# Problembarn-hjälp oss! Author: Volito Kan snälla någon känna till vad är det som är med barnet!? Hur och vad vi kan göra åt eller i vilken riktning tänka? Tack alla i förhand. Min sambo har en dotter som snart fyller 9. Under nästan 5 år som vi är ihop, jag till och med har varit tvungen att holla mig undan under hennes vistelser... Barnets föreldrarna inte pratar med varandra (mamman "bråkar"). Flickan är samtidigt mycket inteligen, begåvat men.... t.ex. nu under 2 väckors semester hon har kört oss nestan till vansinne (det fördervar våran relation också), hennes beteende visar massa tecken att det någontig inte stämmer och är inte som det ska (och offta hon själv blir lidande av sin beteende).... Men pga konflikt imellan föreldrar (eller ovilljan att samarbeta från mamas sida) och gemensam vårdnad- min sambo kan inte gå till någon specialist med dottern utan mammas medgivande.... ## Comment 1 Author: Andina Jag tycker inte det är barnet som är problemet! Barnet _har_ problem - p g a föräldrarnas icke-förmåga att separera på ett sunt sätt som får barnet att må bra.  Problemet är i mina ögon sett helt och enbart föräldrarna! Barnet är det som får ta stryk av deras problem. Tyvärr alltför vanligt... Om inte föräldrarna kan ta tag i barnets situation och försöka se till _BARNETS_ bästa, då önskar jag att någon annan i hennes närhet kan göra det!!! Om de vuxna lider - då kan man bara tänka hur barnet lider! Som inte förstår och inte har orsakat situationen... Sorry - jag förstår ert lidande också! Men det enda ni kan göra för att ändra på det är att jobba _för barnets bästa - oavsett vad föräldraparterna vill._ ## Comment 2 Author: [Borttaget] Själv ser jag inte det så..att det finns problembarn..så är inte ett barn.Det är dom vuxna som är problemet så är det, och man får ransaka sig själv och lära sig av barnen.Det är kanske inte lätt..men är man vuxen får man försöka vara klok..och att prata är bra. ## Comment 3 Author: chik Nu så är det så att det finns så många olika sortes människor o barn är något som är det viktigaste vi har... O att fråga om någon kan se!!! Det tycker jag är lite osmakligt....Faktist. Tycker ni skall söka hjälp om ni inte klarar av o inte fråga på ett Övernaturligt.... Där blev jag illa berörd. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Detta barn är INTE något "problembarn"(vilket jag iof inte tycker existerar övh). Tänker inte gå in på mer än att jag håller med # 1. kunde inte ha sagt det bättre själv!!!!! barnet har sorg inget annat,därför blir det som det blir.Det är NI vuxna som måste lösa detta!!!! Belasta inte barnet för vad NI gör fel!!! ## Comment 5 Author: Hellas Kan bara hålla med ovanstående, detta känns inte som en fråga på ett Övernaturligt forum. Det är dessutom inte barnen som är roten till problemet utan de vuxna som befinner sig runtomkring barnets närmsta omgivning, dvs. de två familjer barnet bor hos idag. Vänd er till proffesionell familjerådgivning. Din sambo och du själv kan gå iväg för att få råd gällande hur ni ska handskas med situationen, allt för barnets bästa som inte har valt den situation som råder just nu. ## Comment 6 Author: [Borttaget] Jag vet inte hur det fungerar i Sverige, men kan man inte gå via skolan? Om skolan dokumenterar tecken på att flickan har problem och kräver en utredning av t.ex. BUP borde det väga rätt tungt. Eller fråga på socialkontoret om de vet hur man ska handskas med en sådan här situation. Om barn behöver hjälp för fysiska symptom kan en förälder inte neka vård, det borde finnas hjälp att få för psykiska/beteendemässiga problem också. (Jag har ett barn med NPF, så jag vet att barns problem inte måste bero på föräldrars beteende.) ## Comment 7 Author: Andina Oavsett orsaken till barnets problem så är det de ansvariga vuxnas skyldighet att söka hjälp för barnet.  