# Tron på övernaturligt i sorgarbetet Author: Ceciliaolucifer Jag undrar hur ni ser på sorg och saknad, som tror på övernaturliga ting? Hälper er "tro" en bit på vägen? ## Comment 1 Author: BabyDragon Jag tror på att man kommer till andra sidan där man kan reflektera över livet och vila. Sedan återföds man. Precis som i naturens cykler :) KRam ## Comment 2 Author: LinnB Den hjälper mig absolut genom sorgarbetet. Varesig jag förlorat en släkting, bekant eller ett djur/en bästa vän så har min tro på andra sidan lugnat mig. ## Comment 3 Author: Morsan1 Jag instämmer med #2. Det är en skön känsla att "inte vara lämnad fullt ut", att dom finns där och passar mig och mina kära. ## Comment 4 Author: [Borttaget] Oj, självklart hjälper tron hur mycket som helst. Den ger hopp. Och den ger glädje. Jag får i alla fall ett helt annat perspektiv på livet än jag hade innan. Den hjälper inte bara vid sorg utan också i livets återkommande motgångar.![Skrattande](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 5 Author: wolfie Instämmer med #2..det lugnar.. men sorgen den finns kvar efter alla jag mist ändå.. en annan sak för mig är att ju mer jag tagit till mig med det mediala så ju mer förstår jag en som finns på den andra sidan..jag trodde jag visste allt om henne..men det gjorde jag inte..ju mer tiden går ju mer begriper jag..och än mer lättare blir sorgen..märkligt men sant.. #3 ja det är så skönt att veta de finns där..för oss ## Comment 6 Author: [Borttaget] #2 Visst är det så. Men sorgen är ändå oändlig när en kär vän går över. Men en tröts, är ju att vi vet att vi en dag kommer träffas. Det är väl som dom som har en stark religös tro,man hittar kraft och styrka i sin tro ## Comment 7 Author: TantAlma Jag tycker tron jag skaffat mig den senaste tiden hjälper i sorg arbetet. Men det beror också på hur när man var eller omständigheterna kring dödsfallet. ## Comment 8 Author: Choklad Ja absolut! Det gav mig styrka. ## Comment 9 Author: Eija Håller verkligen med, sorgen blir oändligt lättare att ta, när man vet att den avlidne har kommit till en annan dimesion, och att personen har det så bra där, alla smärtor försvinner och dom mår bra... ## Comment 10 Author: Ceciliaolucifer Tack för alla svar, det värmer att någon orka läsa och skriva. Jag önskar att jag hade styrkan att tro så att jag kunde på något sätt släppa min krampaktiga förtvivlan. ## Comment 11 Author: witch Ja absolut. Det är en tröst att veta att dom faktisk finns kvar, att själen är evig. Att dom fortfarande kan komma och hälsa på mig. Jag tycker att mitt liv fick en ny dimension när jag "upptäckte" detta. Försök att prata med den du saknar. H\*n hör dig! \*tröstkramar\* ## Comment 12 Author: [Borttaget] Ja min tro hjälper mig också. Jag och min pojkvän tittade jämt på Det okända tillsammans och vi sade nångån till varandra, att om nån av oss går bort, så skulle vi försöka ta kontakt med varran. Jo då, han är här ofta och jag har känt av honom både riktigt fysiskt och även sett honom. Han har även busat lite. Min tro har hjälpt mig att inse att han ändå finns kvar, fast i en annan dimension. Det är som att vi har kontakt, fast det är en vägg emellan oss. ## Comment 13 Author: MariahMagdalena #1 Javisst, jag vet ju idag att det inte finns någon död, vilket hjälper mig otroligt mycket. Jag hade tidigare dödsskräck, av vilken inte finns ett uns kvar. Det betyder dessvärre inte att jag inte känner sorg och saknad över mina döda, det kostar på trots allt. Men med vetskap om att de fortfarande finns och att vi egentligen inte är åtskiljda, lindras den värsta plågan. Jag går också till medier och får kontakt med avlidna vänner och släktingar den vägen. Där blir det också mycket mer påtagligt att de är kvar. Kram! ## Comment 14 Author: MariahMagdalena #1 P.S - Herregud vilka GOSIGA djur du har! \*skratt\* ## Comment 15 Author: Ceciliaolucifer Tiden går och det har inte blivit lättare med tiden. Saknaden gör så förbannat ont att allt ofta känns så värdelöst. Jag vill så gärna tro att det finns en himmel, att han är med mig och väntar på mig. Jag förstod nog aldrig att han inte skulle leva för evigt min lilla Lus. Livet känns inte alltid värt att leva.. ## Comment 16 Author: BabyDragon Det svider i mitt hjärta för din skull. Det är alltid hårt att förlora ett barn (har aldrig förlorat ett som jag träffat men hade missfall senaste Jualfton som tog mig mycket hårt) livet känns inte värt att leva i de mörkaste stunder, och kanske vore det värre om saknaden försvann. Han kommer alltid att finnas med dig i tankar och hjärta. Men mitt i det mörkaste av stunder så kommer små ljusglimtar som gör att man orkar kämpa en dag till, och en dag kommer det ljus som skiner så att man orkar längre. Jag hoppas att det kommer för dig med. Du är för värdefull att mista. Kram ## Comment 17 Author: xinluo Ja för mig är tron på att det inte finns någon död en enorm tröst i sorgen. Min dotter dog för snart 3 månader sen, 37 år, och jag har verkligen fått många bevis för att hon finns kvar hos oss. Själen lever vidare och det som skiljer oss åt nu är att jag har en kropp och det har inte hon. Själar säger aldrig farväl! Den texten har jag på ett halsband som jag alltid bär på mig. Men visst är jag ledsen och saknar henne så otroligt mycket så det gör ont i mammahjärtat. Jag gråter många tårar, men försöker tänka att varje tår blir till en vacker pärla. Så nu har jag otroligt många vackra pärlor. "Men jag låter henne gå"....( en bok av Kristina Wennergren som jag funnit tröst i att läsa). Kram till dig från mig ## Comment 18 Author: Choklad \# 12 jag och min systerdotter har också en liknande överenskommelse..att den som går över först av oss två  ska komma och "spöka" för den som är kvar här... Sorgen gör ont...då känner man verkligen hur ont det kan göra i själens innersta....och att mista ett barn är en mardröm som ingen vill gå igenom..någonsin ..Jag miste min man för många år sedan, men han finns med mig alltid... kram till er ...