# Underlig händelse
Author: Jinaum

Tidigare på kvällen när jag väl kröp ned i min säng kände jag mig inte riktigt som jag fick någon space, snarare som om någon ville ta på mig och inte låta mig vara ifred.

Jag gick då och lade mig vid ca 1. Kollade på någon film och så, ja ni vet mest slöa på en fredags kväll efter att ha varit sjuk och betänkte det ena och det andra. Frågor poppade upp i huvudet som jag metodiskt behandlade och kom underfund med. Men jag kände fortfarande att jag inte riktigt fick vara ifred. Ja som jag låg och försökte sova skede något underligt. Jag gick upp för att dricka lite juice, kolla datorn inne i vardagsrummet jag glömt på. Därefter blev jag neormt kisse nödig och gick ut mot toaletten som befinner sig i hallen. Där kändes det och såg ut som om någon satt vid dörren i hallen. jag stirrade för att utesluta hjärnspöken. Det är ju trotts allt sent. Men känslan och synen att det verkligen satt någon där, som plötsligt reste sig upp och fick mig mitt i allt att skynda mig in på toaletten och kräva andrum igenom att "putta" figuren bort från mig och skjuta ut min "skydds väg" som jag brukar kalla det för. Mitt space så att säga.

Det kändes så påtagligt att någon nästan höll på att springa på mig att jag gjorde mitt på toa. Sade åt denne att detta är mitt space och jag tolrerar INTE någon inne på MIN toalett. Där är man ensam vid naturliga behöv. Vart efter stod jag på andra sidan om dörren. Jag ville inte gå ut för det kändes FÖR nära. Förklara att jag tänkte stå där. Den var för nära och jag tolerar inte sådant heller, därför tänkte jag stå på andra sidan dörren och tala till den.

Vart efter jag sade, sände. Att denne hörde inte hemma där. Jag kan inte hjälpa den direkt och det enda jag sade var att söka sig till ljuset, där finns säkerligen någon som kan. Där finns det folk som väntar och som kan hjälpa. Det kan inte jag. Och jag skulle inte tolerara att denna sprang runt i min lägenhet och fick mig att känna mig olustig på ett eller annat sätt. Om denne så inte ville gå mot ljuset så skulle dne inte stanna där den var uten återgå där den kom ifrån. (Jag skriver den då jag inte vill namne figuren som man eller kvinna även om jag uppfattade det som en äldre men mycket pigg dam med yvigt och nästan skadat tårt yvigt hår. men det känns bättre som den då man aldrig kan vara säker).

Vart efter det kändes som om figuren försvann in i ett ljus, som solsken igenom träd riktigt stark. Jag stod kvar, samlade mig och klev ut lugnt och snasat. Kändes som axlarna bara föll till marken. Det var lugnt och det känns som inget mer finns kvar än min egna kvar lämnade dåliga energi och att jag nog skulle behöva rena lägenheten från mig själv så att säga.

Men det var minst sagt en underlig upplevelse och jag är inte säker på att jag varit med om just en sådan här sak!