Föräldrarnas bristande kommunikation med varandra _får_ inte hindra att man ser till barnets bästa. Och klarar inte föräldrarna av att ta tag i det så bör någon annan vuxen i dennes närhet försöka göra det. Ett bra förslag är som Mastre skriver, att gå genom skolan. Eller kontakta BUP direkt. Det finns många olika sätt man kan börja ta tag i problemet - det viktiga är att man gör nå't konstruktivt! Att inte göra nå't är att ignorera barnet. ## Comment 8 Author: Volito Tack alla. Klart att i 1ta hand det handlar om barn och inte oss men... enligt det hur allt fungerar inom lagstiftning- vi känner oss maktlösa.... Klart att barn lider av situationen (och ständiga vårdnadstvister under hela uppväxt) och det är mycket synd om henne. BUP osv är redan  historia som har inte gett någon resultat och ni som är så snabba att dömma- hur kan man påverka en mamma som lever med hot i hjärtat istället av kärlek? Jag frågade här därför att tyckte att kan finnas någon som kan se "bokom". Själv alltid varit intresserad av psikologi och har en mycket god vuxen barn. Spänderar timmarna att prata med barnet och förklara hur "fungerar" man och familj samt annat - och responns är mycket stort till kommer DE momenterna.... Barnets mamma har haft psykiska problem och fott sjukvård och medicinering.... Igentligen den lilla skall bara få mer problem i skolan osv med tiden, redan finns svårighet att umgås med andra barn tex (de orkar inte med henne). Bara till dess när skolan skall gå på att erkänna att måste göras något oavsätt vad mamman tycker.... kan vara mycket svarare och delvis för sent... Har en vän som har en lite äldre pojk med diagnös ADHD och beteende låter näst intill identiskt.... ## Comment 9 Author: Andina Jag tror inte att det handlar om att vi dömer ut någon. Men däremot så reagerar jag som så att fokus måste läggas på att hitta hjälp åt barnet. Oavsett vad föräldrarna har för problem, var och en för sig och sinsemellan. Oavsett om barnets problem härstammar från mer än föräldrarnas relation/icke-relation, som t ex ADHD eller nå'n 'kemisk obalans', eller inte - så ser jag bara det som enda lösning, att fortsätta att söka efter hjälp åt flickan. Därmed så hjälps även de runt omkring henne. Jag hoppas någon annan har något annat att tillföra som kanske kan hjälpa er situation. Men, fram till dess, är för mig det enda alternativet, precis det jag har skrivit här i tråden. Jag önskar henne och alla er runt omkring henne stort lycka till! ## Comment 10 Author: [Borttaget] #8 överös henne med kärlek,kärlek o åter kärlek,trygghet,trygghet o åter trygghet.DET behöver hon,,,,,stackars liten......trygga rutiner kan vara bra oxå... ## Comment 11 Author: [Borttaget] Men ni måste prata med henne,men framförallt LYSSNA på vad hon säger samt tolka hennes signler,kroppsspråk etc.....känn in henne!!!! lyssna med hjärtat inte enbart med öronen! lycka till för den lillas skull......ALL kärlek till barnet!! ## Comment 12 Author: DanielKarlsson Måste instämma med tidigare kommentarer. Det är det ENDA rätta att rådfråga professionella personer i detta fall. Det är dessutom svårt att komma till någon form av insikt då det genom text är svårt att beskriva situatuionen helt och även svårt för andra att sätta sig in i er situatuion. Jag hoppas dock att det skall lösa sig så bra som möjligt och önskar er all lycka! ## Comment 13 Author: Choklad Stackars barn...inte lätt att sitta i kläm mellan de vuxnas värld. Hon gör allt för att visa hur hon känner, men ingen förstår. Håller också med att