# Hur bli av med rädsla för mörker? Author: Ljusta Trots att jag är 30 och lite till så är jag väldigt mörkrädd![Skäms](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-embarassed.gif "Skäms") Tror att det utbröt då jag var liten och var med om otäcka saker på nätterna. När jag var liten brukade jag alltid sova med en arm på golvet, men en natt vaknade jag av att någon/något drog i min arm och höll i min klocka. Jag minns fortfarande känslan när jag försökte dra bort handen som höll i min arm. Vet till 100% att jag var vaken och att det inte var en dröm. Efter den dagen döljer jag alltid mina händer/armar när jag sover, nästan fobiskt. En gång vaknade jag också av känslan att någon satt på mig i min säng och kittlade mig och sånt. Hällde också vatten i mitt öra och gjorde så att jag inte unde ropa på mamma. Pappa kunde jag däremot ropa på och då jag gjorde det  försvann "det" från mig. Jag vet att det inte var en sömnparalys, kunde röra mig jättebra. Har haft mååånga sömnparalys också och vet skillnaden, och detta var inte en sån. Vad var det då?? För övrigt var jag också alldeles blöt i örat då jag vaknade, hade inte badat kvällen innan... Allt detta har satt sådana spår att jag nästan inte vågar gå ner i källaren själv när det är mörkt. Kan inte sova heller själv utan lampa, pinsamt... Hur ska jag bli av med min rädsla för det okända. Har hört av vissa att jag skulle kunna"se", men själv vågar jag inte utveckla detta då jag är så rädd. Har bara blivit skrämd.  Så snälla hjälp mig, vad var jag med om? Och kan jag bli fri från min mörkerrädsla? ## Comment 1 Author: eggebanroth Du vågar inte, alttså är du rädd. Du använder mycket fantasier i ditt sk medvetande. Det i fs är positivt ibland. Men inte när det gäller fobier för mörka platser. Där fins inga andar eller spöken även om du tror att det är så. Andarna fins där du är trygg. de är till din hjälp. Så nästa gång du går till källaren eller så, glöm allt det här med vad där kan finnas, eftersom där inget fins, mer en det materiella. Obs har jobbat inom det mediala under många år helt o hållet seriöst, o kan säga att nästa gång du går där glöm det du tror. Det du tror på kommer som sagt, där den SKA komma. Ha det bra Egge ## Comment 2 Author: Felicula NÄr jag ska gå någonstans där jag tycker att det är lite obehagligt brukar jag först be en skyddande ande (ängel eller hjälpare spelar ingen roll), speciellt att gå med mig och göra sig synlig för eventuella angripare, så att jag inte ser ut att gå som ensam tjej (jag tycker att det är obehagligt att gå genom centrum från tåget när jag ska hem på kvällarna, så det är en rent vanlig rädsla, inget med mörker eller "spöken" att göra). Och oftast känns det som om någon mycket riktigt går lite snett bakom mig och ger mig beskydd. Kanske kan du använda den tekniken för din källare också? Tänk också på att om det är andar "Spöken" du är rädd för så har de ingen kropp, men det har du. Det är du som har övertaget, det är du som är stark här i den här världen, men du måste säga ifrån att du inte vill vara med om några dumheter. Säg att om du inte får vara ifred kommer du att ta hem någon som verkligen kan slänga ut dem. Då brukar de lugna ner sig. Säg det högt och mena vad du säger, att du ringer ett medium det första du gör i morgon om du inte får vara ifred. Oftast gillar de platsen och låter dig vara för att få stanna kvar om du säger så. ## Comment 3 Author: [Borttaget] Det bästa sättet att bli av med rädslan är att möta den! Så har jag gjort. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Jag var hemskt mörkrädd som yngre! Men precis som #3 säger är att bästa sättet att bli av med rädslan är att ge efter för den, möta den i vitögat. Då brukar det med tiden bli bättre. lycka till. kram ## Comment 5 Author: [Borttaget] #1 Det hjälper föga att säga till en person att den inte **ska** vara rädd! Är man rädd så är man rädd oavsett vad man med sin logik kommer fram till, även om man intalar sig att det inte är farligt, inget att vara rädd för. #0 En rädsla som man satt inom sig som barn har blivit en blockering, den måste du ta tag i för att bli av med. Varje tillfälle du blivit rädd efter den första gången som du blev rädd, då du satte blockeringen inom dig har lagts lager på lager och du kan inte bli av med rädslorna. Inga råd eller förmaningar utifrån hjälper dig att få frid inombords, utan det är bara du själv som kan befria sig från rädslan (egot håller fast vid den). Du bör gå igenom förloppet vid den första händelsen och försöka förstå känslorna, identifiera dessa som du känner i dag att de är samma som då, hur de påverkar dig och att detta inte är bra för dig. Du vill ju bli fri?! Erkänn för dig själv och förlåt dig själv för att du är rädd. När du får en insikt om kopplingen om rädslan i dag och då du var barn, och förlåter dig själv ordentligt med mening för att du lyssnar på ditt ego (egot får oftast som det vill) så kommer rädslan att