# Inte ensam när jag är enskild? Author: [Borttaget] Hej, det här är mitt första inlägg på Övernaturligt. Jag tränar yoga varje dag, enskilt, och kan ofta känna (i stort sett varje gång) under yogapassen att det är som att en annan person är med mig. Jag ser ingen, men kan känna som att det är en energi av en annan person brevid mig. Ibland känns det nästan som att någon vidrör mig. Det är oftast en kärleksfull energi, men vid vissa tillfällen har den upplevts som agressiv. Någon gång är det som att "denna" har talat till mig genom mina tankar (det var inte under ett yogapass, men när jag låg och vilade), och jag hade nästan som ett samtal med den. Den här energin verkar ha som en egen vilja... Vad tror ni detta kan vara? Jag har funderingar om det är någon slags energi som tar formen av en person (eller själ), för att på så sätt kunna komminucera med mig. Eller inbillar jag mig saker? ;-) Jag vet inte mycket om andar, eller spöken, men tycker detta är spännande. Det är också intressant att läsa om andras uppleverser på den här sajten! /Niklas ## Comment 1 Author: sven-g Nu blir jag lite nyfiken, på vilket sätt är det som kommer till dej av negativ karaktär. ## Comment 2 Author: Kaninisen Oj vad spännande! ## Comment 3 Author: [Borttaget] Har du provat fråga denne individ vad den vill? ## Comment 4 Author: chik NiklasEri. Hej o välkommen... Kan inte sådant här men Sven o många här inne är så duktiga...Men jag skriver väl lite, Negativt!!!Käner du dig lite obehagli då?? Sen så verkar det ju som om du har någon med dig som också tycker det är intressant o träna youga..Du har inte tänkt på någon speciell när du har känt av närhetten??? ja lite från mig.. O Du!!Välkommen- Lena ## Comment 5 Author: [Borttaget] Jag tror att man kan "öppnas" medialt vid yoga och meditation, och därför få olika förnimmelser av andevärlden. Det finns olika metoder att stänga åt igen, vilket kan vara bra att göra när man vill vara "ifred" igen.  Jag tränar själv yoga, men har bara "problem" med  "påhälsning" vid och efter  meditations övningar. Vilken typ av yoga tränar du? ## Comment 6 Author: [Borttaget] #1 Ibland kan jag känna som att denna sparkar och slår mig mentalt. Kanske låter hemskt, men ungefär så känns det. Inte som att det gör fysiskt ont, men på ett mentalt sätt. Har också känt som om att den tar stryptag på mig, på samma sätt. Tror det blir så om personen känner sig ignorerad, när jag inte uppmärksammar och erkänner att den finns... #3 Har gjort det nån gång, men inte riktigt kommit så långt med det. När jag skulle träna yoga för ett tag sen (efter mitt föregående inlägg) så provade jag att följa energin. Det är som att individen vill leda mig nånstans, och visa mig nåt. Som att den tar mig i handen och vill att jag ska följa med... Till slut satt jag mig i en fotölj, och där kändes det stilla, som att den ville att jag skulle sitta kvar. Blundade, var uppmärksam och försökte fråga vad den ville. Såg svaga konturer av ögon, och sedan en mun. Var som att kvinnan (det känns som en "hon") grät, och skrek, och jag försökte "lyssna". Efter ett tag försvann det och det kändes lugnare... Något liknande hände förr, då följde jag energin ut på en balkong, och det kändes som individen ville att jag skulle hoppa... Usch, det var otrevligt. Som tur är har jag mitt förnuft att lita på. #4 Tack så mycket! ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Ja, känner obehag då. Inte så att jag är rädd, men obehag är ett bra ord. Oj, nu slog det mig... Kände en person förr som var intresserad av sådant som yoga och meditation. Det var en tjej, och hon mådde inte bra. Hon var deprimerad tror jag... Vi fick bryta kontakten på grund av det, vår relation fungerade inte, tyvärr. Har inte haft kontakt med henne sen dess, var ungefär tre år sedan nu. Kommer faktiskt att tänka på henne när jag känt av närheten. Har tänkt att det kanske bara är jag som förknippar minnena av henne med detta. #5 Låter intressant! Det känns som att jag aldrig får vara ifred faktiskt, nu när jag tänker efter... Tror jag blir tokig om jag inte får vara ifred snart :P Hehe. Tränar inte någon speciell inriktning av yoga. Det här kan låta lite flummigt, men yogaövningarna kommer