# Paralyserad av en ande? Author: DollyPoll Hejsan! Vet inte riktigt var jag ska vända mig, men det verkar som detta är rätt plats. Det är mest av nyfikenhet jag väljer att skriva och dela med mig av mina upplevelser. Även om jag är medveten om att det kan låta lustigt i andras öron. Men det jag har upplevt har jag tänkt på väldigt mycket och jag undrar varför och vad det kan tänkas vilja mig. Jag har upplevt många övernaturliga saker men dessa tre som jag hade tänkt skriva om har varit de största och de starkaste. * \- Det började i alla fall för ett år sedan, det första jag fick uppleva kändes som en hallucination. Jag vaknade upp mitt i natten av att mitt täcke rörde sig, det slutade inte och jag sa högt till mig själv "jag är vaken" flera gånger om. Jag till och med gick upp från sängen och ner till badrummet och hela tiden så sa jag till mig att jag var vaken. Jag gick upp igen, la mig i min säng och täcket började röra sig som innan. Det var så overkligt och jag visste inte vad jag skulle göra så jag beslöt för att dra upp täcket, hålla det hårt vid hakan och nonchalera. Jag somnade till sist och allt var som vanligt när jag vaknade. * \- Den andra händelsen var lite mer obehaglig. Jag var precis mellan sömn och vaket tillstånd, vid detta tillstånd har jag ofta tidigare hört mitt namn sägas högt i huvudet på mig då jag direkt har vaknat. Men den här gången (hur löjligt det än låter) så var de en röst som frågade om jag ville se djävulen. Jag var fortfarande i samma tillstånd då jag hörde mig själv svara rösten i panik ett NEJ. Varefter jag vaknade och blev totalt paralyserad från topp till tå. Jag kunde verkligen inte röra mig och jag frös. Jag känner någon ligga bredvid mig. Det enda jag kunde tänka på var hur jag var tvungen att försöka komma ur det paralyserade tillståndet. Tillsist lyckas jag med mycket tanke och möda vända mitt huvud mot det som ligger bredvid mig och då släppte och försvann allt. Luften blev på något sätt lättare och jag kunde röra mig som vanligt. * \- Det dröjde ungefär lite mer än ett halvår då något liknade hände igen. Den här gången låg jag i samma tillstånd, mellan sömn och vaket tillstånd, då jag hör klar och tydligt att någon kackade på min dörr. Jag reagerade inte mer på det och fortsatte att vara kvar i samma tillstånd. Någonting kommer in i rummet och jag blir totalt stenfrusen igen, paralyserad, kan verkligen inte röra mig. Jag är medveten om vad som händer jag är vaken på något sätt och känner hur jag inte kan röra mig men samtidigt stannar jag kvar i sömnen. Jag försöker komma ur mitt paralyserade tillstånd detta med att jag tross mig hasa mig ner stelt från sängen ner på golvet mer kan jag inte röra mig. Jag sträcker mig mot handtaget på min stängda dörr till mitt sovrum. Jag känner mig så tung och benen var total förlamade. Får tag på handtaget och ska precis trycka ner det då allt släpper och jag återigen ligger i min säng. Jag är nu totalt vaken. Jag känner hur jag återigen får kontroll över min kropp och förlamningen försvinner. Jag hade alltså inte fysiskt legat på golvet men jag trodde att jag gjorde det och jag kunde verkligen känna golvet, det var så verkligt. Jag har hört att själen kan vandra ut ur sin kropp och sen komma tillbaka. Men jag vet inte hur sådant går till och jag vet inte om det verkligen var det som hände mig, men det kändes nästan som det. I alla fall så kände jag att det var något kvar i rummet men jag valde att försöka igonera och somna om. Jag la mig på sidan slött ögonen då jag känner ett tryck mot ansiktet, som om någon trycker riktigt hårt med sin hand. Jag reste mig upp och tände min bordlampa, kollade runt i rummet, la mig sen efter ett