# Vad klarar man av? Author: Trisha När världen kokar, naturkatastroferna kommer slag i slag - det kan vi ändå förhålla oss till och i möjligaste mån hjälpas åt. När vi förstår att ekonomin är riktigt illa ute i hela världen, även i det kan vi hitta en överlevnadsstrategi som får oss att överleva. När vi äntligen förstår att vi måste ta tag i och förändra giftutsläpp och vårt sätt att leva, att vi har bara sju år på oss för att verkligen vända det hela, då kan vi få kraft. Vi kan fyllas av känslan att nu banne mig.... Det jag dock tror vi har svårast med är när människorna kommer till en spjutspets med sig själva och utagerar alla frustrationer mot varandra, istället för att ta resan in i sig själv och göra det som behövs för harmoni och balans i själen. Barnpornografin bara ökar och ökar, det är ett sabla kaos i relationer med människor överallt. Vi hamnar i konflikter och bråk som saknar proportioner emellanåt. Många är så trasiga inuti. Då kan det bli tungt att andas. Hur håller man ångan uppe och går dit man behöver gå för att vända vindarna och se den rätta vägen? Så lätt att halka in i hopplöshet och meningslöshet, särskilt när det drabbar de små. Hur får man en liten unge som råkat ut för det som bara inte får hända att tro att Ljuset finns där? Jag är övertygad om att alla dessa profetior om den tid vi nu lever i handlar just om det som hopiindianerna sa - tredje världskriget som äger rum inom var och en. Vilken sida ska jag nu välja..... ibland är det så frestande nära att bara halka ner i träsket - det blir ju bara elände med allt i alla fall... Allt j-la tjafs och bråk överallt.... Men si, neeeej. Jag vägrar att tro att det manipulativa, hämndlystna,giriga inom oss ska "vinna". Och enda sättet jag kan få en lillunge att tro på Ljuset efter något förfärligt, det är att visa. Hjälper inte vad jag säger eller gör. Det handlar om vem jag är i mina ögon och ljuset därinne som glittrar. Att gå vägen som ger glädje istället för det andra som ger.... ingenting. Lättare att handskas med ett stormhärjat landskap, ett hem i fysiskt kaos än med människor som bara är såå långt borta från sig själva. Struntar i om det här låter patetiskt och banalt, men kan vi snälla ni alla som vill något annat ge vår kraft till att fortsätta detta forum i en anda som bygger på något nytt? Jag tror det går så mycket lättare om vi som vill ha en rolig, intressant, givande sajt härinne verkligen hjälps åt.  Tystna inte när det blir tjafs nånstans i nån tråd. Man kan säga sin åsikt och sedan gå över till att skriva om intressanta saker. Vill vi vara politiska agitatorer, så finns det säkert sajter för det. Här inne kan det få vara något annat. För att vi väljer det. Men det går bättre om vi är många som ror åt samma håll. Elinor ## Comment 1 Author: sweethoney Som alltid kommer det visa ord från dig Elinor. ![Glad](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jag har många gånger hållt tand för tunga när jag har läst i trådarna här. Att skiva om mina tankar och funderingar har inte känts rätt. Och definitivt inte att ge sig in i verbal brottning med de som vill ifrågasätta allt som inte kan vetenskapligt bevisas. Mycket händer nu, både inom och "utom" oss och att få ventilera detta här, på detta forum är värt mycket. Man kan känna sig ensam och lite borttappad på sin väg och att då få läsa om andras liknande erfarenheter eller att få skriva kring sina egna här ger så mycket. Moderatorerna/medarbetarna blir bitvis hårt ansatta från "båda håll". Men vad vi alla bör komma ihåg är att de har "vanliga" liv också. De kan inte sitta och passa här 24 timmar om dygnet. Vi måste alla ansvara för det vi skriver och se till att det håller en god ton. De som vill röra om i grytan här inne vet precis vad de ska skriva (och hur) för att få önskad respons. Om de inte får den responsen blir det ju inte lika kul för dem, eller hur? Så all heder till Elisabeth, Trisha och Happy. Kram ## Comment 2 Author: chik Trisha..Bra skrivet. O jag försöker verkligen att vara positiv o se framåt. Nu kommer jag inte med så mycket mediala grejer men det beror på att jag inte har så mycket o sia om. Men jag för söker ge ett litet svar till dom flesta, Sen så är jag ingen skrivare o ingen pratare heller.. Så jag fortsätter i min lilla stil. O hoppas att det ger sig o blir till det bättre. Sen så skulle det inte vara fel om någon satt o tog bort någon dag då o då... Så nu tar vi Nya tag o tänker positivt o inser att vi är olika men att vi har samma värde.Lena... ## Comment 3 Author: OmShanti Trisha, jag hoppas verkligen att du en dag skriver ner alla dessa fantastiska ord, meningar, tankar och publicerar. Jag kan se boken framför mig, rätt tjock (!) och inspirerande bilder inbäddad i din text. Jag fullkomligt älskar att läsa dina ord. Varje gång tänker jag, ja exakt så tycker jag med, precis det där har jag varit med om. Jag fullkomligt vägrar att släppa in mörker och negativt, och när jag tagit det medvetna valet då, kanske för första gången så ser jag med klarhet in i mig själv och andra människor. Det är så infiltrerat, detta negativa, nästan som om man SKA vara det, dagens ideal, motto, överallt, som en ständig skugga som har sitt grepp om en.. Men denna medvetenhet har också gjort att jag kan se det positiva klarare, att focusera på den istället. Våra tankar är starka och skapar vår värld, vår gemensamma värld. Den energin vi sänder ut snappas upp av andra - medvetet eller omedvetet - och förstärker. Tänk bara som man så ofta har hört; visa aldrig inför ett djur att du är rädd, för de känner det, du "utstrålar" adrenalin och rädsla, fruktan. Jag tror att inte bara djuren känner det utan människor, somsagt, de kanske inte vet om det men reagerar, det gör man, mer eller mindre. Utstrålar man positivt, harmoni, kärlek så smittar det också av sig, blir som ringar på vatten, som sprider sig långt, långt. Tillsammans kan vi välja att förstärka ljuset, fylla på det, ge, ge och ge mer utan viljan att få tillbaka, bara glädjen att ge. Att leta djupt inom sig själv, till Källan där vi har allt vi behöver, där vi är helt accepterade, bekräftade, så enormt älskade, hela, och med den känslan ge oss ut i världen. En person kan inte axla rollen som världräddare, men tillsammans kan vi göra det, och det börjar med att rädda sig själv tror jag. Kram! ## Comment 4 Author: Trisha Haha - ja, OmShanti boken blir TJOCK!! Finns en del som hatar mina inlägg, dom är för långa, men jag älskar olikheten så jag tycker det är häftigt med dom som uttrycker sig kort och kärnfullt, men vet att jag nu inte är sådan och jag kommer att fortsätta skriva på mitt vis. Som Sweethoney skriver, så är det mycket som sker nu och det är lite galna energier emellanåt. Vi gör så gott vi kan här inne, vi som jobbar med detta, men det är helt klart alla ni härliga medlemmar som ÄR forumet. Det får vi aldrig, aldrig glömma!! Skriver det igen - för tydlighets skull - jag tycker det är jätteroligt när de som är lite skeptiska kommer in. Men bara när de ställer frågor, kommer med relevanta funderingar och sedan också är beredda att LYSSNA också. Då blir det bra för oss alla. För det finns en massa flummighet inom detta så en motpol behövs. Men för hundrade gången, minst, med respekt! Fortsätt skriv så hjälps vi åt med både vett&etikett! Elinor