till mig. Började med meditation, och kan egentligen inga yogaövningar. Efter ett tags mediterande började kroppen att vilja göra sådana övningar av sig själv. Så vet inte hur jag ska beskriva typen av yoga. Till exempel har jag gjort övningar där man spänner en "tänkt" pilbåge, en övning där man är på väg att gå ned på händer genom att luta sig bakåt, övningar där punkter på huvudet pressas mjukt mot yogamattan, också meditation. Följer en energi som leder min kropp in i dessa övningar. Vet du något om metoderna att stänga åt igen? Vill man verkligen göra det? Kanske det finns nån mening med att det här händer. Men är ju inge bra om det blir för jobbigt. \---För övrigt: Det är förvirrande att det här händer, men spännande på något sätt. I alla fall, tack för att ni svarat! ## Comment 7 Author: [Borttaget] Om det är en stackars vilsen ande, be den gå mot ljuset. ## Comment 8 Author: [Borttaget] #6 Jag har haft problem med att vara på tok för "öppen", vilket blev väldigt problematiskt eftersom det var som att gå omkring med ett ständigt brus av intryck i huvudet, som flera radiokanaler samtidigt. Så ja, man kan vilja stänga av för att behålla sin fysiska och mentala hälsa.![Flört](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jag använder mig av en metod där man tänker sig hur man sluter sina chackran, från kronchackrat ned till rotchackrat. När jag vill öppna upp igen tänker jag mig hur jag öppnar upp dem från rotch. till kronch. Jag fick leta många år för att hitta en metod som passade mig. Så det verkar vara väldigt olika från person till person vad som fungerar. För vissa kan det fungera med att tänka att man stänger ett lock på huvudet eller visualisera hur man är omsluten av ett skyddande äggskal. Men det finns säkert många fler sätt att stänga av. Lycka till i ditt sökande! ## Comment 9 Author: [Borttaget] #7 Det kanske jag kan testa. Om jag vågar :P Vet inte så mycket om sånt här. #8 Känner igen mig lite... Kanske skulle prova att stänga av. Egentligen så gör jag inte så mycket åt det som händer, låter det mest hända tills jag känner att det kan bli för mycket. Men är en ganska förvirrad person så det kanske har med det här att göra. För att vara helt ärlig så tycker jag sånt här är så pass spännande att jag nog skulle ha svårt att förmå mig att stänga av, men som sagt, kan vara en bra idé. ## Comment 10 Author: [Borttaget] #7 Hur vet man egentligen om det är en vilsen ande? Antar att man måste känna det själv, men vill ju inte göra något tokigt. Har du erfarenhet av liknande? ## Comment 11 Author: DarkAngel Du kanske ska undersöka vad som hänt din deprimerade vän. ## Comment 12 Author: [Borttaget] #10 Ja jag tror jag har upplevt detta. Om det är en sammarbetsvillig ande, ska du kunna känna att det släpper nästan sekundsnabbt om budskapet gått fram. Sedan kan andens kvarlämnade energier komma tillbaks ibland, men det är mycket svagare och försvinner efter ett tag. Ibland kan man behöva övertala anden att åtminstone titta på ljuset eller förklara för anden att den är död, vilket den ofta vet om men kanske inte vill erkänna för sej själv. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Jag var också på tok för öppen förut och har fått lära mig den hårda vägen att vara noggrann med skyddet. My2000 verkar kunna det här. Hennes råd skulle jag följa. Jag tycker att det är lite synd att vi i vår kultur till skillnad från så många andra är så ovetandes om dessa fenomen när vi öppnar upp. Många känner sig så ensamma om de här upplevelserna och man vet inte vad man ska göra... Jag skulle önska att jag haft någon äldre erfaren person att få råd och vägledning av när det begav sig. Jag säger som DarkAngel undrar lite över din vän.... ## Comment 14 Author: DarkAngel Grinda, känner som du. Är självlärd, om man kan säga så. Fick stöd av mamma men hon är inte lika mottaglig som mig. Dels därför jag sökte mig hit, för att få prata med sådanna som jag. Niklas, om du vill kan jag berätta vilka känslor jag får in av att läsa dina inlägg. Kan absolut inte säga att dom stämmer men brukar inte ha så många fel...