tag ner igen för att somna, då samma sak händer igen, det trycker mot ansiktet. Jag sätter mig upp vet inte vad jag ska göra, besluter mig tillsist att säga till detta något att försvinna vilket det också gör. * \- På något sätt har inga av dessa händelser känts illa sinade men ändå obehagliga när man inte har kunnat röra sig alls. Jag har tänkt mycket på det som sagt och jag har undrat vad det har velat och vad det kan tänkas vara? Kan ju hoppas att någon har något svar i alla fall. Tack för er tid! ## Comment 1 Author: pernillaa Ja det där låter ju otäckt. Är säkert barea någon som vill ha din uppmärksamhetr men inte vet hur h\*n ska få den. Vet du av att du är medial? Har du haft kontakt med andar tidigare? ## Comment 2 Author: Trisha Tycker absolut, som Pernillaa är inne på, att du skulle kolla upp din mottaglighet. Jag har själv den uppfattningen att det kan bli väldigt starkt rent fysiskt när man öppnar upp för andevärlden. Detta kan ske spontant och är helt naturligt eftersom du är den själ du är. När man inte vet vad som sker, blir man förstås rädd och kan tro man är utsatt för något hot. Personligen tror jag att det var dina egna rädslor som skapade upp frågan om djävulen t ex. Jag har skrivit om detta massor av gånger, men skriver det igen; andevärlden är inte något vi ska se som en makt som kan ta över oss, något vi inte kan kontrollera. Den är en stark kraft, absolut. Men det är din själ också och den vill vakna och minnas mer vad livet handlar om. Lär dig mer om dina mediala gåvor, andevärlden och hur du kan bemöta detta. Det väntar en stor glädje om du gör det. För min del blev det som att komma hem i mig själv, äntligen, när jag för drygt 20 år sedan fick starka upplevelser som du beskriver ovan. Jag vet idag att det är en enorm kärlekskraft som vill komma nära, min själ som ville komma till insikt och visionen som kom till mig har drivit mig sedan dess. Vänd dig till människor som du litar på och som inte ger näring till det hotfulla, maktlösa i situationen utan personer som vet vad de pratar om och som kan guida dig i din andlighet. Lycka till och kom ihåg att du är en stark själ som likt Törnrosa blivit lite pussad på munnen! Dags att vakna nu..... Och det är ju något spännande och underbart som väntar. Elinor ## Comment 3 Author: Sunflower Mitt tips är att du slår en vända på google, på "sömnparalys". ## Comment 4 Author: [Borttaget] Det är någon ande som vill att du ska veta att den är där. Kanske både för att väcka upp dig, ungefär som Trisha skrev, och/eller så är denna ande hos dig för att stärka dig och se om dig bara. Visa kärlek. Kanske kan du själv komma på vem det är annars får du ta hjälp av någon som kan. Kram Åsa ## Comment 5 Author: [Borttaget] #3 Det var min första tanke också. Jag tror det finns en artikel här inne också under artiklar där det står om förlamande tillstånd. ## Comment 6 Author: DollyPoll Hej! Tack så hemskt mycket för era svar, det känns skönt att höra andras reflektioner. Jag har faktiskt ingen aning om hur medial jag är men det är något som jag gärna vill ta reda på och komma närmare. Vet bara inte riktigt hur jag ska gå till väga? Jag vet om att min mamma såg andar som barn. Jag har dock aldrig sett någon men jag känner av närvaro, upplevt en del händelser och som sagt kommer det oftast när jag ligger mellan sömn och vaket tillstånd. Jag har dessutom en "följeslagare" och den gestaltar sig som en rysning, en kall punkt, oftast på ryggen. Det är inte som någon vanlig rysning för det känner jag skillnaden på. Den här rysningen är så mycket intensivare och håller sig oftast kvar på en punkt på ryggen och sen försvinner. Ställer jag då någon fråga så kommer den