# lite tankar.. Author: goodcore Hej på er alla.. Såhär innan jul är det mycket tankar som cirkulerar, och mitt mående är sådär ![Obestämd](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Ända sedan jag kan minnas har min pappa varit alkoholist, och bråk mellan mina föräldrar har tillhört vardagen under min uppväxt. Har två äldre bröder (och en änglabror) som jag tyvärr ej haft så mycket gemensamt med. Varje jul tills mina föräldrar skiljde sig för 5 år sen firade vi tillsammans, det fanns ingen gemenskap men vi satt iaf i samma hus och åt mat. Efter skilsmässan bryr sig igen mer om vår familj. Mina bröder (och även jag) har familjer på vårt håll, mamma har ny karl och pappa bor kvar i huset. Pappa dricker mer än nånsin och ingen av mina bröder bryr sig; de hälsar knappt på, bara gnäller över hans drickande och "låt han supa ihjäl sig då- det är ju vad han vill". Detta gör såååå ont i mig! Bakom alkoholens dimma så är pappa en jättefin människa, men som av någon anledning väljer att döva sig med sprit, och visst, det påverkar- mer än man  kan tro. Då ingen annan bryr sig är det jag som ställer upp. Jag åker dit och hälsar på, firat jul med honom de senaste 4 åren. Även om han sitter där och dricker i mitt sällskap, och bryr sig föga om att jag är där, så känns det ändå viktigt för mig. Pratade med min ena bror nu i helgen, och fick fram att varken vår mamma eller pappa har något värde för honom eller hans barn. Hur kan man säga så??? Nu till jul hade vi tänkt att åka till pappa en av dagarna och äta middag, umgås. Men då jag frågade honom om han kunde hålla sig nykter, dels för att det är Nathalies första jul, men även för min skull, så sa han bara att han inte kunde lova något och vi får ta det som det är. Lite från mig.. ## Comment 1 Author: JILE Ja det är tråkigt med "den där spriten" som mamma och mormor alltid sa när jag var liten och fick följa med till mammas bror som var alkoholist (svårt ord att skriva). Han bodde själv i lägenhet, men var ju så snäll och ville ge och hjälpa människor. Vet att han köpte ett par träskor till ett litet barn som kom och gick med sin mamma, för han tyckte synd om barnet. Ibland tror jag inte det går att ända på människor som har problem med alkoholen. Jag tycker du är helt fantastisk som tar dig tid och hälsar på din pappa det betyder nog mkt för honom även om han inte visar det så tydligt. Synd att dina bröder ej bryr sig. Vore ju lättare för dig för det måste ju vara jobbigt. Det är ju ändå eran pappa. Kramar från mig som kände att jag ville säga ett ord i detta, Jile ## Comment 2 Author: mammaz Det jag tänker på när jag läser vad du skriver är att du måste nog tänka på din familj nu.(fattade för att du har ett eget barn nu) Inte så att jag menar att du ska strunta i din pappa men han är vuxen och skall ta ansvar för sitt liv. Hur ställer han sig till att söka hjälp? Har du talat om att du tycker det är jobbigt när han dricker? Ofta så förstår dom inte att det är ett problem. Det kanske skulle vara bättre om han kom hem till er en av dagarna? Kanske skulle det vara lättare för honom att inte dricka då. Du säger att din pappa bor kvar i huset, jag tror att det är lättare att tänka negativt där för honom. Och då vill han "glömma" med sprit. Glömma att livet inte blivit som han tänkt! Jag tycker du är en fantastisk person som orkar bry dig om din pappa. Angående dina syskon, tänk på att de är äldre än dig och därför kanske upplevt fler negativa saker  tillsammans med er gemensamma pappa än vad du gjort. Om det skulle vara möjligt så vore det en bra idé att träffas alla tillsammans (även  er pappa) och prata ut hur ni känner för honom och hans drickande. Det kan mycket väl vara så att han även dämpar sitt dåliga samvete för hur han varit under er uppväxt med sprit. Så allt blir en ond cirkel...... Kanske, kanske skulle han förstå att han behöver hjälp för att bli den trevliga pappa/farfar han innerst inne säkert vill vara för er. Många kramar från mig. ## Comment 3 Author: goodcore Tack för era fina ord! Jag har flera ggr försökt prata med min pappa, men han förnekar, svartmålar andra som dricker ist för att se sitt eget. Han säger en sak ena stunden för att säga emot sig själv andra stunden. Men enligt honom finns det inget problem och han lär vägra i sten att söka hjälp. Jag har sagt till honom att jag är uppriktigt orolig för hans liv som han dricker, och vi talar om 4-5 dagar/vecka där han super sig redlös. Någonstans innerst inne så vet jag att han är medveten om hur verkligheten ser ut, men han förnekar. Min pappa är ingen som hälsar på, har aldrig varit. Ska man träffa honom får man åka dit. Vet att när båda mina bröder var mindre så var relationen med mina föräldrar bättre, och de brydde sig mer om varandra och sina barn. Även om de fanns fester då också, så har det eskalerat något väldigt de senaste åren. Har pratat med mina bröder om att samlas och verkligen berätta för pappa om hur jag/vi känner, men de ids inte, vill inte. Min ena bror bryr sig inte längre om nån i familjen, såvida vi inte kan vara till hjälp. Han hör av sig om han vill något. Det enda som existerar i hans värld är saker och pengar. Denna