=) ## Comment 15 Author: TantAlma Jag upplevde det också i början av min utveckling att när jag skulle göra avslappningövningar stod någon brevid mig och pocka på min uppmärksamhet. Precis som den ville hindra mig att genomföra övningen. Vid ett tillfälle när jag provade på kundali-yoga i grupp så var det så starkt att jag fick avbryta och går ur gruppen. När jag var sjukskriven försökte jag mig på att hitta ett lugn igen och gick avslappningskurs och jag fick inte riktigt till det förrens vid tredje försöket. Då hände det plötslig något. Jag fick se en ängel på en av väggarna som log mot mig och gången efter detta kom det ett namn till mig och jag hade dagarna innan frågat vad min guide hette. Gången efter det kom det färger som puffade till framför mig och sen fick jag ro att fortsätt efter som jag ville ha mer. Min egen teori i detta var att jag inte var redo just då, men vad det kan vara för dig kan jag inte ens gissa. Låter dem med mer erfarenhet svara för det. Hoppas du får mer av de kärleksfulla energierna i framtiden. Alma ## Comment 16 Author: Jane-Lyzell 0# Det du beskriver är kan man säga ett "medvetet uppvaknande" som alla medium eller mediala går igenom någon gång i sitt liv! Man får tampas med sina rädslor och fantasier och andevännerna visar att de finns där - sen är det upp till oss själva att söka hjälp och förståelse för det vi upplever! Det är då oftast kurser eller cirklar i medialt arbete kommer in - då man behöver någon mer erfaren som kan hjälpa en förstå! Att utveckla sina gåvor i rätt riktning och miljö! Lycka till Jane ## Comment 17 Author: [Borttaget] #12 Tror jag förstår vad du menar. När jag försökte lyssna på vad individen ville, och det kändes som den fick "gråta ut", så blev det lugnare ett tag. Har nog inte känt mig så lugnt på länge... Och det lugnet kom, som du skriver, sekundsnabbt. Men nu när det gått ett tag sen dess är det "stökigt" igen. #13 Ja, ensam och förvirrad är nog en bra beskrivning på hur jag känner mig. Känner mig missförstådd... Det känns som de flesta personer "spelar på ett annat plan" än mig. Vet inte var jag hör hemma... Men det ordnar sig nog ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag har också undrat hur det är med denna person jag kände förut. Hon var så elak, och fick mig att må väldigt dåligt. Jag kan förstå att anledningen till detta var att hon hade problem, och mådde dåligt själv. Men vill ärligt talat inte kalla henne "min vän" längre. Det kanske låter hårt, men man beter sig inte som hon gjorde mot en vän. #14 Du får gärna berätta vilka känslor du får in, så får vi se om dom stämmer sen ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Låter intressant. #16 Oj, vad spännande! Har alltid känt mig fascinerad av sådant här. Men vet inte riktigt vad jag ska göra av det jag upplever... \--- Uppenbarligen borde jag göra något, för det är något som inte står rätt till. Den här personen som vill ha min uppmärksamhet verkar inte må bra... Kanske borde jag ta reda på vad som hänt henne jag kände för några år sedan. Det är dock något jag är rädd för att göra, denna person har satt ganska djupa spår i mig. ## Comment 18 Author: [Borttaget] Nu kanske vi kan återgå till diskussionen. Den som har något att tillägga är mer än välkommen från min sida! ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 19 Author: DarkAngel \=)..då gör jag ett försök... Känns det som en hon så är det nog så. Hon vill ha din uppmärksamhet, vilket du kommit fram till. Att det känndes som att hon grät och skrek kan ha många anledningar men jag skulle tippa på att hon vill nå fram men kan inte. Frustration helt enkelt. Kanske för att tala om vad som hänt. Kanske för att be om ursäkt. Har märkt att elaka människor får en förståelse för vad de gjort när de går bort. Om vi nu tror att det är "din vän". Dragningen mot balkongen och känslan av att hon ville att du skulle hoppa kan vara så att hon hoppade. Inte att hon vill att du ska göra det, bara visa hur det gick till. Har ni några gemensamma bekanta? Någon du kan fråga hur det är med henne? Så du slippet söka upp henne menar jag. ## Comment 20 Author: Jane-Lyzell du skriver att personen satt djupa spår i dig - då är det just de såren du behöver bearbeta! - Lycka till 17. //Jane ## Comment 21 Author: [Borttaget] #24 Det känns som att du är rätt