# Jag vill så gärna berätta om ett möte Author: Jensen1971 Som dom flesta har läst så har jag misst min son i vecka 38, i magen en vecka innan han skulle födas och efter vi hade begravt honom så satt jag själv en varm sommarkväll vid graven och funderade och försökte förstå. Plötsligt så kändes det som jag drogs in i en dimma och jag kände hur jag fick lust att bara försvinna bort i meditering (Har inte gjort detta förrut) Jag såg en liten pojk som kom fram till mig i ett ljust rum(Svårt att förklara vad det va) Han va i 3-4 årings kropp och kände att det va min son Oliver! Han hade på sig en röd tshirt och blå jeansaktiga skjorts som gick under knäna, Han är ljusblond och har blåa ögon och jag började med att säga hej och han svarade lite försiktigt det samma tillbaxz. Han står och vrider sig rastlöst och tittar sig runt precis som att han hade inte tid att stå där och prata med mig ! Jag frågade om han visste vem jag va och det visste han men kände en känsla mitt upp i allt att jag inte riktigt trodde på det som jag va med om så jag frågade honom om han visste vad sin Farmor hette och då svarade han först Nej men sen genast efter Ja... och sen sa han: Kajsa precis som han farmor heter som också är en ängel ! Han börja se fruktansvärt rastlös ut och jag försöker hålla kvar honom men ser att han verkligen inte har tid så jag frågar honom om han vill gå och då nickar han och springer iväg bort, och såg ut precis ut som barn i den åldern gör när dom springer armarna jobbar och benen jobbar som trumpinnar men det går inte så fort som du skulle vilja att det går :) Jag vinkar till honom och säger hejdå och han ska hälsa farmor och man hör att han säger AAaaaa och sen försvinner han  ! Jag rycks tillbaxz till verkligheten och där jag sitter vid graven och känner ett lugn samtidigt som allt känns jobbigt och man vill tillbaxz och möta honom igen ! Har inte försökt mer sen men har sett honom här hemma men inte sagt något till hans mamma men har själv nämnt det och hon e VERKLIGEN ingen som tror på förmågan som jag har ! Ville bara berätta och det känns skönt för delvis har min son hjälpt mig med att visa hur jag ska göra när jag vill ha kontakt med dom på andra sidan :) Kram på er alla ## Comment 1 Author: kali Vilken fin berättelse. Jag håller med dig om det att det är svårt att få andra att tro på det man upplever. Kram Kali ## Comment 2 Author: Jane-Lyzell Tack det var fint!- vilken värme! Kram Jane ## Comment 3 Author: Felicula Det var en fin berättelse, men jag hängde inte med i vem som var vem? Du hade förlorat en baby, men vem var det som såg 3-4årige Oliver? Och vem är "Pojkens mamma" som inte skulle tro dig? Du för förlåta mig, jag är alldeles förkyld och har inte så bra ordning på de grå med all snuva som luddar in min förmåga att tänka. Oavsett att jag är lite trög just nu så visar sig ju oftast en ande så som de vill, i den ålder de själva valt och med kläder eller attribut som de också väljer. Så om det var din baby som visade sig som 3-4-åring är det inte något underligt med det. ## Comment 4 Author: Anna-H-K Tack för att du berättade detta för oss..det hjälper många! Jag vet hur smärtsam sorgen kan vara men jag är också säker på att din son visar dig vägen idag, från andra sidan..Känn den styrkan & bevara dina upplevelser..Du har redan kommit så långt så du berättar för oss här på forumet...det är starkt! Tack! Kram Anna ## Comment 5 Author: TantAlma Vilken fin berättelse. Tack för att du dela med mig. Alma ## Comment 6 Author: OmShanti Oh, jag gråter nu![Gråter](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Jag visste inte om din berättelse. Jag är själv nu i v. 38 och det blir plannerat kejsarsnitt denna vecka. Men vilket kärleksfullt möte du hade vid graven. Så vackert. Spar det för alltid i ditt hjärta. Jag tror att du kan fortsätta att ha dessa fantastiska upplevelser med ditt barn, via meditation och i drömmar. Tack för att du delade med dig! Kramar från mitt hjärta till dig! ## Comment 7 Author: aangeleyes Hej Jag har varit med om samma sak förlorade dock en dotter i 4månaden och därefter har jag kännt en närvaro av henne i ca den åldern du beskriver. Men det är ett helt annat tids system där uppe än vad det är här, dom utvecklas till dom personerna som dom skulle ha varit om dom fanns här hos oss. Sådana möten glömmer man aldrig, ta vara på det förmodar att han kommer tillbaka till dig när han har utforskat mer :) varma kramar ## Comment 8 Author: Jensen1971 #4, 5, 6, 7 tack Jo som jag skrev så har han lärt mig hur man gör, kändes som jag drogs in i meditationen just då med man kan ju tolka det som man vill.... har aldrig kunnat slappna av och meditera men nu vet jag tack vare den gången ! mvh ## Comment 9 Author: Eija Vilken härlig upplevelse, det måste ha känts skönt....och sen att du har fått lära dig även detta av din son....för jag vet att han har lärt dig massor av andra saker redan.....som bara detta att ha gått igenom denna tid.... Ha det såg gott Kram/Eija ## Comment 10 Author: chik Jensen!!Tack för att du berättar.. Vist är det så.Nu vet du ju att din son har det bra..Sen vad som gjorde att han inte fick vara här på jorden.Det får du nog aldrig reda på. Men huvudsaken är ju att han mår bra o du vet. Sen kan du ju ta hand om mamman till oliver på ett bättre sätt.För du blir ju mer harmonisk o stabilare. O att inte hon tror det får du ju respektera...Men är du trygg så blir hon också trygg. Tack för att jag fick läsa... Lena. ## Comment 11 Author: Mirjami-78 En mycket vacker historia...Tack för du berättade den. Jag är helt övertygad att han finns där..... ## Comment 12 Author: JILE Så fint..man såg bilderna framför sig när man läste din upplevelse. Han vill nog visa sig att han mår bra där han är nu med farmor Kajsa . Det måste kännas tryggt att fått se detta. Kram Jile