# Ljud i huset Author: Loo_ Hej, är helt ny här och vet inte riktigt hur jag ska börja... Ber om ursäkt i förväg för långt och flummigt inlägg! En släkting till mig bor i ett hus, ca 40 år gammalt. Det finns tre våningar, och i åtminstone två har det hänt saker. Längst ner i huset under markplan finns ett rum där jag sovit. Jag har känt ett obehag när jag sovit, och det har hänt ett flertal gånger att jag helt enkelt gått upp och sovit på mittenvåningen. Hunden har även reagerat lite konstigt i det rummet... Det känns som om nåt är i närheten, att man inte är helt ensam. Man får även känslan av att det finns nåt bakom en, som håller koll i bakgrunden. Känslan är inte nödvändigvis negativ, men jag upplever det som skrämmande. Får många år sedan såg en bekant någon stå lutad över sängen, men ingen har sett något efter det. Mellanvåningen känns lugn, jag har inte uppevt något obehag. I samband med händelsen i källaren såg man även en man stå i fotändan av sängen på mellanvåningen, men inget har hänt efter det. På översta våningen bor en äldre släkting. Hon hör på nätterna hur två andra släktingar bråkar och skriker, hon är helt säkra på vilka personerna är. Jag har talat om för henne att det inte låter något på mellanvåningen, jag har själv sovit (på mellanvåningen) där när hon hört dem. Dessutom har personen hon hör bråka (den ena bor på mellanvåningen) ingen tillgång till bil, ingen cykel och det finns inga bussförbindelser mitt i natten... och den känns osannolikt att den personen skulle gå i över en timme för att skrika på en släkting mitt i natten, när bägge ska upp och jobba. Jag vet inte vad jag ska göra, jag kan inte förstå vad det är som händer i huset, och om det kan ha något samband med tidigare händelser. Min släkting är livrädd att låta mig komma upp när det låter... Jag är lite tveksam, jag tror henne, men samtidigt är hon gammal... Jag tror att hon är mest rädd för att jag ska komma upp och antingen höra ljuden och fatta att nåt är fel, eller inte höra ljuden och fatta att nåt är fel med henne. Jag tycker själv att det finns en konstig stämning i huset... Snälla, har nån varit med om nåt liknande eller kan ge tips? Tror inte hon åter mig ta in någon person där, åtminstone inte om någon är hemma... Själv vägrar jag "öppna upp" mer för att försöka känna vad det är, jag är för rädd. ## Comment 1 Author: Loo_ Kan även tillägga att min syster som är mer öppen än jag, känner av att något är konstigt. Hon vägrar sova i rummet i källaren, och hon är absolut aldrig ensam i huset. Tror att hon ev kan känna av mer saker än vad hon berättar för mig... Släktingarna som äger huset idag köpte det för kanske 30 år sedan av en familj där sonen precis gått bort. Tror att försäljningen skedde väldigt snabbt, och att de kunde flytta in kort efteråt. Flera personer har känt av att man gärna kollar sig över axeln en extra gång när man är i källaren, för de har känt att någon är bakom dem. ## Comment 2 Author: [Borttaget] Hej på dej, Jag kan tänka mej arr sonen går igen i huset. Att det är han ni känner av. Kan rekommendera att eventuellt ta dit ett medium om era släktingar går med på detta. Det är inget du eller nån annan behöver vara rädda för. Det kan kännas skrämmande när man inte vet vad eller vem det är. Anden vill säkert ha hjälp men blir inte hörd. Och då kan man få känslan av att den vill en något ont... Jag hoppas det löser sej för er. Kram ## Comment 3 Author: [Borttaget] Tycker du fick ett jättebra svar av Mia där och du kan alltid googla dig fram om ni vill hitta ett bra medium i dom trakter där ni bor. Under kategorin artiklar finns en mediumlista kanske finns nån där i er närhet.Försök släppa all rädsla men det är lätt för mig att säga men som Mia skrev att när en ande inte blir hörd tar dom till alla knep för att synas och märkas inte för att skrämma oss men det är klart ser man inte men hör och upplever då är det svårt att ta på det och där kan rädsla krypa fram. Jag får ingen känsla av att någon är arg ond eller nåt sånt utan det rör sig om någon som behöver få komma till tals och då brukar också aktivitet släppa ganska snart.Väl dom får säga sitt brukar dom bli nöjd,precis som vi har vi nåt på hjärtat vill vi gärna tala om det med nån andevärlden är inte annorlunda. Tror det löser sig med bra hjälp och funderar du över detta så finns vi här för att bolla tankar och tips  ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 4 Author: Loo_ Tack snälla mia-38 och walkinbeauti! Jag ska försöka ta dit någon och se vad som kan göras. Men jag är fortfarande rädd, ska försöka släppa det! Som sagt har aldrig jag känt något negativt, utan bara att jag är rädd för att jag inte vet. Återkommer och berättar hur det går. Kram, och tack igen! ## Comment 5 Author: [Borttaget] Gör gärna det intressant att höra hur det går och får du funderingar finns vi här och lyssnar,hjälper så gott vi kan.Vet inte vart du befinner dig i förhållande till Leksand,ligger det inte långt bort skulle jag kunna göra ett besök och känna in vad som sker.Annras finner ni säkert nån duktig i närheten. Lycka till  ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: Loo_ Hej igen walkinbeauti, och tack igen! Det hade verkligen varit skönt om du kunnat komma förbi och känna av... Men mina släktingar bor norr om Sundsvall, så det är lite långt :( Jag var hemma i helgen och pratade lite med dem, men det kändes inte bra. Min äldre släkting sa att det fortfarande låter, men att det nog inte är nåt att göra eftersom hon snart kommer hamna i rullstol och inte kunna bo kvar. Det känns sorgligt, men jag vill inte pressa henne heller eftersom hon som sagt verkar vara panikslagen för vad som skulle hända; skulle jag höra det hon hör, så vi vet att det är ett verkligt problem, eller skulle jag inte höra nåt och vi andra i släkten skulle komma fram till att hon är "gaggig"... Jag ska försöka ta dit någon när hon inte är hemma, för jag tror det behövs. Problemet är bara att jag sällan är där. Samtidigt är jag rädd att hon blir sämre av att vara så rädd hela tiden. Suck. Nog med gnäll! Jag ska göra ett lite ihärdigare försök att få ordning på problemet. Kram!