ute, DarkAngel. Har också tänkt på att det kan ha att göra med ett ursäktande eller liknande att göra... Har inte tänkt på det där med balkongen på det sättet, det kanske stämmer. Jag vågade inte följa energin längre än så, det blev läskigt den gången. Tänkte att denna person kanske ville ha "sällskap" på andra sidan, och därför ville att jag skulle hoppa. Men det du skriver känns mer rätt... Känslorna är ganska svåra att tolka tycker jag. Är svårt att veta vad man får för sig, och vad som verkligen stämmer. Men att något inte står rätt till är ju säkert i alla fall. Frågan är bara vad det är... Vi har inga gemensamma bekanta. De enda jag skulle kunna fråga är hennes familj. Känns svårt att göra det. \--- Kommer ihåg en dröm jag haft förut. Den kändes annorlunda på något sätt. Känslan över den är bekant, som att det är ett ställe jag en gång levt på. Känslan över miljön är ungefär vad jag tänker 1800-tals miljö. Känns som att något hemskt hände där... Har också känt en mer eller mindre stark parfymdoft några gånger, men på olika ställen. Alltså samma parfymdoft. Det kan ju bara vara vanlig parfym jag känner, men det konstiga är att det är samma på flera ställen. Och jag använder då ingen parfym i alla fall ![Flört](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Det här är saker jag funderat på om det kan ha med denna "ande" (om man nu kan kalla henne så) att göra, om det inte är hon jag förut kände. Men dessa saker känns mer avlägsna. Hur som helst hoppas jag att denna individ "på andra sidan" får lugn och ro snart. Tack för visat stöd! ## Comment 22 Author: [Borttaget] Ja nåt skumt är du ju med om. Du kan säkert utveckla din medialitet och ha glädje av den men under tiden är det ju viktigt att du mår bra. Om du tycker det är jobbigt kan du ju anlita någon slags hjälp. Kram /grinda PS mr Putt e skitlöjlig![Flört](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 23 Author: DarkAngel Hej Niklas. Det kan vara så att vi hakat upp oss på din "vän". Det kanske inte alls är hon. Bor du i ett gammalt hus och hur länge har du bott där? Hon kanske känner av att du är mottaglig och därför söker kontakt. Hon kanske bodde i huset där du bor. Hon ger dig singnaler om vem hon kan vara, tänkte på parfymen nu och även drömmen. Om hon hoppas på att få kontakt kan hon följa med dig ibland. Ställena du känner parfymdoften kan vara ställen hon känner igen och själv varigt på. Kanske hon berättar sin historia för dig...=) Har du någon granne som bott där länge som du kan fråga? Frågor som: Har det hänt något i detta hus? Några olyckor. Jag vet att det kan vara svårt men det kan vara ett sätt att få fram vad som hänt. Om det känns som om det hänt något hemskt kanske hon blev knuffad ut. ## Comment 24 Author: [Borttaget] Hej hej. Huset jag bor i, eller är i nu över sommaren, är inte så gammalt. Runt 30 år skulle jag tro. Annars bor jag i lägenhet i en annan stad. Jag har känt av närheten på båda ställena, i huset och i lägenheten. Parfymdoften kände jag som starkast i en föregående lägenhet, en som jag nu har flyttat från. Har också känt doften i huset. Drömmen är faktiskt från ganska länge sen, minns inte när jag drömde den. Det kan ha varit flera år sedan. Men när jag har stött på liknande miljöer i till exempel böcker, och så, så har en ganska obehaglig känsla kommit. När jag mediterade igår, fick jag en känsla (eller vad man ska kalla det. Gjorde inte ont eller så, men en slags känsla) av att bli slagen i bakhuvudet, och sen att nån tog mitt liv från mig. Usch, vad hemskt att skriva om. Men detta utspelade sig i den här gamla miljön. Grannarna är ganska nyinflyttade i det här området, tror vi är bland dom få som har bott här ett längre tag. Tror att de flesta hus här omkring, i alla fall på våran gata, inte är så gamla. Tror hela området är relativt nytt. En gissning skulle var 60 - 70 år. Innan vårat hus byggdes var det bara skog här. En teori skulle vara att det har bott någon här för mycket länge sen, men det har jag egentligen ingen aning om. Det finns en ruin av ett hus en bit bort i skogen, men vet inte hur gammal den är. Tror faktiskt inte den är så värst gammal heller, inte mer än 100 år. När jag har varit ute och gått i området (det är mycket skog i närheten av vårat hus, alldeles bredvid) så har jag känt en dragning åt en riktning. Har följt dragningen in i skogen för att se vad det kan vara (är väl nyfiken, hehe ![Flört](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört")). Har kommit en bit in i skogen, inte så långt från den gamla husruinen faktiskt, och stannat på ett visst ställe. Där har det känts stilla, som att den här "energin", eller "kraften" velat att jag ska stanna. Men har inte kommit så mycket längre än så. Det här har varit två olika platser. Den ena som jag gick till idag stannade jag vid i några minuter (behövde gå ganska på en gång, var otroligt mycket mygg, var svårt att vara stilla ![Tungan ute](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-tongue-out.gif "Tungan ute")). Efteråt kändes det lugnare, ungefär som när den här anden fick gråta ut. Kan det vara så att vissa andar bara söker förståelse, och vill visa något, sen nöjer sig med det? Nu har jag mest skrivit ned saker, kan förstå om det är mycket att läsa, eller blir långtråkigt. Har svårt att veta om det är bara den här kvinnan jag känner närhet av, eller om det är flera. Kvinnans närhet var i alla fall starkast. Den är inte lika stark nu, men kan fortfarande känna den. Ja, det blev en del. Den som vill och har lust får väl svara ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Tycker det är intressant i alla fall, att försöka komma på vad det kan vara. ## Comment 25 Author: [Borttaget] #28 Vi får se hur det går med det här, men om det blir för mycket, eller olösligt så kan det ju vara passande att anlita nån hjälp, som du skriver. För nu så tror jag att jag väntar och ser om något kommer upp ändå. /Niklas ## Comment 26 Author: [Borttaget] Nu kommer det lite mer info på en gång, som kan vara av intresse. Frågade pappa om han vet hur gammal den här ruinen jag skrev om är. Han trodde att själva boplatsen var från 1800-talet... Eller ännu äldre. Det stämmer ju in på min dröm. ## Comment 27 Author: DarkAngel Hej. Skriv på du bara. Brukar kännas bra att få skriva av sig. Och jag hjälper gärna dig att få förslag, ideer och kanske, förhoppningsvis en lösning. Jag tycker det är spännande..=) Din fråga: Kan det vara så att vissa andar bara söker förståelse, och vill visa något, sen nöjer sig med det? Kan vara så. Eller så visar hon dig platser som har en betydelse, i hennes liv eller för hennes död. Kan du minnas när du träffade henne första gången? Var det i huset eller i lägenheten? ## Comment 28 Author: [Borttaget] Vad bra :) Jag tycker också det är spännande.. Blir nästan för ivrig. I alla fall, tror jag träffade henne första gången i huset. Minns inte exakt. Först tänkte jag att det kanske bara var nån slags energi, ungefär som när jag tränar yoga. Sen blev det mer och mer likt en person. En sak slog mig igår. Att jag drogs till balkongen i huset förr, som jag skrivit om, var nog inte för att jag skulle hoppa, eller att hon ville visa mig att hon hoppade. Det är större chans att jag bara drogs åt riktningen i skogen, vid husruinen, och att närmsta vägen var ut på balkongen, ned för den och rakt in i skogen. Kan det stämma? När jag tänker efter har jag faktiskt haft en lite obehaglig känsla när jag gått förbi den där ruinen förr. Om det har att göra med att en gammal husruin kan vara ganska läskig, eller detta är ju svårt att säga. Också fick jag igår i stället för en parfymdoft känna en lukt av bränt, innan jag skulle sova. Har svårt att tänka mig att det var nåt i huset som luktade så sent (det var efter 00.00). Fick också för mig att jag skymtade något i reflektionen till köksfönstret, ganska sent igår. Om jag börjar inbilla mig saker, för att jag tänker på det hela tiden, eller om det är verkligt är svårt att säga. Men har aldrig direkt sett eller hört någonting, bara haft en känsla. Just det, känner då och då isande vindar som från ingenstans, och idag när jag satt vid datorn blev det riktigt kallt. Kändes nästan som minusgrader (som en jämförelse). Det var alltså inte kyligt, utan isande kallt. Nu kan man undra vad jag ska göra med det här, men har tanken att detta kanske oroar, och om det kommer till nån slags "lösning" så kanske det blir lugnare.