proffisionell hjälp är ett måste, men ...jag hoppas att denna hjälp också förstår... ## Comment 14 Author: [Borttaget] proffisionella"hjälpare förstår ofta inte,då det är barnet som skuldbeläggs.det är de vuxna som behöver hjälp!!! barnet kommer tro att hon är orsaken till "det onda" barnet ska hållas utanför!! De vuxna behöver hjälp!! för att ta reda på hur de ska lösa situationen utan att barnet skadas.... Barnet behöver o ska inte tvingas till terapi el dyl,de är de vuxna som behöver hjälp......Tjejen behöver endast trygghet o kärlek på "rätt sätt" ## Comment 15 Author: Choklad Ja, självklart behöver de vuxna hjälp...det är ju de som har satt dem alla i denna situation, omedvetet eller medvetet. Ingen är väl "skyldig" eller "ond", utan med rätt hjälp kommer säkert allt att bli bra, eller bättre. ## Comment 16 Author: [Borttaget] #8  Det låter som det svenska systemet: människor måste fara extremt illa innan de kan få hjälp. Jag tror fortfarande socialkontoret kan vara värt att rådfråga. Om du misstänker ADHD ska det finnas en riksförening som man kan kontakta och höra sig för om symptom och annan info. Jag minns tyvärr inte vad den heter, men en sökning på nätet borde lösa det. Min egen erfarenhet är mest med autism, men det händer ibland att en (eller båda) förälder inte vill acceptera att barnet har problem, så det måste finnas flera i liknande situation som er. ## Comment 17 Author: Volito Vill inte gå in på alla galenskap som pågår då måste skriva hel bok. Har fattat och fått bekräftat från tjänstepersoner att LAG finns på papper men i verklighet kvinnor har mycket mer "rätt". Läs tex Mickael Alonso bok "Ge alldrig upp" om hans kämpande att få rätt vara i barnets liv, om mishandel från svaga ex...- han och min man kämpar i samma förening "pappa barn" och håret reser sig hur elaka kan vara kvinnor och barnets bästa i själva verket glömst offtast bort.... En extra fråga som passar här: när man skickar kärlek till någon... hur kan förklaras att när försöker skicka kärlek till flickans mamma övanför henne öppnas svart hål och alla guld gnistor sugs in där... henne når inte en enda.... ## Comment 18 Author: [Borttaget] heeeeh sory soc.kontoret är enbart till fördärv,egen erfarenhet! har en vän med div "problem" o hennes barn lever nu i helvetet vilket de inte gjorde innan,tack vare soc.....sorry.så ser det ut i svergie i dag.... ## Comment 19 Author: [Borttaget] Ja jag vet inte Volito men det känns inte riktigt bra det här. Du går in på övernaturligt i fokus och skriver "Problembarn hjälp oss" Vet hon barnet om att du, som jag ser det utlämnar henne och kallar henne för problemet.Om jag var 9 år så skulle jag bli lessen iaf. ## Comment 20 Author: Anna-Helga #17 När du skickar kärlek och bara ser ett svart hål känner jag att det inte kommer från en sann källa. Att du kanske skickar men av fel orsaker eller inte skickar med kärlek ur hjärtat. Angående barnet behöver hon, som alla andra barn massor av kärlek, trygghet och struktur. Och kallar man sitt barn för problembarn så har man redan där ett bekymmer känner jag. Ni behöver hjälp, både du, pappan, mamman och barnet. För barnets skull ska ni samarbeta. Kan ni inte det vill ni inte barnets bästa utan har egoistiska motiv och känslor. Prova sätta barnets väl och ve i första rummet så ska ni se att det kommer göra underverk! Mvh Anna ## Comment 21 Author: Volito :( Jag är paff! Så mycket kärlek, uppmärksamhet och tålamod som barnet får hos oss... varit underbart om de flesta barn fått i alla familjer (och de som "har inga problem" med)! Hur kan godogöra det fördärvan som hatfull mor utsätter sitt egen barn när hon är hos henne? Inte sann kärlek...? Med andra