare några timmar till osv. Efter min systers mans död så försöker jag att tänka på det jag har här och nu njuta och älska det jag har för jag vet inte hur länge det finns endera dagen så har jag kanske lämnat denna plats på jorden och då vill jag ha njutit av den tid som är nu ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad"). 46 år fyllde jag detta år, min mamma blev 47, min systers man 44 år. Jag hoppas få leva länge och vara frisk, men man vet aldrig vad som sker innan det sker så jag är nöjd med mina val, vad jag lyckts göra för mig och mina barn och för allt jag hinner göra för mitt barnbarn ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 7 Author: Smålänning Agneta - Tack för det du delade, på något sätt kände jag mig väldigt ledsen när jag läste. Men väldigt rörd, nästan så tårarna vill komma (å d e inte varje dag:) Jag vill tacka dig för att du förstår och på något sätt blev jag oxå lugn när jag läste texten, som en trygg bubbla runt mig. Skönt... Jo, det har hänt mycket i livet, mest som tonår och äldre. Beklagar att din miste din Mamma så ung:( Måste varit fruktansvärt.. Jag miste nästan min mamma, på ett sätt som man mins skulle arna:( Det var oxå fruktansvärt, men som du säger det stärkte oxå. Alltså de flesta motgångar fick oxå positiva sidor. Vill inte lägga ut allt offentligt, men vill ändå dela som du gjorde. Jag hoppas att jag kommer tillbaka till denjag vet att jag är egentligen.. usch låter ju så tragiskt, men det är så jag känner. Äter smärtlindrande varje dag, mest mot pskyket och min kroniska trötthet..testat de andra serotinhöjande, men de går inte.. så mycket man inte orkar. Men nu har jag det jag önskat mig i så många år, en egen familj att älska och ta hand om:) Hoppas att varje dag ska gå mot ljuset och inte mörkret. Fastnade visst här.. men tack en engång:) Sov gott! ## Comment 8 Author: [Borttaget] nu är min bästa ålder ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 9 Author: agneta-43 Smålänning - Jag gjorde det för jag förstod av din text att du har det jobbigt, därför ville jag dela med mig av den smärta jag gått igenom och hur det stärkt genom åren. Jag har som du lidit mycket av allt som varit, tivet har varit oerhört tungt, det har varit svårt att förstå varför allt ska drabba ens barn och familj. Sorgen efter mamma var fruktansvärd, det var en chock. Min mamma hade en medfödd svag åder som brast, det var en måndag. Hon kom snabbt in till lasserettet med ambulans, direkt ambulansen kom förlorade hon medvetandet och hon vaknade aldrig upp. De kopplade en respirator direkt då hon inte klarade andningen själv. Jag åkte direkt från jobbet till lassarettet och mötte där mina syskon och vi fick besked och vi fick komma in till mamma några få minuter. Dagen efter andades hon själv så de kopplade bort respiratorn. Klockan 10 på onsdagen tog mamma sista andetaget ![Gråter](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter"). Då föll jag ner i ett stort svart hål och det tog mig över 3 år att klättra upp igen, jag har inte mycket minnen av den tiden då allt blev en dimma. När jag väl kom upp till randen av det svarta hålet började jag fundera på vad mamma sa en gång. Hon sa att om hon skulle bli ett kolli på en vårdanstalt ville hon hellre dö. Hon sa att det skulle vara fruktansvärt att ligga som en börda, att kanske behöva matas, bytas på osv, hon sa även att det skulle vara hemskt att kanske sitta där eller ligga och vara medveten om vad som hände omkring henne och inte kunna förmedla sig. När mamma låg där på lassarettet så frågade vi om mamma kunde höra oss och det trodde läkaren, hon sa åt oss innan vi gick in att vi skulle prata med henne som om hon skulle svara. Fortfarande saknar jag henne sååå mycket och det finns stunder då jag önskar henne tillbaka mer än andra (helst vill jag ha henne här jämt, men det vet jag att det inte går) Men det känns lättare att hänga upp sorgen på att mamma fick sin önskan uppfylld för den svaga ådern satt vid hjärnbalken och där kan de inte operera, så hon hade kunnat bli ett vårdpaket för flera år enligt vad de sa. Jag hoppas innerligt att du kan plåstra dina sår och se framåt, glädjas åt det du har och må bra i framtiden. Även om vi hamnar i svackor så har vi mycket att glädjas åt här och nu OCH vi måste ibland få gråta och sakna också för det är en del av bearbetningen. Jag är glad att höra att du har fått det du önskat i många år som familj att älska och ta hand om det gör det lättare. Som du ser så skriver jag om saker som hänt mina barn också, jag vill heller där inte öppna upp vad det handlade om, jag vill inte här skriva det då det skulle vara fel mot dem, sedan ska inte allt öppnas för alla. Det går ju bra att förmedla genom andra ord utan att öppna upp detaljer. Vissa saker måste vi få ha för oss själva, jag är glad att jag kunde ge dig lite lugn och så genom mina upplevelser jag delade med mig av för det var tanken med det. Jag vet hur jag lidit och jag vill inte att andra ska behöva ha det så, även om jag inte kan ta bort det så kan jag kanske lindra lite genom att berätta. Jag har själv fått hjälp av andra på samma sätt. Var rädd om dig ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 10 Author: [Borttaget] Har alltid vart öppen för det andliga och sett andevärlden hela mitt liv men ju äldre man blir så lär man sig mer men andligheten den är lika stark idag som för 45 år sedan.![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")