släppa. Känner du efter att du gått igenom allt och inte din rädsla släpper så har du inte förstått fullt ut, då får du börja om igen för att få fler insikter. Tro mig jag har själv gjort detta, jag har varit oerhört rädd av samma anledning i över 58 år, inget förnuft från mig själv eller andra hjälpte, utan jag har tagit mig ur på detta sätt nu på senare tid när jag började att heala mm. Många ljusa tankar till dig i hopp om att du gör ett helhjärtat försök för att bli fri. Ingen annan kan ta bort det vi själva orsakat oss, för vi valde i den specifika händelsen att vara rädda, ingen annan har satt den rädslan i oss. Kram/Rosina1 ## Comment 6 Author: Ljusta Tack alla för svar! Jag tycker att jag har försökt att inte bry mig om att jag är rädd, att jag möter rädslan nästan varje dag. Måste tex gå ut på baksidan/skogen bakom vårtat hus varje kväll för att ge kaninerna, men där känns det tryggt att vara. Det är inne i speciella rum (det finns ett hörn i sovrummet som har en otäck atmosfär, och ett rum i källaren), och det är mest i dessa rum som jag inte kan bli fri känslan att det är otäckt. I sovrummet vill man vara trygg. Tror mest att jag känner mig rädd för att jag inte riktigt har bearbetat det jag var med om som barn/ung, har aldrig fått det förklarat utan tror att det har satt sig som en blockering hos mig. Andevärlden är otäck och vill mig illa. För så kändes det just då, att det inte var vänliga närmanden. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Rädslorna är vår värsta fiende, hur vi nu vill se på det. Om du har en ande eller väsen på olika platser så kan det vara deras rädsor du känner av. Men eftersom du berättade om din barndoms upplevelser så sitter rädsan där oavsett anser jag, eftersom du säger att du blir rädd när du vistas på olika platser. Du får även förstå vilken känsla som är "din" rätta och i så fall anden/väsendets känslor, du måste skilja på dessa. ## Comment 8 Author: [Borttaget] \# 6 Då du upplevde att någon drog i din arm....; Någon nära anhörig och på andra sidan och som bryr sig om dig, ville lära dig att ha armarna i sängen, för att du inte skulle ramla ner på natten då du sov. Efter händelsen började du hålla armarna under täcket, precis som den anhörige ville. Tycker mig se en man som är ganska kraftig, förmodligen har han varit någon typ av arbetare, för hans händer är ganska grova med ganska korta fingrar. Han var "råstark" och jobbade fysiskt i någon form men kan möjligen ha haft något problem med hjärtat eller andningen de sista åren i livet. Jag kan däremot inte se något kring händelsen då du blev kittlad och fick vatten i örat. Det skulle dock kunna vara samme man, för han verkar ha haft ganska mycket humor och han var nog lite av en spelevink när han ville det. Den mannen tycker i alla fall väldigt mycket om dig. Att sova med lampan tänd, är det nog många som gör så det behöver du inte skämmas över. Se bara till att ljuset inte blir så starkt att det stör din melatonin-balans - och att lampan står en bit ifrån dig. Min mor lärde mig en sak då jag var liten och rädd för mörkret. Befinner du dig i din hemvanda miljö, är det du som bäst vet vart alla möbler och saker står. Hon sade också, att om du själv står i mörker, är det ingen annan som kan se dig, såvida de inte kan lysa på dig med en ficklampa. Det är i ljuset som du är synlig för alla, så egentligen borde vi alla istället vara lite ljus-rädda. ![Flört](http://overnaturligt.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Jag har inget gott råd att ge om källaren då jag inte får upp något speciellt om den. ## Comment 9 Author: [Borttaget] \# 0 Glömde säga, att din rädsla förmodligen kan ha stärkts om du var i 5- eller 9-årsåldern då händelserna ägde rum, då barn i den åldern har mycket fantasi och funderingar kring liv och död. ## Comment 10 Author: Trisha Jag var mörkrädd i hela mitt liv ända tills mitt andliga sökande började för drygt 20 år sen. När jag fick kontakt med min själ, min medialitet så försvann den och har inte kommit tillbaka. Har bott själv i hus på landet och bara känt glädje och trygghet. Många gånger är vi rädda för det vi inte vet något om, och det ryms inom oss själva många gånger. Du känner säkert närvaro och har Gåvan, eftersom du hamnat här på ÖN. Ta reda på mer vem du är och vad det handlar om, alltihop, så ska du se att du får den inre trygghet som gör att du inte behöver känna oro i nattens frid. Best of Luck! Elinor ## Comment 11 Author: [Borttaget] Jag tror också att ett första steg mot att få bukt på din rädsla för mörker, kan vara att acceptera din rädsla. ## Comment 12 Author: nyfiken51 Förstår att det är jobbigt för dig.JAg var själv som yngre, livrädd för mörkret. Ja! så rädd att jag nästan blev förlamad!!  Men en "andlig upplevelse " Gjorde att min rädsla helt försvann. Sedan dess har jag inga besvär alls med mörker. Men vet hur förlamande rädsla kan vara. Hoppas du finner hjälp för ditt problem Mvh Siv