det gör underverk.... Tack för hjälp... ## Comment 22 Author: [Borttaget] #17 #21 Det är du själv som har ett mörkt hål inom dig,se till att laga det o sedan kommer du att kunna känna/ge kärlek till andra såsom kärleken är/det är i dig o ingen annan hålet existerar,förstår du vad jag menar? Det du tror kommer ifrån andra kommer egentligen ifrån dig själv.....gör ont i mig när jag läser dina inlägg!! Hjälp dig!!!!! så hjälper du andra!! All kärlek till dig vännen!!Bli stark! ## Comment 23 Author: [Borttaget] Volito Du får ta det som du vill jag tycker inte att du går rätt tillväga,men det är endast min åsikt. ## Comment 24 Author: mammaz Kan det vara så att barnet får höra en "massa skitprat" om den andra föräldern, hos pappa pratas det om mamman och tvärtom? Eller att det pratas om henne "problembarnet"? Ibland kan man tro att inte barnet förstår ......men de förstår alldeles utmärkt vad de vuxna pratar om! Barn förstår ofta däremot inte varför föräldrarna går skilda vägar och klandrar sig själva för vad som hänt! De tror ofta att det är p.g.a dom som föräldrarna bråkar. Föräldrarna måste inte träffas/tycka om varandra....men inte heller använda barnet som ett slagträ mot den andra. Håller med många andra här att det är föräldrarna som behöver hjälp inte flickan. Är situationen helt låst och det är omöjligt att nå fram till varandra.....se ändå till att hålla en bra ton när barnet hör och se till att hon förstår att hon **får** tycka om både sin **mamma/pappa och dig.** Men framför allt tycker jag att ni ska fråga flickan vad hon tycker och verkligen ta till er hennes åsikter. ## Comment 25 Author: Anna-Helga Ett barn anser alltid att mamma är världens bästa mamma och en pappa är världens bästa pappa och den känslan har barnet alltid rätt till! Barnet måste själv komma till insikt om sina föräldrars fel och brister, det är inget omgivningen ska lägga sina värderingar i och försöka färga barnets åsikter, det gör absolut bara mer skada än nytta. Jag älskar mina barns far oavsett att vi gått skilda vägar och har aldrig inför mina barn talat illa om honom, hur arg jag än känt mig. För det är inte deras konflikter, deras problem. För de har världens bästa pappa! Mannen som jag valde att skaffa dessa underbara barn tillsammans med! Utan honom hade jag inte haft mina fina barn! Och för det älskar jag honom högt och rent! Det är den känslan man måste försöka hitta fram till. Den sanna kärleken. Man kan ha de bästa intentioner men om känslan och avsikten inte är den rätta så leder det ändå inte till det man vill. Hjälp barnet genom att skaffa hjälp till er alla! Jag menar inget illa, tvärtom. Kram Anna ## Comment 26 Author: Mads \# 0 Jodå, din sambo kan visst ta barnet till en specialist även om de har gemensam vårdnad. Jag har gemensam vårdnad med sonens pappa men är alltid den som tar sonen till läkarbesök och dylikt, barn nekas aldrig vård även inte båda föräldrarna är med. Nu kan man ju undra vad för typ av specialist ni tänker på ? Det verkar finnas omfattande problem i er familjedynamik och det är nog inte fel om hela familjen kan få hjälp. ## Comment 27 Author: Volito #26 samt andra. Ja det klart att man kan gå men hur kan gå och inte skaffa problem - mer om det visas at behövs speciella rutiner eller medicin... När barn kom med öroninflamation, pappa gick till läkare, fick medicin som skickades med barn till dagis - mamma slängde medicinen. Barn kom med fruktansvärd tandvärk (och hadde ätit smärtlindrande under mer än en väcka), tandläkare så klart drog tanden ut - vi blev anklagade att hadde dragit ut friskt tand för att visa att vi "bryr oss" osv... kan förtsätta hur långd som hellst. Det finns hell pärm