bror bor 1,5 mil från pappa och vi bor 13 mil ifrån, och ändå är jag oftare och hälsar på än han. Vet att jag inte kan ta på mig skulden för hans drickande, men jag kan ju samtidigt inte heller påstå att jag gjort allt för att hjälpa honom. Mina bröder menar på att de har pratat med honom och att de inte kan göra mer, för de orkar inte. Men att prata med en alkoholist då han inte är nykter, hur hjälper det? Han minns ju inte ens dagen efter vad man sagt.. Det känns riktigt tungt, och spec då när min ena bror ärligt sagt att jag är den enda som bryr sig om släkten.. Släkten och familjen är ju det bästa vi har!! Men det verkar bara vara jag som har kommit till den insikten, tyvärr.. ## Comment 4 Author: mammaz Jag tror det är väldigt många som har dålig kontakt med sin familj....tyvärr! Jag har alltid haft problem med att det är bara jag som vill att jag och mina syskon skall umgås. Så länge de med sina respektive familjer kommit och bott hos oss (och ätit alla måltider hos oss) i 1 flera dagar (ibland veckor) varje gång i åratal så fick jag nog och slutade bjuda in dom eftersom vi aldrig var välkomna till dom! Till saker hör att det är 40 mil till dom och där bor också vår gemensamma pappa på ett hem(mamma är död) . När de vet att jag skall åka till den staden så ser de till att inte ringa mig innan och säger absolut ingenting att jag skall komma och hälsa på dom. Har försökt att bjuda in mig själv också men det blir bara sura miner.....Så nu har jag gett upp. Har alltid känt att min storasyster inte tycker om mig, som jag brukar säga felet med mig enligt henne är att jag föddes och konkurrerade om våra föräldrar! I alla år har allt jag gjort varit fel enligt henne och det spelar ingen roll vad jag försökt göra. Avundsjuk på allt jag har eller gjort också. När jag hade 2 affärer så talade hon minsann om för mig att det fanns mycket bättre saker i andra affärer, men när hon fick saker gratis då var det bra! Patetiskt! Så för mitt eget bästa har jag bestämt att sluta försöka få till en bra relation med mina syskon. Jag mår mycket bättre själv när jag inte behöver höra en massa elakheter hela tiden. Frågade en gång en medial vad jag skulle göra....hon sa.....dina verkliga systrar och bröder finns därute för dig, det måste inte finnas blodsband. Så tänk på det som den mediala sa till mig. Det finns människor där ute som bryr sig om andra, det måste inte vara dina biologiska syskon. Kram från mig. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Hej Goodcore! Att växa upp en alkoholistisk familj och dessutom ha syskon,,, och ändå känna sig ensam,,,och inte förstå..![Obestämd](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd"). Jag tror att vi alla präglas olika,, även om vi ingår i samma familj,, vi utvecklar olika försvar,, för att skydda oss mot det som gör ont. Jag har inget bra svar att komma med,, mer än att jag vet hur ont det faktiskt gör,,,, ## Comment 6 Author: goodcore Jaa, har fått en självinsikt nu sedan jag fick barn för 5 månader sen som gör att det jag ser i min familj (föräldrar och bröder) inte är vackert. De är så styrda av sina egon, allt handlar om jag, jag, jag och jag. Jo, det gör ont, väldigt ont! Även om ingen har något svar att ge, så är det bara skönt att få skriva av mig och då veta att det finns de som läser och som vet hur jag känner/vad jag går genom.. ## Comment 7 Author: TantAlma Jag förstår din smärta och sorg över hur du ska hantera kärleken till din pappa när spriten tar över mer och mer. Min pappa var också alkoholist. Tyvärr kom jag inte över min egen smärta förrens han var borta. Det var först då jag kunde förlåta. Hoppas det ordnar sig före för er. Kram Alma ## Comment 8 Author: sven-g Under mitt liv har jag träffat personer med drog problem. Bland de finaste mäniskorna jag mött, har haft dessa problem. Ibland kan man undra om drogen är en flyckt från de känslor som endel inte orkar ta itu med. Men ingen annan än den som är drog beroende kan ta någon ur detta. För att göra ett val att möta vardagen är bland det svåraste som finns, för dessa mäniskor. Det betyder att dom måste förskjuta sig själv och hela tiden vara någon annan. ## Comment 9 Author: goodcore Jag vet att min pappa har haft problem, när de förlorade sin son på -78 var det ingen av dem (mina föräldrar) som varken pratade eller bearbetade det. Jag ser bortom spriten då jag tittar på min pappa,  och han betyder så mycket för mig. Men visst har jag blivit sårad otaliga ggr och besviken, men ändå finns hoppet där iaf. Mina bröder ser bara den fulla, klumpiga, lynniga "skitstöveln" och då ist för att hjälpa så struntar det helt i honom. Efter jag fick barn själv så har jag insett att det viktigaste vi har är just familjen och medmänniskor, det är det enda som eg betyder något (min åsikt), och jag sörjer över att de övriga i min familj inte inser det.. ![Gråter](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Säger till de som har bra familjesammanhållning med icke missbrukande föräldrar är de ska vara tacksamma, riktigt tacksamma. Jag vet att jag måste komma till att ta avstånd från hans drickande, att inte må dåligt för hans skull, men det är svårt!!