tillbaka. Ibland kan den hålla sig borta ett par dagar och sen är det precis som att den vill göra sig påmind igen. Svårt att förklara men oftast så kommer den när jag är i djupa tankar, ensam, ledsen eller betänksam ect. Den känns väldigt vänlig och tröstsam. Men vet bara inte vad det kan vara? Jag läste även om sömnparalys som jag blev tipsad om och det stämde ju ganska så väl in på det som jag har upplevt. Inget trevligt och det beskrivs ganska så otäckt också. Jag skulle vilja lägga till en händelse till på artikeln som ägde rum inte allt för avlägset från den sista händelsen. Jag hade skrivit en ramsa innan jag la mig och sova och läste denna tre gånger. Inte för att jag vet om det har något att göra med händelsen men det känns väsentligt att ta upp. Under natten så kom jag mellan sömn och vaket tillstånd då jag märker att min arm är upp i luften och sen flyger till andra sidan var efter någon frågar "Vem är du då?"... På något sätt så känns det som jag lockade någon till mig genom min ramsa. Men sen var det inte mer med det. För jag hann inte svara förrän jag vaknade helt. Anledningen till att jag skriver allt detta är för att det känns skönt för mig att få ut det och dela med mig och på den vägen hoppas på lite vägledning, tips och svar. Ni ska åter igen ha ett stort tack för de svar och tips ni har gett mig på det jag har delat med mig om. Det är något som jag har gått och undrat över väldigt länge och som ingen annan har kunnat hjälpa mig med. Mvh Tina ## Comment 7 Author: Liviluckan Åh vad jag känner igen mig i det du skriver! Sömnparalyser får jag minst en gång i veckan och det händer ofta en massa skumma saker när jag är i det förlamande tillståndet. Det du berättade om att du försökte ta dig ur paralysen och hamnade på golvet, men sen när du vaknade låg du i sängen helt plötsligt. En liknande grej hände mig förra veckan. Jag vaknade till och kände att jag var förlamad och jag ville ta mig ur det så jag försökte resa mig upp. Fick ta i för kung och fosterland, ungefär som när man ska försöka lyfta något som är alldeles för tungt. Det går knappt. Men jag lyckades resa mig så att jag satt upp. Jag satt där och funderade på hur jag skulle få benen att röra sig när kroppen vaknade och då låg jag plötsligt i sängen igen. På mage dessutom, så jag hade inte kunnat resa mig på det sättet jag gjort. Ibland känner jag också att jag glider iväg från kroppen, det känns som att jag "lossnar". Det är ganska obehagligt och jag blir alltid rädd. Någon har jag sjunkit genom sängen. Jag har kommit på hur jag ska göra för att medvetet hamna i sömnparalys, men jag fattar egentligen varför jag gör eftersom jag alltid blir så rädd. Ibland hör jag öronbedövande dån eller sus, som om världen sugs in i ett stort hål. Ibland känns det om jag har tusen nålar över hela kroppen, precis som när en kroppsdel är avdomnad fast det känns som att hela kroppen är avdomnad. Det är inte särskilt skönt. Jag kan alltid "glida iväg" från kroppen när jag är i det här tillståndet, men jag brukar inte göra det eftersom det känns så läskigt. Om jag gör det så håller jag mig nära kroppen hela tiden. Ibland händer det ofrivilligt. Det här låter väl jättekonstigt nu men jag blev så glad när jag kände igen mig i ditt inlägg. Jag har inte vågat prata om detta med nån. ## Comment 8 Author: Liviluckan Läste igenom mitt eget inlägg nu och ser att det saknas ord lite här och var :P Jag blev visst lite för ivrig :) hopper det går att läsa ändå. ## Comment 9 Author: DollyPoll Skönt att höra att det är fler som har upplevt liknade händelser och med folk som förstår! :) Det är ju trotts allt väldigt personligt och inget man vill dela med sig till vem som helst.