med officiella papper från sociela, BUP samt annat med massa konstiga och helt galna anmälningar, anonima brev som skapade olika utredning.... Samarbetet mamma nekar officielt. ## Comment 28 Author: Anna-Helga #27 Samarbetet måste ske mellan båda föräldrarna och dig som är involverad runt barnet... Du hyser sådant agg mot modern så jag förstår att det inte är lätt. Men för barnets skull? Snälla läs och ta till dig det vi skriver till dig! ## Comment 29 Author: [Borttaget] Jag får känslan av att det skulle vara bra om pappan skulle ta på sig lite mer ansvar. Genom att han sätter upp klara gränser och är tydlig i sin kommunikation, gentemot sitt ex, och sin dotter. Det är svår situation du befinner dig i, men jag tror att allt skulle bli lite lättare om du tog ett steg tillbaka, för en stund. Fungerar inte det så går det alltid att ta hjälp av familjerätten, och kalla mamman till ett samarbetssamtal. Där ni kan få möjlighet att uttrycka er oro, och kanske hitta en bättre lösning till de problem som finns. Lycka till!! ## Comment 30 Author: [Borttaget] Volito Jag hoppas att det blir bättre för dig,du har ju hamnat mitt i smeten och du vill säkert göra allt och försöker på alla vis säkert att få någon ordning på det hela.Men den krassa är att det sällan fungerar,ställ dig utanför en stund..det är inte ditt ansvar. De är deras ## Comment 31 Author: Volito Tack en gång till alla. Jag kom med frågan i denna fårum därför att det "inte stämmer" någonting, att ständigt finns känslan att det finns mer än kan se och fatta med "huvud"... Det gäller inte bara flickan men i storsta sätt hennes mor. Hon har gjort ex mannens liv (samt egen och dotters) till helvete nu i strax 10 år och tröttnar inte att jävlas och hitta på nya saker... BUP, familjerätt, sociala, 3 tinngsrätt: det allt är provat och historia, måste bara tilläga att det var hon som vände sig dit för att barnet alldrig träffar sin far.... alla utredningar gav motsats resultat- nu hon är praktiskt havtid hos oss.... Det är svårt att ta steg bak (jag hadde gjort det i 1,5 år) när själv bli attackerat av barnet när inträffar DE momenterna, eller inte låta plåga katt, eller hindra hända något annat galet som ovana är svårt att föreställa över huvud taget.... ## Comment 32 Author: [Borttaget] #31 Jag förstår din frustration, eftersom jag själv är i en liknande situation.  Men jag tror ändå att det bästa för dig vore att din man styrde upp situationen lite bättre. Hans ex, vill förmodligen förstöra genom att vända dottern mot dig. Det man kan göra då är att pappan säger ifrån bestämt när hon behandlar dig illa. Det brukar fungera bättre än när man själv säger ifrån. Sedan gäller det att inte själv dras med i konflikten och själv bli elak och hämdgirig. Dottern behöver kärlek, gränser och tålamod. Men du behöver hitta kraft att höja dig över bitterhet och bråk. Mitt tips är att du försöker att hitta något som du tycker om att syssla med och som gör dig glad. Då brukar det gå bättre att släppa gamla oförrätter. Jag har en stark känsla av dottern är helt normal. Hennes beteende är förmodligen en helt sund reaktion på en väldigt jobbig livssituation. ## Comment 33 Author: Anna-Helga #32 Klokt skrivet, kloka råd... Hoppas TS kan ta till sig detta... ## Comment 34 Author: Volito #32 tack. verkligen kloka ord. Ja ex försökte vända barnet mot mig i början, det inte funkar för henne mer - barnet styrs inte mer i den riktning, hon igentligen tycker om mig mycket. Men det som är jobbigt- är sådan till alla i omgivningen mig, man, farmor, grannar, vänner, kompisar, katten osv.... det känns att hon inte styr över sig själv... och efteråt hon är ledsen att varit riktigt dom....